Det är bäst nu

Ledsen att behöva berätta detta:

Vi har råkat in i onda tider
och världen har blivit mycket gammal och hemsk
Makthavarna är mycket ohederliga
Barnen visar inte längre respekt för sina föräldrar*


Ni som läst mig ett tag vet att jag är mer optimist än pessimist och har vid sidan av min dyrkan av MMM också en dyrkan av Johan Norberg. Jag skulle helst vilja citera hela boken Framsteg, men låt mig bara saxa en passage i slutet:

"Det är mer sannolikt att samma tioåriga flicka som lever idag kommer att nå pensionsåldern än vad det var för hennes föregångare att bli fem år gamla. Även om hon lever i ett av världens fattigaste länder har hon bättre tillgång till mat än en flicka i de rikaste länderna för 200 år sedan. Risken att hon ska få leva i extrem fattigdom har minskat från 90% till mindre än 10%. Hon går i skolan precis som nästan alla i sin generation, och analfabetismen kommer att vara utrotad under hennes livstid. Hennes föräldrar stöttar henne förmodligen så att hon inte behöver hoppa av skolan och börja jobba. Nu har hon också en bra chans att få leva i en demokrati, där kvinnor har fri- och rättigheter. Hon löper mindre risk att få uppleva krig än någon annan generation i mänsklighetens historia. Risken att dö i en naturkatastrof är 95% lägre än vad den skulle ha varit för hundra år sedan, och hon kommer inte ens att höra talas om någon större hungersnöd någonstans."

Så hur kommer det sig då att endast 5% av britterna i en undersökning från 2015 säger att världen som helhet håller på att bli bättre? 70% av svenskarna trodde fem år tidigare att den extrema fattigdomen och hungern ökat på global nivå och Trump talar om att göra "America great again" när USA i själva verket aldrig haft det bättre sett ur ett rikedoms- utbildnings och jämställdhetsperpsktiv.

Jag ska inte hålla er på halster längre, jag har svaret och jag är rörande överens med författaren: Det är medias fel, tralala tralala. Givetvis finns det ett privat vinstintresse eftersom dåliga och dramatiska nyheter som skrämmer folk säljer bättre än ljumma, goda, odramatiska nyheter. Men media är inte helt igenom beräknande, det finns också en alturistisk agenda när de "rapporterar om hålen i osten men sällan om själva osten". Bland annat citeras SR:s tidigare chef Mikael Österlund: "Det är vår plikt att prata om saker som är fel så att människor kan avgöra om det är på det viset de vill att världen ska se ut. Det är vårt jobb att berätta om avvikelser från det förväntade - vi förväntar oss att flygplan lyfter och landar tryggt, så vi rapporterar när planen kraschar."

Okaj. Så det är därför det inte blev några kvällstidningslöp i januari 2018 efter det första helt olycksbefriade flygplansåret 2017?

Och jag nekar inte till att det finns fördelar med att de avvikelser som sker idag rapporteras - vi får ju möjlighet att jobba för att förhindra även dessa. Men, som författaren skriver, detta måste balanseras med mer långtgående trender för att förhindra att vi inte blir ett gäng deppade dystopiker. För det är ett välkänt psykologiskt faktum att vi omedvetet låter det dåliga övertrumfa det som är bra. Vi minns heller inte att det var sämre förr - exempelvis vittnar journalisten Lasse Berg om det i boken: Han besöker en indisk by på 1970-talet och återkommer till en betydligt mer välmående by 30 år senare. Men ändå klagar en av intervjuobjekten över att det var bättre förr. Hon hade alls inget minne av att hon beklagade sig under intervjun på 70-talet...

Läs boken själv vettja, finns på ett bibliotek nära dig. Klart upplyftande läsning på alla fronter, utan att vara helleluja-sliskig.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Inskrift på en sten från Kaldéen, 3 800 år f Kr