FruEB får en diagnos

Jag nämnde i gårdagens inlägg min stilsäkre vän som vi kan kalla Carl*. Carl är legitimerad psykolog varför jag känner mig trygg i att Carl diagnosticerar mig korrekt. Vi kom att tala om shopping då detta är en hobby som brukade förena oss båda. Carl har en fäbless för handsydda engelska skor, Gaultier-stickat och kreddiga aviator-skinnjackor, vilket får honom att varje år kvala in i den överreklamerade "nyckelkundsrean"** på NK. Då jag fordom var en consumer sucka hakade jag gladeligen på för att köpa överskottslager till 30% rabatt. Nuförtiden hänger jag på som en del i mitt socialantropologiska projekt*** och för att jag gillar att hänga med Carl. Dessutom fick jag min diagnos helt gratis. Håll i er, jag är....trumvirvel....

AMISH


Carl har, förutom en gedigen utbildning inom det psykologiska, dessutom varit i en tvättäkta amishby i Minnesota, varför jag tycker att vi redan nu kan befästa att hans diagnos är rätt och riktig. För om vi undantar en del kriterier**** finns det rätt många saker som passar in på mig:

- Uniform klädsel i enkla snitt och begränsad färgskala ink mina favoriter svart, vitt och marint. Jesus - amish tar ju capsule wardrobe till en helt annan nivå!
- Shoppar oerhört sparsamt (check)
- Välkomnar det enkla livet på landet (check)
- Ställer sig kollektivt kritiska till teknisk utveckling med avfärdar den inte helt. De har mobiltelefoner men begränsar användningen så mycket som det går. (check)*****
- Man ser till och med negativt på vissa teknologiska framsteg då det begränsar behovet av fysiskt arbete - håller helt med och check på den! (orka läs länken innan du avfärdar min framstegsdiss)
- De föredrar andra färdsätt än bil (check)
- Under en period i tonåren får man rumspringa då man shoppar, super, ligger och röker cigg (check)
- De har stora matlager hemma för att klara perioder av kris (check)
- De är trots sin asketiska läggning pragmatiska och Carl vittnade om hur amish satt inne på byns pub och kollade på TV då och då (check)******
- De är ointresserade av sport (den slutgiltiga spiken i kistan - jag är amish punkt slut)

Vad jag förstår är det inte för sent än. När man döps (vilket ofta sker i vuxen ålder£, efter den vidlyftinga rumspringen), träder man in som ett vitt blad i gemenskapen. Så min följdfråga är - vilken gren ska jag välja om jag vill göra slag i saken? Jag hittade en behändig tabell som visar användningsgraden av teknologi per amishpopulation och det val som kändes mest drägligt är den gren som kallas Kalona i Iowa. De tillåter till och med mekanisk mjölkning och är det något jag inte är sugen på efter att ha läst biografin om vår första wallraffande journalist Ester Blenda Nordström, så är det att mjölka kor. Så om jag gör slag i saken är det alltså ljusblått som gäller framöver, vilket nästan är min favoritfärg.



Hur amish är du?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. lite intressant är att amishbefolkningen har ökat med 149% sedan 1992, medan USAs befolkning i stort ökat med 23%. Delvis beror det på färre döda i spädbarnsdöd kombinerat med de klassiska generationerna som fortsätter att föda barn trots detta. Men det beror också på att fler, idag runt 90%, väljer att stanna efter rumspringen. Varför? D.s

* För det är så han heter
** "Nyckelkund" måste ju internt på NK översättas i "Our biggest consumer suckas"
*** Att spy galla över consumer suckas
**** Att de tror på Gud och skaffar i snitt sju barn exempelvis
***** Ungefär som jag då, som satt skärmförbud för familjen fram till 15:00 helger samt själv slutat med pushnotiser och sociala medier.
****** Jag kan liksom the amish balansera asketiskt leverne med falukorv och linsgryta med Brittfyllor på Stureplan - så amish!
£ Pundtecknet? Orkade inte hålla reda på hur många asterisker jag var uppe i. Om du klarade dig ner hit betyder det att du och jag är själsfränder, så skoj. Vad jag ville säga var att "vuxen ålder" egentligen är 19-23 år, men jag kan väl hoppas på att de gör ett undantag för en välmotiverad 42-åring)

Jag går på rea

Häromdagen approcherade min man mig iklädd ett par slitna chinos (tydligen lär sig inte svenska män sy i gylfknappar i grundskolan) och en av flott nedstänkt skjorta och hävdade att han inte hade några kläder förutom dessa att ha på sig. Det kommer sig av att han inte handlat några kläder de senaste tre åren.* Jag insåg att det var dags att bita i det sura äpplet och ta sig ut i realandskapet. Eftersom jag inte kan herrstorlekar tog jag med mig min manliga stilkonsult Carl och min mans chinos.** Det var härligt. Jag hittade en massa bra grejer, bland annat V-ringade pullovers i merinoull till 70% på NK och ett för mig främmande klädmärke vid namn A Day's March (ligger på Kungsgatan nere vid Stureplan). Det är ett svenskt märke, ursprungligen fokuserat på skjortor, vars idé är att allt ska vara av klassiskt snitt i lite grövre material (passar min mans dagisaktiviteter bra, funkar också med det bävernylon jag skaffat till hans höstkollektion) och fullständigt kombinerbart. Alla färger och snitt funkar med varandra. Genious.


Så om ni, liksom jag, är klädpushers åt era män - gå till denna butik. Den dagen han nöter ut skiten, gå och fyll på med samma modell, kanske i annan färg - men fullt kombinerbar med resten. Företaget har lite greenwashing-agenda också med en del i ekologisk bomull bla bla.****

Och på tal om asterisk fyra, herrejävlar vad det krängs nu i reatider. Vissa på öppen display...

Marlene B: "Butiken är öppen, kom och köp!"
...och andra lite mer motvilligt...

"Alltså...vi är egentligen lite för fina för det här så vi sätter bara upp en löjligt liten skylt."

Ni kanske undrar vad jag köpte till mig själv på rean? Ni som följer mig på Instagram (eller "Insta" som ungdomen siger) vet att jag redan förlustat mig med en Carin Wester-kjol till 70% samt en topp från Wera så jag nöjde mig med ett kopp slät på Starbucks och till det årets cigg.


Ni vet väl att om man förvarar sin cigarett i ett etui från Hermès så undgår man riskerna med rökning? En liten parentes från Starbucks. Kvinnan - eller förlåt - barnet i kassan frågade mig om jag ville ha en medium eller large (eller sa hon long eller extra long?) varpå jag frågade om man inte kunde få en liten. Det var mest på skämt, för jag tänkte naturligtvis att de av säljtekniska skäl inte för storlek liten (än mindre prislapp liten), men döm om min förvåning om hon då, liksom från bakom en liten plåtskärm, plockade fram den lilla koppen ni ser på bilden ovan. Va?!? De gömmer de små?

Nu känner jag att jag halkar in på stickspår här och jag skyller det på de kopiösa mängder Riesling jag bälgat i mig i jakt på att koppla upp datorn på landet. Men en f.d. kollega vars partner jobbar på det däringa stället, berättade att de har ett sorts stämpelkort de måste nyttja för att checka in på sina pass. Om de glömt sitt kort vid ankomst på jobbet är det helt ok - de kan påbörja sitt pass ändå. Det finns bara ett litet aber och det är att de inte får betalt för det passet (och, vad jag förstår, är det inte ett alternativ att åka hem och hämta sitt kort efter det att ett pass har börjat). Vad är det med dessa kedjor?*****

Med det sagt, ni undrar säkert hur kläderna passade på mitt fjärde barn a.k.a min man? Svaret är - helt fantastiskt. Jag/Carl är en mästarduo i att förse denna fashionista-dyslektiker med outfits. ****** Själv inhämtade jag dagens största inspiration i detta T-shirt-tryck hos Marlene Birger.

Var din egen musa - funkar även om du avstår T-shirten
Mvh/
FruEfficientBadass

* Reflektion ett: Ni förstår att det var rätt enkelt att dra med honom på frugaltåget? Reflektion två: Vad gör män på dagarna i kontorsmiljö? Att döma av min mans klädskador klättrar de i taggiga trän och kastar revbenspjäll på varandra.
** Han fick gå till kontoret barbent.***
*** Jo, nu kom jag på vad jag skulle säga under asterisk ett, en liten historia jag fick höra av en tjej jag hängde med för länge sedan, hennes ursprung var norrländskt: Hennes mormor och morfar hade precis gift sig (anno...typ 50-tal vad vet jag) och efter ett par veckor började mormodern uppleva att den nyblivne maken sunkat ner sig. Han tvättade sig inte längre och började lukta illa. Hon var ju nygift och de kände inte varandra på det sätt folk som samboat arton år innan de gifter sig känner varandra så hon tvekade länge att adressera detta prekära faktum. Men till slut stod hon inte ut längre utan frågade varför han slutat tvätta sig eller byta kläder varpå han, med förvåning i blick, svarade: "Men...du har ju inte lagt fram nya kläder till mig?" Ni måste förstå, han hade bott hemma hos mamma hela sitt liv och rutinen där var tydligen att när det var dags för tvagning lade mammi fram nya kläder på sängen som en sorts startsignal. Den nya mamman a.k.a. hans FRU hade inte haft förmågan att läsa in detta ansvar i sin befattningsbeskrivning. Va?! 
**** Men som ni vet är den bästa shoppingen den som aldrig blir av.
***** Reservation för hear say och att det kanske är en avart till caféföreståndare, jag vill ogärna bli dragen inför civilrätt av Starbucks i Kentucky.
****** Jag brukar tänka att det åtminstone är ett kvitto på att jag inte är gift med en garderobs-gay man. Matchar man cognacsbruna skor med svart skärp är det liksom 100% hetero. 

Drömmen om hönsen

Jag drömmer om att bli hönsbonde och vad jag förstår är det i vanlig ordning inte något jag själv kommit på utan återigen är man blott en del av tidsandan. Höns är trendigt och jag hörde på Veckans Bläcka att det är supertrend i Silicon Valley att bygga högteknologiska hönshus och ha framavlade rashöns som värper frukostäggen till ditt miljondollarkök.
Their pampered birds wear diapers and have personal chefs — but lay the finest eggs tech money can buy

I en artikel i Washington Post från i våras kan man läsa om tech-snubbar som gått åstad och skaffat hönor. Johan Land, produktchef för Googles självkörande bilar, vittnar om hur avkopplande det är att i stunder lämna skärmen för att titta på sina tretton hönor och tre får på husets baksida. I sann Silicon Valley-anda kastar man in rejält med pengar i projektet och såväl hönshus som hönor kan gå loss på stora summor (man nämner i artikeln att ett högteknologiskt hönshus kan kosta uppåt 200tkr -  och min framtida hönspusher som skrattar åt att ett par Stöckhölmare byggt hönshus för 30tkr*).
Some chicken owners talk about their increasingly extravagant birds like software updates, referring to them as “Gen 1,” “Gen 2,” “Gen 3” and so on. They keep the chicken brokers of the region busy finding ever more novel birds.
Det som har sitt ursprung i USA kommer förr eller senare hit och därför var jag inte förvånad när min IT-trendiga vän H för några månader sedan berättade att de väntade höns (den topping som behövdes till lyckad karriär, familj och vintagebåt). Och vilka höns då. I am so in love så fina är de. Jag har matat dem med majs, jag har har burit runt på dem och det enda negativa som jag ser det är att jag vet att jag aldrig någonsin kommer att kunna skiljas från en höna om jag skaffar en (eller tio). Ägaren till dessa hönor menar att han kommer att klubba ihjäl dem med spaden när värpåren är över, men mig lurar han inte - han kommer att låta hönorna sova vid fotänden av hans säng på ålderns höst**. Jag kommer att följa detta projekt i detalj fram tills den ljuva dag vi kastar in handduken i tjänstemannatillvaron och drar upp till landet och själva skaffar höns.

Jag tvångsmyser med en höna i motljus
I våras var räven på besök hos min vän vilket jagade upp stämningen hos de hyfsat nyanlända hönorna. De tog morgonen efter sin tillflykt till olika ställen i huset, bland annat ner i "Legodammen" i vardagsrummet. Anakronistiskt!


Vi var ett gäng vänner på annan ort när H mottar den lyckliga nyheten att en av hönorna redan samma kväll lade sitt första ägg efter ankomst till deras hem. Inte ett öga torrt. Numera är de perfekt synkade - fem fina ägg varje morgon i redet. På nätterna sitter de tätt, tätt på en och samma pinne och sover. Så gulligt!



Är det någon av er som drömmer om höns? Eller kanske har ni redan? Om det senare - vad bör jag tänka på den dagen det beger sig? Kommunala tillstånd, hönsmassage, värmelampor -bring it on!

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Du vet väl att du kan sluta jobba den dagen du kan leva på 4% av ditt kapital?

* Nej det var inte vi, vi ska ha våra i ladugården. All set, behöver bara spänna upp lite hönsnät.
** Ink.hönsmassage och turer till hönsgeriatriska kliniken i Sollentuna

Ett spartips blommor

För ett tag sedan anordnade jag ett event dit jag lockat en föredragshållare. Dessvärre hade jag glömt att skaffa blomster till den. Eftersom talaren gjorde en pro bono-insats och jag därtill har intressen av att hålla mig väl med densamme, var blombukett en hygienfaktor. Problemet var att jag kom på det klockan 06:30 på morgonen och föreläsningen skedde i form av ett frukostseminarium med start 07:30. Stockholm må vara kunglig hufvudstad, men det finns inte många butiker öppna den tiden på dygnet. Möjligen någon 7Eleven men i den mån de säljer blommor är det inte blommor av det slag du ger en 20 000 kronors-föreläsare som tack för en gratisinsats.

Eftersom jag är så vansinnigt smart kom jag emellertid på att det finns ett ställe man har en rimlig chans att få sitt blomärende uträttat före ordinarie butikstid och det är Hötorget. Sagt och gjort - jag hastade dit på cykel och såg till min lättnad att de första blomvagnarna hade rullat upp på torget. Vid sidan av en av dem satt en entreprenör och fipplade med mobilen medan han njöt av morgonciggen. Jag behövde bara yttra en mening för att få honom i immediate action.* Han var rätt cool. Han fimpade, reste sig upp med en butter nickning och sa: "Pion?". "Pion" sa jag och hastade vidare till bankomaten.

Människor, synen som mötte mig när jag kom tillbaka var to die for. Där hade buttermannen och hans mer extroverta affärspartner bundit en helt makalös bukett snittblommor. Jag skymtade inte en enda pion, men herregud, kändes som att det spelade mindre roll när jag såg denna skönhet:



En kollega menade att motsvarande bukett hos floristen i förorten skulle ligga på runt det dubbla och jag tror honom. Så mitt spartips lyder - ska du någon gång panikköpa billiga snittblommor en tidig morgon i Stockholm, ta dig till Hötorget. Det finns kanske motsvarande torg på andra håll, jag vet inte eftersom jag aldrig lämnat Stockholms innerstad, och där råder säkert liknande förhållanden.

Mvh/
FruEfficientBadass

* "Bukett, 200 kronor".

Total country hallway makeover

Mitt lantställe har genomgått makeovers allt sedan vi tog över det från mina äldre släktingar på 90-talet. Alla sovrum är fixade och badrummet blev helt nytt för ett par år sedan. Det enda som återstår är egentligen köket och där vägrar jag av prepperskäl att ta bort den vedeldade spisen och jag gillar inredningen från 50-tal med träjalusier för köksskåpen.

Ett gissel är emellertid att man kliver nästan rätt in i köket när man kommer in genom köksingången vilket leder till en ansamling av jackor och skor precis vid matbordet, särskilt vintertid naturligtvis.  Är det något undertecknad ogillar så är det ansamlingar av olika slag. Det och krig. Det finns en minimal farstu precis utanför köket, men där är man aldrig för det är kallt och fullt av spindelväv. Men så slog det mig att man faktiskt skulle kunna pimpa den där hallen något så under Kristi Himmelsfärd tog jag och min äldsta tag i saken och inredde skiten. Så här såg hallen ut före:

Hall före
Några punkter:
- Jag gillar att den är lite gammelsliten med avflagnad färg etc. Det adderar lite kurerad patina till stället. Jag har alltså inget önskemål om att åka till Rusta och köpa akrylfärg för att muntra upp hallen, jag vill bara att den ska kännas fin, funktionell och välkomnande.
- Den hade inte städats sedan 1944.
- Den hade dåligt med krokar/förvaring.
- Den hade en gammal äcklig heltäckningsmatta som var jättesliten samt en dörrmatta som alltid gled hit och dit och skapade irritation för moi.

Hall efter
Vad vi gjorde:
- Vi tog ner en gammal småfläcking sisalmatta från vinden och klippte till den exakt enligt formen på hallen*.Vi lyckades klippa bort de fläckigaste delarna och i den skumma hallen ser man inte resterande fläckar så mye.
- Därefter spikade vi fast den. Spikspik.
- En extra mattbit spikade vi fast precis innanför ytterdörren som en dörrmatta. Fast den här satt fast på plats vilket var mycket satisfying. Min plan är att när den blir lastgammal och äcklig sliter vi bort den och ersätter den med en ny som vi spikar fast även den. Spikspik.
- Vi lade en liten trasmatta på för att göra det hemtrevligt och mjukt. Eftersom sisalmattan erbjuder viss friktion ligger trasmattan relativt stadigt fast på golvet. Så vi beslutade att låta den slippa spik.
- Vi dammade av alla skrymslen och vrår. I vanlig ordning hittar man alltid en massa intressant gammalt släktmög när man städar vårt lantställe, i det här fallet ohemult mycket rostig spik och tidningspapper som petats in både här och där - troligen i ett försök att isolera.
- Under damningen fann vi att det faktiskt fanns krokar i hallen - av typen luffarslöjd - som vi inte sett på grund av all spindelväv och lort.

Luffarslöjd
Vi hängde upp en ny gardinbit ovanfför fönstet och hängde upp ett draperi framför dörren - alltid isolerar det lite under vintern. Det som inte syns på bilden är att det finns en lucka i bakre väggen in till en liten skrubb där vi förvarar stövlar. Även där la vi matta och till sommaren ska storingen måla fint därinne. Vi satte upp lite finkrokar och ett ställe att hänga en vant/möss-korg på.


Vant/mösskorg bredvid stövelskrubb

Vidare satte vi upp krokar för sax (kryddlandet ligger i anslutning till köksingången), skohorn, paraplyer, kikare och annat hallrelaterat. Paranoid som jag är satte jag också upp en extra regel så att man kan skjuta till lite extra från insidan. Vi bytte också "gardin" ovanför fönstret och ställde korgen med tofflor i fönstret. En pall är bra att ställa skor på och under. Plötsligt hade vi en rätt funktionell hall och åtminstone merparten av skor och jackor får plats där. Vilket lyft för köket! Inget mer snubbla på skor när man ska duka.

Det lustiga är att tanken aldrig har slagit mig att man kunde göra något åt den där hallen. Det var bara ett infall en fredagskväll i brist på facebook. Har du något område i ditt hem du skulle kunna optimera med små medel men som du bara inte kommit på än?**

Mvh/
FruEfficientBadass

* Mattan heter Osted och kostar 599kr på IKEA ifall du skulle vilja inreda en större hall på egen hand utan att ringa in mattläggaren med vidhörande faktura.
** Trixig fråga va? Ungefär som: "Nämn några saker du glömt".

Låt det verka

"Låt städpreparatet verka över tid." 


Jag minns nu inte riktigt var jag hörde det här städtricket, men det var troligtvis inte i en reklam för Cillit Bang.


Istället för att köpa evil shit med frätande ingredienser, låt mildare preparat verka någon minut innan du skrubbar loss fläckar och klägg. Eftersom mitt angreppssätt på bloggen är hermeneutiskt har jag försökt förstå denna maxim utifrån två vinklar*:

a Genom teorin**
b Genom empirin***

På a hittar jag ingenting faktiskt. Alltså - att preparaten ska verka en stund. Men på b nådde jag framsteg. Jag använder ju mestadels gulsåpa när jag städar (utspädd i en blomspruta - 1 msk såpa, resten vatten), Yes till köksbänken, WC-duck till toaletten och Svinto till diskbänken. Och ja, hällrent - försökte på läsares inrådan övergå till gulsåpelösning även på spisen men alltså...det funkade inte för mig. Och en 42-årig kvinna som tycker att det är "lyxigt" att dricka McDonald-kaffe kan väl få ha sina små splurges i fred ändå?

Köksbänken är ju det i särsklass kladdigaste området i vårt hem. Jag sätter en ära i att bänken åtminstone en gång per vecka ska vara len som en babys kind, utan knöliga syltfläckar eller flottiga avlagringar. Tidigare blötte jag upp en svamp av typen Scotch Brite (rosa) med varmt vatten, adderade en klick Yes och sen löddrade jag med en dåres frenesi in bänken för att få bort det stenhårda kladdet. No more. Nu applicerar jag en tunn hinna av varmt Yes-vatten på bänken och går sen för att göra något annat under ett par minuter. Skickar ett sms, läser Frostenson eller funderar på något viktigt. När jag sedan kommer tillbaka - tro det eller ej - har möget luckrats upp så att jag i princip bara kan svepa av det med en mikrotrasa. Geschwint!

Ibland får jag oidentifierade svarta, klibbiga fläckar på golvet, särskilt i köket. Antingen är det någon i familjen som spiller flytande mat utan att torka upp efter sig för att sedan trampa runt på fläckarna. Eller så är det som jag alltid har misstänkt - Spökplumpen har varit på besök under natten.****


Lite Yes-blandning på dem, en liten cancan i vardagsrummet och tjoff, svep bort med moppen. Det är TIDEN som är NYCKEL. Vilka är dina bästa hustles i städningen?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Hermeneutisk=ingen aning. Ett ord som hänger kvar sedan högskolan och någon valuta ska jag väl ha för en kvarts miljon i studielån.
** Googling
*** Att använda googlingen i mitt liv
**** Varför talar vi aldrig om Spökplumpen? Han är ju det läskigaste som skapats sedan...skogsrået? En helt svart, oformlig varelse med två ovala vita fläckar i "ansiktet". Jag får rysningar än idag.

Chimichurri

För hundra år och en rullande shoppingvagn sedan brukade vi handla mat hos Internetleverantörer och under säkert 5-7 år experimenterade vi dessutom med olika ”färdiga kassar” av typen Middagsfrid (töntigt namn) och Mathems olika kassar inklusive deras glutenfria kasse (det är min man som bär skulden till +15% matkostnader för vår familj). De absolut bästa, godaste och snabbaste enligt mig var Citygross och jag fick där flera bra recept jag fortfarande rullar runt i mitt cuisine. Idag tänkte jag dela med mig av en jädrans bra grej – vitkålsallad med chimichurridressing*. Jag blev lite osäker på vad chimichurri egentligen är och enligt Wiki är det:

An uncooked sauce used for grilled meat; it comes in a green version (chimichurri verde) and a red version (chimichurri rojo) and originates from Argentina and Uruguay.[1][2] It is made of finely chopped parsley, minced garlicolive oiloregano, and red wine vinegar. The dominant flavors are parsley and garlic.

Alltså, snålvattnet rinner bara jag tänker på denna delikata dressing. Den är så fräsch, så smakrik och underbar att även ett i regel rätt astrist födoämne (looking at you vitkål) blir snudd på ljuvligt då den får beblanda sig med den. Eftersom jag är en höftare & heppare får ni här min instruktion. Blanda:

-        En rejäl skvätt olivolja
-        En mindre skvätt vitvinsvinäger
-        Salt & peppar
-        Två pressade vitlöksklyftor
-        En mycket finhackad röd chili (eller en halv om du är en mes)
-        Persilja (jag köper Findus frysta på både denna och ibland även chilin så har jag det alltid hemma)
-        Lite rivet limeskal och juicen från en halv lime

Till vänster spetskål - vitkålens eleganta kusin
Wikipedia menar att man ska använda rödvinsvinäger men jag anser med emfas att det ska vara vitvinsvinäger. Samma källa menar att det ska vara oregano i. Jag har inte testat det och känner du att du är mogen nog att ta egna beslut utan FruEB:s välsignelse, go ahead. Dessutom utesluter W en helt central ingrediens nämligen limen. Ett måste, om du frågar mig.

Det är ju lite astrist att finstrimla vitkål så mitt tips är att du gör en ordentlig batch i början av veckan och skaffar en skål med tättslutande lock så att du kan hålla salladen fräsch i kylen två-tre dagar. Tre dagar är absolut max, sen är den rejält ledsen.  Denna sallad passar till precis allt. Allt, allt, allt. Falukorv, ett par stekta ägg, paj, en liten köttbit från grillen, rött, vitt, rosé. Du kan dessutom göra detta på en mängd olika kålsorter exempelvis röd. Min favorit är emellertid att göra den på spetskål, den är spröd och fin och inte dyr (i skrivande stund kampanjpris Mathem 20kr/st).

Mvh/
FruEfficientBadass

* Om vi bortser från det faktum att vitkål är jättebilligt vilket borde vara det primära skälet till att du äter den badass, är den cancerförebyggande (ex. lung, tjocktarm, bröst, prostata och urinblåsecancer - ingen av dem låter jättekul om jag ska vara ärlig). Därtill sägs den minska risken för reumatism, förbättra immunförsvaret, sänka blodsocker och det onda kolesterolet. What's not to like?




En spiralanalys

Yo Dawg! Idag ska vi prata ett favoritämne i ekonomibloggosfären - preventivmedel. Förra årets mottagare av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne Richard Thaler skriver: "Om målet är att minska tonårsgraviditeterna är den mest effektiva strategin att använda långsiktigt reversibla preventivmedel som spiral. Försök med ett urval av sexuellt aktiva unga kvinnor har funnit en felfrekvens av mindre än 1%, mycket lägre än med andra former av preventivmedel. När väl spiralen satts in behövs inga ytterligare åtgärder. De som letar efter beteendepåverkande åtgärder som med hög sannolikhet kan fungera borde leta upp andra miljöer där engångsåtgärder kan vara tillräckliga. Om ingen engångslösning ännu existerar, uppfinn en."


Spiral tjänar alltså sitt syfte perfekt, vilket skulle kunna tänkas vara ett skäl till att typ 100% av fertila kvinnor borde vilja använda detta. Förutsatt att man får ligga alltså, och det hoppas jag för din skull att du får, åtminstone någon gång ibland. Men det var inte ditt sexliv vi skulle prata om, ej heller de ekonomiska fördelarna med att begränsa sitt barnafödande även om ett sådan samband finns. Jag tänker enbart tala om själva preventivmetodens kostnad och alternativkostnad. Ytterligare en avgränsning är att jag bara förhåller mig till den så kallade hormonspiralen, som till skillnad från kopparspiralen i princip eliminerar förekomsten av mens.

Låt mig ställa en uppriktig men potentiellt dum fråga: Varför väljer någon någonsin någonting annat än hormonspiral? Okej, jag fattar att första mötet med spiralemballaget på Apoteket inte är så lättsmält ("Nej, nej, herr farmaceut, det måste ha blivit ett missförstånd, det där kollit ska inte in i min kropp!") och själva införandemomentet är inte jättekul heller. Men face it, du behöver genomgå det mer sällan än du behöver ta dig till vallokalen så det är överkomligt. Och även om en hormonspiral kostar en slant, är det ändå peanuts jämfört med vad det kostar att bekosta mensskydd under en femårsperiod. En snabb överslagsräkning: En hormonspiral av märket Levonova kostar runt en tusenlapp, och som "Sladdis" i denna tråd påpekar: "Den är värd varenda krona!! har haft den i drygt ett år och mensen är nästan borta helt. De 900 kronorna sparar man snabbt in på att man inte behöver en massa dyra mensskydd!!"

Säg att en snitthona lägger runt 50 spänn i månaden på denna miljöförstörande produkt. Jag räknar nedan lågt med Willyspriser. Tillhör du någon av de 98% kvinnor som glömmer när det är dags så får du lägga på Reitanpåslag 100%.


På fem års tid blir detta 3 000kr. Hormonspiralen håller i fem år och kostar 1 000kr. Om vi räknar in alternativkostnaden för annat preventivmedel kan vi hamna på allt från 0kr (du kör "säkra perioder" som, och detta är rent anekdotisk kunskap, inte är så säkra som de låter) till, säg minipiller av märket Cerazette, till en kostnad av runt 600kr per år vilket blir 3 000kr på fem år. Det betyder att du genom att använda hormonspiral spar som minst 2 000 kr (enbart diff mensskydd/spiral) och som mest...ja vad vet jag, om vi antar att alternativet är minipiller - 5 000kr? Pumpa in diffen på drygt 80kr per månad i en indexfond med genomsnittlig avkastning i din ISK och du har dryga 6 000 kronor att förlusta dig med när femårsperioden är över.

https://rikatillsammans.se/verktyg/kalkylator-rakna-pa-ranta-pa-ranta/

Fördelar hormonspiral:
  • Du slipper bli på smällen
  • Du slipper allt mensrelaterat (ink PMS)
  • Du prickskjuter aktuellt område i kroppen med små hormondoser istället för att pumpa i dig större mängder via piller
  • Du behöver inte tänka på det. Som Thaler säger - det är en engångsövning - du behöver bara minnas att byta ut den vart femte år och klarar du inte det bör du snarast uppsöka ett socialkontor och ansöka om omyndighetsförklaring.
  • Du spar på miljön
  • Du spar deg
Om du går över till hormonspiral kan du alltså, vart femte år av ditt fertila liv, bjuda dina närmaste vänner på en trevlig middag på Sturehof, ink. drink i baren efteråt*. Eller så kan du göra en kvalitativ investering i en klassisk väska som för många år framåt ersätter ditt behov av miljövidrigt producerade slafsväskor från Zara eller Lindex. Eller så är du en snålfan och lägger pengarna på hög. Som en extra bonus slipper du känna dig som Mårran en gång i månaden.

Där Mårran går fryser allting till is
Mvh/
FruEfficientBadass


* Och då ska du vara glad att du har spiral

När ryker TV:n?

När jag var ung tittade jag sjukt mycket på TV. Det här var ju 90-tal, så direkt efter skolan var det direkt på med Loveboat, Baywatch eller valfri svensk såpa av typen Skilda Världar. Jag lade väl i snitt fyra timmar på TV om dagen skulle jag tro. Som student fortsatte jag - TV var den givna kvällsaktiviteten de dagar man inte hade tentaplugg. TV, TV, TV. Tänk om jag lagt alla dessa timmar på något vettigt, till exempel att lära mig portugiska, webbdesign eller lärt mig om börsen. Men det gjorde jag inte.


Idag har vi en TV men vi tittar inte på den annat än vid "Fredagsmyset" (hate that word), då vi hyr film som barnen tittar på i snitt 23 minuter innan de börjar spela på sina mobiler eller kolla YouTube på sina paddor. En kompis till mig har byggt ett fantastiskt vackert hus och i det skippar hon TV helt. På den plats som känns given för TV (väggen vid sofforna) hänger istället en intagande målning. Det sänder mäktiga signaler: "Detta är ett hus där vi umgås med människor, inte fiktiva fölk i sitcoms."




Även om du inte är redo att helt göra dig av med TV kan det ändå vara idé att fundera på hur många TV-apparater man ska ha (jag kände mig plötsligt som 70 år när jag skrev ut ordet "TV-apparat"). Enligt "Becoming Minimalist" har snittamerikanen fler TV:s än familjemedlemmar. Inläggsförfattaren Joshua säger:
Years ago, our family of four decided to get rid of every television except for one. For us, it was just an experiment at first. But quickly into the experiment we discovered that having only one television in our home brought us much closer together. The amount of television we watched began to decline dramatically. But even more important, when we did choose to watch something, we did it together as a family.

Jag längtar i sanning efter den dagen då vi alla i familjen öppet kan erkänna att TV:n inte fyller någon funktion längre, inte ens vid Fredagsmyset. Då ryker den jäveln och trots att den är platt kommer ingen att hämta den, ens gratis. Den är nämligen inte tillräckligt stor och platt. Hur många TV-apparaturer har du och är du redo att fasa ut?

Mvh & glad midsommar/
FruEfficientBadass

Partyis


Av alla dumma av dumma produkter är nedan produkt kanske den dummaste. Tror att Sparo redan skrivit om det men jag tillåter mig en re-run, så dumt är det (till attack - partyiskramare - ge mig fördelarna för jag fattar inte).



Ovan påse kostar runt 24kr i butik. Det vill säga du betalar 12kr/kilot för något som, sist jag kollade, kostade 0kr med gratis leverans direkt in i ditt kök. Men det är ändå inte värst, 24 spänn är inte så mycket att orda om och isbitarana är betydligt läckrare än de man får i en silikonform från IKEA. Men att kånka hem skiten! Jag får ont i ryggen bara jag tänker på det (för jag har ju så mycket fest va?), och har därför utformat min egen partyis-process:


1 Några veckor innan festen börjar du spara på tomma plastförpackningar av typen crème fraîche-burkar.
2 Diska ur och fyll cirka 4 cm med vatten. In i frysen.
3 Sikta på att ha 1 burk per gäst, då tror jag att du klarar dig.
4 När gästerna kommer tar du fram ett par isburkar, låter dem stå framme någon minut eller om gästen är väldigt otålig - häller lite ljummet vatten på undersidan så att isen lossar.
5 Lägg den därefter i en ren kökshandduk du inte är rädd om (risk finns för att den går sönder).
6 Lägg handduken på en skärbräda och gå loss lagom mycket med hammaren. Lagom = så att isbiten precis går ner i drinkglaset. Då håller den maximalt länge. Isflisor undanbedes, de smälter på en gång.


Mvh/
FruEfficientBadass

Det är snyggare att ha färre

Det är snyggare att ha färre.

- En nyrensad garderob där plaggen hänger med utrymme emellan och där man kan ana väggen bakom är finare än en knökfull garderob.
- Ett avskalat bord med en enkel vas blommor på är vackrare än ett bord belamrat med allehanda böcker och tidskrifter (tycker jag i alla fall).
- En enkel krukväxt i fönstret är vackrare än ett fönster där växterna står och trängs.
- Ett badrumsskåp med ett fåtal hygienartiklar är mer inbjudande än ett badrumsskåp där sakerna står ihopknökade.



Vid i stort sett varje rensning jag gjort - av kläder, prylar, husberåd, böcker - upplever jag att sakerna som blir kvar är vackrare. Inte nog med att sakerna är snyggare - de känns mer värdefulla. När jag har rensat bland barnens kläder och vikt den sparsmakade återstoden i låga högar, noterar jag hur de med vördnad återbördar ett använt plagg i lådan. Dessvärre kan de ju inte vika glina, så det ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig, men principen är densamma - de känner att de har respekt för plagget på ett annat sätt*.

Jag erfar exakt samma, om inte bättre, känsla när jag rensat bland mina kläder samt åkt till återvinningen med utrenset, som när jag fordom kom hem med nya kläder från butik. En känsla av lyx...Jippi idag får jag har på mig den här läckra kombon! Och de här exklusiva skorna! Fast det är exakt samma mög som tidigare. På så vis slår du tre flugor i en smäll- mindre utrymmesproblem, bättre ekonomi och bättre ekologi. Jag skulle dessutom gå steget längre och säga så här:

Det är mer stil att ha färre. Min mamma berättar ibland om en väninna som har det knapert. Inte på grund av sms-lån, utan för att hon jobbar få timmar då hennes bransch (kultursvängen) inte kan erbjuda en heltidsanställning. Hon hade i och för sig kunnat ta ett bread-n-butter-kneg, men nu tappar jag fokus från berättelsen. Hon hade ont om pengar och när mamma beskrev hennes liv och bohag lät det ungefär som i den gamla klassikern Sagan om den lilla, lilla gumman**: "Hon har bara en kappa, men den är av bra kvalitet och hon tar väl hand om den. Hennes lilla lägenhet har bara en säng, ett bord och två stolar, men det står alltid en välskött pelargon på bordet och det är ljust och trivsamt. Hon har aldrig råd att gå ut på krogen, men hon lagar enkel och god mat, exempelvis blandar hon en pressad vitlök i lite nykokt pasta, toppar med några grillade cocktailtomater och egenodlad timjan och serverar det hela med en sval, prisvärd cava..." (ok det där sista var mitt deliriska hittepå - jag skriver det här under min potatisvecka i januari). Känner ni också så här eller är det jag som är sjuk i huvudet?

Mvh/
FruEfficientBadass

*Åtminstone i ett par dagar
** Angående "klassiker" -  oförtjänt om du frågar mig - som ett av barnen så effektivt sammanfattade det: "Den handlar alltså om en katt som dricker upp en skål mjölk?"

Triss å sånt

För många år sedan (åtminstone tre...) spenderade jag i runda slängar 200kr per månad på spel & dobbel. Jag vet, skämskudde skämskudde...det är ju i det här fallet inte pengarna i sig utan det faktum att man per definition måste vara en under snittet begåvad människa om man ska ägna sig åt dylikt, för som de säger i filmen Casino - "sick or no fucking sick you knew people were gonna get clipped".




Jag har å andra sidan aldrig hävdad mer än högst genomsnittlig IQ så jag kan utan större ångest berätta mer:

Postkodlotteriet
Det här var en rest från tiden då jag bodde i dussinförorten och jag drogs med i någon form av prematur "grannyra" (vi vann aldrig något i mitt kvarter, förutom den där återbäringen på någon enstaka hundralapp då och då). Jag kan emellertid tycka mindre illa om det här konceptet än andra lotterier eftersom de ger rätt mycket pengar till välgörenhet.

Triss
Varje månad den 25:e köpte jag en Trisslott som jag lät ligga oskrapad i plånboken fram till den 24:e påföljande månad. På så vis kunde jag fantisera en hel månd om att jag i teori skulle kunna vara ekonomiskt oberoende utan att veta om det - men verkligheten kom ikapp mig vid nästa löning då jag skrapade månadens lott och alltid konstaterade förlust. Hade jag vunnit hade jag ju inte skrivit den här bloggen, då hade jag suttit med en paraplydrink i hand på Bahamas tillsammans med Roger Akelius.

Men när jag mötte Jesus började läsa Mr Money Mustache i maj 2015 drog jag båda plåstrena samtidigt och slutade upp med skiten. För att köpa lotter och spela är dubbelt dåligt - du gör av med pengar på ouppnåerliga drömmar. Jag orkar inte djupdyka i det men bara det faktum att endast 50% av svenska spels omsättning delas ut - och då i småsummor som direkt kanaliseras in i nytt spelande - borde vara en hint om att det inte är en konstruktiv hobby. Etter värre är att du lägger din framtid i slumpens händer, vilket tenderar att förslöa dina egna, påverkansbara handlingar för ett bättre och friare liv. Det enda positiva jag kan se med Triss å sånt är att man, om man gillar pinsam TV, åtminstone får ut någonting av att ibland kolla TV4-morgon.




Mvh/
FruEfficientBadass

Helgens städprojekt - Pysselskåpen

När vi flyttade från stort hus till liten lägenhet var ett av gisslen hur vi skulle få plats med allt pyssel. Mina barn befann sig då i kulmen av pärlande, ritande, limmande och flirtkulande. Vi löste det hela med tre väggfasta köksskåp som var på utgående på IKEA - de har samma svala ljusblå nyans som väggarna i vardagsrummet så när skåpen är stängda stör de nästan inte alls rummets harmoni. När man däremot öppnar luckorna störs ens harmoni.


Det framgår inte riktigt på bilden, men särskilt skåpet i mitten är en röra. Det kastas bara in saker lager på lager - gammalt pyssel blandat med tejprullar, garnnystan, limstift, you name it. Två Panduroboxar från i julas står staplade ovanpå skåpet eftersom de inte får plats i skåpet. Pyssel som inte ryms i pysselskåpet - kan ju driva en neurotiker till vansinne alla dar i veckan. Något behövde göras.

Så jag rev ut skiten, till soundtracket av Pocahontas (var tvungen att hålla barnen fokuserade på annat, annars blir det en massa jidder kring slänget). Å det var ljuvligt, att bara hiva halvårsgamla kreationer, omgruppera, ompaketera, återföra förlorade föremål till deras rättmätiga platser (exempelvis ett flertal muggar och glas). Vi har en gordisk knut att lösa i vår familj och det är det faktum att vi alla ritar och skriver mycket i olika block, men ogärna börjar rita eller skriva i ett block som något redan är ritat eller skrivet i. Lösning: Riva ut de sidor där saker är ritade eller skrivna på och låtsas som att det regnar. Och det funkade! Bara någon kvart efter rensningen sprang mellanbarnet och plockade ett block och utbrast förtjust "Kolla det här är ju tomt! Får jag ta det?" Ibland är jag bara för genial för mitt eget bästa.*

Ett annat problem är att våra barn ofta får pennor och andra ritdon i present, men att de är för snåla/oföretagsamma för att börja använda dem.** Därför händer det att jag hittar pennor av prima kvalitet liggandes, på gränsen till uttorkning, som inte kommit till nytta. Istället sliter vi på lågkvalitativa pennor av IKEA-typ i vardagen. Den här gången lyckades jag få storingen - som har cirka fem kilo mangapennor i sitt rum - att skiljas från en uppsättning Stabilopennor som vi kunde pytsa in i allmänna potten, vilket var en uppgradering av pysselbordet.


Jag gjorde också en överslagsinventering av vad som behöver införskaffas och kom fram till att vi troligtvis aldrig kommer att behöva skaffa mer färgpennor av typen som ser ut som blyertspennor men är i färg. Inte heller kritor. Däremot penslar till akvarellfärg och lamineringsplast.


Efterbilden kanske inte ser så raffinerad ut, men det blev ändå två soppåsar med skräp ut. Jag fick också in båda pyssellådorna som tidigare stod på skåpet. Mellanskåpet är nu mer hanterbart och på mellanhyllan ser du alla tomma block - nu är det bara att gå och hämta ett om andan faller på.


Riktig harmoni når man emellertid inte förrän luckorna är stängda. Se så elegant de glasförsedda luckorna smälter in i vägga? Längst ner till höger skymtar bilder på respektive barn - för att indikera vems skåp som är vems. Det här är också min bloggskrivarplats. Jag gillar att få hörnet av skåpet i tinningen när jag reser mig upp. Och jo, ni ser den bruna lådan till höger? Det är en IKEA-skapelse som går under namnet "tekniklådan". Här lägger vi alla paddor, mobiler och laddare som är på vift i lägenheten. Om ett barn påkallar min uppmärksamhet med orden "Har du sett..." säger jag alltid "Tekniklådan" eftersom det i nio fall av tio är just teknik de letar efter och eftersom jag hatar teknik på vift hamnar sakerna i regel i tekniklådan illare än kvickt.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Sade jag och håller tummarna för att hon inte ska minnas timmarna hon lade ner på teckningarna jag precis hade rivit ut.
** En negativ bieffekt av att ha en snålfan som moderlig förebild.

Mitt automatiserade kök

Nu börjar våra barn bli större så det är inte lika hysteriskt i vardagen som det en gång var. Men det finns en trång sektor och det är vardagar mellan 16:30-18:00, d.v.s. när vi ska ha sinnesnärvaro att producera middag för fem så att folk kan komma iväg på sina eventuella aktiviteter i tid alternativt inte börja klösa varandra i ansiktet på grund av hungerirritation. Eftersom vi båda jobbar är vi sällan hemma förrän 17:00 och då är det rätt kort uppstartssträcka. Och man vill ju gärna få andas ett par andetag, hänga av sig kavajen och ställa in skorna i garderoben, tömma sin handväska på allt sitt innehåll och lägga varje item på sin rättmätiga plats samt tvätta händerna och meditera fem minuter innan man drar igång köksbalunsen.* Jag har några hjälpmedel här:

- En trettonåring
- En riskokare
- En långkokare
- Papper och penna

Långkokaren Croc Pot har jag ju redan talat om, den är genial. Bara att ösa i och så är det klart när du kommer hem. Inget mer att kommentera på den.

Riskokaren är även den genial. Jag fyller den på morgonen med en extra skopa vatten så får det stå och götta till sig (utan värme) under dagen. Med hjälp av papper och penna skriver jag en instruktion till min läskunniga trettonåring: "Vänligen sätt i kontakt och tryck till "cook" på riskokaren när du kommer hem puss." Funkar varje gång.

Kokar perfekt ris varje gång - pris runt 250kr

Om vi känner för klyftpotatis (en favorit hos barnen), klyftar jag kvällen innan en batch som jag oljar, saltar, pepprar och lägger i en skål i kylen. Återigen författar jag en lapp: "Sätt ugnen på 200 grader klockan 16:00. Häll potatisen på plåten klockan 16:15." (Jag har då preppat med en djup plåt med bakplåtspapper på). När vi kommer hem vid 17-snåret är det bara att snabbt slajsa upp och steka kycklingen jag tagit fram för tining på morgonen och vispa ihop en kall sås med crème fraîche och valfri krydda så är det klart. Maten klar 17:45 om man så vill. Plus att det är en underbar känsla att promenera hem från jobbet och känna att middagen redan är på gång.

Ja, det var det. Har du några effektiviseringsknep i köksvardagen att dela med dig av?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Satan, vad jag är avundsjuk på Marie Kondo ibland. 

Sparandets likhet med bantning

Jag vill som ni vet gärna sluta jobba på vanligt 9-5-vis i förtid. Med detta sagt kan jag inte låta bli att reflektera över hur väl min sparplan gifter sig med mina neuroser. Som de flesta kvinnor med en tonår infallande under 80- eller 90-talet ägnade jag alldeles för mycket tid och mentala resurser åt bantning. Det var kombon supermodellerna och de usla kostråden (undvik fet mat och ät aspartam!) som bidrog. Men det var inte för att beklaga mig som jag skriver det här inlägget, jag var trots allt bara måttligt störd och klarade mig ur det rätt geschwint, men jag ville redogöra för en tes jag knåpade ihop i tvättstugan häromsistens.


Ovan t v "supermodeller", ovan t h vår svenska motsvarighet dricker "minimjölk" - en produkt som inte funkar idag


Tvättstugan har ingenting med saken att göra, jag råkade bara tänka därnere, en härlig upplevelse. När jag var 15-16 år höll jag stenkoll på mina kalorier. Varje dag en ny beräkning - hur många kalorier satte jag i mig idag? En bra dag åt jag lite, en dålig dag åt jag mycket. Men mitt i denna, utifrån sett dystra tillvaro, kunde jag ofta känna eufori. Den inföll när vågen pekade på ett kilo mindre eller när jag behövde gå ner en klädstorlek. Jag minns den absoluta höjdpunkten och det var när jag i skolgymnatikens omklädningsrum (som på pedagogiskt 90-talsmanér var utrustad med en våg) vägde mindre än klassens populäraste tjej som dessutom var HM-modell och mycket snyggare än jag. Men ibland kom det mörka dagar. Dagar då jag inte höll mig till planen eller när kläderna började skava. Eller när vågen oförtrutet tickade uppåt, trots alla åtgärder jag vidtog (nattliga löprundor och annat desperat).


Idag ägnar jag mig inte åt sådant trams. Nej, nuförtiden ägnar jag min tid åt att notera min spending per dag. En bra dag spenderar jag lite, en dålig dag spenderar jag mycket. Men mitt i denna, utifrån sett dystra tillvaro, kan jag ofta känna eufori. Det infaller när jag lyckas skyffla undan mer än 50% av min nettolön en månad eller när jag passerar ett nytt målstreck i portföljen. Den absoluta höjdpunkten inföll när jag gick om min tätaste kompis portföljvärde. Hon sitter dessutom i en av HM:s ledningsgrupper och tjänar mycket mer än jag. Men ibland kommer det mörka dagar. Dagar då jag inte alls håller mig till min plan utan har förslösat mig på krogen eller till och med tagit ett återfall av konsumerande*. Eller när min portfölj, trots att jag spar på som en MI30, bara minskar och minskar i värde trots de åtgärder jag vidtar (guld och annat desperat).


Följande parametrar är identiska hos FruEB 15 år och FruEB 42 år:
- Behovet av en plan och en målbild
- Behovet av att kvantifiera i siffror
- Behovet av regelbunden uppföljning
- Överdimensionerad glädje när jag rör mig åt rätt håll
- Överdimensionerad olycka när jag rör mig åt fel håll


Jag har kommit så långt att jag förstår att ovan är utslag av ett kontrollbehov. Min fråga till er är - tror ni att folk som ägnar sig åt "extremt" sparande är mer kontrollfreaks än befolkningen i stort? Vad blir då nästa projekt - train spotting?


Mvh/
FruEfficientBadass


*Händer extremt sällan måste jag ändå få påpeka.

Det är bäst nu

Ledsen att behöva berätta detta:

Vi har råkat in i onda tider
och världen har blivit mycket gammal och hemsk
Makthavarna är mycket ohederliga
Barnen visar inte längre respekt för sina föräldrar*


Ni som läst mig ett tag vet att jag är mer optimist än pessimist och har vid sidan av min dyrkan av MMM också en dyrkan av Johan Norberg. Jag skulle helst vilja citera hela boken Framsteg, men låt mig bara saxa en passage i slutet:

"Det är mer sannolikt att samma tioåriga flicka som lever idag kommer att nå pensionsåldern än vad det var för hennes föregångare att bli fem år gamla. Även om hon lever i ett av världens fattigaste länder har hon bättre tillgång till mat än en flicka i de rikaste länderna för 200 år sedan. Risken att hon ska få leva i extrem fattigdom har minskat från 90% till mindre än 10%. Hon går i skolan precis som nästan alla i sin generation, och analfabetismen kommer att vara utrotad under hennes livstid. Hennes föräldrar stöttar henne förmodligen så att hon inte behöver hoppa av skolan och börja jobba. Nu har hon också en bra chans att få leva i en demokrati, där kvinnor har fri- och rättigheter. Hon löper mindre risk att få uppleva krig än någon annan generation i mänsklighetens historia. Risken att dö i en naturkatastrof är 95% lägre än vad den skulle ha varit för hundra år sedan, och hon kommer inte ens att höra talas om någon större hungersnöd någonstans."



Så hur kommer det sig då att endast 5% av britterna i en undersökning från 2015 säger att världen som helhet håller på att bli bättre? 70% av svenskarna trodde fem år tidigare att den extrema fattigdomen och hungern ökat på global nivå och Trump talar om att göra "America great again" när USA i själva verket aldrig haft det bättre sett ur ett rikedoms- utbildnings och jämställdhetsperpsktiv.

Jag ska inte hålla er på halster längre, jag har svaret och jag är rörande överens med författaren: Det är medias fel, tralala tralala. Givetvis finns det ett privat vinstintresse eftersom dåliga och dramatiska nyheter som skrämmer folk säljer bättre än ljumma, goda, odramatiska nyheter. Men media är inte helt igenom beräknande, det finns också en alturistisk agenda när de "rapporterar om hålen i osten men sällan om själva osten". Bland annat citeras SR:s tidigare chef Mikael Österlund: "Det är vår plikt att prata om saker som är fel så att människor kan avgöra om det är på det viset de vill att världen ska se ut. Det är vårt jobb att berätta om avvikelser från det förväntade - vi förväntar oss att flygplan lyfter och landar tryggt, så vi rapporterar när planen kraschar."

Okaj. Så det är därför det inte blev några kvällstidningslöp i januari 2018 efter det första helt olycksbefriade flygplansåret 2017?

Och jag nekar inte till att det finns fördelar med att de avvikelser som sker idag rapporteras - vi får ju möjlighet att jobba för att förhindra även dessa. Men, som författaren skriver, detta måste balanseras med mer långtgående trender för att förhindra att vi inte blir ett gäng deppade dystopiker. För det är ett välkänt psykologiskt faktum att vi omedvetet låter det dåliga övertrumfa det som är bra. Vi minns heller inte att det var sämre förr - exempelvis vittnar journalisten Lasse Berg om det i boken: Han besöker en indisk by på 1970-talet och återkommer till en betydligt mer välmående by 30 år senare. Men ändå klagar en av intervjuobjekten över att det var bättre förr. Hon hade alls inget minne av att hon beklagade sig under intervjun på 70-talet...

Läs boken själv vettja, finns på ett bibliotek nära dig. Klart upplyftande läsning på alla fronter, utan att vara helleluja-sliskig.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Inskrift på en sten från Kaldéen, 3 800 år f Kr

Sliding Doors

För ett tag sedan såg jag om 90-talsfilmen "Sliding Doors" med Gwyneth Paltrow. Du minns kanske - ena halvan av filmen skildrar när huvudkaraktären Helen hinner med ett tunnelbanetåg och den andra halvan av filmen visar samma persons liv om hon inte hunnit med samma tunnelbanetåg. Det var ju ett rafflande grepp vid tidpunkten för filmens tillblivelse och har blivit lite av ett begrepp. Åtminstone talar jag och mina vänner ibland om "sliding doors moments" för att beteckna ett inte alltid aktivt valt vägskäl i livet.


Jag funderar ofta på mina sliding doors-ögonblick. Vad hade hänt om jag inte börjat prata med den där Bålstatjejen i Notre Dame sommaren 1995? Jag hade inte haft mina små fröknar EB i det utförande de har idag, det är ganska säkert (och nej, det är inte Bålstatjejen som är far till barnen, men det finns en dominoeffekt mellan de två). Jag kan se ett antal sliding doors moments - både bra och mer ödesmättade (trafiksituationer eller om man råkat befinna sig nära en olycka av något slag). Till och med i sparvärlden har jag ett sliding doors moment och nu skaru få höra.

Jag jobbade ett tag i förlagsvärlden och i mitt jobb ingick att hålla mig uppdaterad med diverse litteratur. Jag bodde på den här tiden i en dussinförort och hade cirka 40 minuter resväg hem. En dag hade jag glömt min bok hemma och norpade något som råkade ligga i en random hög på kontoret. Det var "Vägen till din första miljon - alla kan bygga en egen pengamaskin". Jag har redan nämnt den här boken i ett inlägg jag kallar "En bok som förändrat mitt liv". Jag vidhåller att jag utan den här boken aldrig börjat intressera mig för privatekonomi eller sparande. Allt som kommit därefter - Rikatillsammans, MMM, Sparo, Snålcoachen, MI30, Frugalwoods, Jim Collins, de har kommit in i mitt liv för att jag senvåren 2011 råkade plocka på mig den här boken av Tobias Schildfat.

Ibland tänker jag på vad som hänt om jag istället för den boken valt något annat - senaste Viveca Sten eller gud förbjude - Denise Rudberg. Jag hade troligtvis levt samma ekonomiska liv idag 2018 som jag levde då 2011. Med andra ord - jag hade levt lön-till-lön, ständigt missnöjd över att aldrig nå i mål med konsumtionsprojektet. Jag hade troligtvis ägnat mer tid åt sociala medier och mindre tid åt verkliga relationer. Jag hade brytt mig om vad andra tyckte (det gör jag väl idag också men inte alls i samma utsträckning). Jag hade närt cirka 0 långsiktiga drömmar ("hönsfarm") och 127 kortsiktiga drömmar ("produkter på att-köpa-listan"). Jag vill inte bli tjatig eller sentimental här, men Tobias, I owe you bigtime. Om du kommer till Stockholm bjuder jag dig på krogen.



Läsarna - har ni några sliding doors moments?

Mvh/
FruEfficientBadass