Sparhöst 2018 - Bostad

Först ut i bostadsspecialen är Lena Näslund ("köp inte en zebra"):

"Generellt är det dyrare att hyra och bo i ett nybyggt hus än i ett äldre". Det har hon helt rätt i, men samtidigt är det lite uthyrarens marknad så man tar liksom det man får. Men jag slås också av diskrepansen mellan avgift alt. hyra i nyare vs. gamla bostäder. Det är därför jag nu fokuserat på sent 1800-tal som också ger en rad positiva bieffekter såsom gratis husdjur* och stundtals lukt av kloak**. Nej, jag klagar verkligen inte, jag älskar vårt boende. Men om jag får ge ett finansiellt tips kring att köpa nytt vs gammalt så är det att köpa lite äldre. Jag tänker på de omgångar nyproducerade hus vi köpt där allt, jag menar allt, behövde göras från grunden. Toalettpappershållare, markiser, häck, viss armatur, staket, träd. Visst, du behöver inte göra alla dessa saker, men det är lätt att ryckas med i nyproduktionspsykosen och innan man vet ordet av installerar man ett larm för att alla andra gör det. När vi däremot flyttade ifrån det förra boendet för att flytta till lägenhet lämnade vi ju en mängd småinköp av typen vattenslang, utbyggd altan, handgräsklippare, markiser, persienner, naturligtvis grönskan vi planterat i trädgården*** - saker som säkert kostat oss flera hundra tusen i inköpspris men som vi av naturliga skäl inte kunde ta med till lägenheten. Visst, det är kul att sätta sin egen prägel på ett boende. Men det är kul att ha 200 tusen extra på banken också.

"På andra orter är det överskott. Hela hus står tomma, vilket i och för sig inte verkar påverka hyrorna. Däremot har villor och bostadsrätter blivit billigare." Här är vi ju inne och nosar på geo-arbitrage och det är ju ett mastodontämne inom FIRE-communityn. Jag vet att Miljonär Innan 30 är inne och nosar på det nu och det är helt klart intressant. Många storstadsbor är ju redan ekonomiskt oberoende om de skulle kunna tänka sig att sälja sitt boende och flytta till [slumpvis vald håla]. Men det ämnet hinner vi inte med här utan vi hastar vidare till de snabba puckarna:

"Innan du flyttar, ta med hela bilden i kalkylen: Hur skiljer sig skattenivåerna åt (om du byter kommun alltså), ändras din resväg, behöver du börja skjutsa barn till aktivitet eller kan du sluta göra det?" En sak jag gillade med Tendens-avsnittet med paret Bolmeson var deras uttalade ambition att vid husköp ha allt inom en kilometers avstånd - dotterns skola, aktiviteter, affärer. Ofta blir man så förblindad av ett bo att man rusar åstad utan att tänka på de här sakerna. Eller man och man, jag gör så.

"Hyr ut ett eller flera rum". OMG. Jag har det senaste kvartalet varit hemma i tre olika boenden där man utan mer än en veckas arbete skulle kunna iordningställa helt perfekt andrahandsuthyrning. Samtliga bor i hus i attraktiva områden med egen ingång och trädgårdstäppa för presumtiv inneboende. De skulle, med gällande skattelagstiftning (fritt upp till 40' och därefter 30% skatt på uthyrning) kunna få in mellan 10 000-20 000 i månaden netto. Utan att knappt behöva korsa väg med den inneboende. Men i samtliga fall verkar det inte så attraktivt hos mina vänner och bekanta. Jag förstår det inte? Om någon av dessa skrapat fram tre TV-apparater på en Trisslott, skulle de då slänga lotten i brasan med motiveringen: "Vi klarar oss på det vi har." Hjälp mig att förstå - varför väljer man att tacka nej till gratis pengar? (Not efter skrivande stund: Ett av paren har under augusti hyrt ut sitt extrahus för 10’/mån. De har dessutom långtgående planer på att bygga ett Attefallshus och hyra ut även detta. Bravo!).

"Hyr ut fritidshuset under perioder när du inte behöver det". Jag gör ju detta med mitt fritidshus. Första året bekostade uthyrningen alla löpande omkostnader och det var gött eftersom jag precis blivit FIRE-besatt. Därefter har det varit lite trögt, men jag brukar tänka att uthyrningen åtminstone neutraliserar den där mastodont-elräkningen som kommer efter Q1. Jag är överraskad att jag ens sparsamt lyckas hyra ut vårt sommarboende givet att det i mina ögon inte är särskilt attraktivt för turism. Jag vill inte på något vis baktala orten jag har hus på, men det är inte Torekov eller Visby. Men plötsligt blir det skidtävling på orten och man behöver husera 14 ungdomar i ett hus och då står jag där med öppen famn och swishnumret redo. Eller som när det grävdes fiber ute i landet - då hade jag en del gästarbetare hos mig.

"Skit i räntorna" har en mer granulär take på sparande i hemmet:

"För att få dina vassa knivar att behålla skärpan ska du hålla dem borta från diskmaskinen. Diskmaskinsmedlet går rätt hårt åt eggen och gör dem slöa." Suck, jag har försökt få min man att ändra detta beteende men det är lättare sagt än gjort. Jag tror att han applicerar någon form av tusenregel - han måste genomföra en ny vana tusen gånger innan den sitter.

"Sortera soporna så att du kan få soporna tömda mer sällan". Amen to that. Vi har det billigaste fritidsboendeabonnemanget på landet och det är slående hur lite sopor vi får när vi komposterar och återvinner kartong, plast, metall och glas. Det blir i princip ingenting kvar! I en framtid med höns kommer ju de att äta avfall också, som sen blir ägg. Vars skal jag lägger i rabatten. Winwinwin.

"Samköp tjänster av typen fönsterputs och snöröjning". I si gen bra idé, särskilt med plogning. Vad gäller fönsterputs tycker ju undertecknad att du ska köpa en glastrasa på Classe och göra det själv (ett i veckan på löpande schema och du har kvarterets renaste fönster för 10kr/år).****

Sen har han ett avsnitt om "välj rätt hantverkare", men min take är där: "undvik svenne banan-renovering", eller för att citera min vän M: "Spartips till dina läsare - tvätta skåpluckorna istället för att renovera köket". Jag tänker på A som köpte hus (f ö ett av de hus med gäststuga på tomten som skulle kunna göra henne ekonomiskt fri inom ett kvartal) som tidigare bebotts av en äldre man men som framgångsrikt stylats inför försäljningen. Vid tillträdet låg emellertid de smutsiga korkgolven blottade och köksluckornas orangea färg var inte längre charmigt matchande till gerberabuketten på köksbordet, de var bara orange. Min vän försattes i ett tillstånd så katatoniskt att hennes man kände sig tvungen att föregå den redan inplanerade totalrenoveringen med ett hastverk av stockholmsvitt på väggarna och ljusgrått på skåpluckorna. Till saken hör att de har föredömligt få prylar och fin stil, så när väl deras möbler och växter kommit på plats var det ju urfint! Jag tycker ju att de ska hoppa renovering helt och hållet och detta är en lobbyism jag bedriver i hela min bekantskapskrets (looking at you Marknadsförar-L). Men vad har jag för det. Driften att renovera sitt boende är stark, så stark. Vi minns inte att det var blott en kafferast bort att gå på stampat jordgolv eller sova med vedträ under huvudet i statarlängan.

Jag har blivit så påverkad av FIRE-rörelsens syn på boende att jag knappt längre vet om jag tycker att köpt boende är grejen. Jag kan mycket väl komma att råda mina barn att hyra på mindre ort när de blir stora - man vet ju inte hur yrkeslivet kommer att vara funtat då men gissningsvis kommer en del gå att göra på distans. När du inte behöver betala tusentals kronor i amortering och ränta varje månad kan du också ha möjlighet att resa och vid behov även ta in på vandrarhem, hotell eller andra korttidsboenden i storstan om du känner för det. Eller tänker jag knasigt?

Hur ser du på ditt boende - är det en liten baby som ska groomas tills döden er skiljer åt eller är det ett ställe du använder för födointag, ombyte och dusch? Oavsett vilket, har du några sparknep gällande boendet?

Mvh/
FruEfficientBadass


* Silverfisk & en rätt stor mängd spindlar, fler än i det nyproducerade huset. För att inte tala om råttorna på gården de år som Stockholms stad int ehar tillstånd att använda det effektiva (=dödande) råttgiftet. Ett år hade jag en råtta springande över min fot i köket när jag låg och tog en siesta (med ena foten i golvet) och altandörren öppen. De blev liksom sinnesförvirrade av det halv-dödande råttgiftet vilket gjorde dem oförsiktiga och dumdristiga.
** Har med träsken under byggnaden att göra
*** Det hade ju sett kul ut - om vi grävt med oss plommonträdet för att sätta på landet
**** Jag räknar då på att du köper trasan för 30 kronor och använder den i minst tre år vilket jag tycker är realistiskt då jag använt min i det dubbla och den funkar fortfarande. Du blöter den, kramar ur den och drar bort den värsta smutsen. Därefter sköljer du ur den igen, kramar ur den ofantligt mycket och sen torkar du av vattnet och ränderna. Görs vid mulet väder, annars syns dina trastag.

59 kommentarer:

  1. Här har vår familj en akilleshäl. Med storstadsmått mätt så bor vi väldigt billigt, till och med med norrlandsinlandsmått mätt ganska billigt. Men drömmen om att vara mer självförsörjande med lite djur, mer mark att odla på, lite skog att timra sina visthus av (alltså visthusbod, kan det vara svenskans vackraste ord!) och med en beliggenhet långt ifrån andra människor. Det styper på att vi älskar platsen vi bor på lite för mycket. Det är ju underbart och något jag är tacksam för varje dag, men det håller oss också tillbaka om vi skulle vilja downsiza och dra till skogs. Vi satt och lekte med tanken om vad vi skulle vara beredda att släppa det för. Marknadsvärdet är kanske 3,5 m, eller 4 m om det skulle vara rätt köpare. Och det är ju bara no way josé. 10 m då? unisont nääe, inte ens 10 m skulle få oss att packa lådorna och där gav vi upp. För med 10 m skulle vi stänklätt kunna köpa en bra gård för runt 3 m, importera vin för 1 m att lägga i jordkällaren och sedan ha över 4 m kvar på banken. Så vi får släppa tanken på lamning och hemkokt brännvin soo far och njuta av platsen vi bor på fortsatt. Det kräver två bilar, jag kör 5 mil per dag, så transportkostnaderna är svåra att skära i. Men så är det väl på obygden.

    Vi skulle vilja bygga en Attefallare att hyra ut men här uppe är hyresnivåerna så pass låga att det skulle ta ganska många år att räkna hem en sådan investering. (Jag vill se stashen växa nu) Runt 8 år medan ett liknande upplägg skulle betala av sig på mindre än 4 år i Stockholmstrakten. Min morgonmatte kan lämna lite övrigt att önska men comme ci comme cá.
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förlåt en Stockholmsk kommentar, men du har tidigare hintat att själva huset (visthus excluded) är <100 kvadrat. Ni bor många mil från Norrmalm i myggträsk. Ert marknadsvärde ligger >3 millar. Hur är det möjligt? Har ni guld på tomten?

      Radera
    2. Haha, ja jag vet. Läget är breathtaking, det är det som är guldet. Ganska stor egen strand med bastu och man ser ända bort till evigheten. Fattar fortfarande inte att VI får bo här.
      Morsan

      Radera
  2. Ni vet vad mäklare tjatar om - läge, läge, läge? Jag har en liten annan tvist på det. Olika områden har olika "normalnivå". Ett litet exempel - "mitt" radhusområde, bil= Volvo, Ford etc. Hyfsat ny men sällan "nyny". En skidsemester per år, gärna utanför skollov och då med självhushållning. Sommarsemester i föräldrarnas sommarstuga. Fina gatan några kvarter bort, 2 splitternya bilar Mercedes, Lexus, skidresa med helpension till Alperna, sommarsemester i hyrd Villa i Italien. Det jag vill säga att med huset/området följer ofta en viss livsstil som inte är alldeles lätt att stå utanför. Inte minst för ev. barn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Smart! Hade en diskussion med en läsare IRL igår (jag vet, helt crazy) som funderar på att sälja hus i Sthlm och geo-arbitragea sig norröver. Boende/lånkostnaden är väl en sak, men det du nämner ovan är en humengous bonus. Det är ju inte direkt statusjakt a la Lexus man söker i Bollnäs eller Ludvika. Eller...det finns alltid minst en handfull consumer suckas oavsett ort (Kiruna inte minst med nyast bilpark i Sverige), men de utgör undantagen, inte regel.

      Radera
  3. En kompis till mig köpte ”nödvändiga maskiner” tillsammans med grannarna, alltså de delar på snöröjarverktyg etc. Själv låter vi bli att köpa det man bara ”måste” ha eftersom alla grannar redan har det så vi lånar av dem, och alla vill ju gärna låna ut, de trugar grejerna på oss. Samma med frukt, då bråkar grannarna om vem man ska gå till och hämta (”nej kom hit och hämta rabarber istället!”). Så de där äpple, plommon och andra fruktträden vi egentligen ville ha skippar vi, och slipper plocka fallfrukt till förbannelse i år.

    Egentligen brukar jag vilja klara mig själv och inte belasta andra, men när vi exempelvis sa att vi skulle fixa en grej på altanen så var det flera som direkt sa att behöver ni låna verktyg så säg till! Och ja, varför ska vi köpa ett skymmande sågarkit när vi kan låna någon dag istället? Skickar bara med något litet som tack. Min kollega har tom erbjudit sig att låna ut sin mtb cykel så jag kan få börja med den hobbyn, så snäll att man vill gråta.

    Jag tycker att den där bilden du la upp om vart i huset man befinner sig var det bästa på länge för att få ny syn på huset och hur man använder det. Efter det tappade jag helt suget på inglasning på altanen och mer utrymme. Fast jag har ändå kvar en dröm om att äga ett hus med ett enormt rum ala gympasal med dito inredning. Tänk att ha ett enormt rum att bara få springa och leka i! Jag försöker få bort tvn till förmån för det nu (åtminstone ett biljardbord skulle vi kunna ha där) men sambon tycker inte det :(

    På tal om städordning, har du ett speciellt schema du går efter? Isf kan du inte publicera det? Behöver lite inspo för rutin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Städrutin: 16 mars 2018 (inlägg).

      Klart Linn ska ha ett lekrum! Du verkar ha lite överskottsenergi. Själv har jag drömt om ett kudd- och madrassrum, ett sånt man hade på dagis. Förskolan menar jag.

      Radera
  4. Tycker inte köpt boende är grejen! Ffa inte bostadsrätt, och särskilt inte om du inte kan välja själv när du ska sälja. Hyresrätt ger mer flexibilitet att anpassa storlek, läge mm efter livssituation (iaf där jag bor och om du inte ska ha 1 rok). Har man dessutom som jag en hyresvärd som sköter allt fläckfritt och har rimliga hyror då är det bingo, När jag bott i villa, brf och radhus har det dessutom ALLTID hänt svindyra saker som behövt åtgärdas pronto och inte ökat värdet på boendet (fungerande avlopp i en villa är ju liksom rätt basic, tex). I hyresrätt har man stenkoll på kostnaden och gör ingen förlust vid separation i fel konjunkturläge (nä jag är inte bitter...). Äga sitt boende bygger på att man gör bostadskarriär som man själv styr efter ränteläget mm, alt köper sig ett boende för livet. Men idag, vem lever 10-20-30-40-50 år med full kontroll över livets utveckling? Vem ens vill leva så? Inte jag.

    Nämen usch vad jag låter bitter. Jag har just kämpat igenom försäljning av mitt milt sagt nedgågna barndomshem. 50 års ägande är ingen garanti för storvinst kan jag säga. Huset var belånat på nytt efter mina föräldrars skilsmässa och underhållet eftersatt med ca 30 år. Blir lite trött på att folk tror jag blev svinrik nu. Är mest glad att ha sluppit undan ett megaproblem. Så tänker ni behålla ett hus för att era barn ska ärva det - vänligen renovera och amortera!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Din kommentar fick mig att fundera lite. När jag bodde i huset hade jag kostnader för el, sophämtning och slamtömning för i snitt 1800 kr/månad. Svinbilligt. Men det jag glömmer i ekvationen är ju att vattnet krånglade nån gång/år (räkning rörmokare á 3000 kr), jag var tvungen att renovera badrummet nere (100 000 kr) pga vattenskada (nej, gick inte på försäkringen) och bygga nytt garage (vägrar summera vad det kostade, 50 000 kr kanske?) då det gamla bara gick att använda innan snön kom (!), samt att taket krävde både ny fin stege till sotaren och omläggning av vindskivor (de kostnaderna har jag förträngt, men jag har för mig att det var typ 8 000 kr respektive 10 000 kr).

      Summerar jag alla de kostnaderna blir det ju mycket dyrare än att hyra. Men de "märks" inte på samma sätt. Nu har jag fått veta att mitt avlopp är underkänt av kommunen, så om sju år måste jag kosta på det. Sen ska det väl grävas för fiber förr eller senare också. Eftersom det inte finns någon telefonledning till huset längre, så känns fiber som ett måste.

      Sen har min kära mor hintat om att jag förmodligen kommer få ärva fastigheten som ligger bredvid mitt hus, det äger pappa idag och han tyckte det var smart iom att vi delar en egengjord väg (just ja! Vägen hade jag också glömt att vi anlade. Den kostade också en del tusenlappar i grus...). Då får jag tre hus till att underhålla (jippie!). Hoppas verkligen att de inte läser det här, men den dagen de inte finns längre tror jag det blir försäljning illa kvickt.

      Radera
    2. Då är det Maria som bjuder på nästa Brittfylla yihaaa! Bara skoja. Synd att det inte gav mer klirr i kassan, det hade du behövt.

      Radera
    3. @Ellinor, precis det du skriver ovan är min sura erfarenhet av att bo i hus. Och då bodde vi i nytt!

      Om ni undrar vilken ”bild” Linn refererar till se mitt inlägg från 20 jan 2018: http://efficientbadass.blogspot.com/2018/01/att-vardera-ett-boende.html

      Radera
    4. @ellinor Det låter ungefär som mina erfarenheter. Och så all TID till att gräla i bostadsrättflreningar, samfälligheter, handla upp hantverkare, jaga folk på kommunen etc. Nä, jag är klar med det. Litet tips - se till att far din håller efter huset. 😉

      @fruEB Jag bjuder på en alkoholfri Starioramen, 3 för 20 kr på Willy's i somras. Har ett lager...

      Radera
    5. Hmmm har aldrig riktigt förstått vitsen med alkoholfri öl. Man dricker ju för att bli full, inte för att det är gott. Men om jag får hänga med dig så gärna. Jag kan ta med egen alkoläsk som backup.

      Radera
    6. Med hjärntrötthet vill du inte hälla alkohol i systemet kan jag lova. Börjar dessutom rent allmänt tycka berusning är ointressant. Däremot saknar jag att dricka goda viner och champagne. Alkoholfritt öl tycker jag är gott, dito vin är däremot odrickbart (utom Arc en a Ciel).

      Radera
    7. Fru EB: älskar verkligen den där bilden! Den är så talande! Jag vet att högra sidan av min soffa inte används så ofta, så ibland försöker jag sitta där medvetet. Men resten av lägenheten används mest hela tiden. :-D

      Maria: Ja, han älskar att pyssla, bygga om, justera och liknande. Det är såna som han som ska ha hus, inte såna som jag, som drar mig tom för att ringa sotaren...

      Radera
  5. Jag tycker främst det handlar om att familjen har sin plats på jorden. Men då är jag också uppvuxen på gård som varit i släktens ägo 100+ år. Hyr du din bostad så har du liksom ingen fast punkt på jorden. Vissa skulle se det som en fördel, men för mig känns det mest otryggt. Jag tänker att det i större grad är ett val hur du vill leva ditt liv, framför ett ekonomiskt val.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I hear. Bor förvisso inte där nu men vår gamla farm i H-land är vårt emotionella epicentrum.

      Radera
    2. Där fick du fan till det. Vårt hem är vårt emotionella epicentrum! Inte bara någonstans att bo. Jag har svårt att relatera till alla "FLYTTA!-tips" på FIREbloggar/poddar för det är inte så enkelt. Vi vill sällan åka därifrån så vi får väl tänka att vi sparar in en hel del resor/hotellnätter/random get away shit. Versus vägavgift, soptömning, sotning samt få skäll av farsan för att vi inte rensar hängrännorna tillräckligt ofta.. Vi känner inte att vi behöver "komma iväg" för vi går fortfarande runt glosögda och förundras över det härliga med vår egen plats på jorden.
      Sniff sniff. Mens coming up tror jag. Blir gråtmild då.
      Morsan

      Radera
    3. Vi som inte har ett emotionellt epicentrum (försökte mig på det med huset i norr, men va fan, det var bara bråk och en jävla massa snö), kanske inte hittat det än? Jag drömmer om att hitta det i Skåne. Måste bara få ändan ur och börja leta, men jag hamnar ju ändå bara i hästhagen, betraktandes himmel, gräs, hästar och diverse fjärilar. <3

      Jag känner mig ofta rotlös, som att jag är bara tillfälligt på ett ställe. Därför tror jag att jag föll för det där lilla huset, för det skulle bli mitt och jag skulle kunna göra vad jag ville där. Måste gå in på hemnet och se om det är sålt...

      Radera
  6. Jag är lite kluven kring boende. Just nu funkar det superbra att hyra en lägenhet ute i ingenstans, ffa som jag får nära till hästarna och naturen. Samtidigt saknar jag känslan av "det här är mitt och jag kan göra vad jag vill med det" som jag hade när jag köpte mitt hus. Nu är förvisso huset fortfarande mitt, men uthyrt och då kan jag ju inte vara där och greja sas (om vi bortser från att det är för långt bort för att åka över en helg).

    Hittade en underbar liten stuga, exakt som jag vill ha det, på hemnet och var på vippen att kontakta banken för att få låna och införskaffa. Tanken var att ha det som helg- och semesterboende för att när jag väl är FIRE flytta in p heltid. Tills jag insåg att det skulle kosta mig 3000 kr extra varje månad och jag iaf inte åker iväg pga hästarna. Suck... Jag har så lätt att drömma iväg...

    Mitt bästa tips boendemässigt är att vara ärlig mot sig själv, vad måste boendet innehålla och vad kan jag faktiskt avstå. Tex måste jag ha ett eget rum för sängen, men jag har inga problem att äta mina måltider sittande i soffan (som jag gör nu). Likaså måste jag ha egen tvättmaskin, men klarar mig utan badkar.

    Sen är det smart att inte skaffa sig för många kvm, för då fylls liksom prylarna på...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så. Att drastiskt dra ner boytan var mitt bästa minimalisthack.

      Radera
    2. Amen to that. Köpte bostadsrätt i kranskommun till Stockholm på 28kvm. Billigt, håller nere prylarna, cykelavstånd till jobbet. Folk i min närhet frågade "kan man bo så litet?" sen att jag kunde betala för större är ju en annan sak. Vill inte köpa större än vad man behöver.

      Radera
    3. ”Kan man bo så litet?”, jag garvar ihjäl. Nästa gång frågan kommer Studenten A bara måste du se perplex ut, lägga handen för munnen och utbrista någon dramatiskt av typen ”Nej...det kan man ju inte. Hur i HELVETE går det här ihop egentligen?” och falla i gråt.

      Radera
    4. Hm... 28 kvm låter ändå lite utmanande för mig. Finns det ens ett kök då? Eller det är klart, jag skulle kunna halvera mitt vardagsrum och istället ha större kök. Men lite misstänksam blir jag. Får nog göra studiebesök. ;-)

      Radera
    5. den är otroligt ytsmart =). njae skulle nog kalla det kokvrå, men laga matlådor går finfint. På studiebesök hos moi så bjussar jag vin ;-)

      Radera
    6. Kokvrå är ju vad jag har nu. *ryser* Inga avställningsytor, ingenstans där jag kan vara kreativ. Måste diska undan hela tiden, så omständigt. Men ja, det funkar ju när man är själv sas.

      Vin är nog bortkastat på mig, men sisådär en matsked provar jag gärna. :-)

      Apropå Fru EB:s bild, så begriper jag inte varför köken görs så små i Sverige, medan vardagsrum och/eller sovrum är gigantiska. Ska jag vara tvungen att bygga ett eget hus för att få som jag vill?

      Radera
  7. Vi har lagt ganska mycket tid på att både spara till vårt boende, gå på 30 visningar, buda på 6 hus, köpa vårt hus, renovera i tre år. Allt detta har klart tagit tid, pengar och massor med energi. Jag vet inte om jag hade gjort om den resan med nuvarande FIRE mindset - samtidigt är jag glad att få bo där vi bor. Vi har allt förutom arbetet inom 1 km (okej havet 1,5 km). Vi bor vid en park så vi har helt grön utsikt trots hyffsat centralt. Vi har en ganska stor trädgård som vi njuter av. Vår son kan springa mellan husen till kompisar själv. Vardagslivet är rätt enkelt och gött mao. Huset köptes för 3,5 milj för tre år sedan och liknande säljs nu för 5,7 milj. Galet...

    Vi diskuterar också att flytta när vår son blir myndig, dvs om 13 år. Jag fick flytta en hel del under skolåldern och det vill jag inte utsätta honom för. Om 13 år borde vi vara FIRE och kunna göra vad F-N vi vill!

    Tack för fint inlägg som alltid och GO helg.

    iblandgormanratt.blogspot.com

    SvaraRadera
  8. ÅH kom att tänka på denna underbara klipp från Sen kväll med Luuk. https://www.youtube.com/watch?v=GFRdBWT_TBU&app=desktop

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som ett drömboende! Tänker på ditt inlägg från tidigare i veckan med din resa, utbrändhet etc. I Finland finns ett uttryck som heter typ ”trafikstockningen” - den tid i livet man ska göra ALLT. Barn, karriär, renovera (helst bygga eget från grunden) hus. Med facit i hand kanske du hade gjort samma val, men kanske inte lika koncentrerat?

      Underbart klipp. Apropå hemliga dokument som nämns i slutet: https://youtu.be/AQXREqYpSHg

      Radera
    2. Jo denna trafikstockning har vi verkligen upplevt. En annan sak som gärna händer vid denna tid är att föräldrar kan bli sjuka och kvarvarande mor/farföräldrar absolut blir det. Med facit i hand skulle sparkarriären dragit igång för länge sedan - det hade löst en hel del knutar.

      Gtotesco FTW.

      Radera
    3. Den glömde jag, sjuka gamlingar. Man har m a o cirka sju år av lättja i livet (mellan c:a 20-27), sen är det shit hits the fan på repeat tills barnen flyttar hemifrån?

      FTW?

      Radera
    4. For The Win - ungdomslingo.

      Radera
  9. Flyttat ut tio mil från storstan, lever superbilligt. Pengar på banken och inga skulder. Är jäkligt nöjd med min gå hemma och "dra tillvaro". Något som en del inte kan förstå, för vad gör man hela dagarna? Det är ju det, man gör ju precis vad man själv vill, en skön känsla. Har tre städer som inte är alltför långt borta, ser och upplever mer nu än när jag arbetade och bodde en av Stockholms förorter. Ångrar inte alls att jag flyttade därifrån./ Marianne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hear hear! Vänd på steken för en sekund och begrunda det ledsamma hos en individ vars fantasi är så klen att hen behöver förskoleorganisation för vuxna 40h/v för att inte balla ur.

      Radera
    2. Åh vad jag känner igen det där. Jag har länge förespråkat max tre arbetsdagar per vecka och mina vänners kommentar har också varit att de inte vet vad de skulle göra med all tid. Tragiskt att man har så svårt att sysselsätta sig utan jobbet.
      Slutade själv mitt jobb förra året i juni och har massor att göra, vissa dagar bara slappa och bingetitta på någon serie, andra dagar ute i naturen hela dagen, andra dagar i stallet och bara njuta av att fixa och umgås med hästen

      Radera
  10. Haha min släkt älskar (vällfyllda)hus. Den dagen deras tid är förbi kommer jag o mina syskon stå med 2-3 hus/gårdar var i södra Sverige och ja, göra vadå? Tar ju emot när det är sjunde generationen.. Just nu är ett kollektiv i Tyskland precis vad jag vill ha o har. Noll ansvar, noll problem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Schreiben Sie mich bitte ein Linnea!

      Radera
    2. Liebe FruEff, kan vi inte du:a varandra här i kommentarsfältet? Känns genast så mycket gemutligare då. Att vi på min arbetsplats uteslutande säger du till varandra o får ha jeans är ett mirakel.

      Radera
  11. Där prickade du in min för ögonblicket största nöt att knäcka. Bor sedan 6 år i en hyresrätt på 100 kvm, 4 rum. Bra pris med tanke på storleken och läget (ca 8500), bra område och planlösning. Dock med originalkök från 1983, sunkigt badrum o.s.v.
    Iom att jag eller maken antingen har varit arbetslös, föräldraledig eller pluggat fram till för två år sedan (och levt på en inkomst), har vi inte kunnat/hunnit spara så mycket till en insats. Husdrömmarna har vi därför fått lägga på hyllan ett tag till, men vi vill gärna äga vårt boende och kunna fixa lite utan att skänka bort det till en hyresvärd vid flytt.
    Därför bjuder vi nu på en bostadsrätt ett par kvarter bort, 4 rum på 94 kvm. Det skulle kosta oss minst 1000-2000 mer/månad, då inräknat avgift och lån (inkl amortering). Vi skulle kunna fortsätta spara lika mycket som idag (eller mer) och samtidigt ha möjlighet att välja mer själva. (Vad vi inte får välja är att badrummet i original från -92 behöver renoveras, helst innan inflytt.)
    Men är det vansinne idag att köpa bostadsrätt? Har vi missat tåget och borde satsa på att bo kvar där vi bor? Vi har väntat i åratal på en bostadskrasch, men den verkar ju aldrig komma. Hilfe!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker att många ekonomibloggare uttrycker det bra, att man ska se sitt boende som en kostnad och inte en investering. Då kan man kanske "ignorera" marknadens svängningar och ev. bubblor på ett annat sätt. För tåget för att bo går ju liksom aldrig.

      Vi har blivit så indoktrinerade med att "man ska göra bostadskarriär" så jag tror vi blivit lite vimsiga av det. Så klart det är surt om man hade kunnat köpa sin nya bostad för 50% billigare tre månader/tre år/13 år/aldrig senare, men det kan man ju aldrig veta.
      Morsan

      Radera
    2. Klokt morsan! Man måste ju bo någonstans. Undrar om jag kan göra huset i norr flyttbart till skåne? ;-) Kommer ju gå back på det oavsett när jag säljer det...

      Radera
  12. Håller inte med om att hyra sin bostad. Bostäder i storstäder har varit en fantastiks investering, och om du blir skuldfri (eller tom om du är lågbelånad) så bor du billigare i en bostadsrätt än i en hyresrätt. Sedan kan man sälja den (det frestar) och flytta till något mindre eller styra kosan några mil från Tjockhult där man kan köpa bostad för en relativ spottstyver. Men jobb, familj, vänner och storstadslivet håller oss kvar i sta'n.

    Vad jag önskar att någon hade upplyst mig om då jag köpte hus för längesedan är vilka stora kostnader man har som husägare. Det är något som verkligen måste vägas in i kalkylen (i en bostadsrätt är sådana "extrakostnader" klart lägre).

    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. På äga/hyra säger jag ”pass”. Är själv lycklig ägare till en bostadskarriär som började när merparten av er läsare fortfarande bar bävernylon i sandlådan. Så det är klart lätt att då säga att det är toppen och hyvens att äga. Men hade jag varit ung idag och bott på ett geografiskt läge som hade en fungerande hyresmarknad vete sjutton vad jag hade gjort. Jag gillar ju att resa lätt så hyra känns attraktivt av det skälet. Idag hade jag utan anställning heller inte fått lån. (Eller hyra?).

      Det viktigaste av allt för en random FIRE-person är emellertid att hålla boendekostnaden nere och där instämmer jag till fullo med Magnus. Den huskalkyl man gör i mäklarens webbaserade verktyg är ett hån. Där ingår inte parametrar som ”Inköp Bauhaus per år: 20 000. Exploderande vitvara per år: 8 000. Vägglössanering Anticimex: 12 000k. Oändligt med grus, jämt: 24 000. Markiser för att alla andra skaffar det: 40 000.” Osv osv med oändliga variationer.

      Att bo i lägenhet, oavsett boendeform, regerar.

      Radera
    2. Svensson-alternativet radhus finns ju också. Vi bor i radhus. Innan dess bodde vi ett jättefint men energi- och pengaslukande hus. Min frihetsfödelsedag är den dagen vi sålde huset. Allt bra har kommit sedan dess. När jag räknade på vad som var bäst för oss ekonomiskt kom i alla fall jag fram till att ett friköpt radhus med bra energisystem (aka det radhus vi köpte) var billigare än de lägenheter vi tittade på. Men det avgörs förstås av avgiften. En förening med låg avgift skulle klå vårt radhus i kostnad.

      Radera
    3. @Katarina: Det är också svårare att bränna en massa deg på en liten radhusträdgård. Jag menar, byta ut buxbomhäck runt stor hustomt: 60 000, rakt ut från ISK:en. Asfaltera uppfart: Jag-vet-inte-vill-inte-veta. Dränera hus med källare: Sexsiffrigt? Allt det där slipper du ju med radhus (förutsatt att du inte bor i ett radhus med källare förstås och då blir det ändå inte samma sträckor att dränera).

      Radera
  13. Hennes Majestät Charlotta31 augusti 2018 kl. 20:48

    Min första brf steg 150% på 7 år och boendet blev utslaget en ”inkomst” på 4tusen i månaden (inräknat avgift, ränta, el, badrumsrenovering och vinstskatt). Bättre än hyresrätt!

    Om nuvarande villa stiger 5% per år bor vi gratis utslaget per månad allt inräknat. Men man måste ju sälja också...

    Den stora frågan nu är amortera eller investera? Minskade räntekostnader mot avkastning. Tror investering ger mest men om räntan stiger blir det svettigt. Amorterar nu därför ganska friskt. Borde vi sluta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Frågan kommer upp då och då och det beror ju på din situation dvs ditt sparmål (och i viss mån ränteläget). För mig, som eftersträvade att bygga ett nest egg stort som f-n för att kunna sluta jobba vanligt kneg, har investering varit nyckel. Jag räknar kallt med att vi ändå gör tillräcklig vinst den dagen vi säljer om tio år (räcker m att det ligger kvar som det är idag) för att kalkylen ska gå ihop.

      Jag personligen resonerar som så att i det fall räntorna gör en 90-talare och slår i taket, fast av någon anledning över mycket lång tid, så till den grad att vår situation blir ohållbar, då kanske vi får tänka om och täppa igen lånehålet med delar (hela?) ISK-potten. Hoppas vi slipper det scenariot.

      Men då har ju ISK-potten legat och vuxit till sig med göttig börsutveckling de senaste åren, med en genomsnittlig avkastning på 8-12%/år. Vilket givit bra hävstång, till skillnad från vad amortering i ett lågränteläge gjort. Jag menar, räkna själv. Säg 8% börsavkastning minus låneränta typ 1,5%. Det är 6,5% alternativkostnad per år i, i mitt fall, fem år (vi slutade amortera för fem år sedan).

      Nu väntar ju alla [sedan några år] på en börskorrektion så vem vet, har du riktig tur blir det ett par års ordentlig nedgång framöver. Jag ger inga individuella råd, men är det någonting som grämer mig så är det att jag byggt min ”pengamaskin” under en högvärderad börsperiod och nu med stor sannolikhet kommer att behöva ta av den i lågvärderad period. Om jag gick in i en lågvärderad börsperiod (”rea”), skulle jag, åtminstone under ett par år, pausa all amortering och bulka indexfonder för allt vad tygen håller. Vad är det värsta som kan hända? Du kan ju alltid använda dessa pengar till amortering om situationen skulle uppstå menar jag?

      Radera
    2. Jag tycker bostad är vikigt. Trivs man inte så är det inte kul. Däremot har jag medvetet undvikit att köpa renoveringsobjekt för mitt tålamod med hantverkare är icke existerande. Det som också är viktigt är atr det inte krävs ng pendling.

      Radera
    3. Äntligen, jag började bli orolig och trodde att du fastnat under spåret på Transsibiriska. Håller med om dina punkter ovan.

      En sak jag tänker på i Sthlm är att många kastar pengarna i sjön i att göra proaktiva renoveringar av dyrare slag (kök/badrum etc) innan flytt. Alltså, spekulanten bryr sig väldigt lite och kommer med rätt stor sannolikhet att bedöma uppsidan av ett nytt fräscht badrum ungefär lika mycket som uppsidan av de vackra snittblommor på vardagsrumsbordet. Prisdiff 300 000- 200 000=299 800kr till din nackdel. De kommer i vissa fall dessutom inom kort att riva ut det nya badrummet eftersom de inte gillar sjösten, föredrar granit eller annat consumer suckeraeigt. Det man som säljare kan göra är att plocka bort mög och på sin höjd måla ett lager fräsch färg över en del väggar, skaffa breathtaking kuddar till vardagsrumssoffan och vädra ordentligt innan visning.

      Om jag någon gång köper ett "renoveringsobjekt" ska det vara mer en hobby än ett klipp. Något att pyssla med på heltid under en längre tid. Jag blir så oerhört stressad när jag ser mina peers köpa rivningskåkar eller dito lägenheter dit de ska flytta med tre spädbarn och bo i byggkaos med mikro i källaren som enda matlagningsmöjlighet under ett halvår. Vill man ha burn out divorce eller vad är det frågan om?

      Radera
    4. Prisdiff 300 000kr-200kr. Någon måtta på dyskalkylin får det vara.

      Radera
    5. Jag är nu återigen två dagar med internet. Jag har idag upplevt nöjet med en dusch. Fyra dagar med endast en trasig handdusch fick oss att skutta av glädje till duschen. Piroger till middag från tant på järnvägsstationen har gjort att nästan varje dag ätit middag under tian.

      Badrum i behovav renoveringvar faktiskt en av orsakerna till att jag dissade många lägenheter. Däremot så kanske man inte ska ha en massa speciallösningar om man renovera.

      Radera
    6. Vi amorterade ner till den nivån att vi kände oss bekväma med att ha ett bolån å ena sidan och blaja runt och jobba hur lite vi vill å andra sidan. Man måste ju kunna sova gott om natten. Dit har vi nu nått och sedan nån månad är vi all in på investeringarna. Huset är just nu belånat till 18%.

      Radera
    7. @Plina - du är alltså iväg nu? det fattade jag inte. Jo kanske är en badrumsrenovering befogad i vissa fall men som du säger, man kan ju göra det basicsnyggt utan att ruinera sig. Man behöver ju inte göra som den familj i en förort gjorde vars hus några bekanta flyttade in i. De (ursprungsägarna) hade uppenbarligen haft en hang-up på antiken. I detta, i övrigt "skandinaviskt moderna" hus såg badrummen ut som romerska termer. Rosa marmor från golv till tak, solida marmorstatyer insprängda i stora väggpartier, något litet fontänliknande osv. Våra bekanta var kluvna: Leva med romarriket eller riva ut två exklusiva och funktionella badrum? Tror de vande sig vid romarna till slut.
      @Katarina: 18% i lån, ni lever ju som 40-talister, bravo. Fk det hus jag talar om ovan ligger mycket nära er.

      Radera
    8. Japp, är i Sibirien för tillfället.

      Huset i övrigt skulle behöva vara väldigt speciellt eller önskvärt av andra skäl för att jag skulle köpa något som jag absolut inte gillar. Jag tror på basicsnyggt om man nu absolut vill göra något. Vitt och grått.

      Radera
  14. Under de senaste 3-4 året har jag ägnat massor av tankeverksamhet åt att vi borde sälja huset, få loss en hel del pengar och vara fria, men hamnar alltid i loopen-var ska vi bo då? Trivs väldigt bra där vi bor, har en underbar trädgård (odling tar upp min fritid halva året-love it!) och huset är självförsörjande genom frekvent uthyrning. Det är dock som tidigare skrivet så oändligt många kostnader som är urtrista men måste göras, tex total fönsterrenovering som nu ska ske inom en månad, något vi skjutit på i några år (nej, vi är inte galna nog att byta ut samtliga fönster såsom de flesta av våra grannar gjort, karmarna är av finfint kärnvirke och energiglas kommer sättas in, vilket reducerat kostnaden för det här enormt, men jag viiiiill inte lägga så otroligt mycket pengar på detta tråk, samtidigt som jag gillar att vårda det vi har) Jag har funderat så mycket på flytta-inte flytta, äga-inte äga (eller who am I kidding?, det är ju knappast vi som äger huset, har ju ett fett bolån)så mitt nyårslöfte för 2018 blev att bestämma att vi bor kvar i minst två år och jag ska därmed inte lägga energi på dessa funderingar :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du gör åtminstone ett aktivt val baserad på tankeverksamhet. Merparten går ju mest omkring i en zombielik dimma och gör som alla andra.

      Radera