Barnen och pengarna

När jag fick kicken slutade vi att spara barnbidragen och de används nu löpande till löpande utgifter. Men misströsta ej, de har en rejäl slant på depån eftersom vi lagt undan barnbidraget i åtta år.* När jag var ute och promenerade häromsistens funderade jag lite på det här med hur man som förälder i himmelriket Sverige (jag refererar till det enorma resursöverflöd vi har, ej vårt klimat eller annat som man normalt klagar på) optimerar för sina barn. Jag har - helt otippat faktiskt - tagit rätt stort intryck av MMM som menar att det bästa man kan ge sina barn - givet att vi i föräldragenerationen redan är helt clueless vad kommande arbetsmarknad innebär - är bra uppkoppling och självförtroendet att skapa, misslyckas och försöka igen. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag anser inte längre att det är en självklarhet att mina barn ska läsa vidare på högskolan. Jag tänker naturligtvis inte hindra dem om de vill, men jag tänker heller inte aktivt styra in dem på det.

Mina barn är kreativa och älskar att rita, måla, skulptera och göra film. De båda äldsta kommer, med bibehållet tempo, att nå 10 000 timmars teckning vid 20 års ålder och jag har i dagsläget svårt att se att man skulle kunna mata in dem i en högskoleform av typen "civilekonom" eller "lantmätare". Min önskan är att de ska ägna sig åt det de brinner för och framtiden får utvisa hur de ska kunna livnära sig på det. Vi har aldrig snålat med tekniken, samtliga barn har fått nya MacBooks och vi har såväl ritplattor som digitalkameror för deras räkning (däremot har vi aldrig ägt en spelkonsol eller några datorspel annat än typ Minecraft). Jag tror inte att något av mina barn kommer att tjäna så vansinnigt mycket pengar i sina yrkesliv. Eventuellt får jag äta upp detta uttalande om 30 år när de byggt sina multinationella bolag inom rit-hologram, men låt oss anta att så blir fallet. De kanske giggar lite här och där för att få ihop till räkningarna och parallellt med detta ägnar de sig åt sina kreativa skapelser på vilken de kanske kan få lite kompletterande inkomstströmmar.

Det jag då har bidragit till i min uppfostran av dem, vid sidan av ett stenhårt följ-ditt-hjärta-budskap, är att de default vet att hålla kostnaderna nere. Jag ska inte ta gift på det, men jag bara utgår från att det inte kommer att kännas helt naturligt för våra barn att vid flytt hemifrån över natt börja äta ute flera gånger i veckan, köpa nya trendplagg i parti och minut, åka på dussincharter flera gånger om året eller äta utelunch alla dagar i veckan. De vet ju inte hur man göe? Eller så slår det över och de går helt consumer sucker bananas, vad vet jag (lite så var det faktiskt för mig eftersom mina föräldrar var väldigt sparsamma men jag blev...ja, en consumer sucker).

Hade jag inte funnit FIRE hade jag nog jobbat enligt modellen att vi skulle belåna huset för att kunna skicka dem på utlandsår och språkresor (för jag hade ju inte lagt undan barnbidraget för detta) för att sedan pusha dem att göra exakt vad jag och min man gjort: Plugga på högskola/universitet och skaffa en så lukrativ examen som möjligt. Börja jobba direkt efter examen och tjäna pengar. Jobba, jobba, jobba mer för att stiga i graderna och tjäna mer pengar. Parallellt med detta skaffa hus, bil och resten man förväntas skaffa. Liten paus för barnafödande sen: Tillbaka in i maskineriet. Och har de, barnen alltså, spelat sina kort rätt kan du någon gång kring 50 trappa ner på yrkeslivet för att få mer tid att ägna sig åt sina kreativa intressen.

Du har kanske redan hört den gamla historien som går något i stil med att den rike mannen är på semester i annat land och ser där en fiskare på en pir som drar upp fisk för husbehov. Den rike mannen går fram till honom och ger honom en massa råd kring hur han skulle kunna affärsutveckla sitt fiske till att bli så framgångsrikt att han in framtiden inte behöver jobba själv utan kan anställa folk till det för att istället ha tid att sitta och fiska. På vilket den fattige fiskaren svarar: "Ja men det är ju det jag gör." Så rådet jag ger mina barn är: Följ din instinkt men håll kostnaderna nere. Att hålla kostnaderna nere är ditt vaccin mot ekonomiska problem. Nedan en lista på vanor som mina barn inte kommer att ha med sig hemifrån:

- Äta ute
- Resa på dussincharter
- Default köpa nya kläder
- Köpa billiga trendskor och slänga dem när säsongen är slut
- Slänga kläder när de går sönder
- Köpa många nya prylar och gadgets
- Åka taxi
- Gå på många dyra konserter och evenemang

Ni vet ju att vi inte har nolltolerans mot något i listan ovan, det bara händer väldigt sällan och vi väljer ofta de billigare alternativen. Så trots att jag nu inte längre pumpar in pengar i deras pengamaskin, bygger jag deras ekonomiska framtid fast från andra hållet så att säga. En vana som i nettoavseende kan komma att betyda lika mycket för deras ekonomiska situation som ett högt betalt jobb. Ett högt betalt jobb som kan komma att äventyra deras hjärteval av sysselsättning. Hur tänker du o frugal weirdo kring barnen? Jag vet att Dacke tror jag höll på med någon sammanställning till de sina, men jag har inte hört något på ett tag.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Det hade varit betydligt mer om jag, istället för att agera consumer sucka och köpt diverse barnplagg, leksaker och saker till hemmet och mig själv som jag i dagsläget inte ens kan minnas, börjat barnspara redan för 14 år sedan då barn ett föddes, men som vi säger i FIRE-communityn: gråt inte över spilld mjölk.