Jag blev berörd av detta avsnitt och jag är glad att jag var ensam hemma när jag såg det för barnen tycker att det är obehagligt när mamma gråter. Men när hon tog sig an sin mans garderob...pallar inte. Kommer osökt att tänka på rensningen av min morfars kläder när han dog. Att packa ner de där lena, nötta flanellskjortorna med doft av Hamiltontobak och raktvål i svarta sopsäckar, det var mycket värre än själva begravningen och jag stod nog inte min morfar lika nära som den här kvinnan stått sin man. Några reflektioner:
- Hur snygg är hon? Hon måste vara i 60-årsåldern och har en kropp som en 30-åring. Hade jag de där benen när min yngsta är 26 kommer jag aldrig be om någonting mer någonsin. Nej alltså, hade jag de benen NU hade jag aldrig mer bett om någonting.
- Rätt roligt när Kondo utan att tveka kastar sig upp på den antika hästen. Jag tror att hon under den prydliga fasaden är rätt urballad. Exempelvis börjar jag misstänka att hon, under det att hon gör sin "tackritual till huset" tänker något i stil med "de är sådana suckers va, jag kan lura dem vart jag vill."
- Kvinnans slutsats är något i stil med att det är skönt att rensa själv när ingen lägger sig i hennes beslut och att hon, efter ett liv där hon aldrig bott själv, nu måste börja ställa sig frågan "vad tycker jag om/vad vill jag ha?". Jag läste för ett par år sedan Dagbok från ditt försvinnande av Malin Lagerlöf (vars man regissören Daniel Lind Lagerlöf troligtvis sveptes med i vågorna på västkusten under en filmrekognoscering, men man har aldrig återfunnit kroppen). Jag kan varmt rekommendera boken för hon skriver bra och den slutar lite på samma sätt som för Kondo-kvinnan där hon efter ett nattsvart år återvänder till sommarhuset på Gotland och slutför hans renovering av gäststugan. Men nu inte med det kakel han hade valt, utan ett som hon gillade bättre. Små justeringar knutet till ett dödsfall som fram tills dess bara varit svart och negativt. Plötsligt letar sig en liten ljusstrimma in och det kan handla om något så banalt som att själv få bestämma färg på kakel eller möblering i köket.
Det övergår emellertid mitt förstånd att man släpper in ett TV-team mitt i detta emotionella sår. Okej om man bara har lite rörigt i största allmänhet och ser Kondo som en chans att få lite "gratishjälp" eller som ett "kul projekt". Men det här var ju en kvinna som fortfarande var i sorg, han hade ju inte ens varit död i ett år och de hade varit ett par i 40 år. Well well, a chacun som truc.
En annan sak jag undrar över när man såg fotona på henne och hennes man. Hur kommer det sig att ett par i en sammanboende relation lyckas odla så helt olika kroppshyddor? Jag menar, hon var en tredjedel så stor som han var och de måste ju ha ätit ungefär samma mat och haft liknande livsstilar? Och om hon serverade honom i närheten av samma sorts mat som hon själv verkade äta efter hans död (för jag utgår från att hon var designated house wife) är det nästan ett naturvetenskapligt mysterium hur han underhöll den kroppshyddan? Han måste hällt litervis av sina "condiments" över de linsfyllda paprikorna?
Mvh/
FruEfficientBadass
Skönt med ett avsnitt där det inte blir lyteskomik. Det känns för galet med hemma hos-tv hos människor som verkar ha klart större problem än att de äger för mycket saker.
SvaraRadera"Jag gjorde den övningen Frugalwoods gav dag ett, skriva en lapp till plånboken med framtidsmål. " Det där skulle jag gärna höra mera om. Hur och varför. Jag tycker det är så svårt med att hitta mål som är lägre än total FI.
Har jag gjort den övningen? Minns ej. Du menar någon i kommentatorsfältet?
RaderaJag verkar ha drömt att du klistrade in en kommentar om att skriva ner mål på lappar i plånboken.
RaderaHej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i relation till Anderson i åratal, bröt han upp med mig, gjorde jag allt för att få tillbaka honom, men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har för honom, Jag bad honom med allt, jag gjorde löften men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en stavningskastare som kunde hjälpa mig att ställa en stavning för att få honom tillbaka men jag är den typ som aldrig trodde att jag hade stavat, jag hade inget annat val än att prova det, jag mailade stavningskanalen och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara bra innan tre dagar, att min ex kommer tillbaka till mig innan tre dagar, han kastade stavningen och förvånansvärt den andra dagen, det var runt 16:00. Min ex ringde mig, jag blev så förvånad att jag svarade samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom som var hur vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att någon jag känner som har ett problem med förhållandet, skulle jag vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda verkliga och kraftfulla stavningskramen som hjälpt mig med mitt eget problem. Hans email: {drogunduspellcaster@gmail.com} du kan maila honom om du behöver hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.
Radera1) kärleksspell
2) Lost Love Spells
3) Skilsmässa Spells
4) Äktenskapsstavar
5) Bindande stavar
6) Breakup Spells
7) Dödsstavning
8.) Du vill vara befordrad på ditt kontor
9) vill tillfredsställa din älskare
10) Lotteri
Kontakta den här stora mannen om du har något problem för en bestående lösning
genom {drogunduspellcaster@gmail.com}
Jag har nyligen varit med om det här och ja. Packa ihop ett helt människoliv är hästlängder värre än att gå på en begravning.
SvaraRaderaHälsningar,
mrFIRE
svenskafire.se
Var det bara jag och maken som grät floder till det här avsnittet? ;(
SvaraRaderaNär min mamma dog stog jag inför att tömma ett knökfullt hus helt själv (skilda föräldrar).
SvaraRaderaDet var otroligt jobbigt, både rent fysiskt och emotionellt. Jag kunde göra mig av med nästan allt, men ca 30 kartonger blev kvar, fyllda med sådant jag bara inte orkade ta ställning till.
Vid varje flytt/megautrensning har jag kunnat ta bort hälften, sen blev det återigen övermäktigt.
Ibland behöver det få ta sin tid att fasa ut ett annat liv i fysisk form.
@Sejva: Låter tufft! Visar också hur tätt förenade vi är med fysiska ägodelar och stödjer tesen att vi genom att ändra vårt förhållningssätt till fysiska prylar också kan förändra våra liv.
RaderaDet här kan vara en efterhandskonstruktion men jag har för mig att det tog nära tio år för oss innan vi tömde mammas garderob. Jag miste henne i tonåren. Det var som en helgedom dit man kunde gå och sniffa på hennes blusar som fortfarande doftade Oscar de la renta. Jag kan fortfarande förnimma doften av henne när hon böjde sig över mig för att väcka mig om morgnarna. Nu är det snart 25 år sedan hon dog och det var först i fjol jag slängde en stickad uttjänt tröja jag sparat efter henne. Jag har aldrig använt den, den var trasig och doftade inte längre hon. Fina vackra mjuka galna mamma, tänk om hon hade fått vara med och se mig bli en ordningssam medelålders familjekvinna. Hon var sprungen ur kaosteorin, hängde tavlor omlott om de inte rymdes på bredden och hakade på neontrenden sent 80-tal fast hon passerat 40. Hon var så jävla rolig.
SvaraRaderaMorsan
Snif morsan, så fint skrivet! Hon sitter nog på ett neonfärgat moln med omlottavlor och ler uppmuntrade åt din livs-setup.
RaderaJag blev också rörd av avsnittet men slogs också av en nästan utomjordisk kvinna som resolut sa enough. Jag har funderat att när det är dags för den stora resan för äldre släktingar att hålla en begravning för deras tillhörigheter också. Gärna vikingstyle med allt på en flotte som sätts i brand på väg ut i sundet. Aldrig att jag skulle lämna in på second hand och sett något eventuellt pucko ha på sig nån jacka som tillhört mina kära.
SvaraRaderaRakt in i atlantska plastberget me't. Ja hur ska man göra egentligen? Jag har nog några år kvar eftersom track record i min släkt är att kvinnorna blir typ 100 och min mamma är 65, men det finns en poäng - man vill ju inte se föräldrarnas plagg flanera runt på stan. Eller? Det kanske är precis det man vill? Karma liksom.
RaderaJag tänker att det är väl bra om de kommer till nytta för någon annan. Min mamma är av det kan vara bra att ha-typen. Då vore det ju nästan som att svära i kyrkan att bara slänga allt.
RaderaJag har tömt en lägenhet efter att min farmor dog och jag kan säga att den innehöll alltför mycket bra att ha grejer och finporslin som inte användes. Idag använder jag alltid "finporslinet". Jag skänkte faktiskt bort de billiga glasen etc.
Just det där med finporslin har jag aldrig förstått. Vem tror man ska dyka upp en dag, knugen? Jag köpte dyraste/snyggaste tallrikarna som jag ville ha och har inga andra. Äter på dom varje dag och kör i diskmaskin. Samma med silverbesticken jag fick i barndomen. Finns redan så mycket dyra, fina grejor som ”någon ska ärva en dag” i min familj. Nån måste ju använda slut på grejorna också. Att ha ett vitrinskåp med finporslin som man tar fram vid speciella känns oerhört non-minimalistiskt men är säkert fortfarande kutym bland äldre generationer.
Radera@Plina/Anonym: Jag fick mormors finporslin i bröllopspresent för en miljard år sedan. Jag hade då sett denna servis ätas på cirka en gång under min uppväxt. Med tre barn i familjen har vi nu efter daglig användning i nästan 20 år kommit ner på ytterst få tallrikar (varför jag kompletterar med loppisfynd). Det är lite som temat kring "a deep year"; vi har kramat skiten ur finporslinet och det känns fantastiskt. Generationsfråga antar jag.
RaderaMina tallrikar har efter 23 års användning börjat få lite väl många skrapmärken för att jag ska tycka att det är snyggt. Problemet är att det gäller bara tallrikarna och inte övriga delar så ska man köpa nytt och likadant, köpa helt ny stil och ha två olika sorters porslin eller sälja det gamla och köpa allt nytt.
RaderaHåll dig till ett färgtema. Jag har försökt att hålla mig till blått och vitt eftersom det var ursprungsporslinets färger, på så vis blir det en röd tråd. Problemet upplever jag när man vintagefyndar, är att nästan alla gamla tallrikar har förgylld kant och det funkar inte i mikron.
RaderaSåg din Insta. Tips är svartpepparn (grovmalen) på Willys! Den är svingod! Och typ halva priset! Woop wooo! Kan det vara Eldorado tro..?
SvaraRaderaMorsan
@Morsan: Ja jag vet. Det är min stora frugala sorg, att Willys är så långt bort och att jag får betala 150 kronor i plock+frakt för att få hit sakerna...Får göra en utflykt framåt våren och packa cykelkorgen full med Eldorado svartpeppar.
RaderaMed den där plockavgiften/frakten fattar jag inte att någon använder deras näthandel. Jag testade en gratisgång men med den avgiften blir det inte fler gånger.
Raderamitt namn är nåd från Seattle WA. Jag har varit skilsmässa i 2 månader efter att ha varit gift i 3 år. min man lämnade mig och gick tillbaka till sin ex fru som faktiskt lämnade honom för sin ex make. hon lämnade sin man och kom sedan för att förstöra mitt äktenskap, jag och våra fyra barn är ledsna och deprimerade och tittar på dörren och fönstret varje dag och väntar och tror att min man skulle komma till sinnet ... men det gjorde han aldrig. Vad? min syster som bor i Kalifornien berättade för mig om en psykisk som heter +1(505)900-0853 eller emil agadagaspiritualhome@gmail.com denna stavcaster gjorde en trollformel för mig som fungerade inom 24 timmar. min man kom tillbaka nästa dag och vägrar att gå tillsammans tills jag förlåt honom. Jag ringde polisen på honom och han började gråta att han vill ha mig tillbaka att han är ledsen för att ha försummat sin familj för en kvinna som lämnade honom för en annan man. det har gått fyra dagar nu och han vill fortfarande ha mig tillbaka eller så skulle han inte äta alls. han sa att han skulle svälta och dö om jag inte tar tillbaka honom. det här spelljudandet är fantastiskt, jag är så glad att min man vill komma tillbaka med alla medel. Jag älskar det här stavhjulet för att hjälpa min familj.
SvaraRadera