The Millionaire Next Door - Del 2

"Frugal, frugal, frugal" heter kapitlet. Som jag nämnde i förra inlägget på detta tema, startade Dr. Stanleys undersökning som ett uppdrag för ett internationellt "trust company". Syftet var att lära sig mer om hur folk som hade mer än 10 miljoner dollar betedde sig och hur deras konsumtionsmönster såg ut. En av er läsare har refererat till den här episoden men nu fick jag läsa ursprungsvarianten. De (forskningsgruppen) hade arrangerat fokusgruppsintervjuer med amerikanska mångmiljonärer i ett penthouse på Manhattan. Till detta hade man noggrant valt ett antal cateringbolag med briefen att här skulle crème de la crème serveras så fram med det bästa: Kaviar, champagne, tryffel och årgångsviner! Sagt och gjort. Men döm om forskarteamets förvåning när det in genom dörren stegar folk som såg ut ungefär så här:

Anspråkslösa snubbar i beige klädsel och armbandsur som kostar max en tusing. Den flådiga buffén lämnade de orörd (minus de salta kexen) och på frågan vad de villa ha att dricka sa en av deltagarna: "I drink scotch and two kinds of beer - free and Budweiser."

Forskarteamet ändrade senare sin cateringstrategi till clubsandwitches och läsk och upptäckte dessutom att dessa multimiljonärer faktiskt även uppskattade pengar som betalning för medverkan, även om det rörde sig om rätt små summor. Ränderna går inte ur, så att säga. Slutsatsen var att det är olyckligt att döma folk efter deras preferenser kring mat, dryck, kläder, bilar etc. Många människor har uppfattningen att rika människor har utmärkt smak när det kommer till dessa prylar. "But is it easier to purchase products that denote sueriority than to be actually superior in economic achievement. Allocating time and money in the pursuit pf looking superior often has a predictible outcome: inferior economic achievement."

Att leva sparsamt är en hörnsten i rikedomsbygget. Ändå har vi i regel uppfattningen att rika människor strösslar pengar omkring sig. Vi ser det på TV och läser om det i tidningar. En toppatlet visar upp sin "crib" ink. basketplan och femtusen sneakers i sin salsstora walk-in-closet. Men en toppatlet kan tjäna många miljoner om året men ändå ha ett lågt nettovärde. Denne kanske inte kan underhålla det livet mer än ett par tre år efter avslutad karriär för när kranen stängs av går det snabbt utför på grund av etablerade konsumtionsmönster. Att via media prångla ut nöjesprodukter med riktiga och långsiktigt hållbara miljonärer hade emellertid varit ett riktigt sömnpiller. "Most people who build wealth in America are hard working, thrifty and not at all glamourous. Wealth is rarely gained thorugh the lottery, with a home run or in quiz show fashion. But these are the rare jackpots that the presss sensationalize."

De amerikanska miljonärerna lägger inte pengar på kläder och klockor. De har inga aktieägare, styrelser eller finanstidningar de behöver imponera på med sådan rekvisita. Tvärt om behöver de hålla hyfsat låg profil inför sina blue collar-medarbetare - chefen får inte verka för tät. Det här erfor jag många gånger i industribranschen där mina kunder var till synes väldigt anspråkslösa snubbar med skit under naglarna. Men när man var på branschträffarna och de kunde prata fritt utan anställda med, diskuterades livligt huruvida man skulle köpa hus i Provence eller kring Comosjön. Där satt man själv, sprättig säljare med Tigerkostym i tron att man var balla allan med sina hundratusen i ISK:en.

"Why aren't you wealthy, you ask? Well, let's examine your lifestyle. Is it one of great offense? Are you in a strong income category? Congratulations, you play wonderful offense. But how is it that you keep losing the game called wealth accumulation? Could it be that you play terrible defense? Millionaires play both quality offense and quality defense. And quite often their great defense helps them outscore those who outearn."

I boken noteras också att rika människor i större utsträckning än andra budgeterar. En del stör sig på detta och tycker att en som är så rik ju inte behöver budgetera. Jag kom att tänka på ett inlägg av frihetsmamman där hon frågade en kollega om var man kunde parkera gratis i närheten av honom och fick svaret "du som är så tät behöver väl inte snåla på parkeringen." Orsak och verkan någon? Ungefär som att säga till en väldigt vältränad person att "du som är så vältränad, inte behöver du väl träna?".

"They became millionaires by budgeting and controlling expenses, and they maintain their affluent status the same way."

Mvh/
FruEfficientBadass