Helgens städprojekt - Pysselskåpen

När vi flyttade från stort hus till liten lägenhet var ett av gisslen hur vi skulle få plats med allt pyssel. Mina barn befann sig då i kulmen av pärlande, ritande, limmande och flirtkulande. Vi löste det hela med tre väggfasta köksskåp som var på utgående på IKEA - de har samma svala ljusblå nyans som väggarna i vardagsrummet så när skåpen är stängda stör de nästan inte alls rummets harmoni. När man däremot öppnar luckorna störs ens harmoni.

Det framgår inte riktigt på bilden, men särskilt skåpet i mitten är en röra. Det kastas bara in saker lager på lager - gammalt pyssel blandat med tejprullar, garnnystan, limstift, you name it. Två Panduroboxar från i julas står staplade ovanpå skåpet eftersom de inte får plats i skåpet. Pyssel som inte ryms i pysselskåpet - kan ju driva en neurotiker till vansinne alla dar i veckan. Något behövde göras.

Så jag rev ut skiten, till soundtracket av Pocahontas (var tvungen att hålla barnen fokuserade på annat, annars blir det en massa jidder kring slänget). Å det var ljuvligt, att bara hiva halvårsgamla kreationer, omgruppera, ompaketera, återföra förlorade föremål till deras rättmätiga platser (exempelvis ett flertal muggar och glas). Vi har en gordisk knut att lösa i vår familj och det är det faktum att vi alla ritar och skriver mycket i olika block, men ogärna börjar rita eller skriva i ett block som något redan är ritat eller skrivet i. Lösning: Riva ut de sidor där saker är ritade eller skrivna på och låtsas som att det regnar. Och det funkade! Bara någon kvart efter rensningen sprang mellanbarnet och plockade ett block och utbrast förtjust "Kolla det här är ju tomt! Får jag ta det?" Ibland är jag bara för genial för mitt eget bästa.*

Ett annat problem är att våra barn ofta får pennor och andra ritdon i present, men att de är för snåla/oföretagsamma för att börja använda dem.** Därför händer det att jag hittar pennor av prima kvalitet liggandes, på gränsen till uttorkning, som inte kommit till nytta. Istället sliter vi på lågkvalitativa pennor av IKEA-typ i vardagen. Den här gången lyckades jag få storingen - som har cirka fem kilo mangapennor i sitt rum - att skiljas från en uppsättning Stabilopennor som vi kunde pytsa in i allmänna potten, vilket var en uppgradering av pysselbordet.

Jag gjorde också en överslagsinventering av vad som behöver införskaffas och kom fram till att vi troligtvis aldrig kommer att behöva skaffa mer färgpennor av typen som ser ut som blyertspennor men är i färg. Inte heller kritor. Däremot penslar till akvarellfärg och lamineringsplast.

Efterbilden kanske inte ser så raffinerad ut, men det blev ändå två soppåsar med skräp ut. Jag fick också in båda pyssellådorna som tidigare stod på skåpet. Mellanskåpet är nu mer hanterbart och på mellanhyllan ser du alla tomma block - nu är det bara att gå och hämta ett om andan faller på.

Riktig harmoni når man emellertid inte förrän luckorna är stängda. Se så elegant de glasförsedda luckorna smälter in i vägga? Längst ner till höger skymtar bilder på respektive barn - för att indikera vems skåp som är vems. Det här är också min bloggskrivarplats. Jag gillar att få hörnet av skåpet i tinningen när jag reser mig upp. Och jo, ni ser den bruna lådan till höger? Det är en IKEA-skapelse som går under namnet "tekniklådan". Här lägger vi alla paddor, mobiler och laddare som är på vift i lägenheten. Om ett barn påkallar min uppmärksamhet med orden "Har du sett..." säger jag alltid "Tekniklådan" eftersom det i nio fall av tio är just teknik de letar efter och eftersom jag hatar teknik på vift hamnar sakerna i regel i tekniklådan illare än kvickt.

Mvh/

FruEfficientBadass

* Sade jag och håller tummarna för att hon inte ska minnas timmarna hon lade ner på teckningarna jag precis hade rivit ut.
** En negativ bieffekt av att ha en snålfan som moderlig förebild.