Mail från en man

Tro det eller ej, men för ett tag sedan fick jag ett Mail av en Man. Han skrev så här:

"Har inget konkret tips att dela med mig av men gillar ditt rappa och lustiga ordval. 
Sådana där spagrejer och garderobsinnehålls-prat scrollas dock förbi men antar att jag inte är den primära målgruppen för just det. Gillar särskilt dina inlägg om karriärcoaching eller vad man ska kalla det. Är så gött att höra att man inte måste följa mainstream utan kan välja. Har själv valt ett enklare jobb med mindre betalt men sjukt nöjd över att inte längre behövs mätas och vägas i alla utvecklingssamtal och allt vad de väljer att kalla det. Inte fri att göra vad jag vill hela dagarna men fritiden är i alla fall fritid utan söndagsångest. Naturligtvis är det en enklare och billigare livsstil än att göra som  alla andra utan reflektion som ger möjligheten."

Jag tror att Man är den första som kallar det jag gör på bloggen för "karriärcoaching" men jag tackar och tar emot. Jag tar också fasta på hans egen formulering: "Har själv valt ett enklare jobb med mindre betalt men sjukt nöjd över att inte längre behövs mätas och vägas i alla utvecklingssamtal".

Ordningsfråga: Är det någon av er läsare - de flesta med högskoleutbildning och dito fancy schmanzy jobb - som de facto fått ut något av ett utvecklingssamtal någon gång? Om ja, gå vidare till fråga 2:

Fråga 2: Upplever du att du, vid genomförande av utvecklingssamtal på annan part, givit denne något av vikt som hen kunnat använda sig av i livet? Om nej, gå vidare till fråga 3:

Fråga 3: Är du med mig och startar Facebook-gruppen: Avskaffa utvecklingssamtalen - de suger! Vem är med mig? Vavavava?



Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Kommer att tänka på en rolig utvecklingssamtal-historia. Min pappa spelade ju i en symfoniorkester och vid något tillfälle i början av 2000-talet kom ledningen för berörd konserthall på att man skulle implementera detta moderna med utvecklingssamtal. Problemet var bara att den operativa chefen var dirigenten och alla som vet något om det yrkesskråt vet att "utvecklingssamtal" kanske inte är det de är satta på jorden att ha. Därför fick samtalet utföras med någon form av orkesterchef som rent krasst var en sorts adminfigur som hade noll koll på vad respektive musiker pysslade med och vilken kvalitet hens arbete höll. Följden blev att man då klumpade ihop stämmorna, så man körde ett ihopbuntat gäng altfioler på ett möte och trumpetarna på ett möte. Året efter blev det än mer ihopbuntat så ett möte för brass och ett för slagverk osv. Till slut blev det ett samlat möte för hela orkestern och med stöd i gruppen började då vissa kverulanter ta sig ton i gruppen och ställa ledningen till svars för upplevda oförrätter, ivrigt påhejade av mumlande kollegor. Så när dessa "utvecklingssamtal" började urarta till årliga lynchmobbar av ledningen valde ledningen att avskaffa dem. D.s.

36 kommentarer:

  1. Jag skulle kunna skriva och säga mycket angående utvecklingssamtal
    Både att själv leda samtalen och att utsättas för dem.
    Nu med ny chef anar jag att det kommande blir betydligt bättre än de senaste fem som alla följt samma mönster.
    Citat från min chef "Tack gode Gud för att du är här" följt av två timmars monolog angående familjens psykiska status, mm sånt.
    Här allvarligt funderat på att skriva någonting utifrån de sju dödssynderna...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vänta hvad, chefen kapar "ditt" utvecklingssamtal med prat om sig själv? I like!

      Radera
    2. Löneutvecklingen blev i alla fall god och det är ju trevligt.

      Radera
  2. Kan inte skaka känslan att medarbetar/utvecklingssamtalen bara är en dålig fars. Man spelar spelet och säger det som ska sägas. Brukar tänka att man är som en inspärrad psykopat som ska granskas av institutionens styrelse för att få permision. Man säger de dom vill höra så får man "gå fri" ett år till. Det här brukar uppskattas av cheferna som egentligen känner samma sak. När man sitter där vid bordet nickar dom tacksamt i tystnad för att man spelar sin roll i skådespelet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Brukar tänka att man är som en inspärrad psykopat som ska granskas av institutionens styrelse för att få permision. Man säger de dom vill höra så får man "gå fri" ett år till. " Du är inte klok Madicken! Trodde jag var ensam om att ha så spaceade fantasier på CorpInc.

      Radera
  3. Det statliga verket där jag jobbar har bytt namn på dem till prestationssamtal!! Men se det är samma intetsägande innehåll som vanligt möjligen med tvisten att man ena året bestämmer tre mål som man ska uppnå och nästa år kollar om man har uppnått dem. Lönesättande chef med personalansvar har man tryckt längst ner i organisationen där hen visserligen har koll på vad folk gör men i gengäld inte har någon chefserfarenhet/utbildning.

    Med åren har det blivit viktigare med ett intressant arbete i en fungerande organisation än en hög lön så vid nästa samtal med nya chefen ska jag sätta målen 1. Intressant arbete. 2, Fungerande org och 3, om inte 1 och 2 gick att uppfylla, byt jobb!

    Tack för karriärcoachningen ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å jag vill sitta som en fluga på väggen under det samtalet. "Ja Skogsanna, vad har du satt för mål inför nästa år då? Något ambitiöst då antar jag?" - "Ja, eeh, faktum är att...jag skulle vilja verka i en fungerande organisation...vad tror du om det?"

      Radera
    2. Haha, jag tror att jag passar på den möjligheten vid närmare eftertanke. När jag uttryckte oro för vilken slags chef vi skulle få ansåg min avgående chef något i stil med att ”även en medarbetare har ansvar för/kan påverka att chefen blir bra” och det har han i och för sig rätt i.

      Fördelen med stora företag är ju att man i någon mån kan manövrera sig runt i organisationen tills man hittar en fungerande del. Det är ju ganska subjektivt och bara för att jag inte tycker att det fungerar så betyder det ju inte att alla tycker lika dant. Då är det bäst att gå vidare.....

      Men jag ber att få återkomma efter utvecklingssamtal med nya chefen som bör infalla i mars-april och ser jag då en fluga så vet jag att det är fru EB.

      Radera
  4. Om man inte vill utvevcklas?

    Precis som Flow-FI skriver känns det ofta som ett dyrt kammarspel som slukar tid och energi för alla inblandade. Jag går dit som mitt soligaste jag, säger rätt saker och får sedan permis i ett år till.

    Nästan ännu bättre tycker jag medarbetarenkäter är med obligatorisk uppföljning i storgrupp. Ofta får företaget kritik, ingen vågar säga något (alt det blir en shit storm utan dess like) och sedan händer inget.

    Företaget jag jobbar på har utvecklingssamtal och sedan månadsavstämningar av de mål vi satt upp på utvecklingssamtalet. Det går som sagt mycket tid...

    SvaraRadera
    Svar
    1. "ett dyrt kammarspel " Elegant uttryckt. Ja det går tid. Men om man bollar tillbaka frågan kan man ju säga att ur samhällsekonomisk synvinkel är det av godo då det sysselsätter en mängd HR-personer och HR-relaterade konsulter i skiten. Jag vill minnas att jag haft ett par "så genomför du ett utvecklingssamtal"-kurser under min tid som chef.

      Radera
  5. Under mina trettio år som statsanställd varav tjugofem som chef har jag haft ett antal utvecklingssamtal och hållit oräkneliga. Mina egna samtal med mina chefer har sällan (aldrig?) gett något särskilt men inte heller varit direkt plågsamma.

    Huruvida de jag har hållit själv har varit plågsamma är inte för mig att bedöma men ur mitt perspektiv har de, oftare än man skulle kunna tro, faktiskt varit till nytta.

    Det stora problemet med de så kallade utvecklingssamtalen är att HR och höga chefer har och uttrycker orealistiska och ibland bisarra föreställningar om vad dessa samtal kan och bör vara. Man har också en olycklig vana att genomreglera och hyperkontrollera företeelsen.

    Kanske just därför vore det bra att avskaffa "utvecklingssamtalet". Det skulle inte få mig att sluta ha regelbundna ostörda samtal med samtliga medarbetare för att med någon form av struktur tala om deras arbete nu och framöver. Stämma av deras tankar om det med mina tankar. Diskutera förutsättningar och eventuella hinder. Kunna ge och få lite feedback.

    Men istället för två timmar en gång per år skulle jag nog satsa på flera kotare snack utspridda under året. Jag skulle också med alla tillgängliga medel klippa varje form av koppling till löneförhandling (som är en helt egen process och de sk lönesamtalen borde definivt avskaffas omgående). De samtalen skulle inte heller beröra akuta problem eller eventuell misskötsel/inkompetens. Sånt ska tas direkt och i sitt sammanhang.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Frihetsgrader: Vänta, låt mig rekapitulera, som man säger på corporate bullshitiska: De utvecklingssamtal du hade med dina chefer var inget att ha. Men de utvecklingssamtal du ledde med dina medarbetare var ibland till nytta? Jag vill inte på något sätt vara oartig, särskilt eftersom du är en klok person med hövve på skaft, men tror du att det finns risk för bias här?

      Radera
    2. Jag kanske var otydlig. Sannolikt hade de inget värde för mina medarbetare men de hade ett värde för mig som chef. De gav mig en bättre förståelse för mina medarbetare och vad som funkade för dem och vad som inte funkade. Det hade jag förvisso kunnat skaffa mig på annat sätt tex genom kortare och frekventare möten som jag klumpigt försökte beskriva. Med största säkerhet skulle det vara bättre både för mig och för medarbetarna givet att dessa samtal faktiskt blev av.

      Men det jag försökte säga var att ur just mitt chefsperspektiv var inte tiden helt bortkastad givet att jag helt olydigt gav fan i allt vad anbefalld "betygsättning" hette.

      Radera
    3. @Frihetsgrader: Ok jag fattar, du är förlåten (någon form av smiley). Jag tror, som någon är inne på i tråden, att tanken med medarbetarsamtal är god. Man vill från ledningens sida kvalitetssäkra att även den uslaste av chef ger lite andlig spis till sin personal. Men varför ens ge ledarskap åt en person som behöver HR-piska för att ta den typen av samtal du skulle tagit spontant, fast på schema? Nu kanske man inte ska jämföra jobbet med privatlivet, men jag tycker inte att det är så stor skillnad mellan att ha dessa avarter av mänsklig interaktion på jobbet som det vore att ha dem privat ("Älskling, låt oss schemalägga en relationsavstämning under Q2"). Som om vore vi robotar, som ginge att programmera till medmänsklighet #preteriumkonjektiver

      Radera
  6. Mina samtal brukar handla om hur illa jag tycker om just dessa samtal. På senare tid har jag dock "spelat med", endast för att jag gillar min chef och hen får problem om min sida gapar tom i HR-systemet. Tror dock jag nästa gång ska skita i det, har tillräckligt hög lön och anställningstrygghet (tack It-branschen) för att kunna vara tvär. Jag menar, mitt mål är ju att jobba mindre, vill de ha in det i sina system?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag struntade i att fylla i mallen en gång. Jag stod i begrepp att säga upp mig och eftersom jag har för lite att göra tänkte jag att jag lika gärna kunde sitta av samtalet och ta det som slutkläm. Det var rätt intressant. Min chef reagerade inte alls som jag trodde - med förvåning och ifrågasättande. Tvärt om curlade han genom hela samtalet och liksom sopade det uppenbara misstaget under mattan hela tiden: "Jaha, här hade du heller inte fyllt i något ser jag, humhumhum, vi går vidare...". Sen blev det ingen uppsägning, han erbjöd mig några tusen mer i lön och ytterligare ett ansvarsområde som inte på något sätt stod i paritet med löneökningen. Men well, det var under min ignoranta fas.

      Radera
  7. Sitter precis med underlaget inför årets medarbetarsamtal. Brukar spara förra årets och så är det bara att kopiera in och ev. lägga till litegrann, lägger ner minimalt med tid och energi på detta. Vissa saker är det bara att göra även fast man tycker det är helt meningslöst. Antar att det är frivilligt med medarbetarsamtalen men känns som om det blir en större grej om man tackar nej än om man bara biter ihop och genomför det så smärtfritt som möjligt. /Hea

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Antar att det är frivilligt med medarbetarsamtalen" Verkligen? Kunde du inte sagt det för 18 år sedan, du hade besparat såväl mig som mina medarbetare stor uttråkning. Men nej, det kan väl inte stämma? Ok att du som anställd kan vägra. Du kan väl vägra att gå till jobbet också, även om det får lite tydligare repressalier. Men jag som chef har ju dead-line på att få in alla mina medarbetarsamtal och det är bara så det är. Jag har aldrig hört en chef till mig uttrycka sig att: "Sista februari ska alla utvecklingssamtal vara utförda...med de som vill alltså."

      Radera
    2. Jag kan säkert välja att avstå från löneförhöjning om jag vill också. /Hea

      Radera
  8. Är inte tanken god egentligen att man en gång per år får sätta sig ner med chefen och diskutera sin arbetssituation? Vad är det som gör att utvecklingssamtalen är så impopulära?

    På min tidigare arbetsplats, det stora verkstadsföretaget, hade vi både målsamtal på våren och uppföljningssamtal på hösten. Egentliga ganska välstrukturerade möten som förstördes av att det ständigt var nya chefer och cheferna var tämligen kassa och bakbunda i en stor hierarki. Sämsta momentet var att man fick ett betyg 1-5 och skulle ge sin chef detsamma. Jag vägrade, tyckte det var förminskande.
    Utöver utvecklingssamtalen var det lönesamtal, vilket förvisso bestod i att chefen visade min nya lön på en skrynklig post-it-lapp.

    Böt jobb och jobbar nu i litet företag med en cowboy-chef/vd som struntar i det mesta av administration, organisation och diskussion. Lite befriande och omvälvande. Inte helt enkelt det heller jämt.

    //Vardagsanalyser

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Vardagsanalyser: "och bakbunda i en stor hierarki." Det är ju precis det här som är problemet i många fall, man förväntas ha dessa motiverande samtal utan egentligt mandat. Många förväxlar också utvecklingssamtalet med det i tråden nämnda "lönesamtalet" vilket skapar stor förvirring. Särskilt som lönesamtalet inte på något vis är en förhandling utan bara en information. På ett jobb fick man hem ett kuvert årligen där det stod vilken lön man fick, helt perfekt och jidderfritt. Ett stort mysterium är att fackpress återkommande skriver artiklar av typen "så rustar du dig för lönesamtalet" med tips om hur man ska belysa sina stordåd under året. Vilket är askonstigt. De kunde fokusera på att lära sig corporate-vokabulären och dess innehåll istället för att

      Du nämner verkstadsföretag. När jag jobbade i industrin var logistik- och lagerchefen alltid så frustrerad i utvecklingssamtalstider. Han hade säkert 30 pers han skulle plöja igenom. De av högsta ledningen vackra mallarna som talade om "interpersonal understanding" och "passion to excel" som skulle igenom med truck-Leffe med - som hade ett läppstiftavtryck tatuerat på halsen - och dessutom minimalt mandat för att göra förändringar som hans personal verkligen brydde sig om, typ "ta tryck C-körkort" (eller vad man nu gör, har ingen aning) eller "få ställa vinterdäcken på lagret under sommarhalvåret".

      Radera
    2. Tack för svar. Svårt att föra över engagemanget och idéerna från högsta ledningen via överarbetade mellanchefer till truck-leffe.
      Mitt nya jobb är förövrigt fullt av all personals privata däck...

      Radera
  9. OT FruEB, har du sett denna skrift som anknyter till ditt läsämne journalistik: "13 vassa frågor om journalistik– med svar som inte stryker medhårs" där det skrivs om metafrågor såsom:


    Varför vinklar journalister så mycket?

    Varför driver journalister så ofta sin egen agenda?

    Varför är nyheter så ofta negativa?

    Varför låser tidningarna in sitt innehåll om de står i demokratins tjänst?


    http://mediestudier.se/wp-content/uploads/2019/09/13-vassa-fr%C3%A5gor_webb.pdf

    SvaraRadera
  10. Å sweet! Tack snälla den ska jag läsa. Idel favoriter: Jörgen Huitfeldt och min lärare Ingela Wadbring. Och Therese Rosenvinge från Medierna. Ska läsa den omedelbart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är du som ska ha tack FruEB - du lyser upp dagen med dina alster som vi läsare med tacksamhet tar emot.

      Anonym

      Radera
    2. Gå i frid mitt barn. Alltså det här är ju en nedladdningsbar bok? Fantastiskt, kom mitt i prick. Det är ju precis de här bryderierna jag går med.

      Radera
    3. FruEB, återkom gärna med några rader om vad du tyckte var speciellt intressant, kanske som ett självständig bloggpost. Om du inte tycker att det kan vara för svårt eller känsligt ämne för din blogg förstås (nu är framträder du ju inte med ditt namn, men det finns ju andra aspekter - som ny och oprövad - att ta hänsyn till om du vill ha knäck inom branschen framöver)

      Radera
    4. Vi har redan haft middagskonversation kring Bengt Johanssons kapitel: "Varför driver journalister sin egen agenda". Om den påstådda politiseringen av medier, där alla politiska läger kan bygga sina egna konspirationsteorier (på grund av en majoritet rödgrönt röstande reportrar och företrädesvis borgerliga mediahus och chefer). Men där måste jag säga att det börjar klarna. Det jag bara anade innan har jag nu fått bekräftat nämligen att det inte är helt lätt att hitta nyheter över huvudtaget idag, eftersom vi lever i en lycksalighetens tid där det, åtminstone inte i någon större utsträckning i Sverige (och närhet är ett inte oviktigt nyhetskriterium) sker så mycket skit och när det väl sker är alla på samma boll, oavsett privatpolitisk agenda. Undantaget om du jobbar på yttersta vänster- respektive högerflanken, men inte alla där är utbildade journalister, snarare politiska aktivister med ett nyhetsorgan.

      Den journalistiska värdegrunden är otippat stark och likadan från 70-talet och den grundar sig för många i att belysa orättivsor och granska makten, oavsett vem som innehar makten för tillfället. Eller som Bengt så elegant uttrycker det:

      "Forskare som försöker förklara varför nyheterna ser ut som de gör menar att journalisternas egna politiska åsikter är av underordnad betydelse för nyhetsbilden.[...] I viss mån är det kanske mer rättvisande att se journalister som vindflöjlar, som i stor utsträckning omfamnar och visar upp samhället på ett sätt som passar in i en större berättelse, formad till stor del av andra krafter än journalistik. Väven är mycket mer komplex än enskilda journalisters politiska åsikter."

      Radera
  11. I slutet av november har jag mitt livs första utvecklingssamtal. Är relativt ny i arbetslivet.. Blev så förvånad när jag fick inbjudan, är inte det sånt man hade i skolan?

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Linnéa: Det är korrekt. Välkommen. På onsdagar är det fruktstund.

      Radera
  12. Utvecklingssamtal är värdelöst. När jag var på väg att säga upp mig var jag tyst hela timmen, chefen babblade på. Han förstod nog att det var illa...eftersom jag var tyst, så när han skulle avsluta sa han: och så höjer jag din lön med 10 000, gjorde i och för sig det att jag blev kvar två år till innan jag slutade./ Catarina

    SvaraRadera
  13. Hahaha. Fick just detta i mitt fb flöde

    Medarbetarsamtal skapar Kvalité!
    Under tisdagen utbildade vi vår andra grupp av ledare från Axess i medarbetarsamtal. Nu går alla Axess ledare en utbildning i medarbetarsamtal hos oss, detta kan ses som en kvalitetsstämpel där alla ledare skapar en gemensam syn på hur ett medarbetarsamtal ska utföras & skapa motiverade och stolta Axess medarbetare över hela landet.

    Gå in och boka våra utbildningar

    SvaraRadera
  14. Ska snart ha samtal med min chef. Vad ska man egentligen säga för att ligga bra till?

    SvaraRadera
  15. Ska ha årets samtal nästa vecka och brukar tycka att det är givande. Beror nog mycket på om man har ett meningsfullt jobb eller inte.

    / Martin

    SvaraRadera
  16. Jag tycker det är soft att mumbojomboprata med chefen i två timmar på betald arbetstid istället för att slita på ryggmuskulaturen.. Men det genererar sällan feta påslag i lönen. Mvh kommunanställt vårdbiträde

    SvaraRadera
  17. Min historia är förmodligen typisk, men inom två dagar fick jag en snabb lösning för att återvända min ex kärlekspartner. Min man föll i en affär med en annan kvinna på hans arbetsplats, min kärleksman lämnade mig med två barn som vi hade tillsammans, alla massor av ekonomiska utgifter på mig ensam, han gav inte barn supporr till våra barn, jag vill ha min man tillbaka hem för att älska mig. Jag fick en lösning för att föra tillbaka honom med magiska trollformuleringar från äktenskapspellens trollmagi av en andlig man som heter Dr. Oduduwa. Strax efter två dagars magiska kärlek stavning aktiverades för mina räkning för att föra tillbaka ex love man återvända hem till mig, det var en överraskning att jag inte ens kan förklara hur allt händer, det fungerade som magi, inom två dagar är min kärleksman hemma för att be om ursäkt, be om min förlåtelse, jag var väldigt glad och mina böner svarar, idag är min man tillbaka till mig, vi lever tillsammans som en familj lyckligare i kärlek mer än någonsin tidigare.
     Jag kunde inte ha gjort den här magiska kärleksförtrycket utan hjälp av Baba Oduduwa. Jag skulle ha gett upp och trodde att eftersom min man såg en annan kvinna, så sa han att vi var klara. Efter att Love stavaktivering ringde min man mig på mobiltelefon vi pratade snyggt och nästa dag återvänder han hem med massor av gåvor till mig och barn.
    Jag är tacksam för denna andliga äktenskapshealer som hjälpte mig. Jag rekommenderar honom till alla som har liknande äktenskap, förhållandeproblem, att snabbt kontakta kommunikation med Dr.Oduduwa Spiritual spell spellista för att återvända ex love back. via hans personliga kontaktadress: (dr.oduduwaspellcaster@gmail. com)
    Endast WhatsApp-meddelande: +79268011965

    SvaraRadera