The Art of Frugal Hedonism Del 7 - Ekonomin är en bitch

I mitten av 1900-talet var det många - däribland Keynes och president Eisenhower - som förutspådde att den genomsnittliga arbetstiden i takt med att produktionskapaciteten ökade, skulle reduceras. Kraftigt. "Man will be faced with [...] how to occupy the leisure, which science and compound interest will have won for him." År 1965 förutspådde en av senaten beställd utredning att snittamerikanen år 2000 skulle arbeta 14 timmar per vecka med runt sju veckors semester om året.

Yeeez indeed. Hur blev det så här? "Why aren't we all scratching our heads and saying "Hold on a minute, I think I'd like the version where the machines have us all doing less work please"? För även om man undantar alla privata affärer folk passar på att sköta på arbetstid, återstår ändå 21 timmar att redogöra för.

Författarnas teori #1: Att vi i vår kultur förknippar en intetsägande karriär med att vara en misslyckad person. Dessvärre finns ingen allmänt vedertagen måttstock för när man är lyckad varför fölk i regel springer förbi "målsnöret" och fortsätter sträva trots att de nått över snittet vad gäller såväl karriär som materiell nivå. Det är här författarna menar att man bör hitta sin "sweet spot" - den nivå av materiell standard då man inte längre har svårigheter att tillgodose sina basala behov, men innan man når den nivå där man med råge kan betala för all upptänklig konsumtion men trots detta känner sig missnöjd och eventuellt fångad i en livssituation som kräver konstant arbete för bibehållande av status quo.

Författarnas teori #2: Det kan finnas ett intresse i samhället i stort att hålla människor i arbete under en stor del av den vakna tiden. Författarna refererar till Raptitude-bloggaren och komikern David Cain (se blogg i blogglistan till höger): "Keeping free time scarce means people pay a lot more for convenience, gratification, and any other relief they can buy." Vi ser ju själva exempel på hur vår egen pensionsmyndighet gillar att upprepa mantrat att "Jobba mycket och länge och när du jobbat mycket och länge ska du jobba lite till."* Om jag vore politiker hade jag antagligen varit en aningen nervös för vad populasen tagit sig till om man hade haft fem lediga dagar i veckan istället för två. Visserligen borde nöjesindustrin gå bättre, och så även shoppingen (vilket i Sverige är synonymt), men vilka otyg folk hade kunnat hitta på. Vara i skogen, umgås med andra människor och tänka en större andel egna - ej företagsägda - tankar, föra djupgående samtal och ifrågasätta samhällsstrukturer. Det hade kunnat bli riktigt stökigt.

Författarnas teori #3: "And then, of course, there is The Economy. That heffalump is perhaps the most oft-cited reason for why we need to keep 'creating jobs', working them, and shopping - whether or not there is work that needs to be done or things we need to buy. The problem here is that The Economy requests the absurd: endless growth on a planet of finite resources. Yes, The Economy would suffer if we all started working less. Even the drop in hospital visits for stress-fuelled diseases would register negatively with the GDP, as would the reduction in resources mined to keep office lights and photocopiers humming around the clock..."

Den sista punkten korrelerar väl med det samtida ifrågasättandet av GDP (BNP) som mättal för ett lands framgång och välstånd. Vid Romklubbens 50-årsjubileum sades: “Measuring our success on GDP growth has proven inadequate to the task and it also masks a growth in inequality between rich and poor. New indicators such as a Genuine Progress Indicator could more accurately measure economic welfare[1].Today there is a large literature on shortcomings of GDP and a lot of proposals for alternative indicators of economic and social progress[2], but the issue is far from settled."

Rom-klubben har ett utpräglat hållbarhetsfokus. Det är kanske inte helt otroligt att det mätetal som togs fram mellan världskrigen och som finjusterades av bland annat Keynes efter andra världskrigets slut samt etablerades under de historiskt utan motstycke starka tillväxtåren under 50- och 60-talen, inte är helt fräscht längre. Det är kanske dags att tänka nytt, anpassat för vår tid och utifrån den forskning kring ekonomi, klimat och hälsa vi har idag? För vi är väl inte fem år gamla barn som insisterar på att mamma varje kväll läser samma saga för att det alltid varit så?

Vad tror du skulle hända om en stor del av mänskligheten skulle finna sin "Sweet Spot" och anamma en mer lågintensiv livsstil?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Ingen bryr sig om vilken bil du kör. Folk bryr sig inte ens om huruvida du har en bil. D.s.

* Inte ett ord, systra mi, om eget sparande för att kanske undslippa att jobba tills man är 95. Om jag inte var foliehatt innan är jag det nuförtiden.