Båtliv free of charge

Ciao suckas! Hoppas ni haft en härlig helg. Det är väl nästan omöjligt att misslyckas i det här vädret. Själv rastade jag 13-åringen igår på en lång cykeltur i naturen då jag blivit informerad om att ungdomar i den åldern snart inte går att tvingas till saker, så jag passar på att ympa in lite naturupplevelser i na. När vi kommer halvvägs på vår tur stannade vi i en småbåtshamn och badade fötterna från bryggan. Ni vet den där fantastiska småbåtshamnskänslan med tillhörande dofter (tång, tjära, sol) och ljud (måsskri, vågornas kluckande, tyska röster) som man inte kan låta bli att älska.

A moment of bliss

Jag har alltid avundats segelbåtmänniskor. Dels för det uppenbara - att de kan segla, vilket är en riktigt badass quality den dagen solstormen når jorden. Men också för den känsla du, enligt utsago, får tillgång till på havet. En affärsbekant berättade en gång hur hon och hennes man efter en långfärdsskridskotur en strålande vacker vinterdag, funderat kring hur de skulle kunna åstadkomma känslan av frihet, natur och lugn även under sommarhalvåret. De kom fram till att segelbåt var sommarens motsvarighet till långfärdsskridskor - att sakta skära genom H2O och känna sol och vind mot kind. De lärde sig helt enkelt att segla och skaffade en enkel båt som de nu i princip lever på om somrarna. Fint tycker jag.

Jag avundas ibland båtfolket, men är väldigt långt ifrån att själv bli en båtmänniska (att jag inte kan segla är en starkt bidragande orsak). Jag har förvisso lätt för att bli kortsiktigt entusiastisk och uppeldad, men har svårt för långsiktiga åtaganden.* I min nya frugala tillvaro är det dessutom svårmotiverat, även om du får en rätt schysst båt för vad ett par års Thailandsresor kostar. Min poäng är emellertid den att jag, utan att pröjsa en spänn, faktiskt kan njuta av något som liknar känslan av att ha båt bara genom en tur ner till småbåtshamnen. Jag uppskattar att min båtupplevelse där på bryggan var ungefär 5% av den kompletta segelbåtsupplevelsen som innebär en massa båtterminologi (skota, hissa segel, tampar, bojar) och kryss mellan kobbar och skär, mäktiga horisonter, saltstänk i ansiktet och övernattningar i gästhamnar med dans uppå brygga och sprit i kabyss. Å andra sidan slipper jag vinterförvaring, bottenmålning och att pynta x antal kronor per år i avbetalning och underhåll. Nu fick jag snällt ta min cykel hem men väl därhemma kunde jag ta en sval dusch och vara ganska nöjd med vår kravlösa utflykt ändå. Jag kände mig lätt som en fjäder vid tanken på att jag intet har att ta hand om men att jag ändå kan komma så nära känslan.

Ett mellanting kunde också vara att hyra båt, om man är mer hard core. Vi har vänner som hyr ut båt och redan där har du ju en win, men du måste ju som båtägare fortfarande pyssla en del med den? Har du båt och om ja, är den kompatibel med en sparsam tillvaro?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Att barnen fortfarande är vid liv är ett under - inne på fjortonde året av vårdnadshavande nu. 


15 kommentarer:

  1. Det var lättare förr när du kunde vara matros på någon av alla de stora segelfartygen som seglade jorden runt för att frakta varor: alla dofter och ljud, dessutom fick du betalt. Även förplägnad.

    En idé skulle kunna vara att gå segelskola, en vecka i en jolle, med en snygg instruktör. Inte kostar det mycket heller, och garanterat ingen bottenmålning.
    Kanske något för barnen dina, de verkar vara i rätt ålder, här kan du ge dem något som de kan njuta av resten av livet.

    SvaraRadera
  2. Aha tänkte att JAG skulle sitta i jollen. Men att stå på bryggan och kasta lystna cougar-blickar på den 19-åriga instruktören är förstås också ett alternativ (nej fy, otillbörligt). Har du gjort denna matrosövning? Du beskriver det så målande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. 19-åring känns lite väl ungt men 25 år medför väl lite mer mognad. :)

      Radera
  3. Jag gick faktiskt i seglarskola förra sommaren för jag ville testa att segla. Så med en 19-årig instruktör eller ngt sådant så lärde jag mig grunderna. Konstaterade efter lite funderande att även om det vore trevligt med en båt och jag gillade segla så vill jag inte ha all skötsel etc. som följer med ägandet. Det går faktiskt att hitta båtar i 20-30 tkr klassen. Köper man en dyrare så känns det som man måste vara mer intresserad av segling och tillbringa en del av semestern på båten. Räknade att det skulle ta minst 2 veckor att segla till mina föräldrar (om jag inte köpte en americas cup båt med besättning) och då kan jag ju vända direkt tillbaka.

    Det finns båtpooler i Stockholm. Priset är relativt saftigt men om man sätter det i relation till att man inte behöver ta hand om saker och ting så verkar det ändå relativt vettigt. Dessutom är hamnkostnaden antagligen betydligt dyrare i Sthlm än i Skåne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å så fint berättat! Kan man alltså få en segelbåt för 30 papp eller är det typ en liten plasteka?

      Radera
    2. Enligt Blocket i alla fall. Ingen plasteka men kanske för liten om man vill göra övernattningar med familj utan att ha alltför mysigt, läs trångt som fan.

      Radera
    3. Sveriges mest sålda segelbåt (?) Maxi 77 finns i de prisklasserna och är absolut ingen plasteka. Många familjer har tillbringat semestern i en sådan sedan 70-talet. Idag har dock många högre komfortkrav.

      Vi hade en liknande (Sunwind 26) och även den går att få billigt.

      Radera
  4. Det sies at de to lykkeligste dagene i en båteiers liv er den dagen hun kjøper båt og den dagen hun selger den.. he he. Båt er herlig, men det optimale er nok å kjenne noen som eier båt og som inviterer deg med. ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller helt med - man ska känna någon med båt.

      Radera
  5. Vi har tillgång till en ganska stor och lättseglad segelbåt som mina svärföräldrar har. Vi seglar en till två veckor per sommar och någon helg på hösten. Fantastiskt! Barnen blir lugna (ibland till och med uttråkade!), jag läser högt ut Saltkråkan och drömmer att jag är Malin. Vi går barfota på klipporna och alla vi möter är trevliga, glada och sommarvackra och det är ett skimmer över allt.

    Sen kommer "återbetalningstiden". För självklart hjälper vi till med båten eftersom vi får låna den. Och då ska det vaktas båtar i båtklubben på natten, mastas av och på och båten ska täckas över och det slutar alltid att vi gör det mesta kring jul (för alla har så mycket annat att ta hand om under hösten, jobb,sommarhus, barnkalas osv) och ofta tom den 23:e december och då svär vi åt varandra, över båten och på att det var sista året vi seglade.

    Så det stämmer nog som Anette skriver..

    /Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å Malin - vilken stilikon. Jag ska nog göra något på Malin. Tack för din uttömmande beskrivning av båtandets baksida som befäster min nuvarande inställning

      Radera
  6. Segla är lättare än man tror, dvs ta sig fram med segel menar jag då. Optimera seglingen däremot är väldigt svårt.

    Vi hade segelbåt och hade ofta vänner med ute, så mitt tips är att försöka bli inbjuden till vänner med båt för en dagstur. Var generös och fixa mat & dryck för alla så blir du inbjuden igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju ett fint upplägg. Ska genast approchera mina vänner med båt.

      Radera
  7. Håller helt med, båtlivet fascinerar och jag hade gärna haft det som ett mid life crisis-projekt (bättre men kanske inte nödvändigtvis billigare än en Porsche).

    Det verkar så mysigt och avslappnat och, precis som du säger, den där stämningen i hamnen verkar ju underbar.

    Men min fru går inte med på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var någon som sa "Att ha båt är som att stå i duschen och klippa sönder tusenlappar". Beror väl helt på. Har en kollega som var ute i sin lilla plastmotorbåt från 70-talet i helgen och hade det underbart. Enligt honom 20papp. Många 40-talister som flyttar till Portugal nu som avyttrar. Gustaf - slå till bakom ryggen på na.

      Radera