Om jag bara fick ge ett enda spartips...

Likt alla som har barn födda mellan 2000-2010 har jag sett Bee Movie. Den är helt okej faktiskt. Inte lika bra som Toy Story (jag grät i trean) men betydligt bättre än filmer av typen Antz. Any How, jag kom att tänka på den filmen för ett tag sedan när jag var ute och gick. I vanlig ordning fantiserade jag om att jag var inbjuden till Sparpodden och fick möjlighet att ge mina åsikter om sparande och när Jocke Bornhold ställer frågan "Om du fick ge ett och endast ett spartips till lyssnarna, vad skulle det vara då?" svarar jag efter fejkad tankepaus: "Tänk som en student".

I filmen Bee Movie, vars handling jag inte minns i detalj, hamnar huvudkaraktären Barry i trubbel av någe slag och måste få andlig vägledning att lösa sitt uppdrag varpå flocken börjar skandera: "Think like a bee, think like a bee" varpå han finner sin inre kompass och kickar human ass.

På samma sätt coachar jag mig själv ibland när jag står inför en privatekonomisk utmaning. "Ska jag köpa den här flaskan vin för 200 kr? Är det rimligt att gå på den här rean?" Då börjar min inre hejarklack mantra: "Tänk som student, tänk som student!" och då vet jag precis hur jag ska göra. När jag pluggade för många år sedan levde jag på, jag minns knappt, 7 000kr i månaden? Jag bodde i en tvåa med sambo, åt mat (vi veckohandlade för 500kr på RIMI- rest in peace), drack vin (billigt rödtjut), hade kläder på kroppen (HM-rea), gick på bio ibland (med studentrabatt), åkte till och med utomlands (och sov på någon Erasmuskompis soffa). Med andra ord - mitt liv var helt okej. Jag skulle säga att min livskvalitet var helt jämförbar med den jag har idag eller den jag hade när jag fortfarande var consumer sucka. Minus att jag nu har min underbara man och barn såklart och andra disclaimers ni fattar vad jag menar.

Så idag, när jag står inför en hedonistisk frestelse av typen kängor för 3 000 spänn, cocktailtomater för 249kr kilot (ett verkligt exempel från ett köpcentrum nära mig) eller all inclusiveresa till Sydafrika för 50 papp (har inte varit på tapeten, men skulle den dyka upp), behöver jag bara tänka: "Vad skulle studenten i mig gjort?".

Jag uppskattar verkligen min inre student. Hon är som en personlig assistent som tar hand om smutsbyken. Nedan en lista på vad hon åstadkommit de senaste åren:

- Sålt villan i förorten för ett billigare lägenhetsboende
- Sagt upp städhjälp
- Gjort sig av med barnhämtningen på skolan
- Sagt upp ett antal olika prenumerationer och abonnemang
- Dragit ner på kött
- Börjat göra lunchlådor
- Gjort sig av med bilen
- Slutat med de årliga charterresorna
- Slutat handla nya märkeskläder och börjat slita på det hon har
- Lärt sig ta hand om sina skor och stövlar istället för att köpa nya varje år
mm mm.

Visst kan du sticka undan ett par tusen i månaden genom att skippa take away-latten eller genom att anamma andra ytliga pseudotips från kvällspressen. Men du kommer aldrig att bli ekonomiskt oberoende på en snittlön om du inte ändrar tankesätt i grunden. Om du strävar efter personlig frihet, släpp ut din inre student och låt hen ta dina beslut de närmaste åren.

Mvh/
FruEfficientBadass