The Millionaire Next Door - Del 3

Talliho! Kapitel tre heter "Time, Energy, and Money."

"Efficiency is one of the most important components of wealth accumulation. People who become wealthy allocate their time, energy, and money in ways consistent with enhancing their net worth."

Jag tänker mycket på det här och jag är i sanning ej ensam i den här nördosfären. Vicki Robin talar om "true cost of labour" och sedan jag halkade in på FIRE-banan ser jag allt i raster av "nettovärdekompatibelt" vs. "icke-nettovärdekompatibelt." Ett nyligt exempel är hur jag under det gångna året pö om på fixat vår lägenhet inför uthyrningen, i allt från att måla väggar och hyra in elektriker för att fixa trasiga element till att lära mig om andrahandsmarknaden och ta turer till blågula varuhuset för att köpa nya kuddar och knivar. Nej, det är inte frugala aktiviteter, men om det innebär att jag får ut två tusen mer i månaden under 24 månader så är det motiverat. En vän föreslog att jag skulle börja sälja sticklingar på Tradera. Ni som följer mig på Insta vet att jag inte direkt har gröna fingar så det skaver redan där. Men okej, ponera att jag lyckas sälja 10 rosenskäror à 40 kronor och får in 400 spänn, efter cirka 7 timmars meck med dessa plantor. 400 kronor är ungefär vad jag tjänar på att handla på Lidl under en vecka framför ICA och den shoppingturen tar mig en timme. Ej effektivt. Om jag istället lägger kanske två timmar på att hitta ett par nya, vegetariska recept som känns hyfsat barnvänliga kan de där 400 kronorna bli 500 kronor och det varje vecka under flera år framöver. Effektivt. Rassel rassel, Matrixtrassel.

Centrala akronymer i boken är PAW och UAW. PAW står för Prodigious Accumulator of Wealth (de sparar mer än snittet i deras inkomstkategori under en given tidsperiod) och UAW står för Under Accumulator of Wealth (motsatsen - de sparlaggar mot snittet). "PAW:s allocate nearly twice the number of hours per month to planning their financial investments as UAWs do". Jag kommer osökt att tänka på ett Lincoln-citat från ett ChooseFI (!):

"If I would have six hours to chop down a tree, I would spend first four hours sharpening the axe."

"I'm so smug tralalala"

Kapitlet handlar mycket om amerikanska läkare och jag ska inte tråka ut er med detaljerna kring det mer än säga som så att det inte är helt enkelt att skapa nettovärde trots att man tjänar >5 miljoner kronor om året. Det har att göra med livsstilsval, val av bostadsområde och hur man som boende i ett exklusivt bostadsområde dels jämför sig med grannarna, men också blir approcherad av diverse säljare som gärna vill parasitera på din kaka. Typ aktiva förvaltare. Eftersom läkaren i regel lägger mycket tid på patienterna blir det inte så mycket tid över till att planera sin egen ekonomi. I ett hushåll där båda parter har fullt upp med karriär finns liten eller ingen tid att planera, koordinera och mäta utfallet av olika inköp utan allt sker lite hipp som happ och utan eftertanke och utan att man vet ordet av är man en UAW.

Även detta är något jag funderat mye på det senaste året. Inte för att vi var några high spenders innan jag fick kicken men herregud vilken koll vi har på grejerna nu*. Det rullar inte en spänn i en riktning vi inte planerat (okej några spänn ibland då, men inte särskilt ofta). Jag tycker också att det är ganska kul att göra uppföljningar. Det är tydligen symptomatiskt och det räcker med att slänga ett getöga i den här filterbubblan för att se att det är det folk ägnar sig åt kring månadsskiftena.

"Only those clients with considerable wealth want to know exactly how much their family spends on each and every category."

Gör du uppföljning av spenderad krona? Om ja på det senare, hur ofta gör du det? Kvartal, månad, dag, timme?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Ibland funderar jag på hur många parhushåll som likt Åsa Axelssons skulle kunna gå ner till en arbetande (eller växla arbetande) för att låta den andra bli "husets VD". Den som har stenkoll på alla ekonomiska flöden, den som får tid och bandbredd att fundera på inkomstbringande aktiviteter av typen uthyrning av en källarvåning, rastning av grannens hund, odling av egna grönsaker. Den som lagar barnens kläder istället för att default köpa nytt, den som ser över pensionsinnehaven och lägger om istället för att ligga kvar i dyra lösningar som i slutänden gör att båda måste jobba tre år till var. Min magkänsla är att det är många. Med ökad livstillfredsställelse som följd, förutsatt att man inte lever för karriären, vilket runt 50% hävdar att de inte gör.