Första året i frihet - en sammanfattning

Idag är det exakt ett år sedan jag lämnade kontorslandskapet och inch allah blir det för evigt. Jag skrev om min första dag i frihet här och om mina initiala krämpor här. Det är också i krämp-inlägget jag summerar känslan av att gå från att vara heltidsanställd till att bli fri. Jag citerar:
"Vetskapen om att jag denna lördag inte skulle börja få en gnagande känsla av obehag varesig under lördagen men inte heller under söndagen, gjorde mig nästan yr av adrenalin. Så jag bokstavligt talat studsade upp redan i gryningstimmen och gick en milslång promenad i mitt favoritnaturområde för att sedan ta en lång cykeltur inne i stan. Det kändes som att jag var pånyttfödd. Alltså, som att någon bokstavligt talat dragit ur min matrix-plugg och att jag på nytt kunde se färgerna, höra ljuden, känna dofterna."
Jag kan fortfarande längta tillbaka till de där första skälvande dagarna i frihet på samma sätt som jag med vemod minns de första dagarna hemma från BB med barn nummer ett, när allt kändes overkligt och magiskt. De kommer ju aldrig igen. Såvida jag inte tar ett tjänstemannajobb på pin kiv bara för nöjet av att kliva av efter något halvår. Och då blir det ändå inte riktigt samma sak, på samma sätt som att en sladdis nu inte hade givit mig förstabarnsbubblan åter. Man vänjer sig vid allt, så även vid frihet. Så det som inledningsvis genererade ett lyriskt rus är numera standard och jag måste aktivt dra mig till minnes mitt tidigare liv för att få ett litet pirr i magen. Förbättringar som jag spontant kommer på är:

- Mer tid för barnen
- Mer närvaro i stunden
- Mer tid för läsning*
- Mindre huvudvärk & ryggont
- Markant mindre hjärtklappning/dubbelslag, händer typ aldrig numera och var vardagsmat förut
- Gläds åt småsaker, känner tacksamhet
- Bättre sömn
- Hypokondrin har nästan försvunnit, tar inte ens blodprov längre
- Större nyfikenhet
- Typ inga infektioner under denna vinter**
- Bättre tålamod [med exempelvis barn]
- Mindre oro

Av hela listan är det nog den sista punkten som väger tyngst och den har nog bäring på de flesta punkter på listan. Exempelvis hade jag en punkt som jag sedan raderade då den kändes futtig och det var "slutat med deo på grund av avsaknad ångestsvett" men den har ju med avsaknaden av obehag och stress att göra. Ångest, vånda, oro, nervositet, bävan, stress, kval - kärt barn har många namn men allt är väck. Med något litet undantag när det körde ihop sig med familjelogistiken har jag nog genomlevt mitt första år i harmoni, lugn, inre balans och själsro och det finns helt enkelt inte ord nog att beskriva hur underbart det är.

Finns det då ingenting jag saknar med mitt gamla liv? Strukturen? Gemenskapen på arbetsplatsen? Alltså...struktur och gemenskap har jag ändå. Faktum är att min struktur aldrig varit bättre. Jag ägnar varje dag åt struktur eftersom jag fortfarande har tre barn hemma. Men jämte struktur har jag också natur. En masse! Jag har aldrig sett mig själv som en utpräglad friluftsnisse och det är jag ju inte nu heller. Men jag har utvecklat en helt ny relation till utomhus. Älskar't! Får jag inte komma ut innan klockan 10:00 klättrar jag på väggarna och från att ha stressat ihop ett veckosnitt på 5 km under helgerna går jag nu drygt 8 km om dagen.

En annan sak jag har är socialt utrymme på ett aldrig tidigare upplevt sätt. Mitt sociala liv har blomstrat som en fransk gödselhög. Dels har jag träffat nytt folk genom FIRE-communityn (jag menar bara CampFI, som en klassåterträff minus retards) men jag har också haft mer tid för mina gamla vänner. För det är betydligt enklare att ses på exempelvis lunch om den ena inte har en pressande agenda (tror MI30 skrev något om detta för ett tag sedan). Man blir som en flexibel social modul som kilar in sig där det finns plats. Det typiska mönstret är att jag kommer till dem och äter lunch (om de jobbar hemma eller sitter på externt kontor) eller så kommer de till mig och då slutar det alltid i horisontalläge, vet inte varför.

Jag och Stina Vini

Jag hade kontakt med människor i härliga miljöer även tidigare, som smarta och ibland rätt roliga tjänsteman. Exempelvis var jag för exakt två år sedan på en konferens i det överjordiskt vackra Champéry där det bjöds på helt fantastisk mat och i teori vackra vyer över schweiziska alptoppar, men det jag såg mellan 09:00-17:00 var vyer av nedan slag***:


Okej jag kan eventuellt sträcka mig till en knappt förnimbar avsaknad av "fredagsstämningen". Men det lilla fladdret slukades i regel kvickt upp av lördagseftermiddagens molande måndagsångest. Så, summerat - bortsett från de initiala krämporna (som jag delvis tillskriver den exceptionellt varma sommaren), har detta år varit det i särklass bästa året i mitt liv. "Hälsan tiger still" säger man ju och jag inser att det är precis så det är. Det är ju inte så att jag går runt om dagarna och talar i tungor över mina lyckonivåer - jag skulle inte ens säga att jag är särskilt mer "lycklig" nu än tidigare - men mina nivåer av välbefinnande är betydligt högre och mina nivåer av oro har droppat som tegelstenar i öppet hav. Nu förstår jag människor som lyckas bryta med dysfunktionella relationer eller blir av med konstant smärta. Man behöver inget mer för allt annat antar per automatik färg och doft och form. Och det är precis så jag skulle beskriva mitt liv idag. Från att ha spelats i svart-vitt med ett störande pip i bakgrunden är det nu tyst som i en skogsglänta med spelande färgraster i alla upptänkeliga former. Flumflum men så känns det. Mitt år av detox är över. Nu väntar nästa steg. Stay tuned bitchas.

Jag sökte på "a wonderful world of colors and shapes"
Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag har bland annat bränt igenom alla Brontëböcker. Inte för att det är särskilt avancerad litteratur, mer som 1800-talets motsvarihet till tantsnusk. Men det är böcker jag alltid tänkt att jag ska ta till mig någon dag och nu är det gjort. Och om jag ska vara fullständigt ärlig läste jag inte böckerna utan lyssnade på dem under mina skogspromenader vilket var synergiskt och mycket rogivande. Gratis på Biblio och Katarina Ewerlöf som uppläsare!
** Vad jag minns i alla fall. Jag upplever att jag aldrig varit så frisk, vilket i och för sig kan ha att göra med att jag inte sitter ihopträngd med andra föräldrar i kontorsmiljö.
*** Om du undrar varför jag fotade mina transylvanska kollegor var det för att jag ville visa en vän den slående likheten med  Gru i "Dumma mig". Jag tror att vi under denna session diskuterade kvalitetsprocesser.

23 kommentarer:

  1. Tänk att kunna höja sitt välbefinnande så!! Först lista ut vad som är fel och sen hitta en lösning och så hela vägen dit! Vilken lifehacker du är!

    Äe det ett år sen du slutade jobba så är det ca ett år sen jag också klev på på FIRE-vägen. Och jag tycker att bara att ha satt upp ett FIRE-mål har kilat in lite luft mellan mig och mitt jobb. Jag tar inte allt lika allvarlig längre och kan tom njuta av jobbet i perioder. Känner mig som en volontärjobbare korta stunder och det ger massor av frihetskänslor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Känner mig som en volontärjobbare korta stunder och det ger massor av frihetskänslor." Å DEN känslan hade jag glömt, när jobbet gick från att kännas som en "ännu-en-dag-i-gruvan" till "Jag råkar göra det här idag för att jag vill, men när jag slutar vilja det såfinns det alternativ".

      Radera
  2. Att arbeta med småbarnsföräldrar ökar markant dina förkylningar. Speciellt eftersom de insisterar på att komma till jobbet med öppna kontorslandskap istället för att jobba hemma. Jag var i princip aldrig förkyld när jag jobbade med ett gäng herrar och damer där de flesta var 50+ utan småbarn och vi hade egna kontor. Annat är det nu när man sitter i öppet kontorslandskap med småbarnsföräldrar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som smitthärdar. De borde isoleras på egna arbetsplatser, utcheck möjlig vid yngsta barnets student.

      Radera
    2. Mina förkylningar och min stress, brist på tid och planering verkar ha ett visst samband. Under de perioder då jag jobbar lagom mycket kan jag bli duschad av kollegernas, klienternas och mitt barns virus utan att ens nysa. Om jag däremot har för mycket som jag "måste" göra, det kan man ha med allt som hör till barn, bil och hus plus att man även måste jobba, då kan jag bli sjuk även om jag inte ens uppfattat några virus nära mig.

      Radera
    3. Det är du den känslan jag har, vilket läkarna bland er nog avfärdat med anekdotisk kunskap. Exempelvis fick jag våren 2015 influensa, lunginflammation och sen ytterligare en lunginflammation i ett skede då jag vantrivdes extra mycket med jobbet. Kan ha varit en slump. Eller inte? Det var i vilket fall då jag hittade MMM så inget ont...

      Radera
  3. Vilken resa, tänk om du skulle varit kvar i rat-racet, hur tror du att du skulle summera senaste året då?

    Forsknings visar att det som gör oss människor mest lyckliga är att hjälpa andra, känna samhörighet och göra något som känns meningsfullt. Ändå är folk så sjukt besatta i materiella grejer och jämföra sig med andra, varför lyssnar inte folk på forskningen och inser att "enough is enough", de var inte mindre lyckliga på 70-80 talet eller tidigare för den delen.

    Lyssna på TedX talk med Jon Jandai, "Life is easy, Why we make it so hard?"


    Jag har likt dig senaste året upptäckt naturen än mer än tidigare. Det är så avkopplande att promenera/vandra runt i naturen, det finns så många fina intryck att ta in och känna sig en del av den. Att den är tillgänglig 24/7 och gratis gör det inte sämre heller.

    Kan väl tänka mig delvis av året bo i ett torp/stuga i skogen intill en sjö. Eget elsystem med solpaneler, förbränningstoalett och en räkning om året (försäkringen). Engagera sig i den lokala byn, det finns så många äldre människor i byarna och erfarenheter/anekdoter som jag nyfiken på att höra om.

    SvaraRadera
  4. "det finns så många äldre människor i byarna och erfarenheter/anekdoter som jag nyfiken på att höra om." Ja och där har du dessutom ett potentiellt gig (hemtjänsten) som du kan använda för att subventionera din räkning. Det blir klackarna i taket för biståndssamordnaren när dn så (til synes) skötsam ung man dyker upp med mössan i hand och ber om temporär anställning. Ska kolla in Jon Jandai, även om jag tycker att föredragsrubriken räcker gott och väl för mig. Ja varför gör vi det så komplicerat? Och varför jobbar vi 9-5, det är robot-uppsättning? Det är arbete som det stipuleraes på 70-talet inan automatiseraingen slagit ut till fullo? Det är som att vi skrämt vidmakthåller den strukturen i rädsla för att se vad vi egentligen skulle ta oss för om vi inte satt i bur 9-5. Inte vi som i "vi" men samhället i stort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hemtjänsten kan vara ett gött och givande gigg.

      Jag har också upptäckt hur skönt det är att sova middag efter lunch. När får man den möjligheten i ett 9-17 jobb? Det är så skönt på helgerna, efter morgonpromenaden, ta det lugnt och läsa en bok, äta lunch, sova middag 1-2timmar, ny energi för eftermiddag/kväll.

      Radera
    2. Livet på en pinne. Det konstiga är att jag kan gå och lägga mig samma tid på kvällen (22:00 senast) trots att jag sover 1-2h på dagen. Å andra sidan vaknar jag inte sällan 5-6 på morgonen och rumsterar om.

      Radera
  5. Underbart, tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  6. Helt fantastiskt!
    Så härligt att läsa.

    Mvh PB?

    SvaraRadera
  7. Hej, "hävstångs-Alice" här (som du döpte mig till i ett tidigare kommentarssvar) :) Underbart att läsa, jag längtar SÅÅÅ tills jag själv är i samma situation! Snart är jag nog också där, vet bara inte riktigt när jag ska våga ta steget. Jag får f.n. drygt 80% av min lön i utdelningar så det borde räcka om jag är försiktig med utgifterna. MEN - portföljen är belånad till ca 18% och vi har också köpt aktier för en del av bolånet, därav min tvekan. Hur ska man tänka - skuldfri innan man hoppar av jobbet?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara gör't. Och det är inte ens jag som säger det utan MMM i senaste ChooseFI, han och Carl Mr 1500 säger unisont att en fäbless hos FIREs är att vi är över snittet analytiska vilket blir som en black om foten. Vi klänger oss fast vid 4%-regeln och alla if:s and but:s, när vi i själva verket (skulle tro samtliga i rörelsen) skulle vara kapabla att fixa biffen även om vi inte är 100% 4%-regel-FI med allt avbetalt. Så hoppa, risk finns annars att jag kommer att kalla dig hängsel- och-livrem-Alice framöver.

      Radera
    2. Hahaha, ja det vore ju hemskt om du kallar mig det så nu får jag nog se till att hoppa. Går det åt fanders skyller jag på dig, nej MMM var det ju. :D Fast om drygt ett halvår har jag tjänat in den statliga guldklockan eller medaljen, kanske ska vänta in det och sedan sälja den för guldvärdet så blir det lite mer i pengamaskinen... Fast jag vet inte om jag vill vara kvar så länge ens, för att få några tusen till. Får fundera över sommaren.

      Radera
  8. Ett stort grattis till ditt första fria år. Det är härligt att läsa att det har gett dig så mycket av det du drömde om.

    När jag läser din lista över vad du har fått så är det vissa punkter jag känner igen från min egen önskelista:

    - Mindre värk
    - Gläds åt småsaker, känner tacksamhet
    - Bättre sömn
    - Försvunen hypokondri
    - Större nyfikenhet
    - Bättre tålamod
    - Mindre oro

    Viktigast sannolikt minskad oro.

    Till detta skulle jag vilja lägga en önskan om mer energi. Men den kanske kommer som en konsekvens av allt det andra.

    Kanske att min långvariga energilöshet är ett symptom på kronisk, lågintensiv utmattning. Eller en prematur postlaborativ stress.....

    Det kommer att visa sig i närtid. Tre arbetsdagar kvar!!!

    SvaraRadera
  9. Wow tre dagar kvar!?! "Till detta skulle jag vilja lägga en önskan om mer energi. Men den kanske kommer som en konsekvens av allt det andra." Jag ska iofs säga att åtminstone JAG (behöver inte vara allmängiltigt) sovit mer än vanligt i år. Och jag kan inte ens skylla på sömndeprivation under yrkeslivet då jag sov som en baby nästan jämt, även med stress. Men när jag väl tar mig för något - ett rensa/röjprojekt eller ett tiotimmars-pass vid bloggen (jag skriver ofta 5-6 inlägg i stöten), då har jag massor av energi. Men det är nog så här framtidens arbetsmarknad kommer att se ut. Man vilar och spurtar, vilar och spurtar, gig av/gig på. Trivs otroligt bra med det. Det är de jämna plågornas tyranni som tar död på mig.

    SvaraRadera
  10. JAG BLIR BARA SÅ AVUNDSJUK! Bra jävla jobbat ditt badass!

    SvaraRadera
  11. Härligt att du trivs med ditt nya liv, hoppas fortsättningen blir lika bra uppe i Hälsingeskogarna/Solveig

    SvaraRadera
  12. Trots att jag följt din blogg ett tag hade jag helt missat att du redan har gått över till FIRE....är det 4% regeln du kör?

    Tack för en inspirerande blogg

    SvaraRadera
  13. 4%-regeln är för mesar...

    Du kan läsa om min "bryggstrategi" här:
    https://efficientbadass.blogspot.com/2018/08/frueb-far-kicken.html

    SvaraRadera
  14. SNABB OCH PÅLITLIG LÅNE ERBJUDANDE I 72 TIMMAR
    Detta budskap är avsett för anställda, näringsidkare, lantbrukare och entreprenörer som behöver ekonomiskt stöd för att lyckas med sin verksamhet. Få våra olika låne erbjudanden, kredit med mycket enkla villkor till en ränte sats på 3% per år. Våra överföringar är försäkrade av banken för säkerheten för transaktioner och du har möjlighet att få till gång till din kredit i 72 timmar garanteras. Så kontakta oss för mer information, tack.

    E-post : georges.matvinc@gmail.com

    WhastApp : +33 756924191

    SvaraRadera