Hur klass påverkar konsumtion

Jag hade ju tänkt ägna veckan åt att ge tips på enskilda aktier att köpa nu, om du vill bli rik på rekordtid. Men så började ni tjafsa om klass här i lördags och nu har jag riktigt gått ner mig i träsket. För ironiskt nog samma dag (i lördags) fick jag en artikel vidarebefordrad från min psykologvän Carl (Shopping-Carl, han som diagnosticerade mig) med den braskande titeln: Social Class Determines Whether Buying Experiences or Things Makes You Happier från Association For Phychological Science.

Det har ju de senaste åren skrivits en del om att upplevelser genererar mer lycka än prylar och det är därför svenne banan nu hellre köper SPA-upplevelser och flygresor till fjärran länder än ny TV vartannat år. Artikeln ovan - som baseras på ett flertal studier - visar på ett socioekonomiskt orsakssamband.
" [The researchers] found that only individuals who were relatively higher in social class showed the well-known effect of greater happiness from purchasing experiences, such as going to a concert or the movies, compared with purchasing material goods, such as a pair of shoes or accessories. Lower class individuals, on the other hand, did not show the same pattern – in some cases, they reported the same degree of happiness from experiential and material purchases, whereas in others they actually reported that material purchases made them happier."
Detta, menar forskarna, har att göra med att de människor som har låg social klass i regel har lägre IQ och att de i ofta härstammar från en sämre DNA-pool än övre medelklass och överklass.* Forskarna pekar primärt på något som kallas experiential advantage. Folk i den övre delen av det socioekonomiska spannet tenderar att redan ha välfyllda lador. Barnen har mat på bordet och gadgets nog att möta efterfrågan i ett litet land i Afrika. Den undre halvan av skalan har inte lika mycket saker. Att "täppa till klyftan" genererar då ett visst värde. Och ju högre upp i den Maslowska pyramiden du befinner dig, desto mindre behov av att täppa till materiella hål har du och ju större behov har du av självförverkligande.**
"Because experiential purchases are more closely related to the self than material ones, higher-class individuals should derive more happiness from an investment in an experience."
Det som är spännande är att denna "experiential advantage" verkar vara flexibel. Det räckte med att deltagarna i en studie som avhandlas i artikeln föreställde sig att deras månatliga inkomst ökade/minskade med 50% för att deras syn på materiella vs. upplevelserika köp skulle omvärderas. Det är alltså tydligt förankrat till klass i monetär bemärkelse. Jag kan ju själv vittna om en liknande resa från "bygga-bo"-fasen när man flyttade hemifrån (och shoppade inredning och prylar så fort tillfälle gavs***) till min nedtrappning med minimalism som startade ungefär samtidigt som jag peakade inkomstmässigt. Hur ser det ut för dig? Får du ut mer av upplevelser eller av prylar?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag skojar. Jag ville bara ge Carl och hans flickvän (som var den som ursprungligen vidarebefordrade artikeln till Carl) en liten energihöjare.
** Vilket nästan uteslutande landar i någon form av altruism, tänk Bill & Melinda Gates, Warren B, familjen Benioff etc.
*** Min "bygga-bo-fas" varade för övrigt i 17 år.

50 kommentarer:

  1. Jag undrar om man verkligen kan säga att majoriteten av svenskarna inte redan har välfyllda lador när det gäller grejer oavsett klass. Jag suckar inombords när jag ser mina föräldrars hus och ibland också högt samt mina mostrars och morbrors. Det driver en minimalist som mig galen men jag försöker hålla käft.

    Jag hade ett komplett hem när jag flyttade hemifrån men hade några år av byggabofas då jag faktiskt tyckte det var kul med turer till Ikea. Sedan har jag flyttat så många gånger att jag varje gång funderar på vart alla dessa grejer ifrån. Nästan all lust att shoppa har försvunnit (kan fortfarande normalt tycka att det är kul att titta i butiker utomlands). Däremot hoppas jag att jag inte har peakat inkomstmässigt för när jag kommer hem så ska sparandet mot FIRE sättas igång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med, man fattar inte vad sakerna kommer från, trots att man likt en STASI-polis försöker vakta inflödet. I mitt fall pekar jag anklagande mot barnens rum. https://efficientbadass.blogspot.com/2018/07/minimalistutmaning-juni-uppfoljning.html

      Plina, jag hyser mycket gott hopp om din resa mot FIRE (förutsatt att du slutar resa och flyttar in i korridor hehe). Shopping detox parat med lönepeak = FIRE!

      Radera
    2. Jag kommer aldrig flytta in i korridor eller sluta resa. Det är tillräckligt illa att jag nu bor i 6- eller 8-bäddsrum ibland. Vissa verkar ha bott i en hydda i skogen för just den här artigheten och hänsynen till andra saknas.

      Radera
  2. Jag har alltid gillat resor och upplevelser mer och i perioder av begränsat inkomstintag (studier t ex) så har jag prioriterat upplevelser framför prylar. Men visst har jag haft en bygga-bo-fas och jag är förtjust i prylar, men klarar inte riktigt av konsumtion för att "unna sig" nya handdukar, gardiner, prydnadssaker osv. Skrev om det i förra inlägget att för mig var det väldigt obegripligt att ta lån för att köpa möbler, antingen sparar man till det eller köper ett billigare alternativ. Mitt klassiska runda matbord med möjligheter till förlängning med hjälp av två iläggsskivor och fyra stolar kostade 600 SEK på loppis. Ett välvårdat fynd med ca 50 på nacken och lär sannolikt hålla minst 50 år till. Köper numera med åtanke att det skall vara och inte behöva bytas ut. Tyvärr har det skapats en statusjakt bland de som följer bloggar/instagrammare/influenser där det visas upp ett återkommande bildspel av nyinköp och förändring och för många så blir det ett "ideal/målbild" om man inte är uppvuxen i en miljö där den tillvaron är självklar och inte behöver uppnås. Undrar dock lite över forskarna som hävdar att lägre social klass har sämre IQ. Skulle snarare hävda att stimulans för att utveckla sitt IQ är mindre starkt./C

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du måste läsa nötterna C, det där med IQ:n var ett skämt.

      "Mitt klassiska runda matbord med möjligheter till förlängning med hjälp av två iläggsskivor och fyra stolar kostade 600 SEK på loppis. Ett välvårdat fynd med ca 50 på nacken och lär sannolikt hålla minst 50 år till." Jag ryyyser av välbehag, precis så känner jag inför mitt på Erikshjälpen fyndade teaksoffbord från 60-talet av märket HMB möbler från Rörvik Sweden. Det kommer att överleva oss alla (200 spänn). Ibland drömmer jag om skilsmässa så att jag ska få utmaningen att inreda min woman cve enbart med loppisfynd av det slaget. Jag hade LÄTT kunnat inreda en tvåa på 5 000 spänn ink rubb och stubb.

      Och gällande dessa influencers/bloggar med nyköp etc så är det ett otyg. OTYG! I perfekt symbios med producenterna. De som missgynnas är svenne banans ISK:ar och miljön.

      Radera
    2. Det där är ju en jättebra idé för reality tv på TV4! Nyskilda människor som får tävla i att inreda en ny lägenhet så med en maxbudget på 5k.

      Radera
    3. @Kaktus: Det var här du hörde det först.

      Radera
    4. Man skulle kunna lägga in korta avsnitt Där en tv-mässig psykolog peppar deltagarna, "Anna, du är en värdefull människa, hur vill DU att ditt liv ska gestalta sig närmaste åren nu tänker du?"

      Radera
    5. Ja, som i arga snickaren. Inte bara spika spika utan även lite hobbypsykologi. Men sen, när Anna brutit samman, ett snabbt klipp till köket där produktionsbolagets spralliga Mi-Anette sitter och quiltar överkast av vintagetrasor.

      Radera
  3. Nu får du nog ett gäng (inkl mig) att sätta morgonkaffet i halsen. "Nu får hon en shitstorm utan guds like" hann jag tänka innan jag såg asterisken.

    Hursomhaver sätter du fingret på något här. Slutet på vår bygga-bo fas sammanföll med att jag upptäckte FIRE. Jag har renoverat vårt hus själv under tre år och fått lära mig alla skills själv via nätet, Youtube, böcker och vänner. Jag har byggt möbler och annat kul. Det har varit en njutbar och lärorik resa men ett tomrum uppstod nu när det var över. Jag har inte behov av mer prylar - vi har verkligen allt och för mycket. Senaste året har istället fokus varit att göra sig av med saker för att skapa livsutrymme. Helt klart är det så att upplevelser är det jag går igång på, helst tillsammans med familjen.

    SvaraRadera
  4. https://qph.fs.quoracdn.net/main-qimg-b816317c9ce22c5bdb85ede663201ee2.webp

    Ref: Income Inequality and IQ (1998)

    SvaraRadera
  5. Dina inlägg håller hög klass (höhö) över hela linjen. Oavsett om det handlar om minimalism, mat eller kläder.

    En stor anledning till att jag köpte en liten lägenhet handlade om att begränsa antalet kvm, på så sätt är det nästan omöjligt att ha mycket prylar och en luftig lägenhet. Det blir dock svårt att köra Feng Shui eftersom det bara finns ett rum =) men mobilen laddas i varje fall inte vid sängen.
    /A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänkte precis i de banorna nu när jag har renoverat vardagsrummet (eller renoverat...jag har målat om snickerier och väggar) och bara plockar tillbaka ytterst sparsamt med möbler och prylar. Det är enda sättet att få till en känsla av rymd i ett förhållandevis litet boende. Feng Shui har inte med storlek att göra, det är en känsla och en inställning. Om du inte redan läst "Hejdå saker" ska du bsolut göra det (och känna dig som kungen av space därefter, han bor garantert mindre än du).

      Radera
    2. Min mamma eller var det pappa frågade om jag inte skulle köpa en trea så att jag hade ett rum när de hälsar på. Jag konstaterade att för en halv miljon så kan de bo ganska många nätter på hotell. Det blev ett snabbt slut på de frågorna.

      Radera
    3. That shut them up. Oerhört många andra (själv inkluderad) tänker inte så långt när det skaffar ett four bedroom house för att kunna ta emot släktingar max en gång per halvår.

      Radera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men å så man undrar vad Sustainable Life skrev.

      Radera
  7. Nå det här med tomma väggar då och att köra gardinlöst? Har aldrig plottrat mina väggar med nästan något alls. Så länge jag faktiskt inte har någon fin målning eller dylikt, tycker jag det gott kan få vara tomt. Saknar helt gardiner i kök och vardagsrum. Bor högst upp så det är ingen direkt insyn, förutom google mapsögat då. Gillar ljusinsläppet och har fantastisk utsikt över Ulvsundasjön från köket. På andra sidan en massa fina träd med ekorrar. Rådjur, harar och rävar ibland också! Och vackra och för mig på tok för dyra 20-talsvillor i palettens flesta färger. De är liksom tillräckliga "tavlor" för mig. Men har ofta fått negatvia kommentarer om mina tomma väggar. Vad tycker du/ni? /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inga gardiner här heller, förutom i sovrummet där vi vill kunna mörklägga. Väggarna är i princip tomma. Vi bor i stenhus och jag har målat väggarna mattvita så att "stenkänslan" förstärks. Det är vilsamt och vackert.

      Radera
    2. Jag var gardinlös och tavlor har jag fortfarande inte fått upp. Bristen på gardiner stör mamma men annars är det inget snack om väggarna förutom vid konferenssamtal hemifrån när det ekar.

      Radera
    3. @Eva: "Men ni måste ju sätta upp er konst!" sagt av min Stocksund-breedade lilla överklass-Marknadsförar-L. "Eh min konst? Menar du den där planschen från IKEA som står nere i källare?" Jag ÄLSKAR mina kala väggar. Det blir som att stiga in i ett moln. Likt IGMR har jag en förkärlek till vitt. Fast nu har jag slagti på stort och målat blått i vardagsrummet. Eller nåja, den ljusaste av nyuansen av blå som var möjlig att blanda, den ser egentligen vit ut. Ungefär som att en blåmes flugit förbi och andats på det vita.

      Radera
    4. @EB Vitt är fint men ibland går vi bananas. Vi deletade TVn från vardagsrummet och gjorde ett speciellt TV rum (TV-tittande skall vara en aktiv handling jadajadajada). Detta rum målade vi i ST Pauls Blue, väggar, lister och foder typ detta: https://inredningshjalpen.com/wp-content/uploads/2015/02/07_11454.jpg För övrigt min första och sista bredspackling i det rummet.

      Radera
    5. Okej, jag behöver inte skämmas för tomma väggar och det vita. Trodde däremot att det vita var totalute nu. Nå, jag gillar vitt, allt är vitt nästan, utom tapeterna som är gulbeige, moderna 2003. Låter inte fint men jag är så nöjd så. Ja, jag förstår att intresseklubben antecknar. Har upptäckt att om man inte tänker på matchning så börjar det man gillar individuellt att även passa tillsammans på något konstigt vänster. Befriande.

      Och Stocksund och dylika referenser framstår nog som svårförståeliga för många läsare kan jag tänka. Jag fattar precis, men har ju bott i Stockholmsområdet mer än halva livet också. Men sällan man ser läsare reagera på att de inte förstår dina referenser Fru EB, kanske är det stockholmsfolk hela bunten? /Eva

      Radera
    6. Vitt ute? Det tror jag inte. Det är som att säga att luft eller vatten är ute. Och ja, de är troligtvis Stöckhölmare hela bunten. Jag får börja med lite rikstäckande referenser.

      Stocksund = Örgryte (GBG), Limhamn (Malmö) eller Snoa (Bollnäs).

      Radera
  8. Eftersom du producerar inlägg i en rasande takt så måste jag bara få kommentera gårdagens inlägg först. Klass, i min värld, är alltid förknippat med vilka ekonomiska resurser man har tillgängliga. Som jag ser det är det god stil du beskriver när du berättar om hur en "klassig" person är enligt dig. Stil och klass. Man måste inte ha det ena för att man har det andra.

    Min egen bakgrund är arbetarklass, även om en av mina föräldrar numer driver ett företag. Själv har jag rört mig till medelklassen. Jag har en akademisk utbildning och jag har pengar på banken, äger mitt boende (ja okej, banken äger 18%). Det gör att jag tycker mig kunna jämföra hur lätt eller svårt det är att göra en FIRE-resa för en person ur de olika klasserna.

    Jag tror att arbetarklassen är rätt hopplöst fast i att jaga konsumtionen som samhället dinglar som en morot framför näsan på oss. Vi i medelklassen som har fått allt och lite till ser det ihåliga i det, oavsett om vi tar oss ur det eller inte så är min uppfattning att de flesta man pratar med vet att konsumtion inte ger lycka. Så vi fortsätter konsumera prylar men lägger till UPPLEVELSER. Men i medelklassen finns mer flexibilitet. Jag ser familjer som stannar i Sverige hela sommaren, besöker landstället eller släktingarna. Jag ser familjer som prioriterar familjen och arbetar mindre. Även om majoriteten är fast i ekorrhjulet som det är att skaffa statussymboler så går det att komma undan och ändå vara accepterad. Men det viktigaste av allt som gör det lättare att bli FI som medelklass är förstås inkomsterna. Att leva väldigt bekvämt på en medellön för en ingenjör är ingen konst. Den andra inkomsten - tjoff in på ISK:en. Men tex MMM hävdar ju i sitt senaste inlägg att inkomsten inte har betydelse. Och så klart, det handlar alltid !alltid! om sparkvoten. Men undrar ändå om den inte är lättare att få till som medelklass.

    Överklassen är nog lika låsta som arbetarklassen. Här har jag mindre insikt. De starka normerna för hur man visar status och framgång gör det, misstänker jag, svårt att bryta sig ut. De som gör det blir svarta får. Läste för några år sedan en krönika av Karin Magnussion: Överklassens smak är som Ullaredssvenskens: https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/zL8kWw/overklassens-smak-ar-som-ullaredssvenskens

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha tack för denna länk, det var dagens fnissorgie. "De röker, gillar att titta på idrott och äter hämtmat, men den ena hämtar på den lokala kebaberian och den andra tar hem Lisa Elmqvists bouillabaisse från Östermalmshallen". SPOT ON!

      Radera
    2. @Katarina 2: Men det där med inkomsterna köper jag inte riktigt. Det skiljer i regel rätt lite mellan [åtminstone vissa] akademikerjobb och [åtminstone vissa] arbetarklassjobb idag. Ingångslön rörmokare vs. ingångslön redovisningsekonom är desamma. Sen finns det ett tak på den andra men inte på den enda förstås...ska du bli partner på E&Y betalar det mer än vara delägare i Rollees Rör. Men i det tidigare fallet får du också plikta med 70h/vecka.

      Radera
    3. Men är det arbetarklass att vara delägare i Rolles rör? Då har man väl rört sig uppåt en smula? Arbetarklass för mig är de som är anställda på Rolles rör, även du har helt rätt i att många klassiska arbetarklassyrken kan ha rätt bra löner. Det gör resonemanget lite svajigare från min sida...

      Radera
    4. Frågan är om det betalar sig bättre att vara delägare i E&Y än i Rolles rör? Om du har ett hantverksföretag kan du dra in bra med pengar utan att jobba lika mycket som partner. Det finns en hel del ägare till småföretag runt om i landet som drar in bra med pengar i utdelningar. I vart fall om de har anställda. Lägg till att det mesta betalas av firman.

      Radera
    5. Sant. I min förra bransch (industrin) kom jag i kontakt med många fat cats som börjat på verkstadsgolvet men som nu drev eget med tiotalet anställda och feta villor vid Comosjön, husbil och övernattningslägenheter inom tull. Den enda E&Y-partner jag vet har ett hus i Dalarna och noll bil.

      Radera
    6. Absolut kan man som småföretagare dra in mycket pengar men jag har sett en del av dem på nära håll och... på samma sätt som folk är risiga på att sköta sin privatekonomi sköter de heller inte företagets särskilt bra. Pengar in blir lätt pengar ut även där. Större kontor, mer maskiner, mer av allt = dyrare. Sen är det klart att det finns några som fokuserar på vinsten för att kunna ta utdelningar.

      Men om VI TRE gick ihop och startade FIRE Rör - då jävlar skulle utdelningarna spruta ur företaget eftersom vi skulle maximera vinst!

      Radera
    7. Ja helvete. Skatteverket hade varit tvungna att granska oss varje år så god lönsamhet hade det varit. Plina pusslar beläggningen på millimetern, du snajdar ihop offerten från himmelen och jag...rensar rören. Vårt Net Promotor Score hade blivit stilbildande. För övrigt är jag nu klar med vardagsrum och hall och jag tackar dig innerligt för ditt superhack med penslar+roller i frys, funkar HUR bra som helst.

      Radera
    8. Säg bara när vi ska starta!

      Radera
  9. Ang. klass då... Glöm inte att arbetarklassen sliter sönder sina kroppar och dör i förtid. (Google it). Det värsta som drabbat denna övre-medelklass kontorsråttan är ryggproblem av för mycket stillasittande samt en och annan gratiscappuccino-överdos...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ser indikationer på det på mina äldre kollegor på kontoret. Detta försöker jag motarbeta med höj/sänkbart bord och att träna på lunchen.
      /A

      Radera
    2. Alltså raljera icke över cappuccinoöverdosen, jag har OD:at mer än en gång. En gång häftade jag mig dessutom av misstag i armen (sant).

      Radera
    3. haha jäklar, har inte köpt en enda utekaffe sen jag började arbeta. Har visserligen tagit en fika, men då med en god vän med mücket tjöt och inte en latte på språng.

      Radera
  10. Har läst bloggen sen tionde inlägget tror jag.
    Jag tänker dels på ”jakten på lycka överflödssamhället” av Tomas hylland eriksen, som talar om sjunkande gränsnytta( han var inte först iofs). Att köpa färgteve ger mer lycka om du hade svart vit tv innan osv.

    Tänker även på ”jämlikhetsanden” som visar att människor med låg inkomst i relativa mått och låg social status tenderar att köpa materiella statussymboler och känner sig stressade över hur kassa de är. Så pass att en fattig morsa kan köpa en dyr jacka till barnen och sedan inte ha råd med schysst käk
    https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Richard_Wilkinson

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Har läst bloggen sen tionde inlägget tror jag." Wow, en ursprungsläsare. Det var du och Jeanette Sandelin (som gått upp i rök såvida det inte är hon som är JS). Kommer att tänka på Markoolios sommarprat, lite samma sak där. Uppvuxen i fattigdom med "jeans från tvättstugan" - han blev helt märkesklädestokig när han fick sina första stora gage. Hans stora grej var att kunna köpa ett hus till sin morsa vilket han också gjorde. Alltså...nog för att gillar min mamma och så men jag skulle nog aldrig köpa ett hus till henne. Det omvända känns mer legio if you ask a spoilt single child.

      Radera
    2. Precis så Daniel. Du skriver om det som jag tänkte skriva om för ett par timmar sedan, men kom bara till tanken. Minns mina kompisar och bekanta som hade tonåringar för ett antal år sedan. Det var mina fattiga ensamstående morsankompisar som köpte dyraste Canada Goose( heter det så)jackorna och fick leva på filmjölk och knäckebröd resten av månaden. Medans den högavlönade läkaren lät sina ungar gå i ärveklädet och utan att skämmas åt linsgrytor och bönor enligt boken "Recept för en fattig planet." /Elsa

      Radera
    3. Gud så intressant! Canada Goose, de hade jag glömt. Jag fick varken Canada Goose eller akademisk linsgryta. Men jag fick gå på Operan (apropå Lanas kommentar nedan).

      Radera
  11. Gå på opera eller teater tillhör medel- och överklass. Sportevenemang och diggiloo/valfri julkonsert med folkkära artister tillhör arbetarklass. Allt baserat på en lokal okulär studie.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ute i förorten finns det en konsthall. Det är inte lokabefolkningen som går dit, som har kortast väg att gå. Utan mestsdels är det inkommande utifrån som kommer som betraktare av både konsthall och område. Efter safarin åker de hem till innerstan. Då har de upplevt och känt av både människor och konst och diskuterar det uttrycksfullt och med inlevelse.
      Jag känner inget annat än blaha även om jag har äkta konst på väggarna som matchar möblerna. Besökte en Lars Lerin utställning, Tycker att han verkar trevlig men gud vad trist med konstutställning. Måste vara klasskillnaden som spökar./Förortsungen

      Radera
    2. Förortsungen, jag älskar dig. Din kommentar var bland det roligaste jag läst på länge. Man liksom hör sucken genom hela texten. Jag har naturligtvis varit på nämnda safari (när det vankades Nationalmuseum-öppet-hus i en miljonprogramslägenhet i samma område i det fall det är Tensta vi talar om). Sen åkte vi kvickt tillbaka till Södermalm (där vi bodde på den tiden), hällde upp vårt av DN rekommenderade rödvin och gestikulerade oss igenom våra exotiska upplevelser under resten av kvällen.

      Radera
    3. Jag bodde i ett miljonprogramsområde i tre år i Göteborg. Jag kan säga att även för en arbetarklassunge så var chocken ganska stor när jag såg min lägenhet för första gången. Allt var i plast. Bostadsbolaget erbjöd vissa av lägenheterna till studenter. Reaktionerna från klasskamraterna var smått chockade när jag sa var jag bodde.

      Radera
  12. Hmm... I sammanhanget "hur klass påverkar konsumtion" vill jag rekommendera Katarina Bjärvalls bok "Vill ha mer: om barn, tid och konsumtion".
    Boken handlar egentligen mest om tid/downshift i förhållande till konsumtion men där kan man bl.a. läsa om varför det är helt okej för medelklassen att skryta om att man köper secondhand medans det är otänkbart för arbetarklassen. Intressant läsning med viktiga tankar kring hur vi prioriterar vår (begränsade) tid.

    /JS, men ej Jeanette Sandelin, dock en trogen läsare från tidig start som verkligen uppskattar din blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okaj, tror att jag läst den, om den är röd. Hon har bloggat också?

      Radera