Konsten att motstå impulsshopping

För någon månad sedan hade jag en okynneshelg i Stockholm, det vill säga jag åkte dit själv bara för att umgås med vänner och dra på stan. Jag bodde hos mina föräldrar och såg till att utfodras företrädesvis hemma hos vänner, så på det hela var det en frugal upplevelse. Men jag lyckades ändå sätta sprätt på närmare 2 000 spänn och när jag back trackar mitt lönekonto (vilket är ett ironins namn på det kontot) ser jag att det som dragit iväg var ett restaurangbesök på fredagskvällen (kan varmt rekommendera efterrätterna på det här stället, särskilt den med bananbröd och popcornglass OMG OMG), lite Uber och lokaltrafik, en ny iPhoneladdare eftersom jag har en bugg i mitt huvud som gör att jag med jämna mellanrum måste lämna den efter mig på okända platser, lite grejer på Handelshuset (ni som följer mig på Insta såg den kolossala olivtvålen och natursvampen som nu Kondofierar min dusch) och en pyjamas från Muji till min man (som var ett planerat köp på grund av födelsedag). Ett tips för dig som handlar present på Muji (de har flaggskeppsbutik på hela våning fyra på Åhléns City i Stockholm) är att be om att få den inslagen. Det kostar ingenting om du handlar över 100 kronor och då får du en ihopsydd presentpåse till vilket du själv får välja kort, litet band och stämplar. Gulligull.

Men min helg hade kunnat sluta på en helt annan nota. Detta var saker som jag på riktigt övervägde att köpa:

- Ett helt batteri av Heat Tech-prylar på Uniqlo, 900 kr.
- Ett par svarta jeans på Uniqlo i den nya tekniken "Beauty Compression"*, 400 kr.
- Fyra glasunderlägg från Svenskt Tenn (Manhattan): 260 kr.
- En flarra Coco Mademoiselle: 890 kr.
- En vintage cashemererock ursprungligen från NK nu på Emmaus Slussen: 250 kr.
- Typ hela Mujibutiken: Runt 1 250 000 kr.***

Med andra ord hade jag utan problem och utan att av tredje part anses vara särskilt konstig, kunnat sätta sprätt på ytterligare 2 700 kronor. Faktum är att jag hade kunnat rättfärdiga åtminstone jeansköpet rätt enkelt givet att de svarta jeans jag köpte på HM för att par år sedan och som jag använt ungefär varannan dag sedan dess, numera var grå och säckiga samt av någon anledning började lukta illa trots tvätt. Byxfrågan löste jag genom ett besök på Stadsmissionen på Hagagatan där jag hittade ett par stretchjeans av märket Part Two (till synes oanvända) för 45 kronor. De har visserligen inte Beauty Compression-teknik, men det får jag leva med.

Det är otroligt lätt att ryckas med i slentrianshopping-stämningen om man går och drar på stan en lördag. Särskilt i en storstad såklart, jag känner inte i närheten av samma sug i Hudik. Ett par knep som räddade mig igenom helgen var dessa:

1) Jag lekte krig. Alltså, jag låtsades att vi levde under andra världskrigsförhållanden och att det inte längre produceras några nya varor. Jag var därför tvungen att endast sondera marknaden för vintage. När jag väl fått mitt byxlystmäte stillat för 45 spänn var det en enkelt match att cruisa in på Uniqlo och bara köpa de strumpor jag lovat köpa till äldsta barnet.
2) Jag kollade om sakerna fanns att köpa på nätet. Såväl Svenskt Tenn-underläggen som Chanelparfymen fanns att köpa online. Visserligen med fraktkostnad, men en ganska blygsam sådan för Svenskt Tenn och på Chanels onlinebutik fick man dessutom välja två gratisprover vid kassan. Det gjorde att jag utan att känna missed opportunity kunde lämna såväl NK som Svenskt Tenn med ro i själen. Nästa morgon var mina respektive habegär som bortblåsta, vilket jag ju någonstans visste skulle ske. Men nätbutiks-alternativet var det taktiska verktyg som fick mig ur den potentiella köpsituationen. Det är ju en gammal sanning inom försäljning, att få kunden att agera i omedelbar anslutning till köpsignal. En kund som ber om att få återkomma är en förlorad kund. Bli den kunden.

Frugalwoods är ju mästare på detta. Hon talar om 72-timmarsregeln:

"Next time you feel the urge to buy something, write it down instead (or save it in your online shopping cart). Allow 72 hours to elapse. During this waiting period: Consider whether or not you actually need the item. Calculate what else you could do with that money. Explore if you already own something that could suffice. Ask yourself if it’s something you could find used for a much cheaper price. After 72 hours, reevaluate how you feel about the item. Do you still fervently want it? Or has the desire faded?"

En sak jag verkligen uppskattar med att ha lyckats avstå ett impulsköp är att slippa shoppingbaksmällan, det vill säga den sunkiga känsla av dåligt samvete och kval som ofta kommer efter att man köpt saker man egentligen inte behöver eller vill ha. Alla knep är tillåtna i krig, kärlek och frugal weirdoness så skaffa dig de verktyg du behöver för att inte trilla dit. Har du några bra anti-spontanshoppingknep att dela med dig av?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Vem kan motstå det namnet på ett par jeans? **
** Jag, visade det sig.
*** Jag har denna helg skapat ett nytt icke-frugalt drömmål och det är att någon gång i mitt liv skaffa en liten etta i vilken jag ska bo själv och där ska allt, jag säger allt ink. möbler, mat och kläder, vara från Muji.