Frugalt hårhack - igen

Vän av ordning (alla män) kan ju tycka att jag gör alldeles för många inlägg om hår, exempelvis har jag skrivit om hur jag:

- Skalade hårlöken (uäjks vad läskigt det lät)
- Tvättade mitt hår med hundschampoo
- Klippte mitt hår pagekort

Men jag gör det för en anledning, som mina barn säger på artvidrig svenska efter att ha tittat alldeles för mycket på YouTube (en kanal man som vuxen för övrigt tydligen inte kan uttala på korrekt sätt), eftersom hår är ett produktsegment som kan suga upp huuur mycket deg som helst. Låt mig ge en kort förklaring:

Fordom (stenålder) var en kvinnas hår (ja korrekt, det är kvinnan som blir blåst här) det enda "tillförlitliga" sättet för en man att bedöma hennes hälsostatus på eftersom eventuella sjukdomar av typen infektioner kan påverka hur håret ser ut inte bara i nuläget - det långa håret skvallrar även om historiska sjukdomar vilket varit nyckel för hanen att göra sitt val. Ett långt, glänsande, "friskt" hår (så friskt nu död materia kan se ut) ger större chans till ligg och det är ju detta vi är skapta att göra (för dig som funderar på meningen med livet and such).

DÄRFÖR är hårbranschen en tidlös och lukrativ bransch och frisörer* men kanske framför allt fabrikanter av hårprodukter, kommer att leva i bästa välmåga tills den dagen vi dör av Jong Uns bombmatta I swear to God. Av den anledningen känner jag att jag, i en fåfäng David-Goliatsk kamp, ändå vill försöka nyansera skiten en smula genom att visa att man faktiskt kan se dräglig ut utan att lägga tusen spänn i månaden på att pimpa döda hudceller.** I dagens experiment ska jag för er berätta hur jag - tadaa - dresserat min 11-åring att klippa mitt hår!

Som synes i inlägget om hur jag klippte page på mig själv så var det rätt trixigt. Man måste så att säga ha ögon i nacken och det har inte jag och handen vill i spegeln inte göra som ögat vill. När jag, efter tre månader utan klippning önskade mig den korta pagen åter, verkade det till och med som att topping av pagen skulle bli svårare än den initiala klippningen. Troligtvis för att jag inte kunde lyfta upp stora hårlängder i synfältet utan skulle försöka komma åt små, korta partier om ni fattar vad jag menar. Jag mindes då att jag har en person i min absoluta närhet som sin späda ålder till trots är en riktig renässansmänniska (hon som formgav Camp-FI-affischen). Inte bara är hon konstnärligt lagd, hon är envis och läraktig så vill hon lära sig något gör hon det vilket är en bra premiss om man vill ha en personlig frisör.

I alla fall, jag lät henne klippa mig (torrt hår) och det gick asbra. Jag fick ju ge henne lite grundläggande instruktioner, såsom att jag ville ha rejält mycket längre fram än bak och att det skulle gå som en rak linje uppåt/bakåt. Och att man, genom att dra ner håret på motsvarande sidor om huvudet, löpande kan kontrollera att längderna blir lika långa på båda sidor ansiktet vilket kan vara en fördel om man inte vill misstas för en konststudent. Det ska erkännas att du inte får riktigt samma prydliga look som du får hos en utbildad frisör. Pagen blir lite mer rough, som att någon skurit håret med kniv (detta resulterar också i att håret får avsevärt mer volym än annars vilket är ironiskt då "ökad volym" är en USP som ofta används av hårproduktstillverkarna). Jag är för övrigt inte den som tackar nej till en lite slarvigare look, det får balansera min prudentliga hobbyinriktning städa och ordna saker i färg- och storleksordning. Jag inbillar mig även att jag i min asraka page blir aningen lik en av mina stilförebilder nämligen Tea Leoni i Deep Impact.

Du vet att du har för mycket tid om du har tid att iscensätta ett foto av en kändis

Min poäng är denna: Hår är bara hår, det växer ut igen och skulle det gå helt åt skogen kan du ju faktiskt ta en tur till frisören efteråt och förklara läget: "Jag lät mitt barn/respektive/granne klippa mig" så får din frisör en fin anekdot att dela med sig av i baren på frisörförbundets årsträff. Men...om det skulle gå bra, har du en Gift that keeps on giving, for the rest of your life, i form av deg som du pytsar in i ISK:en (eller i mitt fall: deg jag slipper pytsa ut från ISK:en). Ytterligare positiva bieffekter är att hela processen - från idé ("Jag vill klippa mig") till mål ("Jag är klippt") tog 12 minuter. Alternativet, särskilt här i H-land där frisör verkar vara lika sällsynt som kärnfysiker, är att boka tid (uppskattad väntetid 3-5 veckor), ta sig in till stan, sitta och vänta på sin tur eftersom de alltid sölar här uppe och sedan bli klippt till det facila priset av typ 600-800 spänn.***

Skulle du våga någon i din närhet klippa ditt hår och i så fall vem?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Det enda yrkessegment som kan behålla kunder trots att de återkommande förolämpar deras företräden: "Ditt hår är verk-li-gen torrt...", "Huuur länge sen var det du klippte dig egentligen?" eller värst av allt, den diskreta sucken, liksom "Å herregud, en av dessa igen, orkar inte ge mit rökpaus."
** Min enda akilleshäl är Redken All Soft Schampoo...jag kan inte leva utan det. Och mat.
*** Karriärtips: bli frisör på landet, här råder obefintlig konkurrens och du kan ta ohemult betalt även om du suger - vi har återkommande fått gå och efterklippa barn då testar stuckit ut dagarna efter. Och en barnklippning kostar 400 kronor, ungefär dubbelt mot Sthlm.