Hur min familj ställer sig till sparande

Jag får ibland frågan här på bloggen* hur min familj ställer sig till min sparplan. Vi kan väl börja med att konstatera att mina barn inte är så involverade då de är 9,10 och 13 år gamla. Jag menar då att de inte är inblandade i själva sparandet, eftersom de oduglingarna saknar inkomst. Däremot är de ju insyltade så tillvida att vi ofta talar om projekt flytta-till-landet och de är väl medvetna om att vi lever enklare än deras peers. De har bara den goda smaken att inte klaga.

Min man däremot var jag ju tvungen att mecka lite med. Men grundpremissen var perfekt. Likt Snålcoachen har jag en man som är av naturen sparsam**, och förr var det jag som var den stora slösaren i vår familj. När jag började småspara 2011 utan egentligt mål brydde sig min man inte särskilt mycket om det, tror han tolkade det som ännu ett av mina "idéer" vilket ju var helt korrekt. Jag krävde heller inte att han skulle bry sig om det - vi sparade som sagt inte till något särskilt och han var ju redan en sådan blygsam konsument att man kan säga att vi nu låg på samma nivå.

Men när jag 2015 träffade Jesus i bloggen Mr Money Mustache och förstod att jag, inom loppet av tio år, skulle kunna bli ekonomiskt oberoende om jag sparade runt hälften av min lön, då blev jag besatt. Och jag ville smitta honom med min entusiasm. Men som du säkert förstår är det lättare sagt än gjort. Jag hade ju läst hundratals inspirerande inlägg och därtill befann jag mig i en jobbsitution som jag var rätt less på. Min man trivdes rätt okej på jobbet och hade aldrig tänkt i dessa banor. Att kräva att han skulle lägga in högsta växeln gällande sparande efter en kvarts samtal med mig var lite fåfängt. Jag var tvungen att använda min kvinnliga list. Absolut nyckel till att bli en mästersparare är att hitta sin inre drivkraft. Och då talar jag inte drivkraften i att ha en fin bil eller få åka på fin semester två gånger om året, utan den drivkraft som förlöses om man får tid att fundera på följande frågor:

"Tänk dig in i en situation där du skulle få erbjudandet om en medborgarlön. Din lön skulle vara ovillkorad - du skulle kunna ägna dig åt vad som helst utan att dess storlek ändras. Lönen skulle vara av den storleken att du kunde bekosta dina levnadsomkostnader med den, men ingen överdriven lyx. Skulle du acceptera erbjudandet? Om ja, vad skulle du då göra på dagarna? Skulle du fortsätta att jobba? I så fall, på samma ställe? Lika mycket eller mindre? Skulle du välja att utveckla några hobbies eller ägna mer tid åt något fritidsintresse? Skulle du vilja ägna dig åt altruistiska göromål eller att hjälpa en närstående på något vis? Finns det länder du skulle vilja besöka och eventuellt bo i under en längre period (lönen följer dig ju oavsett var du befinner dig geografiskt)? Skulle du fortsätta att jobba men välja att ta längre semestrar i det fall din arbetsgivare beviljar tjänstledigt? Finns det något ämne du skulle vilja studera?"

Det hade varit intressant om partnern på dessa frågor svarar att "Nej hörrödu, mitt liv ska se exakt likadant ut då som det gör idag, jag skulle inte ändra en endaste detalj!" 

Min man är och har alltid varit ointresserad av pengar, prylar och status. Däremot är han en sucker för tennis, kunskap och familjen - mån om att vara en god son, bror, förälder och make.*** Han är redan en god allting, men det som gnager lite hos honom är avståndet till släkten som bor på annan ort. Jag sådde då ett frö hos honom i maj 2015 som handlar om den dagen hans föräldrar kan komma att behöva lite extra hjälp i vardagen på äldre dar. Eftersom hans syster bor på samma ort som föräldrarna är det lätt att det blir klassikern "syrran får ta hand om det", något som inte alls korrelerar med min mans värdegrund. Därtill nämnde jag möjligheten för honom att ta ett år och, utan att ta studielån, läsa något samhällsorienterande ämne på universitetet, ha tid att gå på debatter och möjligheten att spela tennis i större utsträckning än han hinner idag. Notera att jag bara tog upp detta vid ett enda tillfälle, rätt flyktigt. En vecka senare kom han tillbaka till mig och sa: "Nu har jag räknat på det och sett att det funkar. Ikväll går vi ut och äter, sen kör vi." Och så var det med det, sen dess har han sparat mer än jag, givet att han har högre lön.

Det är fortfarande jag som är den mest besatta av oss, den som driver på sparprojektet mest aktivt. Men han höstar in rätt mycket deg bara på att leva som han tidigare gjort, eftersom vi nu inte gör av med hans lön på resor och onöding spending av andra slag. Så mitt råd till dig, i det fall du inte har din partner med på tåget, är att ta en långpromenad eller arrangera en barnfri middag och tratta igenom frågorna ovan.

Ett annat förslag är att få hen att läsa boken Meet the Frugalwoods - Achieving Financial Independence through Simple Living, av Elisabeth Willard Thames. Detta är i mitt tycke den mest inspirerande boken på temat finansiellt oberoende jag läst. Du kan ju göra som med barnen - locka med en belöning. När hen har läst hela boken tar du på dig den där polisutstyrseln hen köpte till dig i julklapp.




Mitt sista förslag är att konsultera MMM. För dig som, trots mitt idoga tjatande, ännu inte gått in och läst alla hans inlägg, låt mig bara citera inläggsintrot i ett tvåstegsinlägg på detta tema:

I’ve done it! I have lit the fire of Mustachianism in my own heart, and can suddenly see what should have been obvious from the start: the entire basis for most of the modern US lifestyle is complete bullshit, we are all wasting almost all of our money every day, and we could all be vastly better off if we just stopped doing it. I want to be free, and happy, and rich, and I want it NOW!
There’s just one problem. I have a spouse who is still deeply cocooned in the system. He (or she) still loves the fancy shoes, massages at the spa, video game systems, the $2500 bikes, the Apple-brand computers, or the Porsche Cayenne Turbo S minivan  for carrying around our 10-pound baby. I love her, but I can’t seem to get through to her. I’m shouting through the 8-inch-thick foggy shell of hardened Consumer Mucus that has formed over her entire body, and I can see those eyes I fell in love with staring back at me from deep within that shell. But I can’t seem to break her out of it. How can I do it?
Som sagt, det är två hands-on-inlägg om hur du får med din partner på resan, "Selling the Dream - How to Make your Spouse Love Frugality" och del 2: "Selling the Dream of Financial Independence - Part 2".

Ditt jobb är att få snöbollen i rullning, inte att manuellt rulla den. Respektera att den andre kan behöva tid på sig. För mig tog det ett antal år att göra kopplingen mellan att jag alltid kände mig i mitt esse när jag fick trampa runt på landet och insikten att detta faktiskt kunde vara görbart. Och inse att för vissa kommer FIRE aldrig att bli en attraktiv livsstil. Du får i det fallet helt enkelt göra din egen plan. I så fall behöver ni diskutera igenom gränsdragningarna i er ekonomi rent praktiskt - är ni gifta är ju "ditt" sparande rent juridiskt "ert gemensamma".

Så summerat: Så fröet och avvakta. I väntan på action, live by example. Att leva genom eget exempel är också den mest framkomliga vägen med barnen. I takt med att jag själv slutat komma hemdragande med shopping av olika slag, har även de förlorat intresset för de quick fixes det innebär att vara en consumer sucka. De visar också tecken på stor tillfredsställelse när vi väl företar oss saker. Exempelvis kommer vi i sommar att åka på utlandssemester hela familjen - någonting vi inte gjort på sju år. De är så uppspelta inför detta att jag är rädd att de kommer att svimma av rena upphetsningen i taxin på väg ut till Arlanda. Sa jag taxi? Jag menar på pendeltåget.

Mvh/
FruEfficientBadass

*Ibland=två gånger
**Han har så anspråkslösa intressen förstår du. Han spelar på sitt piano och äter snällt upp sin mat. Dyra bilar vet han inte vad det är och klocka har han aldrig haft. Kläder köper han inga heller, det är jag som får tvinga in honom i butik någon gång vartannat år.
*** Jag vet detta då han i ett socialt frågespel på frågan "Vilka är dina drivkrafter" svarade "Att vara en god son, bror, förälder och make".




22 kommentarer:

  1. För mig som singel inställer sig genast frågan, hur man luskar ut inställning till FIRE redan i dejtingskedet? Bland allt annat man behöver försöka få ärliga svar på på 2 dejter innan man är körd/måste bestämma sig. Tycker livsstilsfrågor är jättesvårt att få grepp om när man dejtar, väldigt många är mycket mån om att ge en viss bild av sig själva som ganska ofta inte stämmer med verkligheten. Har därför slutat app/nätdejta - jag gav upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Huvva, nätdejting. Det är fruktansvärt, ehum, har jag hört av mina singelvänner. Alltså jag tycker att det BORDE vara en ledtråd vad hen svarar på samma fråga, d.v.s. "Om pengar inte vore en issue, vad skulle du göra med ditt liv då?" och så lite följdfrågor på det, ex. "Men Kristoffer, menar du alltså (fladder med ögonfransar) att du skulle kunna tänka dig att avstå konsumtion för att leva ett...ska vis säga...mer yougiskt och enkelt liv?". Det borde väl inte bränna några broar? Och skräms han av den frågeställningen är han inget att ha av flera skäl varav enbart ett är relaterat till ekonomi. Du bör kanske också fundera på hur du formulerar din "annons" så att det framgår att du inte är en blin bling kind of girl.

      Radera
  2. Tack för ett som vanligt fantastiskt inlägg!

    Om en inte får med sig sin respektive på tåget hur sjutton förhåller sig en till det? Jag tänker att en fälla kommer vara att min respektive lever konsumtions-life medan jag ”snålar” som sjutton för att sedan få ett friare liv med följd att jag förväntas spendera den tiden på hushållssysslorna. Och om jag inte gör det blir ju kvalitetstiden med min partner låg för då ska det handlas, städas, tvättas och det känns inte heller som en bra lösning... några kloka tankar?!

    Jag ställde för övrigt frågan ovan till min respektive. Vad hen svarade? ”Jag skulle fortsätta jobba som vanligt”. Käh?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Ja du Anonym...

      Kanske han behöver lite betänketid? Nu har du ju sått fröe/ställt frågan i alla fall. Det är inte alltid man får omedelbar respons.

      Det är trixigt. Gick och funderade på samma sak imorse då det uppenbarat sig en möjlighet för mig att få lite mer fritid framöver. Svaret på frågan är ett "nej". Din frigjorda tid ska inte växlas in i hushållsnära tjänster. Du behöver din tiden för att fundera på världsalltet och skapa konst. Tänk dig detta samtal hemma hos August S och random fru:
      August: - "Aah skänt, nu är min bok om att hata kvinnor äntligen publicerad. Drygt ett år till nästa deadline.
      Random fru: "- Å August, skulle du kunna hjälpa mig lite hemmavid då? Tvätta lite damasker eller ta barnen till Tegnérlunden?"
      August: "- Självklart radnom fru, jag behöver ju inte sitta och dra i väntan på idér hela dagen, du kan lita på att jag ställer upp."

      Din tid är utmätt och helig. Lyckas du stasha undan tid är den öronmärkt till dig. Dela 50/50 oavsett, han får lösa sin livsekvation bäst han kan. Att börja spara deg kan ju vara ett sätt för din man att komma till samma åtråvärda sits som du genom flit och motivation har gjort/gör.

      Radera
    2. Nu är jag singel men hur mycket tid behöver man egentligen till hushållssysslor på en vecka? Var en sommar hemma hos mina föräldrar och lyckades städa varje vecka plus laga middag eftersom jag ändå var ledig. Mamma tyckte det var skönt med en hushållerska. Tyckte inte att jag hade brist på tid. Om man minimaliserat grejerna så har man mycket mindre att ta hand om coh de borde inte ta mer än någon timme i veckan.

      Radera
    3. Rimlig fråga! En uppskattning för oss är nog 1 h per dag på matlagning, städning, handling, tvätt och disk. Förmodligen inte maximalt optimerat. Då ska tilläggas att vi har husdjur som i kombination med sambo med pedanta drag förmodligen leder till mer städning än normalt. Nu är vi 25 år båda två och jag har inte kommit över 6siffrigt i investeringsbelopp än, så detta är ju inget reellt problem inom de närmaste åren. Men motivationen ökar inte av att tänka sig att eventuell framtida frihet innebär 7 h oavlönat hushållsarbete för resten av livet. Nu försökte jag vara könsneutral (men fru E.B läste mig som en öppen bok) och jag tycker dessutom det hör till min skyldighet att inte trilla ner i en sådan uppenbar kvinnofälla... Kanske är det egoistiskt tänkt och fördelen med att den fria gör det är att utrymmet för kvalitetstid blir större. Tänker att annat som spelar in är om ekonomin är delad eller gemensam...

      Radera
    4. Jag tycker man kan vara egoistisk i det avseendet. Jag har inte heller någon lust att vara hushållerska åt någon som inte kan ta hand om sig själv. Det jag ville ha sagt var att om sakerna tar ca 1 timme per dag så kanske det trots allt är rimligt om det innebär att man har sin fritid sedan. Och under förutsättning att det inte blir något måste. Jag har svårt att se att någon skulle sysselsätta sig 7 timmar per dag med hushållssysslor.

      Däremot skulle jag se till att inte blanda pengarna och definitivt inte gifta mig utan äktenskapsförord med någon som inte hade samma inställning till pengar som jag. Annars kan det bli så att man för räcka över hälften av sina besparingar och börja arbeta om förhållandet havererar.

      Radera
  3. Äntligen! Inlägget jag väntat på! Inspirerande och roligt som vanligt. Du har verkligen sått ett frö hos mig, vi får se vart det skall leda. Jag är så glad att jag har hittat din blogg. Ha en fin dag! /S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Detsamma S, lägg dig varmt i lä så att det gror på ordentligt.

      Radera
  4. Min man är som din, fast han springer långa sträckor i skogen istället för att spela tennis, måste bli tvingad in i klädaffärer och är ointresserad av statusprylar (läs snarare föraktar). Det är bara det att han tror att det är omöjligt att bli ekonomiskt fri. I och med att det är jag som varit consumer sucka och har ändrat mig, så sparar vi på rätt bra. Så tillslut har vi möjlighet att hamna där ändå... Under tiden planterar jag små frön; Tänk om man kunde jobba bara vissa delar av året och vara ledig och långvandra några månader? Tänk om man, när barnen flyttat ut, kan downsiza och flytta till något mindre, billigare? *visar objekt på hemnet* jag vet att denna taktik fungerar, bara det att det tar tid, och tid har jag ju, typ 10 år, och under tiden växer vårt sparade kapital.... Sade du kvinnlig list...?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det bästa med kvinnlig list är ju att den kommer så naturligt. Du är ju redan hemma.

      Radera
  5. Inget fel på nätdejting (i alla fall inte för en kärlekskrank nyskild medelålders man för några år sedan som numera är lyckligt gift). Ingen av oss kan väl kallas consumer sucka, men vi gillar båda livets goda. Jag fick på något konstigt vis plötsligt för mig att ändra mitt usla och planlösa sparande till något bättre, och på mitt (manliga?) sätt gick jag all-in och läste böcker och sparbloggar tills ögonen blödde. Men min fru var med på noterna direkt och har alltid varit sparsam på en bra nivå. Hennes tänk har jag anammat: pengar man inte vet att man har eller haft (tänk: plötsliga tillskott, löneförhöjningar) sparar man rakt av, för man behöver dem ju inte. Sedan tycker vi båda att vi inte försakar så mycket av livets goda trots att vi nu sparar mycket mer än förut och skurit ner på många onödiga utgifter.

    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter bra, både lyckligt gift och en vettig fru. Bra mind trick med windfalls. När jag var ung och dum såg jag bonus od som konsumtionspengar rakt av, nu precis tvärt om. Frihet. Fick i våras ett tertial av min förra chef, så himla gulligt av honom!

      Radera
  6. Hej och tack för en mycket rolig och inspirerande blogg! Gillar frihetstanken, men undrar hur du ser på detta med att bli ekonomiskt oberoende, sluta jobba och då inte längre bidra till välfärden i form av skatt? Dina barn/barnbarn kanske behöver fortsatt utbildning, ni kanske behöver nyttja vården någon gång, vägar och kollektivtrafik behövs ju även på landet osv. Hur resonerar du i dessa frågor? Att alla blev ekonomiskt oberoende och levde sin dröm låter ju fantastiskt, men skulle inte välfärdssamhället krascha?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tjing! Läs gärna detta inlägg: https://efficientbadass.blogspot.com/search?q=Pl%C3%A5nboken och om länken är lika dysfunktionell som den ser ut, gå gärna in manuellt på mitt inlägg från den 10 jan i år så ser du hur jag resonerar.

      Radera
  7. Hej, läste precis nedan länk:

    https://theescapeartist.me/2018/06/06/to-defeat-your-enemy-you-must-first-respect-your-enemy/

    Kollar du på reklamtv? Har du FB? Hur tror du statistiken ser ut för de som läser din blogg? Själv har jag inte haft vanligt TV på ca 8år och inte FB sen ca 7. Kan det vara så att man påverkars så mycket mer än man tror... Förstår om du inte vill svara på frågorna men det hade varit kul o veta och ännu bättre om du ville ställa frågan vidare på bloggen. Hur som ha en bra kväll o tack för inläggen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså The Escape Artist, jag är lite nyförälskad. Ett v många fantastiskt bra inlägg. Gillar Matrixanalogierna i den du skickade, låt mig klippa klistra för de som inte orkar klicka sig vidare:

      "When I first stumbled across FI blogs, I had that weird realisation that there’s another world out there. I’d found the rabbit hole that could take me to that other world. The Red Pill analogy provides a way of thinking about that perception shift.

      It also explains the difficulties of “converting” other people. Every so often on FI discussion groups online, you’ll see a FIer talking about how their colleagues are moaning about being broke yet they’ve just bought a new car / holiday / phone whatever. Surely what that colleague needs is a lecture some good advice?

      Well maybe… but need and want are 2 different things. In the words of Morpheus:

      You have to understand, most of these people are not ready to be unplugged. And many of them are so inert, so hopelessly dependant on the system that they will fight to protect it."

      För att svara på dina frågor:
      - Kollar ej på reklam-TV. Jag älskar film och den ser jag företrädesvid på låne-DVD från bibblan. Ibland hyr vi på Video On Demand eller så ser jag den på Netflix. Jag mår fysiskt illa av TVreklam, särskilt om det gäller spel.
      - FB? Har ett konto som aldrig används. "Mest för Messenger" som folk säger, men knappt ens det. Jag har en Whats App-grupp där jag kommunicerar med mina riktiga vänner från livet utanför the Matrix.
      - REklam i brevlådan - bara den som är adresserad och det hoppas jag minskar nu med GDPR. Läser inga glossy magazines etc. så enda gångerna jag utsätts för skiten är på stan och i butik. Och på andra ekonomibloggar såklart, men oftast är vi ju rätt sparsamma med annonser. YouTube tvingar mig till ett och annat klipp dock.

      Gillar när TEA (The Escape...) skriver om reklam: "Brand symbols, slogans and jingles lodge in your head without you even knowing it. This shit never really leaves you. Instead it sits somewhere on your “hard drive” taking up valuable memory space…like some malware program sitting there dormant…until you get to the shop, restaurant, bar etc. And then boom it re-activates!" Mitt bästa sparknep är: Rör dig så lite som möjligt i butiksmiljöer. Digitala såväl som fysiska. Det är som avgiftning men när du väl är ren så är du ren och din kropp kommer att reagera negativt när du väl har något ärende dit, ungefär som den f.d. storrökaren som blir illamående av en ynka cigg. Ha en bra kväll du med! Glad att ha hittat något jag kan diskutera TEA med, fick den på tips av Sara F och har panik då jag inte lyckas läsa ikapp fort nog.

      Radera
  8. Vill börja med att tacka för en fantastiskt underhållande och inspirerande blogg! Jag har läst den i någon månad och det är ofta en av dagens höjdpunkter. Igår satt jag och funderade just på detta ämne och skrev till och med ett eget utkast om det. Min situation är lite annorlunda då min sambo älskar att spendera men jag plockar direkt upp rådet att ställa frågan ”vad skulle du göra om...”. Det blir något att prata om vid fredagsmyset ikväll! Stort tack för detta och en superbra blogg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å gullet! Vad snällt sagt, det kom från hjärtat. Jaaa, ställ frågan ikväll och låt oss veta hur det gick!

      Radera
  9. Kort uppdatering efter ett snack med sambon: I sammandrag så skulle han tycka det var svårt att motstå ett sådant erbjudande så han skulle acceptera men sedan jobba extra för att bekosta sina lyxartiklar. Tror att ett frö börjar sås men det kommer ta tid... Under tiden harvar jag på med mitt sparande och matar honom med lite MMM och liknande så ofta jag kan =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kära Spardrottning, jag skulle säga att du, jämförelsevis, nådde framgång i ditt samtal. Nyckel nu är att ligga lågt ett tag så att han får gå att grunna själv utan att bli för tvångsmatad. Om en vecka-10 dagar fabulerar du ihop något om en persona du ”läst om” som liknar honom till ålder och intresseprofil och berättar hur denna person lyckats frigöra tid att ägna sig åt ”cool aktivitet din sambo gillar” genom att leva på avkastning och gig. ”Tänk, på bara fem år tog han sig dit, wow. Jag (=du) blev såå inspirerad. Jag tror att jag kommer att göra det älskling, det tänker jag...”

      Radera
  10. Mitt namn är Gunilla Hägglund, form, Alingsås, Sverige. Efter 12 års äktenskap har jag och min man varit i en gräl eller den andra tills han äntligen lämnade mig och flyttade till Kalifornien för att vara med en annan kvinna. Jag kände att mitt liv var över och mina barn trodde att de aldrig skulle se sin far igen. Jag försökte vara stark bara för barnen men jag kunde inte kontrollera de smärta som plågar mitt hjärta, mitt hjärta fylldes av sorg och smärta eftersom jag verkligen var kär i min man. Varje dag och natt tänker jag på honom och önskar alltid att han skulle komma tillbaka till mig, jag var verkligen upprörd och jag behövde hjälp, så jag sökte efter hjälp på nätet och jag stötte på en webbplats som föreslog att Dr Osagiede kan hjälpa till att få tillbaka ex snabbt . Så jag kände att jag skulle prova honom. Jag kontaktade honom och han berättade vad jag skulle göra och jag gjorde det då gjorde han en Love spell för mig. 48 timmar senare ringde min man verkligen till mig och berättade för mig att han saknar mig och barnen så mycket, så fantastiskt !! Så det var så han kom tillbaka samma dag, med massor av kärlek och glädje, och han bad om ursäkt för sitt misstag och för den smärta han orsakade mig och barnen. Sedan från och med den dagen var vårt äktenskap nu starkare än hur det var tidigare, allt tack vare Dr Osagiede. han är så kraftfull och jag bestämde mig för att dela min berättelse på internet att Dr. Osagiede verkliga och kraftfulla stavskärare som jag alltid kommer att be för att leva länge för att hjälpa sina barn i tidens problem, om du är här och du behöver din Ex tillbaka eller så flyttade din man till en annan kvinna, gråt inte mer, kontakta den här kraftfulla stavagern nu. Här är hans kontaktmeddelande på: doctorosagiede75@gmail.com eller whatsapp på +2349014523836
    eller viber +2349014523836

    SvaraRadera