Läsarmail: Hur stötta de vuxna barnen?

Hua läskig fråga. Fick ett mail av en annan EB som lyder:

"Ska jag fortsätta jobba heltid och supporta mina barn under deras studietid? Stå för hyran om de flyttar till annan studieort, eller låta dem bo gratis hemma om de pluggar här. Isf blir det heltidsjobb några år till (5?). Eller ska jag jobba deltid nu när jag har möjlighet? Vad tycker du och dina kloka läsare?"

Malla inte till er nu för att EB kallar er "kloka", skärp till er bara och ge ett bra svar. För jag går själv i samma funderingar (även om mina barn än så länge går i typ mellanstadiet och det ligger några år framåt i tiden). För från min horisont har jag oerhört svårt att se att de kommer att skaffa eget boende och börja betala sina egna räkningar bara veckor efter studenten, så som jag själv gjorde och jag går rätt ofta och funderar på hur jag och min man ska kunna bekosta handpenningen till tre ettor givet att vi är frugal weirdos och inte har någon önskan att kliva tillbaka in i tjänstemannacirkusen.

Jag kan heller inte låta bli att tänka på fransmännens kloka maxim* "Lite grus i maskineriet är bra för barnens utveckling". Det ska inte vara för lätt. De måste få möjlighet att träna sina muskler vad gäller självständighet, drivkraft och intjänandeförmåga. Det är inte ett straff att låta någon ta hand om sig själv, tvärt om. Risken är annars att de stannar i mental växt.

Barnet på bilden har ingenting med texten att göra.

Samtidigt...man vill ju gärna att de slipper studielånen och det är svårare att få en bostad idag...

Trixigt minst sagt. Vad säger ni?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Min konstnärliga ledare tipsade mig om en podd som är riktigt bra. "Lära från lärda" där Fredrik Hillerborg bjuder in en fackboksförfattare att berätta om sin bok. Jag har bara hört några stycken men kan verkligen rekommendera avsnittet med kärnfysikern Staffan A. Qvist. D.s.

* Ja, ja, även en blind höna kan hitta ett korn.

69 kommentarer:

  1. Paris Hilton o hennes "thats hot", samt flashig bild av sin vag på väg ut från limon, sent 90-tal/early y2k. Hur gick det sen? Förhoppningsvis bra då till och med Steve-O lyckades få sig själv något på banan till slut.

    On topic: låt dom klara sig själva och hjälp till när det verkligen behövs. Bor dom hemma räcker det kanske med någon symbolisk summa för boendet o krav på att hjälpa till med mat (även inköpen) osv?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Bor dom hemma räcker det kanske med någon symbolisk summa för boendet o krav på att hjälpa till med mat" En vicious plan jag har för tillfället - om det visar sig att alla tre vill plugga i Sthlm - är att låta barnen ta över lägenheten (inte i juridisk bemärkelse, mer att de är där men inte vi) mot att de själva bekostar allt med den. Avgift till föreningen, åtminstone lejonparten av låneräntorna, naturligtvis splittar de alla räkningar och ombesörjer sin egen mat. De får ett rekordbilligt boende på prime spot och vi går plus minus noll på ett boende som förhoppningsvis ökar i värde med åren. Dessutom har vi någonstans att sova på soffan när vi väl kommer till stan från vår drönartillvaro på landet.

      Radera
    2. Låter som en riktigt bra idé! Behöver ni inte få loss pengarna för lägenheten blir det ju ett par år gratis avkastning eller vad vi ska kalla det.

      Radera
  2. Är precis där nu. Äldste sonen har just flyttat till annan ort för att studera. För honom blev det fullt csn och han satsar dessutom på en lång utbildning så det blir mycket lån i slutändan. Om det är rätt eller fel återstår att se om några år. Förhoppningsvis går inte alla pengar åt varje månad så de kan sparas till att antingen inte behöva låna på slutet, betala tillbaka lite på lånet eller till framtida lägenhet. Många i vår bekantskapskrets verkar resonera att csn är bra men vi har också en familj i närheten som själva bekostar barnets kostnader under studierna./Hea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att CSN är asbra. Dels är det ett "snällt" lån men allra viktigast: Han lär sig a) ha att göra med en "riktig" autkotiret/myndighet, inte stå med mössan i hand inför de softa päronen b) Han lär sig budgetera och planera för sin månad för CSN ger inga förskott bara för att man partat bort pengarna efter en vecka. Superpedagogiskt!

      Om man HADE haft medel nog att bekosta sina barns studier skulle jag göra som en kmpis föräldrar gjorde: De lät barnen ta studiemedel i tron om att de själva skulle få betala av dem. Men ett par år efter att studierna var slut (eller direkt, vet ej), löste föräldrarna lånen. Liksom: You learnt your lesson, låt oss befria dig från satan. Det tyckte jag var lite pedagogiskt. Inte för allas plånbok naturligtvis och verkligen inte för vår.

      Radera
    2. Jag fryser här i det snåluppvärmda huset varför jag kastar om bokstäverna ovanligt mycket idag. "auktoritet" står det på rad två.

      Radera
    3. Haha, jag som tänkte att jag skulle få lära mig ett nytt fint ord idag. Så jag googlade autkotiret innan jag läste lite längre ner.

      Radera
    4. Och jag trodde det var felskrivet med flit, a la` efficient badass humor...

      Som det vanliga vända på ord skämtet: Aj, jag stack mig på en taktusskagg. Ring efter ambulans, slå upp numret i katafonteleogen...
      Mvh FBM

      Radera
  3. Än så länge lutar det åt att jag spara allt barnbidrag som senare kommer delas ut i olika stadier. Redan nu inser man att det blir en hel del pengar på 16-18 år med avkastning. Att ge allt utan alltför mycket omtanke kan lätt få helt motsatt effekt av vad man vill. De stora kostnaderna i min värld som är mer nödvändiga är körkort, bostad som kostar. Beroende på hur son och framtida barn hanterar sin ekonomi men även förhållningssätt till pengar kommer inverka på hur mycket hjälp som fås.

    De olika stadierna:

    Åren mellan 0-18 (upplevelser eller vad nu mina barn eventuellt skulle vilja önska sig och det inte är orimligt i förhållande till kostand och värde)

    18års present klumpsumma (några laxar som kan spenderas helt fritt).

    Studenten avklarad ytterliggare några laxar helt fritt till förfogande men kommer ge incitament till att de spenderas på en solo resa till en annan kontinent och uppleva världen utifrån ett helt annat perspektiv.

    20-30 år eventuellt hela eller delar av kontantinsats som sista stora draglok in till vuxenvärlden.

    Men synen kommer säkerligen att ändras är ju en bra bort innan dess. Att planera för mycket är ju heller inte bra, vissa saker ska man nog låta det komma som det kommer.

    Lite input angående kontantinsats är ju att värdet av att betala till sig först och inte någon annan vilket man i princip får göra i dagens tuffa bostadsmarknad med tuffare krav på att få lån, 15% kontantinsats (vissa banker kräver ännu högre kontantinsats beroende på situation), amorteringskrav. Såvida man inte får hjälp av ens föräldrar eller av någon anledning har det väldigt bra ställt.

    Mvh Anonym-m




    SvaraRadera
    Svar
    1. @Anonym-m: "Men synen kommer säkerligen att ändras är ju en bra bort innan dess. Att planera för mycket är ju heller inte bra, vissa saker ska man nog låta det komma som det kommer." Helt sant. Och det underlättar att ha ett barnbidragsstash storlek större i ISK:en. Vi satte undan deras samlade barnbidrag under åtta år och satan vilken barnfond vi har nu. Det känns oerhört bra att veta att om barnen vill åka på språkresa eller till och med utlandsår, ta körkort, på på Berghseller gud vet vad har vi inga som helst problem att bekosta det. Sen är det en annan femma med långa studier, som Hea beskriver ovan. Då är jag nog mer för studielån. Potten räcker inte till att bekosta deras liv i tre år var. Tror jag.

      Radera
  4. Studielån är väl ändå inte så farligt.
    Om man bor hemma så betalar man en slant för hyra och mat.
    Om man har flera barn och känner att de måste få bo i föräldrabetald lgh på samma ort så kan de väl dela på en eller liknande. Jag förstår att vissa ser det som en egen investeringsstrategi.

    Jag är helt oförstående till sånt här daltande. Man behöver inte kasta ut barnen direkt efter studenten men ansvaret får ju trappas upp när man blivit vuxen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Jag är helt oförstående till sånt här daltande. " Det är din franska gen. Nej delvis håller jag med dig, för jag var uppfostrad så och stack veckan efter studenten. Men så går tugget idag. Tiderna förändras.

      Radera
    2. Jag har noterat detta, både bland jämnåriga med generösa föräldrar och bland bekanta födda på 70-talet. Jag är inte imponerad.

      Radera
    3. Jag håller helt med dig Lupinerna. Jag betalade mitt körkort själv genom sommarjobb och sparande, efter studenten jobbade jag ett år medan jag och hemma och betalade då naturligtvis för mat och förbrukningsgrejer.
      Flyttade hemifrån och pluggade 5 år med fullt CSN. Mina föräldrar hade helt enkelt inte möjlighet att stötta mer än med typ ny vinterjacka i födelsedagspresent så det fanns inte på kartan att jag och min bror skulle få mer ekonomisk hjälp än så.

      Nu som vuxen är jag ekonomiskt sinnad som få (utanför FIRE kretsar) och jag är övertygad att det beror på att jag tidigt fick lära mig ta hand om mig själv. /AK

      Radera
    4. Jag har haft det liknande även om jag på många sätt varit bortskämd av mina föräldrar. När jag insåg att andra fick oerhörda summor av sina föräldrar insåg jag vidden av klasskillnader. Framförallt märker jag nu skillnaden mellan de som blivit serverade och de som klarat sig själv: hur definierar man en kris, vad tar man för ansvar, vilka livserfarenheter har man samlat på sig. Jag vill inte snuva min son på förmågan att vara kapabel.

      Radera
    5. Samma här, förstår inte problemet riktigt. Flyttade för studier på annan ort '93 med 0 kronor på kontot och noll koll på vad det innebär att sköta ett hushåll, levde gott på CSN och lärde mig hantera pengar (eller nja, det som inte gick åt till livsnödvändigt spenderades på öl istället för sparande), och sen har lånet betalats av i maklig takt till förmånliga villkor. Jg kommer ihåg att en del studiekamrater fick pengar av sina föräldrar löpande och att jag upplevde det som skumt och som ett daltande med veckopeng i vuxen ålder.

      Handlar verkligen inte om "jag fick slita och ha det hårt så då ska dom också ha det så" utan mer att det helt enkelt inte var något problem och ej heller skapat några problem.

      Nu får man ju anta om att det handlar om en utbildning som faktiskt ger avkastning i form av yrke och lön, men om så ej vore fallet skulle jag vara än mindre benägen att skjuta till pengar.

      Radera
    6. Det här med att man inte ska dalta eller låta barnen klara sig själva, är egentligen bara dålig barnuppfostran.
      https://hejlskov.se/aktuell-debatt/om-curlingforaldraskapets-resultat-och-konsekvenser/

      Radera
    7. Jag är medveten om att det verkar som att curlade barn verkar klara sig bättre sett utifrån ett antal parametrar. Sen har medelklassen växt och välståndet ökat rätt bra sen 80-talet och det är inte heller irrelevant.

      Poängen är att man kan ställa upp för sina barn utan att ge dem massa pengar i sitt begynnande vuxenliv och att grus i maskineriet hjälper dem att utvecklas. Det handlar också om vilka medmänniskor man vill "skapa" med sin uppfostran. Har ni jobbat med en krävande 90-talist?

      Radera
    8. Har man flyttat för att läsa på universitet är man inget barn. Det är skillnad på att hjälpa och vara närvarande till sitt minderåriga barn, och att curla en son eller dotter som är vuxen och inte ska ha några problem att klara sig själv.

      Radera
    9. Det spelar ingen roll att man själv minsann klarade sig på sitt sommarjobb och köpte sin lägenhet själv. Räkna på hur lång tid ditt barn måste spara för att komma upp i en kontantinsats på den minsta lägenheten på din ort. Baksidan av bostadsmarknadens utveckling är att antingen kommer våra barn betala för kalaset, eller så får vi snällt transferera över lite av den vinsten som man gjort till barnen för att ge dem samma chans som man själv har fått.

      Att sitta och säga "låt barnen betala själva, så de inte blir bortskämda" efter en tjugoårsperiod när man själv har fått betalt för att bo ser jag som en övning i hur självförhärligande fungerar.

      Sen tror jag det är viktigt att hjälpa sina barn på ett bra sätt. Där tycker jag många som har skrivit innan mig här har bra idéer. Men huvudpoängen: Samhället har förändrats sen du var barn och kommer kanske förändras ännu mer tills dina barn är stora. För att ge dina barn samma chanser som du själv fick behöver du hjälpa dem mer än dina föräldrar hjälpte dig.

      För övrigt vill jag tacka bostadsmarknaden som har gett mig så mycket.

      Radera
    10. Jag håller helt och hållet med dig Raz.
      Tidigare räckte gymnasiet, typ 2-årig teknisk för att få bra möjligheter att göra karriär.
      Idag är arbetsmarknaden inte särskilt gynsam för de med endast gymnasiekompetens (hantverkare undntagna). Är det då inte rimligt att unga generellt bör få hjälp längre än tidigare?
      Studiemedel räcker i många fall knappt till hyran för många nyproducerade ettor idag, så de som inte får tag i studentboende har det faktiskt svårt att få det att gå ihop även om de har sinne för ekonomi.
      Jag förstår inte hur man tycker att ens barn kommer prestera bättre i skolan genom att försvåra deras levnadssituation. Någon gång måste de ju lära sig, men ekonomi kan de lära sig låångt innan universitetet.
      Men vad vet jag, alla barn är olika.

      Radera
  5. Som förälder kommer man ha ansvar för ens barn livet ut på ett och annat sätt därav tycker jag personen i texten ska fråga vad hen värdesätter men även till vilken grad är det lämpligt att ge hjälp? (Familj eller egna friheten)

    Betala hyra för bostad på annan ort nej om du frågar mig men bo hemma gratis helt okej.

    Mvh Anonom-m

    SvaraRadera
  6. Tycker något är skevt här. Att få bostad som student är enkelt jämfört med alla andra bostäder senare... När jag var 16(?) var jag hemma hos en som bodde i den smutsigaste korridoren jag någonsin sett. Detta gjorde att jag bums ställde mig i kö till studenboende i princip varje stad, jag vill ha ett ok boende den dagen jag börjar plugga. Uppdaterade sedan dessa hemsidor varje halvår för jag visste om jag inte gör det,kanske jag blir den som måste bo i ett rum med smutsigt kö. Och fyra år senare sätt jag där i en central student-trea med stans bästa grovsoprum.

    Mitt tips alltså: ta era barn till den sunkigaste studentlägenhet som går att hitta. Tycker de det är äckligt kommer de självmant ställa sig i studentbostadskö. Om inte, då är de kapabla till att bo varsomhelst och boende kommer lösa sig.

    Vill ni spara pengar åt barnen, fokusera på boendet EFTER studierna, då är det betydligt svårare..

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Och fyra år senare sätt jag där i en central student-trea med stans bästa grovsoprum" Bara en frugal weirdo sätter upp grovsoprum som en usp.

      Radera
  7. Jag har själv aldrig fått mycket hjälp och det har på ett sätt varit en sorg eftersom de flesta i min omgivning fått det. När jag muckade från lumpen var jag i princip on my own (liten övergångsperiod där jag fick betala för att bo hemma). De flesta andra hade sina ungdomsrum orörda och fick hjälp med boenden. Kan fortfarande känna att det var onödigt hårt även om jag lärde mig otroligt mycket.

    Rivstarten gjorde också att jag drog på mig studielån och konsumtionslån eftersom jag var tvungen att ordna mitt liv ganska omgående.

    Jag kommer göra en medelväg. Tycker Anomym-m är klok och jag är enig att barn är på något sätt ett ansvar för livet. Vad hjälpen ska bestå av? Jag hoppas själv att jag kan rusta IGMR junior för sin ekonomiska framtid och finnas där som en resurs och stöd om det skiter sig.

    Vi sparar barnbidraget men i vårt namn. Tiden får utvisa hur vi använder denna summa och hur han får tillgång till den. Jag vill dock att han ska känna support, engagemang och kärlek från vårt håll. I bästa fall fixar han allt själv och vi kan chilla men jag vill ha en stash för att hjälpa till utifall att. Vem vet hur bostadsmarknaden ser ut om 12 år när sonen blir myndig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @IGMR: Ja vi sparar också i våra namn. Först sparade vi i deras respektive namn men insåg snart det olämpliga med det. Det var inte särskilt svårt att ändra, konstigt nog. Tanken med att pengarna ska stå i deras namn är att det ska skydda deras tillgångar...

      Radera
  8. Jag tycker det förekommer en hel del daltande med halvvuxna och vuxna barn även här i FIRE-kretsar. Att bekosta barnens körkort verkar vara helt självklart. Mina vuxna barn bekostade sina körkort själva via månadspengen/studiebidraget, samt egna inkomster av arbete. Från 15-16 års ålder jobbade de som idrottstränare, på restaurang, som sommarpraktikant inom kommunen och till och med som reklamutdelare. Som vuxna och hemmaboende fick de betala merkostnaderna för el, vatten, förbrukningsvaror och mat enl. Konsumentverkets riktlinjer, men slapp betala för själva bostaden. Vid 18 års ålder fick de tillgång till det vi sparat i fonder (100kr/månad). Ett av barnen brände pengarna eftersom hen inte orkade sommarjobba under högskolestudierna. Det andra barnet har fortfarande kvar fondpengarna. Andra barnet har fått låna ett par hundratusen av mig för bostad i Stockholm och betalar ränta på det.
    En idé när det gäller bostadsproblemet i storstäder skulle kunna vara att det man sparat i KF för barnet lånas ut till barnet mot att hen betalar ränta och därigenom slipper ta dyra topplån.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hear hear. En sida av mig tänker precis som du. Den andra vill bara vira in dem i bomull tills den dagen de dör. Vilket blir svårt eftersom jag nog själv (förhoppnignsvis) inte lever då.

      Radera
    2. Det är nog naturligt med bomullstänket och curlandet när barnen är yngre.

      Radera
  9. En annan svårighet är ju att göra det rättvist mellan syskonen. Olika behov av stöttning uppstår av deras val av utbildningar och hur de kommer igång i ute på arbetsmarknaden.
    Jag har sparat delar av barnbidrag till mina barn. Bör räcka som ett startkapital/kontantinsats när dom ska flytta. Då det är fyra år mellan dem är tanken att räkna om summorna mot basbelopp så dom får samma peng.
    Min förhoppning är att stöttningen ska stanna där och att dom etablerar sin ekonomi. Jag är lite rädd för att bli "mjölkko" utan slut om jag börjar med månatligt stöd.
    Tack för en bra blogg med fantastiskt språkbruk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Anonym 09:27; "En annan svårighet är ju att göra det rättvist mellan syskonen." Aaargh don't get me started. jag VET redan nu att ett av barnen kommer att skrika trippelt mot de andra och ha behov åt både höger och vänster, medan de andra inte kommer att ha samma behov. Hur göra??? Jag fattar ju själv när jag skriver detta att enda framkomliga vägen är att göra en jämn fördelning, oavsett vem som har vilka behov. Bitterhetspotentialen av att veta att en fått mer kan nog förstöra den bästa av syskonsämjor (och vi är redan i uppförsbacke på den fronten).

      Radera
  10. ett tips kan vara att låta barnen hjälpa till att spara till handpenningen med sommarjobb och veckopeng. Men annars låt dem bo gratis hemma och sen om de måste studera på annan ort så får de hyra den med studiemedel. förhoppningsvis har de lärt sig tillräckligt om privatekonomi för att klara av det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Ursa: Jag är lite förtjust i Linnéas linje ovan, att låta dem ta del av ett sunkigt alternativ av typen värsta studentrummet. Alltså putta ut dem i en hård verklighet där de skakar igång överlevnadsinstinkten för att sedan bli nöjda om man kan hjälpa dem något med att undvika just det scenariot. Och ja, givetvis är privatekonomisk savvyness det absolut viktigaste man kan skicka med sina barn. "Grattis på studenten! Här i kuvertet ligger mammis 10 bästa sparknep!"

      Radera
  11. Hmm, jag bodde själv hemma under studietiden, fick 1700 kr tror jag i studiebidrag, betalade 1000 kr för uppehället. Sen sommarjobbade man såklart om man ville ha något extra (i mitt fall speldatorer) och då blev det ca 8-9000 kr efter skatt för ett fabriksjobb. Funkade hur bra som helst, även om jag kan tänka mig att det är lite svårare idag att hitta enklare sommarjobb.

    SÅklart ska man hjälpa och stötta sina barn men det får inte gå till överdrift. De pengar vi sparar till Lilla Snålgris kommer att användas till körkort och andra dyrare grejor. Kanske börjar hon med en dyr sport/hobby och då behövs ju denna extragömma med pengar. Det hela beror lite på hur det artar sig med pengamaskinen, vi räknar med att säga adjö till jobbet inom en 10-årsperiod.

    Det sista vi Snålgrisar kommer att vara är vandrande bankomater. När pengarna är slut så är de slut, det är jätteviktigt för barn att lära sig. Det finns inga genvägar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att vandrande bankomater ofta är ett resultat av dåligt föräldrasamvete, kanske parat med mycket frånvaro under barndomsåren. Ovan låter som en bra strategi Snålgrisen.

      Radera
  12. Den långsamma skribenten8 november 2019 10:55

    Men skämtar du i dagens inlägg FruEB? Vad hände med "dagen de tar studenten kickar vi ut dem tralala" som jag är heeelt säker på att ha läst dig skriva. Tänker man att man ska fortsätta försörja dem när de är vuxna blir man aldrig FIRE. Och inte de heller. Men, som någon skrev, man bör inte vara för hård heller, sånt kan sitta i resten av livet minsann (snyft, talar om min egen uppväxt såklart). Men jag är väldigt förvånad att du inte bara knäppte den där läsarmejlaren på näsan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe...du begär alltså att jag ska vara konsekvent? Sanningen är väl den att jag ibland kan vara lite raljant med flit. Om ett litet flickebarn står å gråter vid porta dagen efter studenten är jag nog inte hårdhudad nog att låta hen stå kvar. Men jag VILL verkligen inte, och tror inte att det GAGNAR någon part, vara för överbeskyddande ekonomiskt.

      Radera
  13. Vi har alltid haft inställningen att man formar sitt eget liv efter hur man vill leva (vi är inga FIRE:s, men gillar att spara). Vill man bo flott, då får man skaffa sig intäkter därefter. Vi skulle aldrig ge pengar till våra barn för att de ska upprätthålla en livsstil de inte har råd med själv, däremot ställer vi gärna upp om det krisar. Vi har inga problem att ge en slant till körkort, till första möblerna, men det för att vi vill, inte för att barnen inte har råd eller förväntar/kräver det. När dottern (som fortfarande bodde hemma) fick dra ut två visdomständer så sved det i hennes buffert (totalt 10k), men det har också lärt henne att det är bra med buffert. Vi är gärna generösa mot våra barn, men på våra villkor, och gärna med det lilla extra, bjuda på restaurang eller en resa. Men sitt vardagliga liv får de fixa själv efter sina förutsättningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter utmärkt. Fanken vad skönt att ha sitt på det torra, som ni verkar ha. Då menar jag inte ekonomiskt, utan att barnen har börjat flyga på egen hand.

      Radera
  14. Vi försöker att lägga oss i så lite som möjligt men har genom deras egna och vårt sparande gjort det möjligt för dem att flytta hemifrån. Deras yrkes- och studieval får de göra själva (men trots att de distanserar sig från sina föräldrar har de gjort liknande val - surprise!).

    Lyssnade på det rekommenderade avsnittet av "Lära från lärda" och det var intressant även om jag visste en hel del redan. Jag är nog inte "made for podcasts" utan tycker alltid att de är lite för långa och sega. Men kolla in https://www.electricitymap.org/. Sverige är i världstopp med fossilfri energi och har en perfekt mix av kärnkraft, vattenkraft och vind. Lite absurt att just vi tar på oss offerkoftan i klimatdebatten.

    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. "men trots att de distanserar sig från sina föräldrar har de gjort liknande val - surprise!" Barn är som våt cement, allt som passerar lämnar ett avtryck. Tänker på det nu när mellanbarnet säger att hon vill bli journalist. Jag har gått drygt två månader på journalistutbildningen...I och för sig förtröstansvärt ur en ekonomisk-pedagogisk aspekt. De kommer ju inte att ha så höga levnadsomkostnader om de följer vår familjs best practices där årets semester blir en skidhelg i Hassela en timme bort.

      Magnus - vi har språktvist hemma. Hårdra, heter det ju. Men jag menar att jag sett någonstans (men minns inte var: TT-språket, Svenska språkrådets regler, Språkriktighetsboken?) att man numera ger tummen upp till "hårddra". SAOL säger nej. Vad säger du?

      Radera
    2. Nej till "hårddra"; nej till "gå bärsärk", nej till "tågstation" (men accepterar det); nej till "komma till bukt med" (mej ja till "hen" så jag är inte en grinig gammal gubbe :-)).

      Radera
    3. Ok, en mutter kan kanske vara "hårddragen".

      Radera
    4. @Magnus: Hörde på Kvartals intervju med Maria Bylin (Språkrådet) att delar av de grupper (företrädesvis politiskt drivna) som initierade lanseringen av "hen" slutade att använda det när ordet gick från att företrädesvis ha politisk laddning till att bli en praktisk lösning för gemene man.

      Radera
  15. Mitt bästa råd för bostad är faktiskt Stockholms bostadsförmedling. Har tre barn som alla fått förstahandskontrakt därigenom. Det kallas ungdomskön, ca 800 lägenheter varje år delas ut bland 18-27-åringar. Vissa är tidsbestämda kontrakt medans andra är vanliga kontrakt. Alla barnen fick vanliga kontrakt i innerstan varav den bästa är en liten lägenhet i kulturhus=subventionerad hyra (2500 kr för 24 kvm.) Detta har endast kostat mig årliga avgiften i bostadskön (födelsedagspresent naturligtvis) samt 1000 kr i förmedlingsavgift. Till på köpet blev jag bästa mamman just det året.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men lysande bästa mamman! Ska genast kolla upp! Kombinerat med din upplysning nedan låter det alldeles ypperligt ur frugalt hänseende. Hur många år stod de i kö innan napp?

      Radera
  16. Oj, glömde det absolut viktigaste, de skall ställas i kön på 18-årsdagen, inte en sekund senare. Tidigare går inte. Samt så söks bostad minst två ggr/dag månaden innan de fyller år. Annars har en försuttit chansen det året. Ex, min dotter fick en lägenhet för 18-åringar veckan innan hon fyllde 19. Detta för att hon då hade stått längst i kön (nästan ett år) av 18-åringarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men what? Vilken glitch i systemet? Och har de öronmärkt bostäder för en viss ålder? Jag skriver så att pennan blöder.

      Radera
  17. Herregud vad bortskämda dagens barn verkar vara...

    Jag är enormt tacksam över mina föräldrar, som ställde upp och körde mina möbler 65 mil till min nya lägenhet i en studentstad. De ställde även upp och hjälpte med flytt några fler gånger, samt lånade ut handpenningen när jag köpte lägenhet. De trodde iofs att de aldrig skulle få tillbaka de pengarna, men det fick de när jag sålde lägenheten för att flytta norrut.

    För mig har föräldrarna funnits som en buffert, ett extra stöd i bakgrunden och det faktum ATT de funnits, har gjort att jag inte behövt dem. Jag har kämpat på själv, tom när vi var två som levde på ett studiemedel. Det var supertufft, men jag tror att det behövs för att man ska utvecklas som människa.

    Till mailskrivaren vill jag säga; sluta curla dina barn! Det är bara en otjänst. Låt dem klara sig själva och njut av att jobba deltid istället. Kanske kan du tom stötta dem på ett annat sätt genom att du får mer tid över? Min mamma hjälpte mig tex att få läkartid vid ett tillfälle, då jag mådde så dåligt att jag inte orkade upp i tid för att ringa. En liten grej för henne, men så viktig för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag flyttade fö hemifrån veckan efter studenten. Inte för att jag ville, utan för att jag var tvungen för att kunna jobba innan jag skulle börja plugga samma höst.

      Radera
    2. Jag håller med, det finns så mycket man kan bidra med som familj, särskilt när man har tid.

      Radera
    3. Det är inte bara dagens barn som är bortskämda,när jag flyttade hemifrån (till studentboende) vid 21 års ålder i mitten av nittiotalet fick jag tillgång till ett konto med c a 220 000 i saldo.

      Efter två år i studentlägenhet övertalade jag mina föräldrar att bidra med finansiering till en lägenhet i vasastan i Stockholm. Det var faktiskt livskvalitethöjande.

      Mina föräldrar var medel-medelklass och inga höginkomsttagare, men hyfsat sparsamma. Det blev folk av mig med, trots curlandet. Dock blev jag nog ännu lite slöare än vad jag redan var med tanke på att jag hade de där 220 000. Jag brände dock inte pengarna utan levde hyfsat frugalt både under studietiden och efter det. Men ur ett par avseenden hade varit bättre för mig att slita lite mer för brödfödan...

      Radera
  18. OT FruEB, skulle du ha tenta i dag fredag? Hur gick det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men raring, tack för frågan. Blev klar för en timme sen och det gick bra.

      Radera
  19. Ser att de flesta håller med mig här i kommentarsfältet, men vill ändå kommentera! Som snart färdig psykolog har jag läst en del om försenat vuxenblivande och brist på mognad och utveckling hos unga vuxna som har föräldrar som curlar dem för mycket. Visst, det kan vara jobbigt för någon som precis tagit studenten att jobba med skitgöra som timvikarier för att samla ihop till a-kassa och samtidigt bo inneboende hos någon gammal tant för skyhög hyra, med det ger också självförtroende och känslan av att klara av att stå på egna ben (och klarar man det inte utan faller mellan storarna hoppas jag att vi fortfarande lever i ett samhälle som kan stötta upp, med socialbidrag och psykiatri, dvs man är en vuxen individ som får hjälp, inte ett barn som inte ens försökt själv). Det är först när man provat stå på egna ben ett tag som man gör utvecklingssprång (dock kanske efter en identitetskris) och kommer till insikt om stora frågor som vem man är och vad man vill få ut av livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Nystartad: Vilken intressant (och bra) kommentar! Underbart med lite akademisk kunskap kring det här området. "med det ger också självförtroende och känslan av att klara av att stå på egna ben ". Jag fattar jag fattar. Har själv erfarit det. Det är bara så förbannat svårt att applicera det på ens egna små avkommor, de är ju bara bebisar med storlek 41 i skor.

      Jag vet nu inte om du redan har barn men jag gissar ej eftersom du hinner plugga till psykolog? Jag förringar på INTET sätt din kommentar för jag tror den här helt sund och sann, men jag vill bara berätta om ett tillfälle i mitt barnlösa liv då jag fick besök av några med barn. Jag och min man hade gjort kycklingsallad till lunch, i tron om att även små barn äter kycklingsallad. Handen upp, ni som har treåringar som äter sallad! Föräldrarna försökte truga och locka och säga "om ni smakar lite majs får ni köttbullar när ni kommer hem" och jag och min man sneglade på varandra, himlade med ögonen och liksom WTF (innan förkortningen ens var i omlopp), "så här ska vi INTE uppfostra våra barn, de ska minsann äta det som serveras!"

      Klipp till småbarnsåren. "Älskling, ät några majskorn så ska du få dina mamma Scan-köttbullar sen..." Ja du fattar vart jag vill komma.

      Med det sagt, nystartad, så tror jag att du med stor framgång skulle kunna ge ut en tunn skrift: "KBT till att inte curla dina barn" (tagline: "Så hjälper du dem att bli hela vuxna"). Jag köper en hel låda och ger bort till mina vänner och bekanta.

      Radera
  20. Ja, egentligen är nuf säd i detta ärende, men jag kan inte låta bli.
    Våra 3 har flyttat hemifrån och stått på egna ben med egna jobb så fort de gått ut skolan. Hemtjänst, kaffehak, restaurang. Den ena fick däremot låna pengar utan ränta till en bostadsrätt. De 2 andra till bil. Lånen är återbetalda till punkt och pricka.
    Så vardagslivet måste de fixa själva. Däremot har vi funnits som en krockkudde när livet djävlas. Samboförhållandet som tog slut och man fick flytta hem i 4 månader och slicka såren utan att betala. De vet att vi finns där om livet skiter sig.
    Tvärtom mot vad en skribent ovan hjälpte sina barn med, restaurang m.m. så köper vi gärna presenter när vi känner för det. Men det blir Gore tex kängor, regnkläder och utrustning till deras hundar. Ett liv ute i naturen med djuren är något jag gärna sponsrar.
    Idag säger mina barn 25 o 26 att de tyckte det var bra att de fick hjälpa till hemma och få krav på sig. Det har hjälpt dem i vuxenlivet. /Horsewood9

    SvaraRadera
  21. Fortfarande är knoddarna så härligt små att den ekonomiska curlingen inte ens existerar i tankevärld. Men tydligen har vi ändå förmedlat att det finns klasskillnader och att vi inte tillhör toppskiktet. Ena barnet förklarade för sin förskolefröken att: "när mamma och pappa blir rika så ska vi köpa dig". Menat som komplimang så klart, men jag rodnade ändå när jag fick höra det.
    För övrigt, tack för en fantastisk blogg!

    SvaraRadera
  22. Jag ställde barnen i studentköer så att de hade bostad när de började plugga. Sparade lite åt dem när de var barn, så att de kunde ta körkort och hade en slant kvar. Som ensamstående fanns inte så mycket pengar över... tyckte jag då. Hade jag fattat ränta- på ränta hade jag lagt undan, konsumerat och prioriterat på annat sätt.
    Kompisars barn som fått insatser till lägenheter har inte uppträtt bortskämt utan förstått hur privilegierade de är.
    Med yngre barn är man orolig över att skämma bort verkar det som, men jag tycker att man ska hjälpa till med det man kan om man vill. Skulle älskat att kunna hjälpa dem mer. Det är ju en sann glädje att ha den möjligheten.
    Generellt har jag också hjälpt till när de frågat och påmint om den möjligheten så att de ska känna att jag gärna vill om de behöver. Det kan ju faktiskt också vara så att de vill klara av sina svårigheter och utmaningar själva, man måste ju respektera det.

    SvaraRadera
  23. Jag kan säga att en tuff start efter studenten med massor av jobb på en ny ort med delat boende fick mig att uppskatta värdet av pengar och motiverade mig till att läsa en kandidat och magister I Lund ��

    Fullt CSN och studentkorridor under studietiden men kände mig både rik och fri då.

    Nu vid 26 års ålder fick jag ett räntefritt lån av föräldrarna till delar av handpenningen på mitt första egna boende. Jag är otroligt tacksam och har ett eget driv att uppnå fire på sikt. Samtidigt sneglar jag ibland avundsjukt på folk utan lån och sponsrat boende men gräset är inte grönare på andra sidan.

    Nu lär jag mina föräldrar om indexfonder och sparande I Avanza :D

    SvaraRadera
  24. Bodde hemma ett halvår efter studenten och betalade då 1000 spänn per månad. Blev bortskämd nog att få tillgång till en buffert på 50 000 kr som mamma och morfar hade sparat ihop, tänkt för körkort/resor/handpenning/inkomstbortfall.
    blev inget plugg för mig. Arbetade ideellt och förvärvsarbetade 50-60 procent som cafebiträde och receptionist, delade andrahandskontrakt i sthlm med en eller två kompisar och lärde mig leva på 6000-7000 i månaden, något jag fortf gör. Efter ett par år hade jag (översatt till heltid) en månadslön på 27000 och kunde resa mer samt spara till insats för bostadsrätt, när min mans och min hyresrätt ombildades kunde vi köpa för halva marknadsvärdet, har nu efter 10 år amorterat hela skulden och bor för en billig penning, kan fortsätta arbeta 50-60% och njuter av att ha tid för det vi vill. Blev curlad med en fet buffert som gav en känsla av trygghet men fick också tidigt lära mig vikten av strypa utgifterna för att få friheten att kunna arbeta för att leva och inte leva för att arbeta.

    SvaraRadera
  25. Intressant inlägg och intressanta kommentarer från alla kloka läsare. Personligen hoppas jag att vara så rik när de blir vuxna att det inte är pengarna som begränsar mitt stöd. :) Livrädd för att skapa curlade och bortskämda barn. Barnbidragen sparas på separat konto men är inte öronmärkt till 18-årsdagen utan används till diverse barnrelaterade utgifter.

    Förslag till kommande inlägg: Hur stötta de gamla föräldrarna?
    Från att vara beroende av föräldrarna kan det gå ganska fort att barnen för en mycket bättre ekonomi. Förväntas vi stödja våra fattigpensionärer till föräldrar? Själv så tror jag att jag har 3 ggr mer netto än min pappa. Köper slentrianmässigt aktier varje månad för större belopp än min far har att leva på. Borde jag starta en månatligt överföring på något tusenlapp?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du ska stötta dina föräldrar när dom åldras genom att ge dom tid!

      För att kunna göra det ska du se till att ha din egen skit i ordning, så du kan ha tid över för dina närmaste.

      Att bli bjuden på middag är nog gränsen, för vad många äldre klarar av att ta i mot av sina barn.

      Hjälp med trädgården, kontakt med myndigheter mm går nog bättre.

      Om föräldrar gav sina barn mer tid och mindre bomull, skulle vårat samhälle se mycket bättre ut.

      Hur elakt är det inte, att som förälder dalta och visa genom handling att avkomman är värdelös och inte duger till för att skapa sig ett eget liv!
      Kalle56

      Radera
    2. Känns lite väl hård kommentaren men det hela beror på perspektiv samt vad man värdesätter i livet. Personligen tror jag att en relation mår bra av "gåvor" av något slag har man råd att ge till sina barn why not förutsatt att barnen också får lära sig och ta till sig viktiga pusselbitar i livet så de kan klara sig själva och kan undvika lite missar som man själv och andra har gjort.

      Att ge till de man älskar är i min värld ovärdeligt oavsett summan. Det är som sagt omtanken som räknas.

      Mvh Anonym-m

      Radera
  26. När barnen går på högskola tycker jag att de får klara sig själva. Finns ingen automatik i att andra (barnen) har rätt att bestämma över eller ta del av min inkomst. Med det sagt är jag ingen snål förälder men tar hellre med en kasse med mat, toapapper och tvättmedel när jag kommer på besök eller skickar med om barnen är hemma. Men pengar sponsrar jag inte med, de måste lära sig att själva ta ansvar för sin ekonomi. Annars lär de sig inte. Sedan kan det vara tufft med bostad i storstaden, men måste de bo där? Finns det inte studier och jobb på andra ställen?

    SvaraRadera
  27. Inga barn själv, men kan konstatera (när jag tar emot något mer vuxna barn) för varierande tjänstgöring att självständighet och driv varierar enormt. Vet inte varför, dåligt med inblick i barnuppfostran...men det är väl eg lika samma som hunduppfostran ? :) Hästtjejer från egen hästgård är jag imponerad av...

    SvaraRadera
  28. Hej! Jag med tycker att CSN är riktigt bra lån som alla borde ta. Behöver du inte den, ta det ändå.

    SvaraRadera
  29. Hej! Själv bodde jag hemma och betalade en liten avgift året mellan gymnasiet och universitetet. Liten avgift mot att jag sparade, vilket jag själv redan planerat. 100 000 kr hade jag sedan att använda mig av under studietiden, då jag även kunde bo kvar hemma gratis sålänge jag pluggade. Jag jobbade även deltid och inga studielån togs. Något liknande hoppas jag kunna göra för mina barn. Med en ekonomisk uppfostran genom livet fuckar man inte upp barnen genom att underlätta och därmed skapa goda ekonomiska möjligheter för dem tidigt.

    SvaraRadera