Ett läsarmail

För några år sedan stod jag och sopsorterade vid återvinningen i Hudik och när jag precis tömt min kasse med mjukplast insåg jag att jag tömt den i containern för kartong. Jag kan fortfarande vakna kallsvettig över mitt misstag. Jag ser framför mig hur jag fuckar upp Iggesund Produktionsenhet 2b och ett års iPhone-kartonger när mina brödpåsar och mjölkkorkar matas fram på produktionsbandet tillsammans med all godartad wellpapp och tetra paks. Det är kanske av denna anledning jag blir extra glad då jag får läsarmail av nedan slag:

"Jag har sedan barnsben (är 33 år nu) varit ekonomisk och sparat och jobbat och tänkt pengar men ju mer jag läser ju mer jag lär jag mig, och du har inspirerat till att detta skett: 

- Jag har gjort grovrensning av köksprylar, de cyklade jag iväg med till ÅVC idag. Garderoben är rensad och organiserad.
- Jag har läst Prylbanta och Meet the Frugalwoods, tack för det senare tipset. Köar för Åsa-Ekorrhjul på bibblan. Andra tips?
- Jag har rensat mer i vindsförrådet, och fick tummen ur att få iväg ett sedan två år oanvänt köksbord med fyra stolar som bara tog plats.
- Jag har skrivit min investeringsstrategi, efter ditt inlägg om det.
- och via att ha lagt upp nämnda strategi släppt min cherrypicking utdelningsaktie-köpande i min ISK och ska istället bygga vidare på global index-fond och Spiltan Sv Investmentbolag. Jag gillar tanken på passiva inkomster via utdelning som många av dina bloggkollegor skriver om men du har fått över mig till the dark side of index.
- Jag lyssnar på Choose FI i detta nu… lyssnade i förmiddags på avsnittet när de benämnde dig som ”han” när de läste din kommentar du lagt.
- Vi försöker driva upp en stickling att ta med till vänner vi ska till på middag ikväll (tyvärr har den inte hunnit utveckla rötter, för det måste den väl innan man kan ge bort? vi tänker att man lämnar över en planterad sak i kruka).
- Har visserligen inte varit på charter på tio år men jag har gjort 28 weekendresor inom Europa senaste sju åren. Jag ångrar inget MEN jag kan ju faktiskt nöja mig med en-två per år istället och lägga mer deg till ISK för framtida frihet.
- Jag har insett att man kan vandra söderut via sörmlandsleden, man behöver inte åka till Island för att vandra (trots att det var magnifikt)
Vad jag inte kommit till (än): - lönecava."

På lästips säger jag: se flik "Boktips" i dataläge på bloggen. På lönecava säger jag klicka här och bara gör det, det är så sjukt satisfying. En av de saker jag saknar med yrkeslivet. Det är väl dags snart väl? När är det lön egentligen?

Men det jag fastnar för allra mest är punkten om resandet. Jag har alltså bidragit till att en klok ung person i barnafödande ålder mer än halverat sina flygresor för att istället hösta in degen i ISK:en. Och inte nog med ISK:en, hin har förmått förstå att man får utdelningar även i indexfond, utan att stå den förhatliga bolagsrisken vilket är grand. 

Om vi antar att den här personen har några andra FIRE-följare som börjat tänka i samma banor kan jag ha skäl att tro att mitt bloggande har haft större effekt på miljön än jämfört med om jag inte bloggat. Det är en mycket tillfredsställande tanke som masserar min grandiosa personlighetsstörning med jämna intervall. 

Flumvarning: Det är lite som med aktier placerade i en indexfond. Det värsta som kan hända är att deras värde - förutsatt att indexfonden har bred diversifiering vilket är själva kännetecknet för en indexfond - går ner till noll (konkurs) och det bästa som kan hända är att några aktier skjuter i höjden, kanske flera hundra eller tusen procent vilket ger en god snittutveckling. Det finns alltså ett tydligt golv (0) men the sky is the limit. På samma sätt har mina egna miljöaktioner i vardagen begränsad utvecklingspotential. Visst, jag kan bli bäst i stan på att källsortera och ta med mig plåtsugrör på tåget. Men de miljömässiga konsekvenserna för dessa aktioner är begränsade. Om jag däremot får bara en (1) person att börja förändra sin relation till kläder och resor på det sätt jag tydligen förmått denna läsare att göra, har jag plötsligt dubblat min insats. Han är bara en (1) person, visst. Men jag vet, efter att ha läst era kommentarer, träffat vissa av er och av de mail en del av er skickar till mig, att jag på ett praktiskt plan påverkar flera stycken. Kanske uppåt ett tiotal, vad vet jag. Det är tio jag:s. Min dröm är att vi som community kommer att påverka tusentals, tiotusenttals och tillsammans med communities runt om vi världen skapa en rörelse mot en mer låginstensivt liv för såväl individ som planet. Och då pratar jag även psykiskt välmående, för vi är väl alla överens om vid det här laget att prylomanian och nextopian är en återvändsgränd. Jag satte inte ens frågetecken där så säker är jag.

Ringarna-på-vattnet-potentialen är nyckel. Kommer läsaren ovan att skaffa nytt barnmode till sin framtida baby i takt med att PoP pressar ut nya kollektioner? Kommer han att låta sina barn umgås med Lollo och Bernie på exotiska resorts när de tar ledigt från ekorrhjulet? Kommer han att uppmuntra barnen att skaffa en rekorderlig utbildning inom AI-dödande områden som juridik och redovisning så att de riktigt kan kräma skiten ur sina psyken för att ha råd att vidhålla hög materiell svansföring? Troligtvis ej! För har du en gång svalt det röda pillret finns ingen återvändo, du måste följa med ner till botten av kaninhålet, precis som Alice.

Är inte detta olämpligt så säg? Alice är väl bara ett barn.

Som du kanske vet grundmuras våra värderingar redan innan du kommer i puberteten och jag skulle säga att FIRE till stor del är värderingsbundet, precis som religiös övertygelse och politisk ståndpunkt. Sådär snurrar och går mina tankar när jag får mail av det slaget. Vad jag ytterst vill säga är väl detta: Tack kära läsare för att du tog dig tid att skriva det mailet till mig, det gör mig mycket glad och skänker mening med min tillvaro och jag är inte ens ironsk, som min dotter skulle säga.

Mvh/

FruEfficientBadass