Måndagsångest och dess lindring

Innan jag påbörjar veckans första litania vill jag slå ett slag för www.sparapengarna.com (länk längst ner till höger), en sida om sparande av ”Korran”/”M”. Trots att jag var drabbad av melankoli och självömkan igår kväll drog jag på smilbanden både fyra och fem gånger. Dessutom lärde jag mig massor. In och läs!

Nu till min klagan. Den här veckan började min måndagsångest redan söndag morgon vilket är tidigt, om än inte rekord. Vi är inne i en hektisk fas på jobbet nu som går ut på att någon i ledningen lovat styrelsen massivt ökade intäkter fram till och med midsommar och vi som jobbar med försäljning taktar inte på i önskvärt tempo. Detta leder till regelbundna "pep talks". Det är tanken på denna stundande coaching under maj och juni som ger mig ångest. Det känns som att jag teleporterats tillbaka till mitt jobb som telemarketing-säljare i gymnasiet, fast med grundlön och finare kontor.

Jag har förlikat mig med att detta inte är min framtid och med största sannolikhet kommer min provanställning inte att förlängas. Vilket i sig inte vore någon katastrof, jag har ju både en plan B och en plan C. Men icke desto mindre måste jag härda ut eftersom att bli uppsagd i detta läge är bättre än att säga upp mig själv (exempelvis gillar jag inte tanken på karensmånad). Dessutom känns det oproffsigt att kasta in handduken efter två månader. Det känns mer slipat att beklaga sig anonymt på en blogg och lida i tysthet under kontorstid.

Any How, ingen rationale i världen kan hindra min måndagsångest och igår var den massiv*. Jag ville bara dra ner persiennerna och läsa fruglitt för resten av dagen. Lyckligtvis hade ett barn en dansuppvisning så jag tvingade upp mig själv, satte på mig mitt externa ansikte och masade mig ut i det stickande solljuset. Efter avslutad show beslutade jag mig för att åtminstone temporärt sluta vara en sån I-landsmartyr och hängav mig åt lite trädgårdsterapi. Eller balkongterapi snarare. Utgångsläge:

Ovan ser du trist, torkad ljung som jag satte i oktober. Vi har egentligen tre fönster som kan ha balkonglådor och bra mycket bredare sådana också. De svarta lådorna som syns på bilden är egentligen tänkta att hänga på träräcket som skymtar till vänster, men för något år sedan insåg jag att:

a Jag kan fylla två små lådor till ungefär 50% av kostnaden att fylla tre stora lådor
b De svarta plåtlådorna är finare än de terracottafärgade plastlådorna
c Ingen bryr sig antal och art på mina balkonglådor, inte ens folk i familjen så varför krumbukta

En ICA-affär på cykelavstånd sålde pelargoner 2 för 45kr vilket jag tycker är bra pris och jag köpte sex stycken vita. Under en halv minut övervägde jag att skaffa "Sagan-om-den-lilla-lilla-gumman"-röda pelargoner men ångrade mig eftersom rött är sött men vitt är...stylish. Och väldigt Cumberbatchskt.

https://www.pinterest.co.uk/pin/326933254171979018

Jag är särskilt svag för kombinationen vitt & lila, så jag köpte även en stäppsalvia och en lavendel. Därtill planterade jag en rosmarin jag fått av min stilguru M samt samt placerade ut en liten tomatplanta jag fått av Marknadsförar-L. En av krukorna hade gått sönder under vintern (den som var svartmålad i något glansigt), men lyckligtvis hittade jag en cementhistoria under diskbänken. Nedan ser ni summerat all min ute-rekvisita (om du lägger till ett par trädgårdshandskar och en trädgårdsspade). Att jämföra med prylarna i vår trädgårdsförråd på cirka 5 kvadrat som vi hade när vi bodde i dussinförorten (trots att trädgården bara var frimärksstor). Det var en viss lättnad att lämna huset med tillhörande förråd om en så säger.

En annan sak vi lämnade efter oss i förorten var kostnaden för trädgård. Jag förde på den tiden inte bok över hur mycket vi handlade jord, gödsel, redskap, buskar, trän och växter för, men givet att vi bodde i nyproduktion i två omgångar var det under flera år rätt höga kostnader**. Jag skulle tro att vi snittade en 4 000-5 000kr per år i trädgårdsbutiker. Ovan terrassfyllning gick på 263kr. Till hösten räknar jag med något liknande, det vill säga en årskostnad på runt 500kr. Tjoff väck med 90%.

Funktionen med min uteplats idag är i princip identisk med hur min relation med uteplatsen var i huset. Jag vill minnas att jag nyttjade vår trädgård knappt 1h per vecka under maj respektive augusti/september (i juli är vi sällan hemma). Jag är inte typen som sätter mig i en solstol och slappar bort en halvdag så det är ett slöseri med yta och resurser för mig/oss att ha uteplats. För att citera Reva Hallbäck: "Man behöver någonstans att sitta och någonstans att ställa sin kaffekopp". Det hade jag i huset och det har jag nu.

Jag har till och med två pallplatser att bjuda in ett par gäster till och skulle det verkligen knipa kring cocktail hour kan vi ta ut ett par stolar från det närbelägna köket. Jag har grupperat växterna på golvet eftersom de då skapar ett vackert blickfång från köket när terrassdörren är öppen.

Den här excercisen tog knappt 50 minuter (ink sopning/spolning av terrass samt våttork möbler och fönsterbräden men ex. cykeltur till affären) och det är precis lagom för mig. Jag formligen avskydde timmarna med maskrosryck i trädgården*** för att inte tala om gräsklippningen och rensningen av rabatter och häck. Bläbläblä. Efter iordningsställande av terrassen kände jag mig bättre till mods - det var som att jag genom den fysiska handlingen i att plantera växterna och spola rent trätrallen fick golvkontakt igen, från att ha flytit runt i obehagskänslor.

Har du trädgård eller uteplats och känner du terapeutisk verkan i att pyssla med desamma?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Massiv på det där Bergmanska sättet när man bara förmår sucka, stöna och svära.
** Att flytta in i nyproduktion är bra på många sätt och vis, men det är ju inte uppvuxet i trädgården precis. Vill minnas att det inte rullades ut gräs förrän till andra sommaren i vårt andra boende.
*** Hur är det ens möjligt att en frimärksstor trädgård kan husera hundratals, kanske tusentals maskrosor?