FIRE-kommentar från Our Next Life som fick mig att fundera

Ni som läser den här bloggen vet ju att jag är stort fan av Tanya Hester på Our Next Life och har du inte redan bekantat dig med bloggen föreslår jag att du gör det. Jag hittade en checklista för ett tag sedan med "10 frågor du bör ställa dig innan du går i tidig pension" som var intressant av företrädesvis två skäl:

1. Att det faktiskt diffar rätt mycket från att sluta förvärvsarbeta i USA och...övriga länder med ett brett medelklassegment? Det är mycket oro kring sjukvårdsförsäkring, som ju är nära knuten till din arbetsgivare. Det kan tyckas vara en liten sak, men det är det inte. Att bli bara medelmåttigt sjuk utan sjukförsäkring i USA (tänk: galloperation) kan, beroende på förutsättningar, resultera i personlig konkurs om du saknar försäkring och att skaffa den billigaste sortens privata försäkring går på, vad jag fattat, runt 5 000 kronor per månad. Det är nästan hälften av vad mitt liv kostar. Vi har det så sjukt bra som slipper detta korrupta (och med korrupt menar jag att bolag kopplade till vårdindustrin har allt för stor inverkan på systemets utformning) och ineffektiva system (och med ineffektivt syftar jag dels på att alla sköter sin egen upphandling istället för att dra fördel av de stordriftsfördelar ett samlat samhälleligt sjukvårdssystem åtminstone i teori borde kunna upphandla sin sjukvård). Samt det faktum att patienterna stämmer brallan av utföraren i tid och otid, ofta i frustration över en felbehandling där läkarna av skadeståndsmässiga skäl inte vågat erkänna felet eller ge något så enkelt som en ursäkt (vilket enligt vissa studier skulle avvärjt själva stämningen) vilket tvingar läkarna att ha dyra rättsförsäkringar vilket i slutänden betalas av vårdtagaren på försäkringspremien. I vilket fall, skönt att åtminstone slippa detta och kanske något vi borde ha i åtanke i Sverige innan vi trycker igång klaga-på-vården-knappen som verkar ha levererats i oss default på våra värdelösa svenska BB-kliniker som är typ lika dåliga som de i Rwanda.

2. Läsarna av Tanyas blogg är så bra och jag fastnar för en kommentar längst upp i inlägget, av en Ree Klein och jag översätter så att jag inte blir anklagad för copyscam:

"Jag har aldrig tänkt på 'pension' som att 'inte jobba'. För mig handlar det mest om att 'Inte jobba för någon annan'." 

Jag antar att detta borde vara självklart för de flesta som söker sig mog FIRE och det är väl av denna anledning jag fastnade för de visdomsord någon av er gav mig för ett tag sen: "a) Ha ingen chef, b) var ingens chef och c) gå 6 km om dagen." Dessa tre parametrar kan tyckas banala, men fundera ett varv till. Jag har i sanning tänkt jättemycket på dem och även pratat med andra om dem, så du läsare som lämnade den kommentaren: Tack! Dessa tre punkter kräver a) att du hoppar av det corporata hamsterhjulet eftersom du alltid, oavsett hur högt upp du kommer, kommer att ha en chef. Marknadschef? VD. VD? Styrelse. Styrelse? Aktieägare. Privatägt familjeföretag? Mannen/frugan/barnen. Egen företagare med bara dig själv i firman? Now we're talking. b) Säger sig självt c) Att du disponerar din egen tid, för om du är någons bitch är det inte helt självklart att du kan hacka loss 6 km promenadtid en vardag. Och är du egen kräver 6 km-regeln att du också har ett verksamhetsområde som tillåter dig att lägga upp dagen som du vill vilket är en trigger för välbefinnande, åtminstone enligt de studier jag sett.

Jag tänker en del på de här sakerna just nu eftersom jag troligtvis kommer att börja gigga lite framöver. Under förra året fick vi ju en del inkomst av uthyrning sommarhus. Men i år bor vi ju i själva huset så det blir svårt. Lägenheten drar in deg, åtminstone under ett år, men nu har ju inte min man någon inkomst längre. Eftersom jag i ett svagt ögonblick lovade honom att han aldrig mer behövde jobba (han är så söt när han är ledig), samt att han ju gav mig ett år av slack då jag åtminstone delvis profiterade på hans lönecheck, är det min tur att ge mig ut i djungeln.* Jag har ju detekterat vård som en framkomlig väg här på obygden och det verkar inte alls svårt att få timgigg. Kommunen har en speciellt framtagen hemsida för ändamålet och de kollar av den varje dag för att matcha ansökningar mot sporadiska vakanser (som enligt min bygranne som jobbat på denna rekryteringsenhet inom kommunen menar är snarare regel än undantag).

Genom att börja jobba för kommunen - om än i små doser - blir jag ju ånyo någon form av anställd. Jag kommer att ha en chef. Om än bara korta stunder i taget, eftersom jag kanske bara stannar på ett ställe ett par dagar eller i någon vecka. Jag kommer med cirka 100% sannolikhet emellertid inte att vara chef. Jag ville helt enkelt bolla med er hur ni skulle ställa er till detta, d.v.s. tror ni att det blir en mental skillnad att jobba med den här typen av dagsverks-påhugg jämfört med tjänstemanna-uppsättningen? Jag minns ju mitt vårdgigg från studietiden i någon form av rosa skimmer, men det var ju nästan 20 år sedan och det meesta då var ju ett rosa skimmer.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Vi har, som jag skrev om exempelvis här, alltså inte tillräckligt med stash för att bli FIRE enligt 4%-regeln i detta nu och skulle behövt jobba åtminstone 5-6 år till för att nå dit vilket enligt mitt estimat hade lett till åtminstone en skilsmässa och tre utbrändheter. Å andra sidan tycker jag inte att man - bland annat givet punkt 1 i brödtext ovan, behöver förhålla sig till en sådan tuff procentsats i Sverige, särskilt om man jobbat in lite pension under några år. 4%-regeln gör gällande att du inte ska få in en dollar till under åtminstone 30 år framöver och att du dessutom ska ha hela din pengamaskin intakt därefter oklart varför, man får ju inte ta med sin pengamaskin till helvetet.** Har du någon mille enligt minpension.se samt eventuellt en bostad du kan tänka dig att downsizea på ålderns höst behöver du enligt mig inte vara så stringent. Dessutom är det ett anektdotiskt faktum att FIRE-fölk tenderar att dra in en spänn eller två i hobbyrelaterade projekt även efter det att de dragit ur badproppen. 

** För övrigt har jag på sistone funderat en del på det där med himmel och helvete. Om man för ett ögonblick antar att det existerar sådana - det ena historiskt mer visuellt väldokumenterat än det andra - betänk vilka som kommer att befolka respektive ställe en stund. Just det ja, nu var det inte så kul längre va? För Himmelen borde rimligtvis befolkas av de som levt enligt Guds ord a.k.a. Bibeln i dess olika former (ink. Koranen). Skrifter som, lite beroende på uttolkning, uppmanar till både det ena och det andra varav knappt hälften är lagligt i ett civilicerat samhälle per idag och vars kölvatten det givits livsluft åt skenheliga bigotter av typen Moder Teresa. Visa mig porten till Helvetet och jag ska gladeligen steppa in. Kanske serveras där även en GT (och jag menar då inte Gamla Testamentet) i baren kring Skärselden där jag kan sitta och hänga med minnuvarande crowd (för glöm vänner att NI kommer till himlen och inte JAG gör det).