Knep från förlossningsvården

En tanke som slog mig när jag i måndags dråsade ner i tågstolen efter min sista måndag i grufvan*: Jag har fött tre barn och genom dessa burleksa episoder lärde jag mig ett och annat som kan komma till användning även i coronatider. Lyssna noga för det här är enda gången jag tänker delge er mina förlossningsberättelser.

Barn ett: Jag var livrädd. Jag kände mig överrumplad. Utsatt för en sorts konspiration. Varför skulle JAG riskera att gå sönder och få ett syreskadat barn genom vanlig neandertalarförlossning? Jag hävdade min medelklassliga rätt att tjata till mig ett planerat snitt och efter många instanser lyckades jag. Då applicerade jag istället min gravida rätt att agera irrationellt och istället tvärvända: Nu skulle jag till varje pris föda "naturligt". Sagt och gjort, ut kom ungen, men det var ingen promenad i parken. Ungefär samtidigt som läkaren plockade fram sugklockan** insåg jag att jag hade varit betjänt av lite förberedelser av typen profylaxkurs.

Barn två: Jag var beredd till tänderna. Jag gick kursen. Jag tvingade med min man. Jag läste Gudrun Abascals "Föd utan smärta" eller whatever praktlögn skriften hette. Där fick jag lära mig ett grepp troligtvis hämtat ur sportvärlden och det är: Lägg siktet längre fram än vid själva mållinjen. För en idrottare kan det väl liknas vid att du INTE visualiserar höjdhoppspinnen utan istället när du landar på madrassen. För mig blev det att jag tänkte på den där överljuvliga post-förlossningsduschen i skållhett vatten***, själva sista krystpushen var bara en bit på vägen. Inte vet jag, men det kändes betydligt lättare att föda barn nummer två.****

Parallell coronapandemi: Vi befinner oss inte ens mitt i skiten, vi är troligtvis i förberedelsefasen till mitt i skiten, motsvarigheten till förlossningens tradiga värkarbete. Man/jag vill så gärna se tecken på, om inte slutet, så åtminstone en vändning. Detta kommer inte att ske inom kort. Vissa menar slutet av maj. Andra säger under sommaren. Pessimisterna säger om ytterligare tid. Och vi pratar vändningen, inte slutet om vi ska ta in även de långsiktiga ekonomiska konsekvenserna. Om vi/jag ska orka igenom det här mentala maratonet skulle vi/jag vara betjänta av att anpassa vår mentala målbild därefter och lägga siktet en bra bit in i framtiden.

Jag satt därför och klurade på vad det här skulle vara för målbild. Det vill säga en bild i mitt huvud där jag, med någorlunda realistiska estimat, kan tänkas få göra något som inte är pandemi-compliant utan härligt. Det fick inte vara alltför långt fram, för då känns det för ledsamt. Jag var ett tag inne på jul 2020, men hallå, öschar inte.

Jag kom till slut fram till en bild och den består av att jag, i slutet av september 2020 möter upp min medbrottsling Stina Vini vid Djurgårdsbron. Sen skuttar vi hand i hand genom de färgglada lövhögarna på väg mot Rosendals trädgård där vi botaniserar bland tulpanlökarna och sen bänkar oss i trädgården med skissblock och varsitt ditsmugglat glas kallt vitt vin.***** Notera att jag inte är så naiv att jag tror att vi är tillbaka pre-corona i september, men jag gör antagandet att det operativa livet återgår till något som åtminstone liknar normalitet. I slutet av september borde man rimligtvis få röra sig till digerdödscentrum a.k.a. Stockholm och röra sig i folksamlingar >2. Gnistrande sol mot klarblå himmel, vin och lössläppthet. Ja, det blir min målbild och allt på vägen dit: Flashar, krigsrubriker, börsfall och oro, är bara häckar på en hinderbana.

Djurgården, pre corona.

Om du hade satt upp en målbild post accute phase corona, vad hade det varit?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Idag är det lön. Innan du girigt kastar in rubb och stubb i ISK:en, lyssna igenom detta eminenta Choose FI. D.s.


* I.e en måndag full av pushnotiser och skrikande TT-flashar, den här dagen av mer harmlös art (nationella proven inställda).
** Om du inte vet vad det är, fortsätt med det.
*** Den som med viss fantasi även kan upplevas som en scen i en splatterfilm givet färgen på vattnet som rinner ner i golvbrunnen men nu känner jag att jag ger lite väl många detaljer så låt oss återgå till brödtexten.
**** Barn nummer tre går jag inte ens in på, då var jag så porös att hon bara trillade ner när jag var på väg att hämta ett glas vatten.
***** Jag bara skojar, chilla, klar vi köper. ******
****** Eller?*******
******* Förlåt, jag ska sluta nu. Asteriskerna är bara ett tecken på mitt speedade stämningsläge så här i pandemitider.

13 kommentarer:

  1. Det skulle vara bilden av hur jag kärrar in lass efter lass med egen skörd från de cirka 12.000 överinköpta grönsaktfröna i vår nybyggda jordkällare. Luften är frisk och krispig och jag skymtar aroniabusken i ögonfrån som dignar av bär och tänker att ”det ska jag koka marmelad av någon regnig dag. Jag är iklädd en egenstickad oversizad ulltröja eftersom jag under karantänstiden kunde steppa upp från otaliga mössor till ett riktigt plagg. Barnet sitter på jordkällarkullen och plockar en kråka jag skjutit i skogen. Vi kallar det skogskyckling för vi har upptäckt att en nystekt kråka inte alls är att förakta! *

    I hemlighet njuter jag lite av att vi båda vuxna är hemma och jobbar på allt vi kan för att rusta mat, ved och annat praktiskt eftersom arbetslösheten drabbat även norrlands inland efter krisen. Jag har nästan glömt hur det är att jaga iväg till jobbet för att försöka vända ännu en röd sifferstapel.

    Grannfrun kommer förbi med ingefärate, hon har trejdat med en annan bekant som fått tag i ingefära och vi sätter oss i höstsolen och bara njuter av höstens färgskådespel. Hon berömmer min tröja och jag beundrar hennes egentovade hatt. I början av krisen slängde de ut kapitalvarorna ur garaget och skaffade ett gäng får som vi nu delar vårdnaden om. Tänk om folk visste hur lycklig man blir av får.
    Life is good.

    Morsan

    * Försäkran ur boken Jägarskolan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skogskyckling comin' up! Om man häver på rikligt med tacokrydda kan jag lova att barnen äter det. Älskar dina kommentarer Morsan, de är som små rara pärlor som trillar in alltför sällan (men därigenom blir de desto bättre).

      Radera
  2. Släkt-träff. Våra är sjukt kul, men den till Valborg lär brinna inne.

    //Ingolf

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja så lär det nog bli, åtminstone för 70+ (som brukar vara stommen i dylika events).

      Radera
  3. Jag är tacksam över att jag aldrig kommer behöva föda barn. Det räcker så bra med de fölningar jag varit med om. ;-)

    Min målbild är väldigt tydlig, vi kommer genom kurvan, jag använder ytterskänkeln för att informera om att vi ska vända runt, ser hindret komma, hästen spetsar öronen och så flyyyyyyger vi! Landar och galopperar vidare samtidigt som jag skrattar högt. :-D

    För övrigt så är den där tanken om att se längre än till själva ribban, nåt som jag fick lära mig på en tävlingskurs. Det är först när man är hemma igen, efter tävlingen/utmaningen, som man kan säga att man genomfört. Tydligen är det ganska vanligt att de som bestiger större berg når toppen, men sen dör på hemväg istället, just pga fel målbild.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spännande Fri2032 (eller: Fri2042 givet rådande läge?). Både hästvokabulären (utan dig hade jag inte kunnat konversera mina bordsgrannar...Zoom-bekanta på temat hästar. Men framför allt: Målbildsinfon. Som ju bekräftar det jag skrev och är det något vi gillar så är det ju medhårsstryk. Jobbar du hemifrån nu?

      Radera
    2. Hahaha, jag ska byta namn till AldrigFri. ;-)

      Ja, nu är jag nästan fri. Förutom alla dessa komiska Teamsmöten där man mutar och kan roa sig med annat samtidigt som det tjattras om oväsentligheter. Ingen vet att jag sitter i underkläderna, hehe (dvs kameran avstängd pga lite bandbredd).

      Radera
    3. Mötena utan video är definitivt bäst. Det är dock svårt att hävda dålig bandbredd på varannat möte. ;-) Dock har vi infört morgonmöten varje dag, gemensam fika och avstämning med chefen i en kvart men det är skönt att slippa kontorslandskapet och även om man vissa dagar är sjukt ineffektiv så får man ändå mer gjort i slutändan. Med en liten organisation med en väldigt social chef (läs gul även om det inte är vetenskapligt) har vi valfriheten att jobba hemifrån eller från jobbet. Jag har pga förkylning valt att jobba hemifrån och kommer nu att fortsätta det för det är skönast. Plus att jag inte vill tillbringa 8 timmar med mina kollegor som har en annan syn på detta med social isolering. Det som är komiskt är att chefen hade fått order att jobba hemifrån av styrelseordföranden. Det gick verkligen att se på henne hur mycket det tog emot. När hon berättar om sina helgplaner känner jag mig som introvert utmattad innan hon kommit till söndagens planer.

      Det som är mest störande med det hela är påskplanerna med vårvinter som gick i stöpet och en kommande Pragresa i maj som sannolikt inte blir av. I övrigt så kan jag tycka det är synd att vissa jobbgrejer inte blir av men det är ju inte hela världen.

      Radera
  4. Kan man hoppas på en sista minuten till solen och värmen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja herregud, så avlägsen den tanken känns. Och så otroligt fort man anpassar sig. Jag har ju en, sedan 1,5 år, planerad Paris-resa med minstingen i slutet av maj. Eller "hade" ska jag väl säga. Smart drag att boka ej avbokningsbart flyg (Norwegian lär ju iofs inte finnas i slutet av maj så strunt samma) och pynta fem hotellnätter up front utan möjlighet att avboka. Fast jag försöker se det positiva: De tio tusen som brinner inne jämkas av lika mycket som hade tillkommit i två andra hotellnätter i anslutning till resan, transfers, kostnad att äta/vara i Paris etc. Men det gick från dag till annan: Katastrofkänslan (eftersom barn #3 längtat efter den här resan i flera år, vi har legat och läst böcker om Versailles och Eiffeltornet sen i höstas) till acceptans och någon form av tacksamhet att vi befinner oss där vi gör: Friska i familjen, på ett ställe där vi inte riskerar att smitta ner andra. Vi har mat, TOALETTPAPPER, en fortfarande fungerande sjukvård. Människan är ett anpassningsbart djur, alltid bra att bli påmind om det.

      Radera
  5. Du är för rolig (om man nu verkligen kan vara det) fru EB. Ett fulländat ljus i Coronaträsket! Tack för det, nu orkar jag börschraset några dagar till :-)/M

    SvaraRadera
  6. Jag ser fram emot när dom 200dagarna som är utfäst ska gälla innan börskrasch har återhämtat sig.
    Annars ser jag fram emot att vägra sälja och stolt kunna komma ut på andra sidan och säga att det funkade denna gång med (?)

    SvaraRadera
  7. De 200 dagarna av börsnedgång ser jag också fram mot men de är visst ett genomsnitt har jag läst i någon blogg 😂
    När nu mamma 80+ har blivit opererad med förhoppningsvis gott resultat tar vi sikte på den sedan i julas inbokade kroatienresan i slutet på augusti. Man ska väl inte måla f-n på väggen men det börjar verka osannolikt.

    Om jag visionerar på hemmaplan istället så får det bli en fjällvandring eller om man nu inte vill dela med andra får man väl hyra en stuga då! Men kalfjället när ripriset skiftar färg till röd-orange och luften är klar och solen skiner och vattnet går att dricka direkt ur jokkarna är svårslaget.

    Sedan har jag förhoppningsvis kommit till skott på jobbet och bytt jobb.

    SvaraRadera