En tacksamhetsövning

Som ni vet är det GULD för psyket att lära sig känna tacksamhet. Jag nämnde för någon vecka sedan att jag börjat läsa "Svälten - hungeråren som formade Sverige" av Magnus Västerbro och det går därefter inte en dag utan att jag känner sådan liderlig tacksamhet till sakernas tillstånd. Vet ni att det fanns svenskar som för knappt två hundra år sedan gav bort sina barn för att de inte kunde ge dem mat? Som bondgårdsslavar till Norge bland annat?

Så när jag nu står på morgonen och fixar min i nutidsmått blygsamma standardfrukost -havregrynsgröt med eget äppelmos och Lidls röda mjölk - erfar jag true bliss för i hungerårens Sverige åt man barkbröd och åkersork. Om man hade tur vill säga. Hade man otur var man så orkeslös att man bara låg i sin loppbitna halmbädd och stirrade in i väggen. Det var inte så mycket G.A.D i inredningen heller, merparten av befolkningen på landsbygden bodde i så kallade "jordkulor", ungefär som de jordkällare dagens hipsters drömmer om att förvara sina egenodlade rotfrukter i, när de inte glider runt och hejar på varandra i Vasastan eller bakar surdeg på Österlen.

Jag fick av en god vän, låt oss kalla hen IGMR, en fin årsdagbok för ett tag sen, ni vet den typ du kan börja skriva på när som ink. bulleting och allt sånt som kalendernördar gillar. Man har ungefär en liggande A6 på sig att skriva varje dag och då fokuserar jag på tankar av tacksamhet och glädje, för att låta helt Kay Pollacksk. Ungefär som gamla Ryding-formulan:

1. Något gott du ätit
2. Något vackert du sett
3. Något som fått dig att skratta

Testa, det är löjligt bra och forskningen ger stöd för att detta höjer dina nivåer av tillfredsställelse och ger dig bättre mental hälsa. Något de flesta av oss är betjänta av i dessa apokalypsernas festivitas.

Jag testade att dra tacksamhetstänket till nästa nivå, för i veckan fick jag elräkningen för Q1. Den var faktiskt inte så blodig som jag trodde - vår löpande elkostnad låg i januari (d.v.s. för Q4 2019) på nästan 8 000 papp. Enter: Värmepumpen i matsalen och nu var den på 6 400 kronor och jag har en känsla av att det varit kallare under Q1 än under Q4. Strunt sak samma, 6 400 kronor är pengar det med, men jag bröt ner det. I antal dagar och antal personer i vårt hushåll. Det innebär att vi var och en betalar 14 kronor per dag för att få denna underbara värme i vårt hem. Vi får ljus. Vi kan laga mat enkelt och smidigt och vi kan tvätta oss i varmt vatten. Kanske bäst av allt: Vi kan ladda våra mobiler så att vi har något att göra i midvinternatten, ha kontakt med våra vänner på andra sidan jordklotet (nåja, Stockholm), vi kan se på TV och min man kan spela på sitt elektriska piano som har hörlurar och på så vis inte störa oss andra inte bli störd av oss andra. Kort sagt: Femton kronor per dag för alla dessa underverk, ungefär en krona per vaken timme och person för denna ultimata lyx.

Sen fick jag dubbla räkningar av Lantmäteriet eftersom jag av ROT-skäl vill göra min man till delägare av huset* och försökte känna samma tacksamhet. Jag hade nämligen skickat in gåvobrevet utan att det först registrerats hos Skatteverket vilket föranledde Lantmäteriet att skicka oss två expeditionsavgifter à 850 spänn. Jag hävdar fortfarande att det inte framgår med önskvärd tydlighet att registrering hos Skatteverket bör ske innan man skickar in gåva mellan makar-blanketten utan menar att detta är en illvillig scam och ett sätt för Lantmäteriet att tjäna lite extra kosing så här i pandemitider, något de inte höll med om genom att skicka någon invecklad länk till där detta stipuleras. Det faktum att jag av misstag skickade in min klagan från bloggmailen byggde inte direkt mitt case. ("Tjenis tjenis, Fru Efficient Badass här, är ni sjyrre och plockar bort den där extra fakturan va"). Men även DÄR applicerar jag mitt tacksamhetstänk och försöker se denna ohemult dumma avgift i proportion till det faktum att jag faktiskt fick kåken utan att behöva betala dubbla lagfartsavgifter (detta stör mig kanske mest med hela historien - att mina boomerföräldrar kunde sköta det rätt, de som kallar min blogg för "din hotspot") och därtill har vi ett underbart ställe att bo på och det i Sverige som inte är under svältåren 1867-1869. Tack!

Att känna tacksamhet är helt enkelt en underskattad teknik till omedelbara känslor av välmående. Jag skulle rekommendera er alla att särskilt i denna tid åtminstone testa att ta till detta grepp under en vecka. Och då inte genom något flummigt "jag borde känna mig mer tacksam" utan genom att handgripligen, varje kväll, notera saker ni är tacksamma för, saker ni skrattat åt under dagen, vackra saker, goda saker ni ätit jumjum, det är trots allt påsk och om inte annat får du dricka påskmust som är helt oslagbart gott.

Är du bra på att känna tacksamhet eller finns det muskler att bygga?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Lång historia. Att jag insisterade på att få stället som enskild gåva av mina föräldrar för tre år sen är ett resultat av min hypokondrisk/paranoida ådra och går ut på att jag hyser en stor skräck för att hastigt dö (vilket för en hypokondriker i min liga är ett plausibelt scenario ungefär en dag av två) och därmed lämna fältet fritt för valfri gold digger att gifta sig med min man som kommer att dö före henne och då kommer huset försvinna ur släkten efter tio generationer vilket i min värld är värre än själva döden och/eller äktenskapsfriden mellan mig och min man. Men nu stundar takrenovering och givet min usla inkomst krävs ägardelning för att det ska bli något ROT att tala om.