The Millionaire Next Door - Del 4

Not till er: Som ni märker är jag ovanligt slö med att svara på era kommentarer. Det beror på att Livet på Landet är så hektiskt med höns och rabatter och kyrkokaffe. Dessutom kommer vi, med start måndag, att köra en två veckor lång digital detox med totalt skärmförbud vilket gör att jag enbart kommer att kunna svara på kommentarerna i lönndom d.v.s. före 08:00 på morgonen från en undanskymd plats i huset. Så jag kommer även fortsatt att svara, bara med en viss fördröjning. Jag litar på att ni håller ställningarna åt mä.

Kapitlet heter "You Aren't What You Drive" och inleds med ett citat: "They beleive that financial independence is more important than displaying high social status."

Stämde det att han körde en gammal 240? 

Så här dags i mina inlägg om boken vill jag flika in att författarna (det är ju såväl Stanley som en Danko) vid ett flertal tillfällen betonar att även om merparten av de intervjuade miljonärerna är entreprenörer, så är det entreprenöriella spåret inte på något vis den enda vägen mot ekonomisk framgång. Tvärt om varnar de för att hoppa på företagande om man inte har goda skäl att tro att man kommer att lyckas (statistiken talar emot det). "Most people in this country are not the entrepreneurial type. But this does not mean that they can't become millionaires. [...] If you can generate a reasonably good income - then you may become wealthy one day if you follow the defensive strategy developed by millionaire who are used vehicle-prone shoppers."

Så håll dig till den billiga bilen. Och håll dig till det billigare bostadsområdet för såväl dig som dina barn. "Some wealthy parents buy their adult children homes in affluent (rika) neighborhoods. Great idea? Perhaps they should realize that 'affluent neighbourhoods' are high-consumption neighborhoods. From property taxes to the pressure to decorate, from the perceived need to send their children to expensive private schools to the $40,000 four-wheel-drive luxury Suburban, the children are now on the earn-to-spend treadmill. Thanks, Mom and Dad!"

Jag är väl inget praktexemplar här givet att vi bor i ett område med många rikingar.* Mellanbarnet, det med social koll, påpekar ibland syrligt att hennes klasskamrater åker utomlands minst fyra gånger per år (och då till länder som Brasilien, Nya Zeeland och Zimbabwe) medan vi åker till Hälsingland möjligen med en avstickare i form av en budgetresa till Köpenhamn. Det ska bli spännande att se vad flytten gör med hennes inställning till vår sociala positionering.

Any Heuw, kapitlet går ut på att distansera sitt jag från materiell status, då symboliserat av den förhatliga dyra bilen. Det här har vi väl kläm på i FIRE-communityn så nuff' said.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag kan inte hjälpa det, det är bara för snyggt här. Och närheten till tuktade friluftsområden och kulturen. Rikingarna kan jag klara mig utan. Även om det inte är helt ointressant att vara hej och tjenis med de prominenta krögare, artister och kändisadvokater som bor i kvarteret - man är väl inte mer än mänscha. Plus att i skrivande stund bor vi ju inte längre i stan.