The Art of Frugal Hedonism Del 7 - Ekonomin är en bitch

I mitten av 1900-talet var det många - däribland Keynes och president Eisenhower - som förutspådde att den genomsnittliga arbetstiden i takt med att produktionskapaciteten ökade, skulle reduceras. Kraftigt. "Man will be faced with [...] how to occupy the leisure, which science and compound interest will have won for him." År 1965 förutspådde en av senaten beställd utredning att snittamerikanen år 2000 skulle arbeta 14 timmar per vecka med runt sju veckors semester om året.

Yeeez indeed. Hur blev det så här? "Why aren't we all scratching our heads and saying "Hold on a minute, I think I'd like the version where the machines have us all doing less work please"? För även om man undantar alla privata affärer folk passar på att sköta på arbetstid, återstår ändå 21 timmar att redogöra för.

Författarnas teori #1: Att vi i vår kultur förknippar en intetsägande karriär med att vara en misslyckad person. Dessvärre finns ingen allmänt vedertagen måttstock för när man är lyckad varför fölk i regel springer förbi "målsnöret" och fortsätter sträva trots att de nått över snittet vad gäller såväl karriär som materiell nivå. Det är här författarna menar att man bör hitta sin "sweet spot" - den nivå av materiell standard då man inte längre har svårigheter att tillgodose sina basala behov, men innan man når den nivå där man med råge kan betala för all upptänklig konsumtion men trots detta känner sig missnöjd och eventuellt fångad i en livssituation som kräver konstant arbete för bibehållande av status quo.

Författarnas teori #2: Det kan finnas ett intresse i samhället i stort att hålla människor i arbete under en stor del av den vakna tiden. Författarna refererar till Raptitude-bloggaren och komikern David Cain (se blogg i blogglistan till höger): "Keeping free time scarce means people pay a lot more for convenience, gratification, and any other relief they can buy." Vi ser ju själva exempel på hur vår egen pensionsmyndighet gillar att upprepa mantrat att "Jobba mycket och länge och när du jobbat mycket och länge ska du jobba lite till."* Om jag vore politiker hade jag antagligen varit en aningen nervös för vad populasen tagit sig till om man hade haft fem lediga dagar i veckan istället för två. Visserligen borde nöjesindustrin gå bättre, och så även shoppingen (vilket i Sverige är synonymt), men vilka otyg folk hade kunnat hitta på. Vara i skogen, umgås med andra människor och tänka en större andel egna - ej företagsägda - tankar, föra djupgående samtal och ifrågasätta samhällsstrukturer. Det hade kunnat bli riktigt stökigt.

Författarnas teori #3: "And then, of course, there is The Economy. That heffalump is perhaps the most oft-cited reason for why we need to keep 'creating jobs', working them, and shopping - whether or not there is work that needs to be done or things we need to buy. The problem here is that The Economy requests the absurd: endless growth on a planet of finite resources. Yes, The Economy would suffer if we all started working less. Even the drop in hospital visits for stress-fuelled diseases would register negatively with the GDP, as would the reduction in resources mined to keep office lights and photocopiers humming around the clock..."

Den sista punkten korrelerar väl med det samtida ifrågasättandet av GDP (BNP) som mättal för ett lands framgång och välstånd. Vid Romklubbens 50-årsjubileum sades: “Measuring our success on GDP growth has proven inadequate to the task and it also masks a growth in inequality between rich and poor. New indicators such as a Genuine Progress Indicator could more accurately measure economic welfare[1].Today there is a large literature on shortcomings of GDP and a lot of proposals for alternative indicators of economic and social progress[2], but the issue is far from settled."

Rom-klubben har ett utpräglat hållbarhetsfokus. Det är kanske inte helt otroligt att det mätetal som togs fram mellan världskrigen och som finjusterades av bland annat Keynes efter andra världskrigets slut samt etablerades under de historiskt utan motstycke starka tillväxtåren under 50- och 60-talen, inte är helt fräscht längre. Det är kanske dags att tänka nytt, anpassat för vår tid och utifrån den forskning kring ekonomi, klimat och hälsa vi har idag? För vi är väl inte fem år gamla barn som insisterar på att mamma varje kväll läser samma saga för att det alltid varit så?

Vad tror du skulle hända om en stor del av mänskligheten skulle finna sin "Sweet Spot" och anamma en mer lågintensiv livsstil?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Ingen bryr sig om vilken bil du kör. Folk bryr sig inte ens om huruvida du har en bil. D.s.

* Inte ett ord, systra mi, om eget sparande för att kanske undslippa att jobba tills man är 95. Om jag inte var foliehatt innan är jag det nuförtiden.

9 kommentarer:

  1. Tycker inte det finns någon anledning att ta på sig foliehatten. Hur mycket jobbas det egentligen över en normal livstid? Minus resande och slackande för att vila upp sig efter studenten, därefter sent slutförda högskolestudier, rejält tilltagna semestrar, föräldraledigheten och vab som gör närvaron i arbetslivet till en schweizerost, avslutande med en rejält tilltagen pensionärstillvaro.

    Jag tror också att lönearbete och konsumtion är det sätt på vilket vi normalt sett uttrycker sociala relationer i en marknadsekonomi. Ta bort det och många människor skulle fara illa, innan de börjar arbeta igen. Däremot tycker jag mig se många intressanta förändringar i arbetslivet: synen på kvalificerade yrkesutbildningar kopplade till framgångsrika lärlingssystem, den framväxande gigekonomin m m. Frågan för de flesta är inte OM vi ska arbeta, utan HUR.


    Det fria livet är tror jag bara för "the happy few" för att citera en annan outsider way back.

    SvaraRadera
  2. Du har rätt i det att arbetslivet står inför stor förändring och jag välkomnar den förändringen. Jag tror att många idag upplever att de ger avkall på kvalitativ livstid för rat race. Gig tror jag är mycket bra för psyket om ekonomin tillåter det. Jag hoppas också på ett skifte i människors intressen som möjliggör umgänge utan att det kretsar kring konsumtion.

    Vem är denna outsider du citerar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stendhal. Men hans happy few var nog bara glada för att de förstod hans stil o skrivande. Vi har lyckligtvis mer än så att glädjas åt.

      Radera
  3. Intressanta reflektioner. Jag tror också arbetslivet är i förändring, men jag tror det kommer att bli stormigt. Mänskligheten är inte skickad att vara ädel. Få människor vill arbeta för the greater good och om det inte finns en stubin som brinner är det ingen som bryr sig. Generellt sett, det gäller förstås inte oss. :-) Å andra sidan hade det varit trevligt om allt fungerade som i Star Trek.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det kan finnas en poäng där. Sen tror jag personligen att tid (och möjligen mark) kommer att bli framtidens statusmarkör i ”upplyst medelklass”. Det kommer att ge högre status att leva på mindre men att ha tid för självförverkligande och mindre status att ekorrköra och köpa Kinaplast. Vilket är en rätt logisk konsekvens av Maslow. Dessutom är det ju redan lite så.

      Radera
  4. Det finns en miljömedvetenhet hos medelklassen men att den sträcker sig till att leva på mindre håller jag inte riktigt med. Du ska helst äta ekologiskt och sortera sopor. Nu verkar folk skryta med sina gula gräsmattor. Men hur många väljer ändå inte en suv som bil (vilket måste vara på grund av alla farthinder i stan). Snacket vid fikaborden handlar mycket om renovering av ditt och datt eller inköp till trädgården för att inte tala om alla resor som görs. Mycket av prylarna köps för märkets skull även om miljöargument ibland används (men eftersom de ofta byts ut inom 1-2 år så är det oftast skitsnack). Om du är med i FB grupper för valfri hobby går mycket av diskussionerna ut på vilken pryl som är bäst för dittan och dattan. Eller säljgrupperna där någon man har köpt en cykel för 20-30 tkr och använt den en gång eller ett fåtal gånger men nu vill uppgradera eller insett att han inte hinner cykla så mycket. Kvinnor säljer oftast för att de tappat intresset eller på grund av ryggproblem.

    Sedan finns det en del subkulturer såsom FIRE och minimalism som fokuserar mer på utrensning och inköp. Det finns också en generation pensionärer framförallt på landsbygden som lever väl på låga pensioner med låga utgifter (inte de som gnäller i kvällstidningarna). Livet går runt helt ok eftersom hus och bilar är betalda.

    Jag tror också mer på ett arbetsliv som går mot en gigekonomi men jag tror inte vårt samhälle är anpassat för det. Det kräver mycket mer flexibilitet i socialförsäkringssystemet och att folk har pengar sparade för att klara sämre månader. Ett utmärkt exempel på personer som klarar sig väl är vårdpersonal. Alla villa ha dem men de överger landstingens eller regionernas usla förhållanden och går över till att jobba som vikarier alternativt för bemanningsbolag. Mer flexibilitet och bättre betalt. Min syster som är sjuksköterska skulle lätt klara sig med att jobba halva året OM hon var lite ekonomiskt sinnad. Om jag inte avskydde sjukhus skulle jag överväga att byta bransch.




    SvaraRadera
    Svar
    1. Gällande gigekonomin tror jag att många tror på snabb förändring mer eller mindre över natt. Jag tror väl mer på en inkrementell förändring i takt med att millenials går in på arbetsmarknaden och 50-70-talister går i pension. Jag tror inte att mina barn siktar på 9-5 på kontor AB. Förändring ligger i samhällens struktur och det socialförsäkringssystem vi tycker har funnits i evigheter har inte funnits mer än en knapp mansålder. Vad som än kommer att ske så sakteliga, tror jag att det kommer att ske i god riktning. På samma sätt som samhällelig utveckling historiskt varit överlag positiv (eller snarare: två steg fram, ett steg bak, ständig trial & error).

      Den där tysta massan av nöjda lantispensionärer: min målbild!

      Radera
    2. Jag tror inte heller det sker över en natt. Det har samhälleliga förändringar aldrig gjort. Sedan tror jag inte heller det är en så stor katastrof som många förutspår utan det är också något som skett och sker i alla branscher i mer eller mindre mån. Det jag kan irritera mig på att är att det alltid framställs som världens undergång istället för att våra kära politiker funderar på hur vi ska anpassa oss istället.

      Jag vet inte om jag vill bli lantispensionär men inte vill jag heller bli pensionär i Malmö. Vilket jag insåg precis löser frågan om extraamorteringar.

      Radera
  5. Hej tittare, jag är Nelson och håller på att dela mitt vittnesmål här, min mamma introducerade mig för Great Baba Ogbogo när hon upptäckte att jag inte kunde få min fru gravid efter 3 år av vårt äktenskap. Sedan förde dessa så mycket problem i mitt äktenskap och ledde till en skilsmässa. hon sa, han är mycket andlig och kan få min fru att återvända till mig i glädje och vi kan få barn tillsammans. Till att börja med tvivlade jag inte förrän jag kontaktade honom och sedan kastade mäktiga trollformler på mig och fick min fru att återvända till mig efter att ha gjort det som begärdes av mig och det behövande. Nu är vi också nöjda med vackra barn. Redan från dagen arbetade Great BaBa Ogbogo för mig och löste mina problem. Jag gjorde ett starkt löfte om att så länge jag lever, jag kommer att fortsätta att vittna om godheten i hans stora verk, och för de där ute som står inför förhållanden och äktenskapliga svårigheter ska snabbt kontakta honom och bli en lycklig vittnesbörd som jag. Jag släpper hans kontakt här, e-post: greatbabaogbogotemple@gmail.com eller hans WhatsApp-nummer. +447440557868 ...

    Han fick min ex fru att återvända till mig i glädje

    Han botade mig från en impotent man till en riktig man.

    SvaraRadera