Lamineringens skönhet

Att vara sparsam minimalist inbegriper som bekant att inte samla på sig så mycket prylar. Däremot anser ju jag och en del med mig att det inte är förbjudet att ha prylar i sin helhet, så länge de tillför ett värde för dig som individ. Idag tänkte jag berätta för dig om en sådan pryl.

MIN LAMINERINGSMASKIN

Bönorna står där för att illustrera maskinens nätthet

Jag skulle gå så långt som att säga att jag älskar den, trots att den egentligen symboliserar allt jag föraktar - konsumentelektronik, sladdar, upphettning av plast. Jag skaffade den för ett antal år sedan efter en incident på min dåvarande arbetsplats.* Min maskin av det töntiga varumärket Peach kostade tre hundra kronor på butik av typen Clas Ohlsson eller Kjell & Co, minns inte riktigt. Fickorna kostar runt 2kr styck, säljs ofta i 100-pack. Så en total uppstartskostnad på 500kr och du kommer aldrig att sluta, tro mig. Once a laminator, always a laminator.

Så vad jag laminerar jag då? Felformulering: Vad laminerar jag inte? Jag laminerar inte mat, barn eller otympliga föremål av typen möbler. Men därutöver - det mesta. Jag laminerar naturligtvis en del av barnens alster som jag tycker är lite extra sparvärda. Jag laminerar arga lappar om hundskit som jag sätter upp utanför porten. Jag laminerar namnlappar som jag fäster på barnens skolväskor och sportbagar. Jag laminerar små uppmanande skyltar jag sätter upp lite varstans på lantstället inför uthyrningar. Jag laminerar löv, yes löv. Jag laminerar kort, dikter, kärleksförklaringar till folk som fyller år. Jag har laminerat mitt testamente.**

Laminatorn gör sustainable art av sådant som annars hade gått direkt ner i runda arkivet. Ett laminerat objekt behandlas med respekt där det nakna A4:at behandlas som en tredje klassens medborgare. Har du väl gått med i lamineringsklubben kommer du snart att börja störa dig på hur slarvigt folk handskas med skrivet material. En lapp på en gymdörr att "Glöm inte att ta med dig ditt hänglås", slött upptejpad med bara en tejpbit upptill och en nertill, blir inom en vecka skrynklig av fukten och saggig i kanterna. En laminerad dito lapp - sitter som berget, får lite myndighetsprägel och fäster du den osynligt med kludd på baksidan kan den nästan misstas för en riktig skylt. Du får helt enkelt bättre gehör med en laminerad skylt. Plus att du kan ha den utomhus i ur och skur på ett mer hållbart sätt än om du försöker dig på det gamla bonnaknepet med plastficka och tejp. Min arga lapp om hundskitandet höll formen i drygt två månader. Sedan misstänker jag att en hundägare hetsade sin hund att kissa på den vid upprepade tillfällen, för den blev alldeles blurrig och äcklig.

Så ni får FruEB:s välsignelse att införskaffa denna pryl, trots att den kostar nästan två Axfoodaktier. Alternativbesparingen är att du framledes aldrig behöver köpa opersonliga gratulationskort för 30 kr styck samt att du har en hobby for live som gör att du inte behöver köpa en massa dyrt hoppbymaterial i dyra hobbybutiker.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag laminerade ett födelsedagskort till en vän och hade matat in pappret snett så att det fastnade på vägen ut - det skymtade ett skrynkligt "Grattis Christina!" så jag kunde ju heller inte komma undan med att det var jobbrelaterad laminering.
** Nej, jag skojade. Fast nu när jag tänker på det...