Meet the Frugalwoods 2

Som sagt, Nate lyckas sälja in den nya livsplanen till Liz. Hon berättar: "I felt so let down by the conformist path I'd followed up to this point that I was willing to take a leap. I was starting to accept that for me, fulfillment didn't come in a paycheck envelope. I'd done everything you're "supposed" to do. And I hated it."

De enas alltså om full fart framåt. Initialt grämer de sig åt det slöseri de historiskt ägnat sig åt i form av restaurangbesök, extensiv shopping och outsourcing av typen kemtvätt, salongs-behandlingar och renoveringar. De inser samtidigt att utan att ha testat "The American Dream"-livsstilen hade de inte kunnat konstatera att det inte var rätt väg för dem. Jag håller ju helt med där. Hade jag inte levt consumer sucka-liv fram till 2011 hade jag nog inte med sådan emfas gjort en helomvändning. Det finns en viss logisk tågordning i livet - hade alla fötts allvetande och med ögonen på bollen redan dag ett hade vårt samhälle bestått av outhärdliga besserwissers. Nu behöver man bara dras med dem på snålbloggar som Frugalwoods.com eller den här. Frugalwoods anammade en spar-approach som de kallar "The $0 budget". Eftersom "...spending is like gas: it expands to fill whatever space you allot to it. My rationale was that with $0 budget, I'd approach the month from the mind-set that I wasn't going to spend any money. At all."

Därefter finkammade de samtliga utgifter förutom amorteringen och tryckte bort allt som inte uppfyllde kriteriet "Behöver vi detta för vår överlevnad som två människor och en hund-familj?"

R.I.P Frugal Hound

Därmed rök restaurang- och caféliv, kemtvätt, taxi, shopping, allehanda nöjen och resor men kanske mäktigast av allt: All out-sourcing av tjänster. De lär sig allt från att renovera hemma till att klippa varandras hår. Liz inledde ett tre år långt totalt shop stop på kläder efter att hon konstaterat att hon med hjälp av sin existerande garderob kunde ha olika outfits på sig varje dag i två månader. Värt att nämna är att de inte skar bort absolut allt. På samma sätt som jag personligen inte kan leva bara på potatis en vecka, måste extremt sparande späs ut med enstaka guldkorn, annars blir det outhärdligt. Ett exempel från Frugalwoods är deras Soda Streamer, ungefär där ligger ribban.* 

"By retaining the things we love, we were able to craft a lifestyle that isn't focused solely on saving money, but rather, on optimizing four our priorities. I imagine you'll be amazed at how many insignificant line items are gobbling up your funds month after month. The key is to identify what matters most to you, what brings you the deepest enjoyment, and then abolish all of the sub-par iced teas on which you're frittering away your cash." Alltså, den där sista meningen, ska jag någon gång skaffa en tatuering så är det den.

Om jag går till mig själv har jag sedan 2011 raderat en mängd olika "line items" från min budget, men jag har också valt att ha några kvar. Exempelvis professionell fotvård, några årliga besök på Operan och Waldemarsudde, någon Richefrukost och Brittfylla i månaden. Dessa saker kan jag helt klart överleva utan, men de tillför mitt liv sådan kvalitet att jag väljer att låta dem stå kvar. Frisörbesöken, restaurangluncherna, premiumtvålen och dussinresorna till Teneriffa däremot, tillförde inget värde och möjliggör genom sin frånvaro en del laborerande med planer som involverar höns i Hälsingland.

Frugalwoods belyser också de mäktiga krafter som sätts i rullning vid extrem sparsamhet. Jag tror inte att det är en slump att FIRE-rörelsen fått stort genomslag hos många högpresterande människor. Exempelvis är många av MMM:s följare högskoleutbildade, företrädesvis inom Tech. Även Frugalwoods och våra svenska motsvarigheter, exempelvis FFF, har akademiska utbildningar och ambitiösa karriärer bakom sig. Kanske är det inte en slump att folk som har denna bit-tills-det-krasar-mentalitet också går igång på långsiktiga, kvantifierbara mål? "Once you begin down the road of frugalizing, it's nearly impossible to stop. It becomes a game, a competition, and an invigorating challenge. You get to win at your own life."

Extrem sparsamhet passar med andra ord den personlighetstyp som var vinnare i Marshmallowstestet. Liz skriver: "We both recognized that the pleasure we'd derive from those weekly dopamine hits of our latte treats couldn't compete with the promise of not having to slump in grayscale cubicles every Monday through every Friday for nearly every year of our adult lives. Since we were working toward an ever-crystallizing goal of decamping to the woods, frugality wasn't about what we were giving up; it was entirely about what we were going to gain." Samma sak erfor ju MMM när han efter varje rävskift som programmerare tog dubbla trappsteg ner till cykeln på bottenplan: "Yes, ytterligare 100 dollar närmare friheten!" Detta gjorde han inte i ett kvartal, inte i ett år utan under tio års tid! Det är som marshmallowstestet för marinkårssoldater.

Det som slår mig när jag läser Frugalwoods beskrivning av själva genomförandet - disciplinen & uthålligheten, är att FIRE-strävan har vissa likheter med sportslig strävan. Inte för att jag vet något om hur det är att ha sportslig strävan**, men jag har ju hört hur professionella idrottsmän resonerar - det finns inget annat än målet.*** Det är intressant att idrottaren nog av de flesta skulle anses som beundransvärd, medan FIRE-personen av rätt många skulle anses vara en kuf.

Med vänlig hälsning/
FruEfficientBadass

* Av någon anledning är patronerna mycket dyrare i USA än i Sverige så de lade motsvarande närmare 500kr/månad på bubbelvatten.
** Min definition av en lyckad gympalektion på gymnasiet var om jag under lektionstid lyckades tjuvröka.
*** Jämför min strävan att koka egen ärtsoppa för att spara 13 kronor i veckan mot Gunde Svans utbyte av stavspetsar för att tjäna ett gram.