Så rik är svensken

Innan jul skrev jag ett inlägg om att de flesta svenskar har ett val mellan konsumtion och sparande och att de flesta svenskar väljer a) att konsumera och b) att klaga på att de inte kan spara. Några dagar efter publicering trillade jag på en artikel i Di som satte siffror på mitt resonemang. Rubriken lyder: "Gyllene tider för sparande", underrubrik: "10 000 mer kan läggas undan per månad nu än för 30 år sedan". Med andra ord: Jag har rätt, klagobrallorna har fel, frågor på det? 

Ur artikeln: "Swedbank har jämfört utvecklingen på hushållsnivå från 1990 och framåt. För 30 år sedan hade en genomsnittlig tvåbarnsfamilj kvar 3 400 kronor per månad, i dagens penningvärde, när alla nödvändiga utgifter var betalda. 20 år senare var det väsentligt bättre då sparutrymmet var drygt 15 000 kronor, och i år bedöms tvåbarnsfamiljen ha kvar 16 400 kronor i månaden när allt nödvändigt är betalt."

Källa: Di 21 december 2020 ("Swedbank, kvar att leva på när levnadskostnader har betalats")

Nu vet inte jag vilket privatekonomiskt budgetunderlag som ligger bakom Swedbanks kalkyler, men jag skulle gissa att det rör sig om konsumentsverkets estimat på vad man bör lägga än på det enda, än på det andra. Estimat som i min mening är överdrivna. Jag menar, är 1 430 kronor per månad för "medier" verkligen "rimligt" ("rimligt" är konsumentverkets ledstjärna i dessa estimat)? Eller "äta lunch ute" för 1 960 kronor? Med andra ord, när Swedbank säger att en genomsnittlig tvåbarnsfamilj har 16 400 kronor kvar efter att nödvändiga utgifter är betalda skulle jag lägga på 20-30% i sparutrymme i det fall familjen i fråga är beredd att avstå två-tre uteluncher per vecka i kombination med att kapa frukosttidningen för Omni. Då skulle en snittfamilj kunna spara, säg, 20 000 i månaden. Dessa pengar in i en indexfond och familjen är miljonärer inom fem år. 

"'Det ökade sparutrymmet förklaras av faktorer som en god inkomstutveckling, lägre inkomstskatter och fallande bolåneräntor', säger Arturo Arques, privatekonom på Swedbank."

Jag tänkte på en kommentar som någon gjorde i samband med mitt tidigare klagoklaginlägg, om att sparande av många anses vara en klassfråga. Att (den mytomspunna) ”eliten” lär sina barn att daytrayda medan populas aldrig blir matade kunskapen om hur en göe hélas.

Jag tittar på mina föräldrar, som inte sparade mycket under den tid jag bodde hemma. De kommer från icke-elitistisk bakgrund och fick ingen kunskap om investeringar med sig hemifrån, minus att mamma sparade i riksgäldsobligationer (för yngre läsare: ungefär som postkodlotteriet, fast från staten). Men i mitten av 90-talet började de spara mer metodiskt, trots att de med sina kulturarbetarlöner (mamma på halvtidsanställning) måste ha tjänat under snittet. Lite snöboll på det och det har gått bra för dem.

Vad hände? Gifte de in sig i öfverklassen och fick ta del av de hemliga knepen? Nay! Men i samband med löneökningar och att jag flyttade hemifrån uppstod en diff och mina föräldrar valde att investera den diffen snarare än att konsumera den. Det var nog mer instinkt än genomtänkt strategi (mamma har likt jag lite preppertendenser) och de valda tillgångsslagen var tyvärr inte aktier utan låsta högräntefonder från Akelius som (i perioder nästan, jag säger nästan) tangerade index (dock inte nu och det är inget tillgångsslag jag rekommenderar). 

Det hade varit enkelt för dem att i detta läge ha stängt sparutrymmet genom att öka sin konsumtion. Men mina föräldrar är frugal weirdos och även om de gjort några resor genom åren (två-tre stycken i alla fall), har de inte ägnat sig åt någon konsumtion att tala om. De bjuder hellre hem folk än går på restaurang, köper kläder second hand osv. Nu säger inte jag att man behöver leva som mina föräldrar gör, även jag vill resa mer än de har gjort. Men jag använder dem som exempel på att det inte är omöjligt att kapitalisera på det generellt ökade sparutrymmet i det svenska samhället de senaste 20-30 åren.

Det är intressant att fundera i dessa banor och framför allt: Vad är det som gör att bara en liten andel av befolkningen förstår att identifiera den förmånliga sparposition vi nu, som snitt betraktat, befinner oss i? Jag förstår allt det där med "instant gratification" och Marshmallowstest. Det är helt i sin ordning. Men det jag inte förstår är att retoriken, trots att det borde vara allmän känt att vi har det så väl förspänt, ändå låter gnisselig. The Man är elak ("Visste du, flås flås, att 99% av världens kapital ägs av 1 promille buä buä?") vi måste vända upp och ner på systemen, folk har inte råååd. Är det för att vi är uttråkade? 

Mvh/
FruEfficientBadass

28 kommentarer:

  1. Kommer från ett hem där det inte sparades allt, men å andra sidan slösades det inte heller. Föräldrarna födda tidigt 40-tal. Farsan tjänsteman i kommunen och morsan fabriksarbetare (Bong) med 6 år grundskola i bagaget. När jag föddes stannade morsan hemma och -86 sa farsan upp sig från sitt tråkiga men stabila jobb och startade företag som morsan sedermera blev insyltad i farsans lilla möbel/snickeriföretag där hon jobbade med tyger och han med trä. De fick väl in så att vi klarade oss, men jag minns på 90-talet att brevlådorna fylldes med brev från kronofogden och Intrum Justitia. Farsan lyckades verkligen tajma de värsta finanskriserna, på ett negativt sätt. Sparkapitalet har alltid varit noll utan han förlitade sig på banken och "utvecklingsfonden" samt en generös checkkredit. Villan såldes för 900000 kr och det blev hyrestrea. Samma hus är idag värt 3,5 mille och hade varit perfekt för mig att ta över om de hade tröttnat.

    Idag sitter de i samma hyrestrea med 50000 kr i sparad pension, äger inget av värde. Farsan säger att han är nöjd med sina val, men jag ser att morsan inte alls håller med. På frågan varför ingen av dem sparade något får man svaret "det fanns inte då". Visst, det enda vettiga var väl bankkontot med 3-4% ränta men det hade ju varit bättre än ingenting. Barnspar fanns inte heller, jag fick spara mina egna pengar från födelsedagar och annat. När jag var 12 år kom jag upp i 10000 kr, lagom till 90-talskrisen och farsan plockade de pengarna till räkningar utan vare sig min eller morsans vetskap. Fick tillbaka dem några år senare.

    har aldrig orkat göra någon djupare analys av deras beteende eller min uppväxt, men gjort är gjort och nu försöker jag och min fru vara ekonomiska föredömen till vår dotter, vars sparkapital (i fonder) redan är mer än 100 000 kr efter 6 år. Förhoppningsvis kan vi även leva gott på pengamaskinen under många år och kanske till och med lämna den efter oss på något sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra jobbat med de förutsättningarna. Undrar om det finns ett samband mellan skakig ekonomi hemmavid och frugal weirdoness i vuxen ålder?

      Radera
    2. alldentidjaghar2 mars 2021 18:12

      *nickar*

      Radera
  2. Är det någon som har länken till swedbanks undersökning? Jag tittade lite på den när den publicerades men kan inte hitta den igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. https://online.swedbank.se/ConditionsEarchive/download?bankid=1111&id=WEBDOC-CID-1592264

      Radera
    2. Det var nog ingen publilk länk. Det går inte att komma åt.
      På denna sidan finns två länkar till rapporten men dom verkar inte fungera.
      https://www.swedbank-aktiellt.se/blogg/arques/rxwbeo.csp

      Radera
  3. "Men det jag inte förstår är att retoriken..."
    Ojojoj, nu är du inne och snubblar på politiken, ämnen och områden som diskuteras och prioriteras, vilken sorts kultur som ska råda i ett samhälle, vem som bestämmer över detta och hur man förändrar kulturen över tid.
    Det här är ett getingbo, är du säker på att du vill få en klart polariserade debatt här i ditt konmentarsfält FruEB?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har tvärfel! Självklart skall det gå att diskutera den kulturella sjukdom där offerkoftan sveps allt hårdare runt vissa grupper. De allra flesta har råd att konsumera mindre oavsett om det är media, kläder, utemat, läsk, energidryck, godis, elektronik, pizza, eller vad man nu fastnat för. Spara och skjut upp denna konsumtion när du blivit ekonomiskt oberoende, eller den sparade slanten genom ränta på ränta möjliggjort större marginaler. Hur svårt kan det vara????
      // Simon

      Radera
    2. Fel, de flesta av oss har råd att konsumera mer. Dock inte allt. Det verkar vara någon missuppfattning att du som människa har rätt att köpa allt du vill ha, annars är det orättvist. Så är det inte. Medelsvennen har mer kapital och mer över att handla för idag än säg "det glada 80talet". Men det passar såklart inte det narrativ kvällstidningarna och vissa poppisar prånglar ut sig i tid och otid.

      Det var sämre förr.

      https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Ekonomi/Hushallens-ekonomi/Hushallens-inkomster/

      Ibland hör man "på 50talet räckte det med en lön". mmm...men då hade ni inte en miljard varor att konsumera heller och mer eller mindre en aldrig sinande tillgång till vad nu nu än vill ha. Jag vågar påstå att vi konsumerar mer nu, lever längre, och är mindre sjuka men gnäller mer.

      Radera
    3. Har en god vän som arbetar inom hemtjänsten som gärna skulle vilja ha ett mer utsvävande liv även fast hon både reser till Thailand och går på krogen ibland. Trots det åker offerkoftan på och människan tycker synd om sig själv för det har hon fått lära sig genom alla gnällreportage i kvällspressen där det skrivna går ut på att man inte har något som helst ansvar för sitt eget liv. För övrigt är det ett väldigt tjat om högre löner när det är arbetsvillkoren man jobbar under som är usla och det verkliga problemet, då hjälper inga högre löner.
      Har själv jobbat inom låglöneyrken hela mitt liv Något som helt klart, däremot borde vara bättre och höjas är pensionerna för de som har slitit ett helt arbetsliv i Sverige inom exempelvis hemtjänst.

      Skulle lätt kunna leva på 20000 i månaden och spara hälften, iallafall i dagsläget - jag är ensamstående.

      Radera
    4. @Anonym 08:09: Jag har svårt att se att frågan är politisk. Eller är det väljare av ett visst parti som gnäller mest? Jag tycker att det spänner över hela bredden. Som någon skrev ovan tror jag att det har med medialogik att göra. Konflikt ger mer klick än statistik (utom möjligtvis i dessa forum där alla var helsugna på swedbankrapporten haha).

      Radera
  4. Ang. mediekostnad.Så här ser det ut för oss:Bredband 300 kr, Barnens kontantkort mobil 100 kr + 100 kr, Spotify 169 kr, Netflix 119 kr =800kr/månad. Jag och maken har mobil via jobbet, jag skulle kunna räkna in barnens mobiler också som vi köpte kontant i månadskostnaden, vi har inget tvabonnemang utan ser 1,2 och 4 från antenn. Så jag förstår att vissa familjer kommer upp i högre summa om man har 4 mobiler och betalar för tv. Går att komma lägre också om man väljer bort spotify och Netflix. Ev. ska datorerna räknas med också./Hea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur är det med mobiler via jobbet egentligen? Har haft det förut en kort period och nu har jag det igen. Använder den aldrig för privata samtal, eller knappt alls utanför jobbet överhuvudtaget, inga privata bilder, inga meddelanden, ingen utanför jobbsfären vet numret. Vad får man egentligen göra med den? Är så ny på jobbet så jag drar mig för att fråga chefen...och de flesta av kollegorna har ingen jobbmobil då jag har andra uppgifter som kräver tvåstegsidentifiering, därav jobbmobil.

      En undrande

      Radera
  5. Postkodlotteriet från staten, mitt i prick! :D :D

    SvaraRadera
  6. En av mina bästa investeringar någonsin, låste en vinst på 300.000 på akelius fasträntekonto 8% en månad innan IT-kraschen. Sedan köpte jag en bostadsrätt för pengarna, i Stockholm(min bästa investering).

    SvaraRadera
  7. Därför att gemene man är lat och lurad. Simple as that. Man orkar inte ta tag i något långsiktigt och man vill inte försaka något.
    ALLA ANDRA FÅR JU!
    Tänk så många gånger jag diskuterade med tonåringarna när de bodde hemma. Facebook dignade av bilder från kompisarna med nya stövlar, smink, resor, heminredning och allt vad det var. Att inse att det inte var 1 människa som handlade/gjorde allt det där var svårt. Och att man faktiskt kanske fick välja bort 4 andra saker för att köpa nya stövlar, det syns inte på Facebook/Insta/Twitter. Lat och lurad är diagnosen. / Horsewood9

    SvaraRadera
  8. Jag och min man brukar roa oss med att prata om hur skjutton våra jobbarkompisar kan göra av med så mycket pengar varje månad och ha så obefintliga sparkapital. Personer med 5-10 år i yrket (lärare, ofc inte supervälbetalt men säkert en bruttolön på någonstans runt 35). Och sen sambos men ändå har de endast 50K i sparkapital. Inga bostadsrätter... VAD är det som kostar så mycket pengar att ni inte kan spara? (vill jag skrika och samtidigt hala fram fullmakten a la Lyxfällan och ta över deras ekonomi).

    SvaraRadera
  9. Vill inte försvara premieobligationer (de fins väl knappt längre), men jämförelsen med Postkodlotteriet haltar väl? Där vinner du oftast - ingenting, medan premieobligationer behöll sitt nominella värde och till och med gav garanterad vinster om man köpte en sekvens av obligationer. Det var räntan som lottades ut.

    Men on-topic: Jag var också sparagnostiker tills för några år sedan. Ingen slösa men ointresserad och oengagerad. Vet inte varför.

    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tyckte du att pengar och vad man kan göra för pengar var tråkigt? Och varför intressera sig för något som var tråkigt, var det ungefär så tankegångarna var?

      Radera
    2. Nej, inte tråkigt heller. Brukar ibland försvara mig med att före nätbankerna och ISK kändes det krångligt och dyrt att hålla på med fonder och aktier, och mina första fonder var insålda av min bank och var dyra och med dålig avkastning. Det var nog det som egentligen gav mig en "kick därbak" att ta itu med det själv, och då vaknade intresset...

      Radera
  10. Tycker både skolan och, inte minst, journalistiken har ett stort ansvar här. Senast igår hävdade de på Lunchekot att "Sandviks utdelning delvis var finansierad av skattebetalarna". Jag studsade till och drog iväg ett mail till redaktionen där jag bad om källan till den uppgiften. Har fortfarande inte fått svar, men i ekot kvart i fem ändrade sig lite, skyllde de på ett ofullständigt telegram men ville ändå få det till att skattebetalarna hade subventionerat Sandviks utdelning eftersom företaget fått ersättning för personal som permitterats under pandemin. Ingenting om hur mycket Sandvik betalar i bolagsskatt årligen. Ingenting om att public service-journalisternas egna löner till 100% kommer från skattebetalarna.

    /Walter Schloss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Drevet går verkligen. Regeringen skötte det där väldigt smart. De fick media på sin sida. Man kan ju tycka att det är upplägget som är dåligt om regeringen inte ville att företagen ska betala ut utdelningar, men ingen ifrågasätter åtgärderna. Det är företagen som är dumma.

      Radera
  11. Min pappa sparade i Swedbanks supersmarta fond för typ 3% avgift där hälften var räntor och hälften högintensivt omsatta misslyckade aktieaffärer. Realt backade den nog på 30 år. Otroligt plågsamt att se. En del människor förstår verkligen inte. Han var väldigt smart på det mesta annars. Märkligt.

    SvaraRadera
  12. När jag jobbade heltid och sambon var mammaledig så sparade vi nästan 8000kr/månad(hon tog inte ut någon fp). Vi ligger på ca 20 000kr/mån i utgifter för 2vuxna och 2barn (3åring och 9mån). Så ja vad är det som kostar? Kan tillägga att vi bor i bostadsrätt för ca 2.8 miljoner och har drygt 65% belåning. Så vår boendekostnad är strax under halva månadskostnaden.

    SvaraRadera
  13. Ni som klagar på att föregående generationer inte har sparat! Sparutrymmet har ju ökat något enormt, ändå så klagar ni över era löner och gnäller ständigt många av er. Idag konsumerar folk alldeles för mycket skit, sänk lönerna, folk har alldeles för höga inkomster!

    SvaraRadera
  14. Jag tror en delförklaring är att media hämtar så mycket idéer från USA. Där har ju faktiskt reallönerna stått still för stora grupper. Enklare att hänga på det tugget och känna sig som en del i en västvärldsomspännande rörelse, än att ta reda på hur det faktiskt ser ut i Sverige.

    SvaraRadera
  15. Som du säger är nyckeln att börja med sparandet för att sätta snöbollen i rullning. Men ja marshmellowtestet och student syndrome, "jag tar det sen" ligger väl och blockar. Speciellt pensionsparande som ligger så ofantligt långt bortom horisonten och det är väl därför många pensionsförvaltare kan leva gott.

    SvaraRadera
  16. Letar du efter ett skuldkonsolideringslån, lån utan säkerhet, affärslån, hypotekslån, billån, studielån, personliga lån, riskkapital osv! Jag är en privat långivare, jag ger lån till företag och privatpersoner med låga och rimliga räntor på 2%. E-post till: christywalton355@gmail.com

    SvaraRadera