Du minns kanske snacket från första kapitlet att miljonärer ofta är första generationens miljonärer - inte sällan invandrare som har såväl förmågan att dra in deg som förmågan att behålla den genom ett sparsamt levere. Rätt sällan fortsätter släkten att vara miljonärer. Generation två och tre går på college och flyttar till högprofilerade områden där de snabbt lär sig den konsumistiska livsstilen och vips så är de tillbaka på ruta ett. Denna resa nedåt fördröjs emellertid under åtminstone en generation av den konstgjorda andning som föräldrarna ger sina barn i form av gåvor.
 |
| 30:2, pumpa på |
Jag har funderat en del på det där själv. Jag hade en vän i tonåren vars föräldrar var - tyckte jag i alla fall - väldigt generösa. Konceptet "månadspeng" var mycket fluffigt och det stacks till sedlar i parti och minut. Hon behövde aldrig jobba på sommarloven utan hennes ledighet prioriterades och subventionerades. Själv fick man sitta och svettas inne i någon källare på något tragiskt telemarketingjobb och från den dagen jag flyttade hemifrån har jag inte kostat mina föräldrar en spänn medan hon, vad jag minns, fick en lägenhet i Stockholm betald i cash. Min poäng med den historien är bara delvis att ventilera min avundsjuka, utan att jag kickade igång min intjäningsnerv rätt tidigt. Jag inbillar mig - har icke empiriska bevis - att jag skulle gå snabbare från start till mål i att komma på grön kvist i det fall min ekonomi skulle krascha (jämfört med henne alltså). Jag tror också - återigen, taget ur hatten - att jag har en mer utvecklad förmåga att se intjäningsmöjligheter i min omgivning än vad hon har. Troligen har jag även ett större nettovärde idag.
I många år var jag lite småputt på mina föräldrar för att jag aldrig fick något ekonomiskt stöd hemifrån. Jag menar, jag är ju ensambarn och mina föräldrar är inte helt utan resurser. Men så här i FIRE-retrospekt är jag dem djupt tacksam. Inte en chans att jag valt att sträva efter ekonomiskt oberoende om jag årligen fått hundra lakan stucket till mig. Glöm att jag hade lärt mig göra linssoppa eller att jag börjat klippa mitt eget hår. Idag, efter det att jag slagit in på det frugala spåret, hade en sådan summa naturligtvis hamnat på ISK:en. Men innan, när jag var en ekonomisk novis, hade dessa pengar gått oavkortat till konsumtion.
Hur är det med dig, har du fått något ekonomiskt stöd av dina päron genom åren? Och hur tänker du kring att hjälpa dina barn?
Mvh/
FruEfficientBadass
Fick heller inget startbidrag vid utflytt eller annan ekonomisk hjälp och stöttning över åren. Mina första 2 år i Sthlm spenderades i en riktigt sunkig förort ivrigt ackumulerades pengar till en kontantinsats. Klart man är lite stolt över att man lyckades ta sig samman och fixa det på egen hand. Men en kombi av ha ekonomisk skolning + ett startbidrag hemifrån hade nog fått mig på rätt spår snabbare (börja spara tidigt etc) samt att man sluppit de tappade åren i den där förorten. Så nu sparar jag själv halva barnbidraget till barnen samt ska tidigt försöka skola dem ekonomiskt. Osäker på om jag kommer ge dem hela sparandet rakt av eller om det kommer användas för att lyxa till uppväxten m språkresor och annat. Sen i balansräkning är det ju samma pengar, men känns bra att ha dem öronmärkta. /QQ
SvaraRadera"eller om det kommer användas för att lyxa till uppväxten m språkresor och annat." Nu fick jag dåligt samvete eftersom jag blev skickad på flera språkresor så fullt så snåla var inte mina föräldrar. Att göra egna resor tidigt utomlands tror jag är jätteviktigt för att bli självständig, det bygger både självförtroende och ger viktiga lärdomar (som att inte bränna alla pengar dag 2 av 14 på ett par vita Levis och en oljerock som ja NB fortfarande använder).
RaderaHej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i relation till Anderson i åratal, bröt han upp med mig, gjorde jag allt för att få tillbaka honom, men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har för honom, Jag bad honom med allt, jag gjorde löften men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en stavningskastare som kunde hjälpa mig att ställa en stavning för att få honom tillbaka men jag är den typ som aldrig trodde att jag hade stavat, jag hade inget annat val än att prova det, jag mailade stavningskanalen och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara bra innan tre dagar, att min ex kommer tillbaka till mig innan tre dagar, han kastade stavningen och förvånansvärt den andra dagen, det var runt 16:00. Min ex ringde mig, jag blev så förvånad att jag svarade samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom som var hur vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att någon jag känner som har ett problem med förhållandet, skulle jag vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda verkliga och kraftfulla stavningskramen som hjälpt mig med mitt eget problem. Hans email: {drogunduspellcaster@gmail.com} du kan maila honom om du behöver hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.
Radera1) kärleksspell
2) Lost Love Spells
3) Skilsmässa Spells
4) Äktenskapsstavar
5) Bindande stavar
6) Breakup Spells
7) Dödsstavning
8.) Du vill vara befordrad på ditt kontor
9) vill tillfredsställa din älskare
10) Lotteri
Kontakta den här stora mannen om du har något problem för en bestående lösning
genom {drogunduspellcaster@gmail.com}
"Hur är det med dig, har du fått något ekonomiskt stöd av dina päron genom åren? Och hur tänker du kring att hjälpa dina barn?"
SvaraRaderaLite, men det mesta har gått till de syskon det är synd om.
Det ligger förstås mycke i att man kan göra sina barn en björntjänst genom att göra det för lätt för dem. Kanske har vi gjort fel som köpte en 1a åt ena barnet. Hade det varit bättre hon bott hemma? Eller att hon fått bo dyrt i andra hand?
"Kanske har vi gjort fel som köpte en 1a åt ena barnet. Hade det varit bättre hon bott hemma? Eller att hon fått bo dyrt i andra hand? " Haha känns som en rätt retorisk fråga K. Dessvärre finns ingen referensgruppp med klonat barn i "dyrt i andra hand" vi kan jämföra med så man kan ju bara spekulera. Personligen tror jag inte att åtminstone Stockholms andrahandsmarknad gör så mycket för att kicka igång intjäningsnerven nuförti'n eftersom summan av en kontantinsats för en 20+-are måste te sig som så onåbar att man lika gärna kan strunta i det. Jag hade nog resonerat så om jag vore ung idag (och om sanningen ska fram fick jag lite pengar till att själv langa in i första köpet så jag kanske ska ligga lågt med att påstå att jag inte fått något ekonomiskt stöd hemifrån). Summerat: Tror det kan vara bra att få lite draghjälp där. Däremot är det ju varken måste eller mänsklig rättighet att bo i Stockholms innerstad eller i dess närhet så jag tycker inte att man som förälder ska ha dåligt samvete om man inte kan hosta upp degen. Bättre då att som QQ nämner skicka med en dos ekonomiskt kunnande och lite tänka-utanför-boxen-material (Gävle någon?).
Radera"Osäker på om jag kommer ge dem hela sparandet rakt av eller om det kommer användas för att lyxa till uppväxten m språkresor och annat."
SvaraRaderaSamma fråga här. Jag tycker det är svårt generalisera. Barn kan vara så olika. "Sink or swim " tror jag t ex skulle funka jättebra med vårt ena barn men inte med det andra. Den ene skulle sätta sprätt på en större pengagåva direkt medan den andre skulle sätta in det på banken.
"Sink or swim " Ah där har vi det, mantrat för mitt fortsatta föräldraskap. Eller som fransmännen säger: "Lite grus i maskineriet är bra". Sink or swim, sink or swim...(Sink ger dessutom bra material till ett eventuellt konstnärsliv).
RaderaFick inte en spänn. Flyttade hemifrån när jag var 17 år och har gått den långa vägen gällande ett hyfsat betalt jobb.
SvaraRaderaBarnen fick en liten slant med sig när de fyllde 18 år. Det gick väl till ganska vettiga saker, insats till lägenhet, utbildning och resor. I dagsläget får de viss ekonomisk hjälp, men inte i pengar. Köper saker som jag tycker är roligt att ge. Utrustning till deras hundar, kängor och regnkläder av bra kvalitet är saker jag gett dem./Horsewood9
Låter som ett bra upplägg.
RaderaPappa konstaterade för några månader sedan att jag bara behövt hjälp en gång sedan jag flyttade hemifrån, vilket var när jag var klar med universitetet och tills jag fick jobb tre månader senare. Jag betalade nog tillbaka det.
SvaraRaderaMina syskon har däremot fått hjälp betydligt oftare men ganska ofta i form av lån. Om en del av lånet inte behöver betalas tillbaka får vi övriga samma summa. Eftersom mammas syskon fick ojämn sponsring har mina föräldrar alltid sett till att alla får lika mycket.
Jag tror att de som ger mer åt ett osjälvständigt syskon skapar problem i framtiden för dem och även problem syskonen emellan.
@Plina, har vi samma föräldrar? De har gjort precis lika dant. Om ett barn fått pengarna efterskänkta har vi andra fått lika mycket. Men det rör sig om 10 tusen. Max.
RaderaMina föräldrar gick i borgen för mig när jag skulle hyra en lägenhet och jag hade 2 månader kvar av mina studier. Att min sambo hade jobb och kunde betala hela hyran hjälpte inte...
Sedan, för att slippa topplån när vi köpte lägenhet, lånade de 30 tusen till oss som vi amorterade hårt på och betalade tillbaka räntefritt. Det var när räntan var över 5% på lån på banken.
Vi sparar till våra barn, men vi tänker nog att det ska göra att de behöver ta mindre i studielån den dag de väljer att läsa vidare. Annars kontantinsats till boende.
Sparandet står i mitt namn.
/C
Låter som att ni delar kloka föräldrar. "Jag tror att de som ger mer åt ett osjälvständigt syskon skapar problem i framtiden för dem och även problem syskonen emellan." Jag tänker på Kaktus kommentar ovan, att "men det mesta har gått till de syskon det är synd om. " vilket gav mig klåda. Alltså, nu vet jag inte vidderna av K:s syskons syndhet och K:s monetära framgång (förutom att den är rätt stor iofs), men är det inte att be om trubbel att skeva utbetalningarna? Jag ser ju redan nu vilka barn som kommer att kunna sätta sprätt på infini medan ett annat inte gör av med en spänn, men det får ju inte vara belöningsmodellen?
RaderaJag sparar hela barnbidraget åt var och en (två barn såhär långt) i globala indexfonder. 5-åringen ville köpa ett nytt spel till sin Nintendo DS häromdagen, och fick nej till svar. Då ville han hitta ett jobb sa han.
SvaraRaderaVisst sa jag, rensa bort ogräset där borta så får 50 i lön. Snabbt och mycket förtjust satte han igång och lika snabbt blev han missmodig för det var ju så JOBBIGT att jobba! (Skräll?)
Då sa jag att du har ju redan fått ihop till 5 kr, gör lika mycket till så är du uppe i 10. Då blev han motiverad igen och gjorde klart. Sen dammsög han med pappans hjälp lite i badrummet också, sen var spelet finansierat. Mycket stolt överlämnade han rätt summa och fick ladda ner spelet.
Ovanstående scenario händer inte särskilt ofta, men jag gör en poäng av att visa att saker inte är gratis, man måste fundera på vad man verkligen vill ha (adds value) och vad man bara blev temporärt sugen på (villhöver).
I framtiden kommer de antagligen ha en rätt bra slant, men den kommer jag tiga om tills de haft några karaktärsdanande hundår var, vilket ger livserfarenhet som inte går att få på nåt annat sätt.
Moraliskt och emotionellt stöd och ekonomiskt rådgivning ska de däremot få obegränsat av!
Den dag jag bedömer att de inte bränner hela slanten på latte och kasino så ska de få förvalta den själva.
Haha vilket pedagogiskt praktexemplar, bra jobbat!
RaderaIntressant. Jag fick inget ekonomiskt stöd av föräldrarna efter flytt hemifrån efter gymnasiet och kunde studera tack vare CSN (återbetalt sedan några år tillbaka) samt sommarjobb.
SvaraRaderaDet var inte fattigt, men inte heller så rikt under uppväxten, vilket hjälpte mig att lära mig pengars värde. Jag tyckte mig uppleva att många kompisar hade det bättre och t ex fick skjut hit och dit, vilket var ganska trist då, men "nyttigt" inser jag nu.
Mvh
Egon
"Jag tyckte mig uppleva att många kompisar hade det bättre och t ex fick skjut hit och dit, vilket var ganska trist då, men "nyttigt" inser jag nu." Men skoja inte! Det är exakt det här jag talar om med min parallell ovan och jag ser det ibland - de barn som curlades (innan curling var ett begrepp) har som regel svårare att få tummen ur när det gäller vissa saker (som att ta körkort ex, tjejen i inläggstexten var mitt emellan två barn när hon skaffade körkort på någon sorts intensivläger för stockholmsmorsor) medan jag själv har lärt mig att vill jag ha något så får jag skaffa det och då gör jag det gärna omgående (ex. bostad, körkort, barn, ekonomisk frihet, snöslunga...inlägg to come).
RaderaKörkortet betalt av päronen. Dock inte så saftigt summa. Ca 6500:-. Enstaka lektioner och en god vän till far som körskolelärare! Sen sparade dem ett par hundra i månaden i en Swedbankfond från att jag var liten. Vilket genererade runt 50 000:-. Dessa slantar restes och konsumerades upp. Annars har jag skött allt själv skulle jag säga. Vill inte att någon ska betala eller ge mig pengar. Vill vara självständig och klara mig själv. Ta ansvar för mig och mina handlingar. Men dem säger väldigt snabbt till mig att jag får låna pengar om jag t.ex vill köpa en husbil eller liknande. Vilket är en lockande tanke, men jag vill ju sköta sånt själv.
SvaraRaderaSkulle jag bli utan bostad och inte sparat ihop pengarna då kan jag överväga ett lån till husbil:)
RaderaKostar inte husbil sexsiffrigt? Sa jag och kom att tänka på vad en bostad kostar. Äsch, nu kom jag på att min farmor bekostade mitt körkort (som i sanning inte gick på 6 500kr, här fanns varken talang eller bekant som var körskolelärare).
RaderaJag har alltid fått stort stöd av mina föräldrar, mest genom att dom alltid finns där och stöttar och ställer upp och man vet att man har en famn att gråta ut hos om allt skulle skita sig (som vid min skilsmässa för ett antal år sen när min ex-fru *bliiiip* och *bliiiip*) och det är guld värt. Ekonomiskt då? Nja, nog har man blivit bjuden på både det ena och andra under åren (tex restaurangbesök eller fått skjuts hit och dit utan att behöva pröjsa för bensin och det har varit väldigt rättvist mellan oss tre barn), men jag hade inget startkapital med mig ut i livet när jag flyttade hemifrån och dom lärde mig inte speciellt mycket om ekonomi och sparande heller. Men det man inte fått med sig, får man ta för sig, så att säga.
SvaraRaderaNär det gäller min egen son pratar vi mycket om ekonomi, sparande och investerande så han ska få alla nödvändiga verktyg med sig ut i livet. Plus att hans morföräldrar (både på min och ex-fruns sida) sparar en del till honom i fonder (nu duger det minsann, men när jag var ung, icke sa Nicke *blinkande smiley som visar att jag egentligen är skitglad att dom sparar åt honom så jag slipper moahahaaa*), så han lär flytta hemifrån med betydligt mer på kontot än vad jag gjorde när det begav sig. Sonen (han är 13) sa förresten häromdagen ”kan vi inte ta det mesta av mina sparpengar och sätta på ett sånt där konto där jag inte kan ta ut dom förrän jag är 18?”. Alltså ett isk med fonder. (Det enda han har önskat sig i födelsedagspresent och julklapp dom senaste åren är pengar så han har fått ihop en rejäl slant då han har sparat det mesta). Oh va bra, tänkte jag och gnuggade förnöjt händerna, lite av det jag pratat om har gått fram, avkomman vill redan börja investera. Varför han ville göra det? Jo det visade sig att han fick lite dåligt samvete att folk (morföräldrar och vi mammor) bjöd honom på saker när han hade så mycket sparpengar, men om dom var låsta kunde han ju inte betala själv och så var den saken ur världen. Jaja, han är väl sin mors son helt enkelt. Förövrigt var hans svar för några år sen när släktingarna frågade honom vad han skulle göra med alla pengar han fick i present: Spara till pensionen!
Mohihahe second generation FI. Lyssnade på en Money Guy-podd igår och visste ni att Millenials och även efterföljande generation/er (heter de Y, alltså de som är tonåringar idag) sägs vara sjukt sparsamma (motsatt vad media säger)? Jag tyckte mig uppleva att många kompisar hade det bättre och t ex fick skjut hit och dit, vilket var ganska trist då, men "nyttigt" inser jag nu. varför?
Radera1) De är inte särskilt intrigued av framtidsutsikten att sitta på kontor 9-5 utan vill styra sin egen tid.
2) De tror inte på att det kommer att finnas allmän pension i framtiden, vilket din son verkar vara ett exempel på.
You go boy!
Mycket intressant ämne!
SvaraRaderaJag har inte fått några större summor av mina föräldrar men som barn en stor engångsgåva av mormor och morfar. Den gåvan är en del av grunden till att jag nu är FI. Av morföräldrarna, som även är två av mina främsta förebilder, fick jag även värderingarna att man ska vara sparsam och ansvarsfull.
Nu när jag har sparat målmedvetet i över 20 år har jag svårt att se någonting annat än att pengarna ska kunna ge trygghet även åt framtida generationer. Min tanke är att leva som FIRE och samtidigt låta pengarna växa vidare och kanske sätta upp en trust fund/familjestiftelse så att pengarna inte kan slösas bort och framtida generationer kan leva i "the eternal FIRE"
Men frågan är komplex och det är inte alls säkert att mina tankar nu är det som ger lyckligast barn på sikt. Jag vill i alla fall uppfostra dem till att vara både tacksamma att ha en möjlighet som ekonomisk trygghet ger, men också en känsla av ansvarsfullhet gentemot de som kommer efter.
/M
"Min tanke är att leva som FIRE och samtidigt låta pengarna växa vidare och kanske sätta upp en trust fund/familjestiftelse så att pengarna inte kan slösas bort och framtida generationer kan leva i "the eternal FIRE""
SvaraRaderaUrban dictionary om Trust Fund Kids: "Trust fund kid
Rich person who gets away with everything by using money"
Jag har själv funderat i de banorna på den tiden jag misstolkade safe withdrawal rate och trodde att man var FIRE på en mille, men jag har givit upp den aspirationen. Möjligen kommer en del deg att frigöras genom arvsskiften framöver som möjliggör för barnen att köpa boende (inte mitt arv alltså, far- och morföräldrar). Men som "startkapital" från mig till dem ser jag mer tacit frugall knowledge som mitt bidrag.
En tanke - kunde du inte låtsas att du INTE har den där trust funden och låta dem laborera själva fram till 30, kicka igång intjäningsnerven och allt det där. Och sen, ungefär lagom till första "seriösa" boendet kanske med bulle i ugnen etc, hjälpa till lagom mycket?
Har inte fått några pengar av mina föräldrar då det inte fanns några att be om. Däremot om jag ville ha något så fixade mamma ett litet svartjobb åt mig hos den lokala bonden, så fick jag hjälpa till där en dag så jag fick råd med de jeansen jag bara behövde ha eller liknande. Känner ingen sorg över att jag inte fick pengar som barn och både jag och sambon som hade liknande uppväxt har nog snarare blivit mer drivna av det.
SvaraRaderaDet enda som jag saknade var att lära mig att spara. Inte bara spara i aktier, men att åtminstone sätta av en del av lönen, det har ingen gjort hos oss och jag väntade för länge innan jag kom på det brillianta i att spara själv. Man tänker ju ofta vilken effekt det hade haft om man börjat 15 år tidigare, fast då tänker jag bara på Buffet och hans trädreferens, jag har iaf planterat trädet idag!
Framåt behöver jag inte tänka på då det inte ligger några barn i pipeline, men jag är nog för snål med mina egna pengar för att strössla dem över några andra, även om det vore mina barn.
Hörde en kompis som sa att han behövde inte spara några pengar till pensionen för hans föräldrar kommer ju dö och då kommer han kunna leva på arvet i äldre dagar. Det kändes för mig som det mest sorgliga och oansvariga på samma gång.