Meet the Frugalwoods 4

Uppdatering: Ni kan sluta maila nu. Grattis MK 08:02!

Men ska det då aldrig ta slut? tänker du. Jag lovar, det här är sista inlägget om Frugalwoods. I slutspurten av denna bok jag nu hackat sönder beskriver författaren hur underbart det är att leva med årstiderna på gården i Vermont, där både hon och hennes man såväl kontorsarbetar (de frilansar lite), typ jordbruksarbetar och är del av det lokala samhället. Jag blir yster som en kalv som ser en bild på grönbete när jag läser: "In the city, our lives were divorced from the natural world. It didn't matter if it was snowing, or 95 degrees, or if blackberries were ripe somewhere; we were in offices all day long no matter what." 

De talar också en del om själva Community-livet; att byta tjänster och produkter med varandra och allt är sådär härligt tralala det bara kan bli i en amerikansk film som handlar om de onda, stressade människorna i stan och de goda, ostressade människorna på landet. Men bortser man från den här något stereotypa bilden av urbanlantliga kontraster tycker åtminstone jag att det är svårt att värja sig från nedan meningar:

"While I'm pretty sure the phrase "extreme frugality" sound like a penance, it's actually the exact opposite. It's a deliverance. Nate and I consider our lives to be luxurious: we live where we want, as we want, on our own terms, and we're not beholden to anyone else."


Jag är visserligen förtjust i vår plan om att ha höns i Hälsingland under några år. Men det är inte för livet. Jag vill också någon gång bo i Paris. Utan ett permanent boende i Stockholm hade det absolut varit görbart även på en slimmad FIRE-budget. Jag vill någon gång långtidstågluffa genom ett vintrigt Europa och bo Air bnb på konstiga ställen. Hade det inte varit för min rädsla att bli kidnappad av terrorgrupper hade jag velat bo i en riad ett år, med enda sysselsättning att fingervirka långa trådar av garn och dricka myntate. Som ekonomiskt oberoende är jag ju lika ekonomiskt oberoende oavsett var på jorden jag råkar befinna mig.* Sug på den tabletten några timmar och säg att FIRE är för töntar. Tönt kan du vara som sitter fast i ditt skinande ekorrhjul med nyrenoverat kök och prenumeration på fem glansiga månadsmagasin. Tur du har ett dyrt kanalpaket så att du åtminstone kan se en fiktiv skildring av hur världen ser ut utanför din medelklassförort.**

Andemeningen är att extrem sparsamhet och ekonomiskt oberoende gör dig oberoende, punkt slut. Om du sen vill fortsätta din medelklassdröm - gör't. Men i samma nanosekund du får en vidrig chef alternativt att din man börjar dejta artonåringar, drar du FU-kortet och drar. Alternativt utan ovan scenarios - i harmoni med din äkta hälft - startar nötfabrik eller vad ni nu känner för att göra.***

Jag är sedan min traumatiska bokhylleupplevelse i höstas principiellt mot att bygga hylla. Den här boken köpte jag för att jag vill stödja författaren då jag under flera år haft privilegiet att ta del av hennes välskrivna, roliga och reklamfria inlägg helt gratis. Däremot vill jag inte ha kvar den i min ägo så den som är först med att maila sin postadress (eller hemlig PO-box om ni är rädda för att jag ska komma hem och stalka er) får boken (obs den är fullklottrad med anteckningar och nej jag kommer inte outa ert namn eller adress i blögga). Maila på min adress som synes i sidhuvudet. Jag vill också passa på att tipsa om senaste MadFientist-podden som sammanstrålade på något FIRE-konvent nyligen. Med i runda-bords-samtalet är den legendariska Vicki Robin, drygt 70 år och författare till en av de första FIRE-böckerna Your Money Or Your Life.

Jag gillar alla MadFientist-episoder, men det här avsnittet var ovanligt bra.**** Det som är tydligt är hur lite man i FIRE-kretsar diskuterar pengar och placeringar***** och hur mycket man diskuterar meningen med livet. Lyssna på avsnittet så fattar ni vad jag menar. M.K - kan du inte spänna fast din särbo och tvinga hen att lyssna på den här episoden? Då kommer hon svart att vara med på tåget.

Med vänlig hälsning/
FruEfficientBadass

* Fast kanske lite mer ekonomiskt oberoende i Marakesh än i Paris.
** Ett oproportionerligt kaxigt uttalande för någon som inte är i närheten av ekonomiskt oberoende och som dessutom saknar alla de features som nämns i meningen
*** Vad är en nötfabrik?
**** Vad är det med amerikaner och deras punsch-line-aktiga vältalighet hela tiden?
***** Det är nästan uteslutande "Släng in dem i en indexfond och sluta tänk på dem" som gäller.