FIRE och vård-gig

En vän till mig jobbar inom den privata vårdsektorn, ni vet den som regelbundet får spö i media för blöjvägning e d. När jag för henne att jag under min kommande studietid (och kanske även efter) gärna hade jobbat inom hemtjänsten, berättade hon följande för mig: Givet den demografiska utveckling vi står inför (primärt 40-talisternas åldrande men även därefter) kommer vi att lida stor brist på vårdpersonal framöver. Enligt nedan klipp från Svenska nyheter från februari i år kommer antalet människor som är >80 år att ha ökat med närmare 50% om bara nio år. Kolla från 9 minuter in i klippet för pedagogisk beskrivning.


Även om alla som idag är arbetslösa bland invandrare får jobb inom vårdsektorn räcker det inte till, det behövs uppskattningsvis ytterligare några hundra tusen, helst utbildade, vårdmedarbetare för att klara av behovet. Men AI då? Ska inte de ta över alla lågkvalificerade jobb har en ju hörter?

AI kommer att kunna automatisera en stor del av våra processer och då företrädesvis inom mer kvalificerade yrken av typen ekonomi och juridik. Däremot är det svårare att skapa AI att möta mänskliga behov. Säkert finns det områden inom vårdsektorn som kan bli föremål för AI och kanske då särskilt kringprodukter som administration, diagnosticering etc. Men så länge det finns riktiga människor kommer det att finnas en efterfrågan på mänskligt bemötande. Och inte enbart av sentimentala skäl, även av praktiska. Visa mig den robot som inom de närmsta 50 åren, förutom att kunna navigera hem till 90-åriga Agda med matlådor and shit, ska kunna bedöma huruvida Agda talar riktig-snack eller om hon yrar i nattmössan. Om Agdas white collar-släktingar dessutom har tillgång till det fria vårdvalet inom ramen för LOV (Lagen om Valfrihet) tror jag att Wall-e-tjänsteutöveraren kommer att dra det korta stået jämte en utförare av kött och blod. På samma sätt som att vi människor tenderar att fortfarande välja den levande massören framför den obehagliga massörstolen.

Min poäng är denna. Det kommer att finnas vårdgig för oss som aspirerar på FIRE, tro inget annat. Du behöver inte vara utbildad sjuksköterska eller undersköterska, det räcker med att du är vid dina sunda vätskor och lyfter på luren till en vårdgivare nära dig. Fördelen med vårdyrket (och nu menar jag lägsta kvalificerade grad, outbildat vårdbiträde eller vad man nu kallar folk som jobbar inom hemtjänsten eller på äldreboende) är att:

- Du kan hoppa på och av utan att gå in i några långtgående engagemang med tre månaders uppsägningstid i det fall du måste frigöra tid på kort varsel, exempelvis i samband med en halvårslång kontemplativ resa till Gibraltar över vinterhalvåret.
- Du kan med stor sannolikhet finna en tjänst i närheten av ditt hem eftersom det finns vårdbehov överallt. Till skillnad från tjänster av typen "DPO" och "koncernredovisningschef" är dessa tjänster inte koncentrerade till storstäderna utan de finns även på så kallade "avfolkningsorter" eller kanske särskilt sådana. Detta skapar goda synergier för den FIRE-anhängare som drömmer om ett gröna-vågen-liv post kontoret.
- Det är ett arbete, inte ett jobb. För dig som inte läst Vicki Robin kan skillnaden beskrivas som: Ett arbete är något som gör skillnad i verkligheten, något som förbättrar någons liv. Ett jobb är något du går till och uträttar fast du är osäker på om det bidrar till att göra livet bättre för någon. Vårdbiträde vs. telemarketingförsäljare av strumpabonnemang. 

Jag gör mig inga illusioner om att vårdsvängen är en dans på rosor. Jag har själv sommarjobbat inom vården och klippt centimeterlånga gula naglar, torkat både det ena och det andra och sett fysiskt förfall som jag gärna gjort osett. Men jag har under dessa perioder också förnimmit (säger man så? Förnimt? Förnummit?) en känsla av självklar mening och en daglig känsla av "förrättat verk" (vilket gudarna ska veta att jag inte kände merparten av dagarna som tjänsteman när man satt och dividerade en massa innehållslöst mumbo i svala konferensrum). Det är slititgt rent fysiskt också, jag har tydliga minnen av hur jag på lunchrasten la mig på en soffa i personalrummet med benen på ryggstödet för att försöka återhämta mig maximalt inför eftermiddagspasset och då var jag hälften så gammal som jag är nu. Så ja, det kommer att vara slitigt och stundtals säkert psykiskt jobbigt och stressigt. MEN meningsfullt, tillgängligt och framför allt - tillgängligt.

Jag vill med detta inlägg adressera två frågor som potentiellt hade kunant ställas till de som söker sig bort från ordinarie tjänstemannakarriär:

1: "Men tänk om pengarna inte räcker då? Om 4%-regeln (eller 8%-regeln i mitt fall) inte längre är applicerbar på grund av aldrig tidig skådad börskorrektion? Och ni inte kan sälja ert boende för att det varit bostadskrasch och sen zombies på det vad gör ni då då?"
Svar: Skaffar ett jobb inom vårdsektorn.
1b: "Men vad då skaffar, det kommer att stå tusentals flyktingar på kö till dessa jobb, vad får dig att tro att just du skulle få ett sådant jobb?".
Svar: Se filmen ovan från 9 minuter in. Jesper Rönndal har rätt, du har fel.
2: "Men det är slitigt och stressigt och en massa människor vittnar om att vårdyrket är hemskt."
Svar: Mitt jobb som tjänsteman var slitigt och stressigt och en massa white collar workers vittnar om att den tillvaron kan bli såväl hemskt men ännu värre - kännas helt jävla poänglös. Fördelarna med att ta hand om riktiga människor är att det [såvida du inte är psykopat by nature] känns mer meningsfullt än att jobba med processbeskrivningar. Ytterligare en fördel är att du kan dosera din arbetstid lite till mans - hoppa in helger och semesterar, jobba deltid, jobba heltid under en period vilket gör att din sits blir väsensskild från den sjuksyrra eller det vårdbiträde som behöver jobba heltid på obestämd tid för att betala räkningarna. Dina pengar in är bara en bonus och du kan utan att blinka sluta när du vill. 

I de flesta kommuner idag applicerar man inom hemtjänsten Lagen om valfrihet. Det betyder att vårdtagaren själv kan bestämma vem som ska utföra tjänsterna och därför uppstår en konkurrenssituation vis-à-vis kommunen där båda parter måste visa framfötterna. I den kommun dit jag flyttar har man ett privat alternativ som återinvesterar sin vinst i verksamheten (åtminstone skriver de så på hemsidan) och de har kollektivavtal and shit vilket är mer än man kan säga om vissa affärsjurister jag träffat via bloggen.*

Executive Summary: Så länge vi har ett åldrande köttberg at hands kommer du aldrig att sitta på pottan, så länge du inte har något emot jobba med någon mindre fiiint. Fördelarna med vårdgig är flera (förutom det uppenbara: att de finns och även kommer att finnas framöver) nämligen:
- Geografisk spridning
- Möjlighet till periodarbete och deltid
- Kollektivavtal matar på in i pensionsapparaten
- Nivå av mening jämfört med [insert random white collarjobb exempelvis inom spelindustrin]

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag vill med det bara peka på möjligheten att ytterligare göda sin pengamaskin på lång sikt inom ramen för det vanliga pensionssystemet. Vidare kommer jag ju som on/off-arbetare inom hemtjänsten att BETALA SKATT PÅ LÖN vilket verkar vara en moralisk grundpremiss för att få låna böcker på svenska bibliotek. 

42 kommentarer:

  1. Som jag nämnde tidigare... det är en "win win situation". Tror också att vårdtagare uppskattar att ha en vårdgivare omkring sig som har jobbat inom ett helt annat område. Att ta uppdrag som "god man" är också intressant... /Andrea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Betänk uppdraget som god man. Meningsfullt som faen och slitit som bara den om du får "fel person". Jag har pratat med åtskilliga goda män under min tid som indrivare. Inte så jävla kul att reda ut sån soppa utan några som helst muskler eller egentlig bestämmande rätt för att kunna ta beslut. Just sayin'

      Radera
    2. Hej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i relation till Anderson i åratal, bröt han upp med mig, gjorde jag allt för att få tillbaka honom, men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har för honom, Jag bad honom med allt, jag gjorde löften men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en stavningskastare som kunde hjälpa mig att ställa en stavning för att få honom tillbaka men jag är den typ som aldrig trodde att jag hade stavat, jag hade inget annat val än att prova det, jag mailade stavningskanalen och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara bra innan tre dagar, att min ex kommer tillbaka till mig innan tre dagar, han kastade stavningen och förvånansvärt den andra dagen, det var runt 16:00. Min ex ringde mig, jag blev så förvånad att jag svarade samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom som var hur vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att någon jag känner som har ett problem med förhållandet, skulle jag vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda verkliga och kraftfulla stavningskramen som hjälpt mig med mitt eget problem. Hans email: {drogunduspellcaster@gmail.com} du kan maila honom om du behöver hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.
      1) kärleksspell
      2) Lost Love Spells
      3) Skilsmässa Spells
      4) Äktenskapsstavar
      5) Bindande stavar
      6) Breakup Spells
      7) Dödsstavning
      8.) Du vill vara befordrad på ditt kontor
      9) vill tillfredsställa din älskare
      10) Lotteri
      Kontakta den här stora mannen om du har något problem för en bestående lösning
      genom {drogunduspellcaster@gmail.com}

      Radera
  2. Fantastiskt inlägg! Som insider vill jag bara tillägga några ytterligare fördelar med vård-gig: Så länge man orkar rent fysiskt är det bara en merit att vara 50+, såg nyligen en platsannons där man sökte vikarier som med fördel kunde vara pensionärer. De flesta inom FIRE verkar ju dessutom prioritera träning och hälsa. Jag blev så uporymd att jag hetsläste inlägget; du kanske redan har tagit upp mina små tillägg.

    Mvh I-US

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha I love you. Nej, jag hade missat dessa små godbitar. Underbart att höra att senioritet är ett plus. Det känns nästan som att det är menat att bli så här - en generation karriärister som slitit ut sina psyken men i lagom senior ålder vill ägna sig åt något meningsfullt och därtill fysiskt ansträngande i perioder. Och detta i en tid när x antal tusen 40-talister ska vårdas.

      Radera
  3. Ett stort problem med flertalet arbetsplatser idag iom vård och omsorg är att de redan lider av brist på personal. Att "invandrare" skulle ta dessa jobb är ju bara att glömma. Det är nog ingen större skillnad på valfri invandrare och medelsvensson från Sunne, några procent är intresserade av denna typ av jobb, varken mer eller mindre. Det finns idag inga incitament av något slag som säger att "neka jobb och du blir av med ditt green card och får åka hem. Tyvärr, Svenskar är sämst i klassen på att få folk att jobba pga ekonomiska incitament. Dessutom ser många ett vård inom t.ex. hemtjänst som ett tillfälligt jobb, ytterst få jag har pratat med har tagit det för att göra karriär, utan det är mest för att de inte kunde hitta något annat, eller har studsat runt inom kommunen och gjort allt från lagat mat till att klippa gräs. Lönen förefaller vara okej, men arbetsbelastning och stress är det som äter upp folk, samt känslan av att inte kunna göra ett bra jobb, då man är styrd av scheman etc.

    Hur man ska lösa detta är ju knepigt. Fanns det någon som på allvar trodde på Farbror Löfven som påstod att invandringen 2015-2016 skulle "rädda välfärden", den har ju snarare knäckt den då kommunerna nu går på knäna när stadsbidragen har slutat komma. Möjligtvis kan man locka folk från asien, där upplever jag att man har en annan syn på detta med äldrevård. Men det är inte heller vettigt av många andra anledningar.

    Kanske det bästa är att dö knall fall, så slipper man dagens förvaring?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Dessutom ser många ett vård inom t.ex. hemtjänst som ett tillfälligt jobb, ytterst få jag har pratat med har tagit det för att göra karriär, " Men det är ju precis detta som är min poäng Snålgris, att man ska slippa ifrån karriärmumbon och möjliggöra kortare, tillfälliga anställningar för att på så vis kunna ägna sig åt annat i sitt liv.

      Jag noterar ditt sista tips i min anteckningsbok. Inte en så dum idé faktiskt. Såväl frugalt som bra för miljön.

      Radera
  4. Det här inlägget berör mig in i ryggmärgen eftersom jag har ett stort behov av att göra något meningsfullt. Vård, barnomsorg, skola, polisen.... istället för processer och diskussioner om hur vi ska skaffa fler kunder och sälja mer. Suck. Men jag har skrivit på jobbavtalet och nu får jag väl göra mitt bästa ett tag till. Tröstar mig med att vården finns kvar precis som du skriver.

    Når jag har diskuterat min plan att omskola mig till sjuksköterska och byta bana helt (lämna IT och fancy resor och bra inkomst) så är de vanligaste kommentarerna jag får: det är slitigt, stressigt, dåligt betalt, låg status. JAg VET, men det meningsfulla, friheten att arbeta pä olika ställen/länder eller välja att arbeta vissa tider lockar mig. Så nu följer jag era råd från ett tidigare inlägg - jobbar ett tag till sparar och söker in till utbildningen i bakgrunden.

    Kanske lite OT med tanke pä inlägget, men jag har något som jag tänker på. Inom FIRE förespråkar vi inte konsumtion. En del av oss är också less på vissa typer av arbete, men samtidigt vill vi att våra egna investeringar ska växa, så andra får gärna konsumera och utföra dessa jobb. Jag hamnar i någon slags inre konflikt här. Vad säger ni andra? Hur tänker ni?

    /Lily

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Lily, jag har skrivit om din OT-fundering i detta inlägg: https://efficientbadass.blogspot.com/2019/03/men-vad-hander-med-ekonomin-om-alla.html

      Radera
  5. Det som lockar med vårdyrket är ”meningsfullheten”. Däremot tveksam till den låga ersättningen. Är lite rädd för de obehagliga uppgifterna. Får jag välja, blir jag hellre god man eller kör färdtjänst ett par gånger i månaden. Lyckan när Agda får besöka lokala varuhuset med Apotek, hårsalong, njuta av torgets dofter. Övervälmande.

    Ska du ta något gigg inom hemtjänsten framöver?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Är lite rädd för de obehagliga uppgifterna." Jag var precis som du Bagis, jag var sååå äckelmagad när jag började i vårdsvängen förra gången. Men jag ska delge dig en hemlighet (som man även erfar den dagen man får barn och utan att tveka ser sig själv göra saker man innan inte trodde var möjliga): Man vänjer sig mycket snabbare än man kan tro! Dessutom är man ju skyddad av diverse skyddsutrustning (förklän/handskar etc) som såväl fysiskt som mentalt skapar en barriär mellan en själv och vårdtagaren. Det enda jag inte klarade av att ens se under vårdgigget var liggsår. Men där måste man ha åtminstone USK-utbildning för att få behandla tror jag så mitt tips är: Utbilda dig inte...(fy får jag stryk nu).

      Radera
  6. Känns ändå inte riktigt optimalt för Agda 92 att bli omhändertagen av nya människor varje dag (och endast se dagar någon "giggare" är i behov av pengar). Känn inte som rätt väg framåt fär välfärden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det optimala vore naturligtvis om lönenivåerna inom vården vore desamma som inom exempelvis sophämtning, gruvindustri eller föräsljning, men nu verkar det inte bli så. Om jag fick bli 92 år hade jag nog varit glad om det fanns någon som ville hjälpa mig över huvudtaget och om den personen dessutom levt ett spännande liv i övrigt (av typen åka på säsongsmeditation vid Gibraltar) och hade lust att berätta lite om detta över blöjbytet, hade jag nog varit rätt nöjd.

      Radera
    2. Välfärden eller samhället bryr sig sällan om äldre personer och deras önskemål om en värdig ålderdom. Personligen hoppas jag att aldrig hamna i det systemet för hellre dör jag. Det år få äldre som önskar sig en strid ström av nya bekantskaper som inte bryr sig om Agdas önskemål för att det inte är möjligt enligt systemet eller för att de helt enkelt inte bryr sig. Jag hade en hyfsat positiv bild av äldrevården tills min mormor hamnade i förvaringen och därefter önskar jag inte ens det till mina fiender.

      Radera
    3. Bilda starka band med era, förhoppningsvis många, barn och skapa starka lokala gemenskaper där ni tar hand om varandra.
      Det nuvarande systemet är en blipp i historien som varken kan eller bör hålla i längden.

      Jag som 90-talist räknar kallt med att bo på undantag med mina barn och barnbarn precis som mina förfäder gjorde på 1600-talet.
      Förhoppningsvis i separata hus på samma gård eller i samma område men om ekonomin inte tillåter får de stuva undan mig och tanten i en källarlägenhet.

      Om inte andra viljor och praktiska omständigheter hade satt käppar i hjulet så hade jag absolut kunnat tänka mig uppfostra mina barn i samma hushåll som mina egna föräldrar.

      Svensken kommer att bli mer som sina kusiner på andra sidan Hajnals linje (”the Hajnal line” är ett antropologiskt begrepp som skiljer på olika familjedefinitioner bland Europas folk) av rent materiell nödvändighet. Det kommer göra oss gott.

      Radera
  7. Jag började ett nytt jobb i februari. Företagshälsa. Det lät ju så himla bra, på pappret i alla fall. Men då vi ska arbeta med hälsa på andra arbetsplatser och säljer det stenhårt men inte jobbar med hälsa för våra egna medarbetare började det skava rätt ordentligt. Vi levde inte alls som vi lärde, eller rättare sagt sålde. Och jag som psykolog hade både föreläsningar om stress och hade enskilda samtal med individer sjukskrivna för stress men hade samtidigt själv ett så stressat schema så jag hann inte varken förbereda ordenligt eller något riktigt efterarbete. Nu började det skava riktigt ordenligt. Krav-kontroll är viktiga bitar för att förhindra stress och här jobbade jag själv på ett företag med väldigt höga krav, speciellt på faktureringsgrad och fullbokade kalendrar, men med 0 kontroll över mitt eget arbete där andra kunde boka in massor utan att ens prata med mig, och där min chef kunde ändra innehållet i mina arbetsuppgifter från en dag till en annan, också det utan att prata med mig ja då sa jag att det här funkar inte!! Och idag slutar jag. Vad ska jag göra sen? Tja, kanske något helt annat. Jag älskat att föreläsa och undervisa och har även undervisat på psykologiska institutionen. Kanske lärarvikarie inom vissa ämnen skulle vara kul och kunna styra själv. Eller så kör jag vidare med mitt konsultföretag och tar uppdrag inom områden jag tycker är kul och som känns meningsfullt. Massor av de jag haft enskilda samtal med vill fortsätta gå till mig, och betala själva när inte arbetsgivaren beviljade fler samtal. Ofta tyckte de att man skulle komma tillrätta med problematik på tre samtal, men ofta visade det sig att individen jobbade i en sjuk organisation och då är det inte lätt att själv hålla sig frisk

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow Ansi! Du drog ur proppen, bra jobbat! Otroligt. Från "nejtack" att backa upp vakansen under sommaren tll "tack och hej". Det är integritet! Med din personlighet och drivkraft är jag inte ett dugg orolig, du kommer att landa på alla tassar. Kram!

      Radera
    2. Det är precis därför man ska ha "fuck-you-money" eller stash som FruEB ofta benämner det.
      Det är precis det värsta som både arbetsgivare och politiker tillsammans vet - att ha att göra med människor som inte bara snackar och beklagar sig, utan som faktiskt agerar och inte sväljer allt möjligt skitsnack. Det är en av många anledningar till varför många mediakanaler aktivt propagerar mot FIRE och liknande, man vill ha lättstyrda kunder/väljare. Och jobbar väldigt aktivt att så ska vara eller att så ska bestå.
      I tex Grekland (OBS inte alla greker!) brukar de vanligtvis kalla turisterna för får, då de går i skock och är lättledda, och det är extremt enkelt att mjölka dem (på pengar). Det är ett extremt fåtal av turisterna som pratar grekiska, kan läsa grekiska eller har djupare praktisk förståelse för grekisk kultur. Så man skäms inte det minsta för sig, om man nu skulle bli påkommen. Och den risken är extremt minimal.

      Radera
  8. Skulle nog inte jobba inom vård om jag ville extragigga. Har jobbat inom kriminalvård och det var gott och väl för mycket människokontakt för min del. Lager däremot. Det var ett jobb där jag fick jobba med enkla okomplicerade grejer. Paket bråkar inte och jobbar man dessutom på postterminal så låter det så mycket att det inte går att snacka skit i alla fall. ;)

    Sen kommer jag väl ändå försöka extragigga med något jag brinner för som till exempel musiken.

    https://utbrytningen.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å jag har absolut inget principiellt emot ett lagergig. Min känsla är emellertid att de är svårare att få eftersom de är betydligt färre. Var själv med om att automatisera ett vilket reducerade mansstyrkan med hälften.

      Radera
  9. "förnummit", faktiskt. Tror aldrig jag hört något säga det dock. Tror vårdsvängen får vara för mig dock. Beundrar alla som jobbar där, men jag passar.

    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kanske kan titta in som kund en dag? Så kan vi diskutera språkvård medan jag matar dig med puré (sa jag som är uppskattningsvis, vad, fem år yngre?).

      Radera
  10. Hallå, kan du inte skriva lite (mycket?) mer om 4%- vs 8%-regeln? Hittar lite om det i ditt inlägg om 4%-regeln ifrån september 2018 där du berör pension/gigs/arv osv. Men hur ser era uttag ut i praktiken? Tar ni ut 8%/år? Sparar det ni tjänar i ISKn? Eller lever ni snarare på gigs så gott det går och tar ut resten? Ser ni allt på årsbasis eller snarare sett över hela perioden fram till 65 eller nåt? Vill höra alla detaljer! Det gör ju sjukt stor skillnad med 4% vs 8%. Min fästmö och jag är i närheten av 50% FI enligt 4%-regeln, men skulle vi känna oss trygga med 8%-regeln skulle vi ju kunna utropa FI redan nu? Gillar över lag synsättet att hellre ta lite risk och jobba "för kort", än att jobba för länge för överdriven trygghet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan inte annat än hålla med.
      Mer om 4%-regeln!
      Och mer funderingar kring detta, ska man leva på avkastningen till 65 eller ta ut pensionen tidigare eller senare, osv..
      Eller ska man avverka hela kapitalet och sen leva på bara pension.
      Mycket funderingar och så få svar.

      Radera
  11. Under mina gap years jobbade jag i äldrevården och stortrivdes. Mina släktingar såg det dock mindre positivt, hon måste ju studera vidare för guds skull!! Sagt o gjort. Är nu utbildad o jobbar på kontor för att rädda världen. Den dag världen är räddad eller mer troligt, jag är bortrationaliserad blir det häng med gamlingarna igen. Cirkeln är sluten.

    SvaraRadera
  12. Och glöm inte personlig assistent! Här går det att hitta gig som är just mer som personlig assistent och väldigt lite vård. Jag har själv extrajobbat som det jan-juni i år för första gången. Laga mat, städa lite, hänga tvätt, ta ur kattlådan, vattna blommor, lyfta ur rullstol ur bilen. Ingen erfarenhet alls av vård tidigare. Kunde jobba hur mycket jag ville då det var ständigt strul med sjukskrivningar på ordinarie personal.
    Fick intrycket av att de (assistansbolaget) också gillade 50+, utan små barn och öppna för lösa boliner i anställningen. Ömsesidigt utnyttjande till allas glädje så att säga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å okej. Är det kommunen då antar jag?

      Radera
  13. Har en lärarutbildning i portföljen men jobbar inom finans då jag även är nörd. Stod inte ut med alla föräldrar som hade helt sinnessjuka föreställningar om att de inte skulle behöva se till att deras avkomma både beter sig och lär sig.

    Det är en fröjd att hålla på med GDPR så länge man inte har med småbarnsföräldrar att göra.

    SvaraRadera
  14. Tyvärr är alldeles för många vikarier jättekassa. Alltså utan den där känslan du pratar om.. För dem är det ett jobb. För mig är det ett arbete. De är här för pengar och skiter i att jobba en dag om det känns motigt. Många "sjukdagar" har de, på sina sommarveckor. Jag tycker synd om de gamla, jag tycker synd om cheferna som måste skynda sig att anställa skallar ist för att kunna välja ut de lämpliga och jag tycker synd om mig själv som måste jobba sida vid sida med folk som inte orkar give a shit. Det behövs själ i äldreomsorgen, lyhördhet och bemötande. Sånt kan man inte läsa sig till heller, antingen SER man människor eller så bör man jobba med döda ting typ i nåt lager nånstans. Usch. Jag behöver semester. Snart så.. Ursäkta mitt klagomurinlägg. Det är bara så förbannat sorgligt som det ser ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Många "sjukdagar" har de, på sina sommarveckor." Och det är här de rosiga FIRE-anhängarna kommer in, med sin längtan till MENING och av friskvårdsbidrags-PT förstärkta kroppar, redo att se var och en och predika 4%-regel.

      Försökte förgäves hitta en sketch med Sissela Benn där hon är åldring på hem som pratar öronen om investeringar av sin vårdare Robert Gustavsson. "Ryssland ska vara bra, har jag hört"!

      Radera
  15. Jag vände ryggen till vården och skolade om mig för drygt 20 år sen. Detta på grund av att vi gav så sketen vård och att städa/stryka/whatever var viktigare än att ge lite social närvaro och omtanke till våra gamla. Provade på både sjukhus/hemtjänst och till slut på ett privat sjukhem som utbildad undersköterska. Idag jobbar dottern i hemtjänsten i väntan på att komma in på utbildning. Blir mörkrädd över det lilla hon berättar om hur det är med stress och underbemanning. Säger bara en sak. Skjut mig när det är dags!/Horsewood9

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att döda gamlingar verkar vara en potentiell affärsidé. Jag måste undersöka vad EU har att säga om saken.

      Radera
  16. Jag känner inte igen mig i den negativa beskrivningen av äldrevården som kommer fram här. Åtminstone inte ur de äldres synvinkel (vilket visst får vissa här att hellre skjuta sig än bli ämne för omsorg).

    De äldre jag har runt mig är mycket nöjda med hemtjänsten. Söker vi oss bortanför episodisk evidens (som kan bevisa vad som helst) så verkar de flesta äldre vara nöjda med hemtjänst respektive äldrevård (88 resp 81 procent:

    https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/6nR72e/skiftande-betyg-pa-aldreomsorgen

    Inte så illa pinkat, tycker jag, även om det uppenbarligen varierar mellan kommunerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aftonbladet - om sanningen ska fram, som det stod varje dag på kvällstidningens framsida. Och då måste det naturligtvis vara så för det står ju där, svart på vitt......

      Radera
    2. Jag hade velat se undersökningen från anhörigas synvinkel. Min erfarenhet från mor- och farföräldrar är att så länge hemtjänsten mer är av tillsynskaraktär och hjälp med mat och tabletter så funkar det relativt bra. När hemtjänstbehovet blir mer frekvent med personlig hygien och blöjbyten börjar det gå snabbt utför. Och när de äldre är i det här stadiet lär de inte svara på enkäter om hur nöjda med hemtjänsten de är. Det är också vid det här stadiet en eller två barn i princip har tvingats bli föräldrar till sina föräldrar.

      Sen tycker jag att man inte kan jämföra äldrevård med kundnöjdhet i någon butik för när du väl lyckats komma in på ett äldreboende så är det inte precis som att du kan välja ett annat om du är missnöjd utan det är då du får börja ifrågasätta varför mamma aldrig får komma upp ur sängen etc och bli den där jobbiga anhöriga medan du får höra av mamma att hon vill dö. Så om man önskar att man hellre vore död än hamnar i äldrevården så brukar det oftast finnas s.k. bakomliggande episodisk evidens som du kallar det.

      Radera
  17. Jag som trodde att AI och invandrarna skulle took oouur jaaabs och för mig som stackars offerkofta skulle inget alls finnas kvar. :( vad ska jag nu gnälla och skylla på? Det argumentet är ändå sådär då vi haft ökad automatisering (och varierande invandring) som världsmedborgare sedan industriella revolutionen nr1 ca 1750 (Svea rike ca 1850), o ändå har vi för många jävla jobb helt enkelt och för lite fri tid. Men nu är det tydligen annorlunda. NAAAWT!


    Åter till allvaret: det här passar mig perfekt när min cashstash är stor nog för att göra mig fri med extraknäck. För det är nog så det blir. Jobbade själv vårdis som fjortis (äldreboende, sånt där sista anhalten innan döden så folk dog varje månad) och det sög ju fett 1998. 20 år senare skulle jag kunna tänka mig något liknande med ett jobb där jag gör lite mer nytta för någon annan som inte enbart har med pengar och pappersvändande att göra. Vården har ju dåligt rykte, och det har den väl alltid haft? Men det måste vara ganska så givande att vara bra på att vårda andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Oberoendefrihet: Du sammanfattar mina tankar. Jag tror också att en bidragande orsak till att detta med äldrevård upplevs som så hemskt är att det ibland är hemskt att åldras. Jag har haft äldre anhöriga som varit på hem och det har varit mindre lustfullt att besöka dem, många besök fick jag hålla tillbaka tårarna. Det är hjärteskärande att se en person som man hela livet sett som en stark, härlig person bli fråntagen stora delar av sin identitet i förvirring och kroppsligt förfall. Som grädde på moset dessutom bli ett vårdpaket med ett ibland (men inte alltid) opersonligt bemötande från personal och sommarvikarier som är illa pålästa om MIN morfars cv eller MIN farmors sjuka humor. Och inte ens den mest välutbildade och personanknutna skötarstaff kan ge mig min släktings pregnanta intellekt tillbaka, ännu mindre hens en gång spänstiga kropp. Inte var det bättre förr heller damnit (var faktiskt och besökte Hälsinglands äldsta ättestupa igår!) med byaprästen som hade makt över vilka gamlingar som fick nåden att bli omhändertagna av socknen (antar att din gudaktighet spelade in). Att barnen får bli föräldrar till sina föräldrar under perioder och de sista åren är hemskt särskilt i ett samhälle där vi endast får tillåtelse att ta ledigt ett par dagar vid nära anhörigs begravning. Med större slack och frihet i våra liv kanske det inte känns fullt lika betungande att kliva in och bli den där extraföräldern och göra det som vi under tidigare generationer sett som självklart.

      Radera
    2. Håller med, att åldras är på visst sätt hemskt. Speciellt när man ser till sina äldre släktingar osv. Som att något helt enkelt försvinner från dom. Å andra sidan är valet att dö tidigare och det är ju inte alls någon lösning såklart.

      Det blir väldigt svårt för någon utomstående att ta till 100% hand om någon annan man inte känner. Hoppas att framtiden och vårdapparaten kommer bjuda på fler val och alternativ till hur människan har det på äldre dar. Det här med att ta ledigt vid begravning är ju ganska så lojt, 1-2 dagar kanske du får. Det gör ju ingen direkt skillnad än för det rent administrativa och att du inte är produktiv på samma sätt. Men det är lite knäppt, dör en närstående går det inte över på någon dag eller två utan det blir en större livsförändring som du som individ inte direkt kan påverka. Åter till arbetet, det löser sig nog.

      Radera