Deep Year någon?

Innan jag börjar. Jag är i utter chock. Gud har skilt sig. Sedan ett år! HUR har jag inte kunnat veta detta? I vilket fall tar han ju upp ett väldigt praktiskt ämne nämligen pengar och skilsmässa. Läs inlägget här.

Ciao sucker! Redo för ett nytt skitår?

Nej jag bara skojade, det här kommer att bli ditt allra myzigaste golden year I promise ILYSM! Om vi bortser från rent allmänfabulösa saker som stor sannolikhet för börsrea och eventuellt också lite bostadspriskorrigeringar - d.v.s. saker som varken du eller andra frugal weirdos behöver oroa sig för annat än om de inte har kontroll över sina nerver - tror jag att det här är ett år där saker och ting kommer att fortsätta att utveckla sig till det bättre på alla fronter, precis som de har gjort genom vår tid här på jorden alltid men med extra acceleration de senaste två-trehundra åren. Exempelvis finns det ingenting som tyder på att den dagliga minskningen av extremt fattiga à 137 000 har stagnerat utan den taktar på i syfte att utplåna sig själv innan våra barn blivit dementa. Solkraften [primärt i fattiga länder kring ekvatorn givet deras tillgång till sol] tar stormsteg framåt och med billig, ren energi finns större möjlighet att säkra fortsatt fattigdomsutrotning parallellt med minskade koldioxidutsläpp. Antalet döda i trafiken (såväl motor som flyg) fortsätter att minska liksom barnadödligheten. FN:s befolkningsprognoser ligger kvar på estimatet 11,2 miljarder vid 2100, därefter stagnation. Från Wikipedia:

"In spite of concerns about overpopulation, widespread in developed countries, the number of people living in extreme poverty globally shows a stable decline (this has been disputed by some experts), even though the population has grown seven-fold over the last 200 years. Child mortality has declined, which in turn has led to reduced birth rates, thus slowing overall population growth. The global number of famine-related deaths have declined, and food supply per person has increased with population growth. [...] However, many believe that waste and over-consumption, especially by wealthy nations, is putting more strain on the environment than overpopulation."

Det är om den sista meningen jag vill stanna vid idag. Igår läste jag nämligen The Simplicitas inlägg om ett köpfritt år som gjorde mig mycket inspirerad. Igen. Jag blir alltid inspirerad när folk stipulerar köpregler och jag har precis som The Simplicitas gått igenom de steg hon nämner. Ett tag surrogatshoppade jag 2nd hand, men när jag märkte vad jag höll på med blev det fet bitch-slap och återhållsamhet ett par månader och sen rann det lyckligtvis av mig. Men det är avprogrammering, visst är det så och man får ju inte direkt hjälp på traven av Marknaden & Populassen.

Hopp till: David Cain a.k.a. Raptitudes senaste inlägg "Why the Depth Year Was My Best Year". OMG det är så bra ni bara måste läsa det. För att ge det en ovärdig summering: Du kramar skiten ur det du redan har. Jag läste någonstans att vi på jorden redan producerat allt det råmaterial vi behöver för all framtid. Jag talar inte mat och consumeables, utan typ järn, mineraler och sådant vi behöver för att bygga hus och löda ledningar. Om vi återvinner klokt behöver vi i princip inte fler råvaror. Exakt så ser jag på min tillvaro nuförtiden. Jag har allt, precis allt, jag behöver för att fungera som människa, behöver inte en pinal till (minus fem höns och en hönslampa och eventuellt lite antibiotika om jag yxar mig i foten). Det som gör Davids resonemang mer intressant än det vanliga minimalism-tugget är att han låter urkramandet inbegripa precis allt. Exempelvis relationer och hobbies. Troligtvis har du redan ett antal hyfsade hövven i din "Rolodex", men du kanske inte haft tid att umgås med dem så mycket på sistone? Eller så tillhör du de 40% på Tinder som redan är i en relation? Kanske stresstestar du olika aktiviteter, från gitarrlektioner till yoga eller crawl, med en ständigt växande bucket list på annat du också vill hinna med. Kanske är du rädd för att framstå som en person "utan liv" i fikarummet? Och du tror att resor, aktiviteter och konsumtion gör dig mer intressant? Fat chance om du läser den här bloggen...men du kanske har en kompis i den sitsen. Be hen i så fall att lägga en minut på att fundera över hur mycket hen själv bryr dig om vad andra gör eller hur mycket hens ogillande av en individ grundar sig i dennes oförmåga att följa handelns 50 klädsäsonger. Att upphöra att leva ett konsumerande liv är inte synonymt med stagnation utan snarare fokus. Genom att dra upp vindbryggan och nussa runt med your givens har du chans att i lugn och ro gräva dig ner till pudelns kärna.

Och det är det här, menar David, som det blir riktigt intressant. För han förändrades under sitt Deep Year, på sätt han inte hade kunnat förutspå på förhand.

"Enjoying ordinary things seemed to take less effort. Without anything resembling striving, I derived more satisfaction from meals, furniture, cups of tea, walks to the store, hellos and goodbyes with friends, even odd details like illustrations in books and the shape my own handwriting.

In hindsight I attribute this effect to a deceptively simple shift in where I was expecting to find fulfillment: here, rather than there. As I got reacquainted with the things and people already around me, I started to let go of a certain background belief—pervasive in our consumption-driven culture—that fulfillment is something whose ingredients still need to be acquired."

Kanske blir 2019 året då du...
...läser alla olästa böcker i din bokhylla.
...använder alla kryddor i ditt skafferi.
...avslutar din stickning/ditt broderi.
...gör slut på samtliga finkemsartiklar i ditt badrumsskåp, ner på fast tvål-nivå.
...börjar äta på finporslinet till vardags.
...använder samtliga plagg i din garderob i aldrig tidigare skådade kombinationer.
...slutar sukta efter nya relationer men vårdar de du har på Doktor Phil-nivå.
...inte adderar några nya aktiviteter eller hobbies men ger järnet i de du redan ägnar dig åt.
...tar fram de undanstoppade akvarellfärgerna, origamipappren, modelljärnvägen vad vet jag.
...börjar spela kort med dina barn eller Yatzy med din respektive istället för att default slå på Nettan.
...börjar använda högtidsdräkten i större utsträckning, ex. kring Nobel.
...hoppar över utlandsresan men ger dig den på att gå på alla museer i din närhet och utforska alla naturområden på gångavstånd för att inte tala om alla simhallar med äventyrsbad yihaa!

David Cain vill inte gå in på detalj kring exakt hur Deep Year förändrade hans liv 2018, men det blir tydligt att han gått igenom en rätt omvälvande mental resa med rötter i barndomen så det kanske är på sin plats att slänga fram en varningsflagg också. Du bör nog vara hyfsat stabil om du beger dig ner i kaninhålet.

Klicka här för ursprungsinlägget från förra året (som lästs av runt en miljon människor, delats >30' gånger och till och med fått en läsargrupp på FB där folk delar med sig av sina Deep Years).
Klicka här för uppföljningsinlägget efter The Deep Year (kom igår).

Mvh/
FruEfficientBadass

* Kommer osökt att tänka på den ljuvliga hotellrumsupplevelse jag hade i Berlin för säkert fem år sedan då jag och två kompisar hade ett par timmar att slå ihjäl innan flyget och bara låg på en hotellsäng och bläddrade i glossy magazines och snackade skit, en liten tidsficka vi fortfarande återkommer till. Man behöver inte åka på safari tillsammans med nya coola bekantskaper för att umgås, det räcker med en tysk dubbelsäng och en hög med glansiga tidningar. Alltså...that came out wrong.

P.s. Nedan en bild som sammanfattar min bild av Deep Year, som jag nästan ovetande befunnit mig i under ett par år. Ett par helt obegripligt fula IKEA-kökshanddukar från tidigt 80-tal som fanns i mitt barndomshem. Jag minns att jag avskydde dem såväl under 80-talet, 90-talet och början av 2000-talet. Mina föräldrar förpassade dem då till landet och i ett brådskande ögonblick förra sommaren grep jag de av modern välmanglade handdukarna för att vira in något i på vägen hem till Stockholm. Idag använder vi dem dagligdags och från att ha stört mig på deras 70-taliga färger har jag börjat älska dem. Tänk, vilken kvalitet, att de hållit under i princip hela min livstid! Och att de liksom lydigt och följsamt hängt med, utan att trilskas eller gå sönder i hängaren. Helt överlägsna rent funktionellt jämfört med de "fina" kökshanddukar jag historiskt köpt på typ Designtorget och som inte klarar att absorbera vatten vilket känns som ett rätt grundläggande fel för en kökshandduk. Frugal weirdoness har sin alldeles egna estetik. Kan f ö rekommendera Frugalwoods Instagram om ni vill inspireras på området frugal decoration. D.s.

I förgrunden en plastskål från 50-talet från Erikshjälpen i vilken jag har sushiris till nyårsaftonsförrätten (sushi varandes en skill jag förvärvat under 2018 och som kommer att förfinas under 2019 till absolut perfektion).