Var förvarar ni barnens leksaker?

Jag skrev nyligen ett inlägg om hur minimalism fixar städfritt och fick mången fin feedback från er. Bland annat från liten 'stach som berättade hur svårt det var att hantera inflödet av leksaker och babyprylar från släkt och vänner. Jag tänkte därför att jag skulle göra en barnspecial, pimpad med lite forskning på området för det är heavy shit miladies.

Rubriken till detta inlägg är ett citat från en vän, låt oss kalla henne Marknadsförar-L. Hon kom på besök i vårt tidigare boende, ett överdimensionerat hus i en dussinförort, och efter en tur genom barnens rum utbrast hon: "Men var förvarar ni barnens leksaker?!". Svar: Ingenstans, ty de har - i princip - inga leksaker. Med risk att låta pretto och allt det där, mina barn har inte varit jätteintresserade av saker av typen Toy's'R'Us-grejer. Undantag finns naturligtvis, min äldsta höll på med några plastfigurer kallade Squinkies och Lego har varit stort såklart (med rätta - det är typ världens bästa leksak och det enda jag genuint tycker är kul att göra med barnen, dessvärre har de slutat nu snif hör av dig om du vill bygga mämej). Gosedjur har de också haft, men inte de mängder jag ser hemma hos andra. Men i övrigt har de mest pysslat och ritat, och där har vi alltid haft generösa ytor för ändamålen samt gott om papper, pennor, lim etc.



Squinkies - en så kallad högmarginalvara

Det finns något härligt provokativt med att inte ha leksaker till barnen (och när jag säger "inte ha" menar jag inte "0" utan "mycket få i relation till befolkningen i snitt"). Fölk blir så upprörda. Det blir de även i USA, att döma av den här bloggarens erfarenheter av att ha skrivit ett inlägg titulerat "Why I took my kids' toys away (and why they won't get them back)".  Bloggaren, Ruth, såg tydliga effekter av att ta bort barnens överflöd av leksaker, bland annat:
  • Minskat habegär
  • Längre koncentrationsspann
  • Mer spontanlek av typen rollekar
  • Större kreativitet
  • En enstaka pryl (nedplockad från vinden) kan sysselsätta barnen en hel dag
  • Ökad lekglädje (i.e nöjdare barn)
Jag älskar dessa blogginlägg och rekommenderar starkt att ni klickar in er på länkarna ovan. Även om det ibland blir lite Flandersvarning på hennes dialog med barnen.
 
- "Kids, this Christmas you will get imaginary gifts"
- "Yay!"


Nyligen publisherade frikyrkopastor Joshua Becker också ett inlägg i frågan med lite nyare studier som bekräftar det Ruth talar om."According to a study at University of Toledo, young children who play in environments with fewer toys tend to display sustained levels of attention, increased imagination, perception, cognition, and motor coordination." Alltså, sug på den ett tag. Barn med färre leksaker uppvisar längre koncentrationsspann, har mer fantasi och bättre koordinationsförmåga än barn som har massor med leksaker. Tål att tänkas på både en och femton gånger.


Hemma hos oss är det om möjligt ännu färre leksaker jämfört med för några år sedan när min kompis frågade oss var alla leksaker var. Dels för att barnen blivit större och mer digitala, men också för att vi i samband med flytt från hus till lägenhet halverade vår boyta vilket krävde rensning en masse. Bilden nedan visar minstingens totala leksaksinnehav:

- En skokartong med lite pysselgrejer
- En korg med random prylar
- En bokhylla med böcker och ritblock
- En kasse gatukritor som hon ritar med på innegården
- Ett fiskspel
- Ett antal gosedjur




Ute i gårdsskjulet har hon en rockring, en skateboard och cykel, om nu det kvalar in som leksaker. Merparten av hennes lediga tid tittar hon på menlösa YouTubeklipp på iPaden ritar och pysslar hon, men ibland får hon ett ryck och tar fram sin "leksakskorg" (den på skokartongen ovan). Då placerar hon ut alla föremålen på ett bord eller i en fönsterkarm och leker med dem och I'm tellin' ya, det kan gå timmar. När vi ska resa någonstans är det ur denna korg hon plockar med sig sin packning. Om vi får barngäster springer hon till sitt rum och hämtar fiskspelet. "Ni måste spela fiskspelet!" som att det är det fränaste som hänt sedan Apple lanserade första iPaden.


Detta barn ber aldrig om saker när vi är ute i affärer. Är det resultatet av god och moraliskt uppbygglig uppfostran? Säkert. Eller är det ett personlighetsdrag? Ännu mer säkert, eftersom hon har ett syskon som tjatar öronen av en efter prylar trots samma "uppfostran". Men överlag tror jag ändå att vårt minimalistiska angreppssätt vad gäller barnens prylar formar deras värderingar kring saker och uppmuntrar kreativitet. Det är bara att kolla hur de lyckas åstadkomma magi på institutioner av typen förskola och scouter med små medel. Jag minns när min yngsta kom hem överlycklig från dagis för att hon fyllt år och fick sitta på "födelsedagsstolen" under samlingen. Genidrag, genidrag. Allt handlar om presentation och förväntan. Om ni har som rutin att man får tre presenter på sin födelsedag är det det som blir måttstocken. Om ni har som rutin att man får det man pekar på när som är det det som blir måttstocken. Att decimera barnens prylar - ett grymt socialt experiment eller ej? 




Mvh/
FruEfficientBadass

16 kommentarer:

  1. Så befriande läsning, så sunt och "grundat". Önskar jag hade haft samma sunda sinne när mina barn var små. Det var väldigt mycket leksaker. Jag har fortfarande skämskudde för alla saker jag köpte till min yngsta( efter separationen och jag inte hade någon händig/teknisk kunnig i min närhet. Det hade jag btw inte som gift heller men vi löste det kanske ihop😊 för minns inte att det var nåt problem då) som jag aldrig fick ihop. Tekniklego, sing along med mera.Men din friska och fräscha presentation på hur det kan vara ska jag absolut förmedla till barnbarnen i framtiden☺

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir väl en sån där klassisk varannan-generations-grej; själv växte jag upp med rätt mycket prylar på 80-talet (My Little Pony, Barbie, samlarkort, smurfar, LEGO, de där aporna vad hetter de nu igen, fula dockorna som skulle föreställa riktiga bebisar etc) och strävar mot få saker. Mina barn kanske pendlar över mot prylar när de själva blir föräldrar. Men samtidigt - vi lever här och nu fem pers på ganska begränsad yta och måste prioritera. Jag blir själv väldigt stressad och på dåligt humör när det är stök och kaos omkring mig så barnens leksaksminimalism är ju i mångt och mycket ett sätt att rädda min egen psykiska hälsa. VIlket i förlängningen borde gagna även barnen.

      Radera
  2. Mina barn har alltid haft avsevärt färre prylar och kläder än en genomsnittlig svensk småtting och det enbart på grund av min ovilja att samla på mig saker som inte kommer till användning. Inte nog med en så spartansk barndom, vi delade dessutom upp leksakerna också. Ett tips som ihärdigt upprepar eftersom jag anser det SÅ smart. Vi ställde undan ungefär hälften i förrådet och efter ca två månader bytte vi och packade undan det som barnen lekt med (förutom favoriter, livsviktiga gosedjur och sagoböcker). På så sätt kändes leksaker nya gång på gång och så fick alla leksaker den uppmärksamhet som de förtjänade. Dessutom märker man tydligt vad som förblir ointressant och kan skänka bort eller sälja den prylen istället för att den bara ligger och skräpar.

    Att folk påpekar att vi har lite saker är mer regel än undantag och jag tar det som en komplimang.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja att plocka undan saker är så smart. Det förespråkar även Ruth i den amerikanska länken ovan. Hon slängde ju inte alla barnens leksaker, hon lade undan dem i ett förråd och tog fram en i taget och det var tydligen julafton varje gång. Och jag håller helt med dig om att när folk anmärker på att man har få grejer känns som en stor komplimang (även om jag vet att det i vissa fall inte är menat som det). Lite som när min man påpekar för barnen att de inte behöver butiksvika plaggen i lådorna som jag, för "mamma är extrem" ha ha - värsta komplimangen (lite samma symtom som en anorektiker som blir glad när folk påpekar att de är sjukligt smala?).

      Radera
  3. Bra inlägg, instämmer så klart.

    PS Har du planterat om alla krukväxterna, så jag vågar ha pengarna på börsen efter korrigeringen. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Krukväxterna har aldrig varit fräschare, det är bara att kliva in i börsvärmen igen :)!

      Radera
  4. Wow, känns stort med omnämnandet! Nu var jag tvungen att ha högläsning för mannen, fast det är ju för sig inte han som köpt in leksakerna här hemma. Vi skrattade när en släkting frågade vad bebisen fick av oss i julklapp - ingen av oss hade kommit på tanken att köpa något till honom. Nu ska jag läsa vidare, herregud, ser att jag har missat massor i din blogg när jag varit AFK i helgen, det går ju inte för sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, just det. Away from keyboard alltså. Man kan ju också använda IRL (in real life), men det känns som att det har mer nedsättande klang mot allt viktigt som händer i cyberspace.

      Radera
    2. Just det ja. Ja själv var jag AFK hela kvällen på en diskussion om 50-talskvinnan och allt jag kunde tänka på var hur jag skulle kunna bloggförpacka. Visste du att 7 av 10 åttiotalister vill bli hemmafruar? Du är väl 80-talist, vill du bli hemmafru?

      Radera
    3. 50-talskvinna alltså? Det var ett så avlägset begrepp för mig att jag var tvungen att googla, hittade den här hemska instruktionen för 50-talskvinnor: Shttps://www.newsner.com/en-jamlik-varld/saa-haer-foervaentades-hemmafrun-i-usa-behandla-sin-make-paa-50-talet-det-aer-galet/

      Och svaret på din fråga - nej, inte på det viset i alla fall. Just nu har jag faktiskt haft en väldigt trevlig vecka på jobbet, troligtvis mer intressant än min man som mest har hållt på med bebisvård och hushållssysslor... Men jag vill ha möjlighet att bestämma själv över fördelningen jobb/fritid, fantastiskt nog har jag möjlighet till det iom sparade föräldradagar och förmåga att leva på typ halva lönen :) Och vem vet, vid 50-års åldern kanske min man och jag vill glassa i Portugal halvårsvis... Det känns helt enkelt bra att spara undan en del för att ha fler möjligheter framöver. Själv då, vill du bli hönsbonde eller? ;)

      Radera
    4. Å det låter som du haft en härlig vecka. Ja, jag ska bli hönsbonde. Vad mer kan man av livet önska? (fast ps jag är också sjukt nyfiken på portugal, ansöker varje termin till A-kursen ifall jobbet skulle faliera - se filmen "Nattåg till Lissabon" e d m Irons/Rampling och längta till patinerade fasader)

      Radera
  5. Läste länken nu, underbart! Min man gillade den särskilt.

    SvaraRadera
  6. Darling kom hem till oss anyday och lek med lego. Vi har som bekant ett överflöd. ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å å å verkligen (FruEB måste bara torka bort lite dregel från iPhone)!?!. (Trodde det var du som använde alias Bryset btw)

      Radera