Till inlägget: När jag var yngre hade jag loads of perfume. På tonårsvis ville jag displaya dem stort i badrummet för att med tydlighet visa att jag var En Person som Hade Medel*. Sen kom småbarnsåren och under flera år kunde jag inte använda parfym på grund av graviditetsrelaterade näsproblem.**
Sen blev jag frugal weirdo och då kändes det mycket fel att köpa på sig nytt så jag använde klart. När jag för några år sedan skakat ur den sista droppen av min vardagsparfym laborerade jag med tanken på att inte skaffa en ny. Men jag vet inte...något i mig kändes sorgset. Plus att Coco faktiskt sa att det bara var barn och sinnessjuka som lämnar hemmet utan parfym s'att. Men jag behövde inte grunna länge för när jag fyllde 40 fick jag en parfym av min vän K av det exklusiva märket Jo Malone och den trivdes jag mycket bra med under ett par år tills även den tog slut.
Ånyo tänkte jag att jag kanske skulle testa parfymfritt ett tag. Styng av sorg. Och vad händer? Marknadsförings-L petar till mig en drygt halvfull parfym av märket Acqua di Parma eftersom hon inte gillar doften Rosa Nobile. Men det gör jag så den har jag glidit runt med nu i drygt ett år.
Nu började även den sjunga på sista versen och jag går på riktigt och funderar på om jag ska använda årets julklapp från min man till en parfym på något av våra parfymvaruhus som ägs av Axon Jonsson-sfären.*** Men vad händer? Jag firar fredag-före-jul hemma hos Stina Vini och när jag ska gå börjar hon kasta gåvor över mig som om vore jag lilla Jesusbarnet. Fuktkräm (utan olja, perfekt för mig som inte kan använda fuktkrämer med olja förutom mirakulöst nog Nivea Soft som jag tål trots att den innehåller olja), julte, choklad, duschkräm från Body Shop och som kronan på verket...en parfym från samma ställe.
"Red Musk" låter spontant inte som min grej**** plus att jag efter rekommendation från IGMR:s börjat lyssna på podden Staden och i något sammanhang - vet ej vilket avsnitt - talade de om kvinnors användning av musk tidigt 1900-tal och att detta ansågs opassande eftersom det sände signalen att de "ville bli gifta". Jag vill absolut inte sända ut några sådana signaler eftersom jag redan är gift så att det räcker, varför jag testade parfymen med viss skepsis. Men hör och häpna: den satt som en smäck. Den hade mycket litet med den traditionella myskdoften att göra utan doftade mer...trä? Ganska sött trä förvisso men herregud, jag är frugal weirdo, kan inte hålla på att skåda givna hästar i mun. Den funkar alldeles utmärkt för mina behov, d.v.s. att skvätta på mig i syfte att känna mig lite parant när jag tassar runt här hemma i mina vintagefyndade myzkläder.
Any Heuw, vad jag ville komma till är att när man, som jag och Eva diskuterade igår när vi tjuvstartade Kondotemat, lever ett liv i enkelhet alt. i perioden efter en utrensning, händer det att det dyker upp saker i ens väg på ett aldrig tidigare skådat sätt. Det handlar inte enbart om parfymerna ovan, jag har erfarit det på massor av områden. D.v.s. att jag går och grunnar på om jag ändå inte ska krypa till korset och köpa X, Y eller Z. Och sedan materialiseras just X, Y eller Z antingen i form av en present i nyskick, eller att en vän ger mig en hand-me-down. Är det inte märkligt? Finns alltså en Högre Makt?*****
Mvh/
FruEfficientBadass
* Ett tips om du dras med en överdriven parfympark är att sälja dem på Blocket eller Tradera. Det är Helt Sjukt vad mycket pengar begagnade halvanvända, ibland nästan helt slutanvända, parfymer inbringar.
** Jag kunde f ö inte känna lukten av parfymfritt tvättmedel eller grus under flera år efter graviditeterna.
*** Han får varje år ett presentkort à 350 kronor d.v.s. det du enligt skatteverket kan få utan att förmånsbeskattas.
**** Är du 70-talist och växte upp när Body Shop började bli stort och bar "Musk"-oljan i parfymsortimentet förstår du vad jag menar. Det var tung tung musk.
***** Och om han då prioriterar att förse mig med vardagsparfym framför att lösa några av de andra problemen vi för närvarande tampas med bör hans chef ta tag i det.******
****** För om Gud beslutade att skapa GDPR och organisationsteori bör även han få sin släng av sleven, exempelvis genom ett årligt utvecklingssamtal med någon som kan påtala att det finns vissa operativa brister i hans sätt att hantera frågorna här på jorden. Och det funkar inte längre med "Om jag gör ont är det för att mina vägar är outgrundliga", vi har hört detta till leda. Kan det vara så Gud att du bara är lat och saknar förmågan att prioritera? Kan det vara så att du nu är inbokad på en kurs på Hästberga Herrgård under Q2?
Jag har blivit itutad att parfym har een begränsad hållbarhet när flakan är öppnad. Nu hittade jag mina gamla favoriter och undrar om de nu kommer att få mig att dofta desperat singelmorsa istället för ljuv kvinna med fasta kroppskonturer utan presbyop. ( läsglasögon)
SvaraRadera"Jag har blivit itutad att parfym har een begränsad hållbarhet när flakan är öppnad." Jo visst är det så. Exempelvis har min mamma fortfarande en oanvänd Chanel No5 från bröllopsresan 1976 men det kan iofs bero på att Chanel No5 är en värdelös doft. Min poäng varandes att en parfym tål nog bara en viss tid för att dofta as intended, men likt mjölken i kylen - kan vara bra även efter.
Radera"de nu kommer att få mig att dofta desperat singelmorsa" Tror jag inte. Det är feromonerna du sänder ut som doftar desperat singelmorsa och det mest effektiva sättet att råda bot på det är att kicka ut ungen och gå på Tinderdejt asap.
Det här är väl inte helt andemeningen i inlägget, men du berör något jag själv upplevt som berikande:
SvaraRaderaNär man inte själv aktivt väljer pryl/göromål/resmål/maträtt/whatevva och istället blir lite passiv och låter beslutet vila, så kommer häftiga saker hända. Någon har en pryl de inte behöver som passar ens behov om än inte likadan pryl man tänkt, man får en inbjudan till oväntat resmål, matbutiken har erbjudande på maträtt man aldrig provat, man följer med en vän till ett museum man aldrig varit på, man kanske får en gratis prova på-träning på sin väns gym. Osv.
Jag menar att tillfälligheter berikar livet med nya erfarenheter.
Du hade antagligen inte bekantat dig med en söt trädoft från Bodyshop om du slaviskt köpt din vanliga parfym.
Låter man beslut vila lite så kommer kanske en oväntad men passande lösning komma till en :-)
@HMC: Jo men det här är exakt andemeningen i inlägget! Exempel här nu då: Jag har av frugala och greenwashingskäl slutat med dussincharter. I höstas frågade min vän L om jag kunde tänka mig att komma till henne på Mallis en vecka för att passa hennes barn medan hon åker på jobbresa. För henne (ensamstående med ett barn som inte talar spanska) var det mycket värt att ha en person hon känner, som talar svenska och som barnet har träffat, där. Snacka om att jag USPar! Rara L vet ju om mitt frugal weirdoship så hon pyntar resa för såväl mig som min nioåring som får ett minne för livet: En ensamresa med sin mamma till främmande land (ok Mallis är kanske inte det mest exoktiska men det vet ju inte hon som varit utomlands en gång i medveten ålder) där hon får leka med en två år äldre kille och dessutom vara ledig från skolan efter terminsstart utan rektorns godkännande mohiha. Winwinwin för alla inblandade och detta hade inte landat i mitt knä om jag inte valt att gå in på frugal weirdo path. Dessutom - som jag längtar! Vi åker om en vecka och jag har på riktigt magpirr.
RaderaRoligt att ni skriver så! Jag hade varit rädd att det var lite felriktat. Min bästis har det tex lite tufft ekonomiskt och jag råkade sitta på typ 7 paket oöppnade blöjor. De hade jag kunnat sälja för att få in en del pengar (hade gärna gjort det i ärlighetens namn), men eftersom hon pratat så mycket om sin ekonomi och blöjor och barn så fick hon våra istället. Hon sparade 700 kr på det och jag förlorade väl kanske 400 på det. På sätt och vis blev det ju typ en monetär gåva, trots att jag aldrig gett henne eller hon tagit emot pengar. På samma sätt har jag varit med om att folk ska bjuda på saker när jag sagt "Nej, jag måste dra ner på utgifter nu iom föräldraledighet". Om jag tar emot det så blir det ju som att jag inte blir sparsam på riktigt utan får donationer. Känns det inte lite som att det är det som hänt dig här, FEB?
RaderaNu kanske dina vänner annars skulle slängt allt detta eller låtit det stå (som min svärmor och näsdukarna), men om de annars skulle använda ansiktskrämen, parfymen eller vad det nu är, men gav bort den till dig för att vara snäll (kanske för att den inte kändes helt hundra, men att de ändå skulle använt den) så är ju frågan om det här är en ren vinst för alla, eller om du glider på dina vänners generositet? Nu känner jag att jag låter elak, och det var verkligen inte meningen. Utifrån vad du skrivit om dina vänner så skulle de säkert kasta alltihopa annars. Men jag vill ändå belysa att det i vissa situationer kan vara så att ens egen enkelhet kan leda till att man alltid får saker av andra, medan man ger desto mindre själv tillbaka. Vad tror ni?
Äsch, det behöver inte alls vara felriktat. Det där tror jag man känner bäst själv, att man inte klagar på dålig ekonomi för att få sympati, eller "fiskar efter" saker. Så tror jag inte FruEB gjorde! Men jag tycker många är lite för fixerade vid saker (kanske man blir om man köper nya grejer och betalar dyrt för dem?). Jag lever i någon slags gåvokultur med ffa mina syskon, men även i mindre mån andra omkring mig. Till exempel är inget i min sons rum köpt nytt, det mesta av möbler och kläder till honom har vi fått begagnat, ett par gånger gick vi på loppis och köpte också och några plagg har vi fått nya i present. Just barnkläderna ges runt bland mina syskon till den som har barn som behöver just den storleken nu, jag ger tex vidare små storlekar även om jag önskar få fler barn senare. Eftersom jag fått så mycket själv tar det inte emot att ge vidare, även om man såklart inte kan vara säker på att få tillbaka lika mycket i just klädesväg från just samma person. Vi bjuder varandra på mat, semesterboende, barnvakt, utbyter idéer, och ger vidare grejer som inte behövs för tillfället :) Det krävs bara lite allmän hyfs, att man inte fiskar/frågar efter grejer, utan bara tackar när det erbjuds, möjligen också att man ger tillbaka av det man kan/vill (men det är inget som ska nämnas vid givandet, och inte behöver ske vid samma tillfälle, blir ju helknäppt då). Ibland brukar jag erbjuda mig att betala en summa också om det är något som annars lätt skulle kunna säljas vidare, men det brukar jag inte få göra.
RaderaDet enda negativa jag upplever med detta givande av begagnade grejer är när andra, som jag inte är lika tajta med, erbjuder saker upplever jag det svårt att tacka nej till sådant jag inte vill ha, tex till ett klädesplagg eller skönhetsprodukt till mig själv som inte är min stil (barnkläder är jag inte så petig med). Man vill ju inte uttrycka att givaren har dålig smak...
/L
@Frihetsmamman: Så kan det kanske vara. Samtidigt upplever jag att det är ungefär samma nivå på givandet nu som förr, d.v.s. innan jag blev frugal weirdo. I fallet med resan så tror jag att alternativkostnaden (att anlita en betald lokal förmåga) hade blivit detsamma som att bjuda ner mig och min yngsta. Fast med problemet att sonen hade känt sig mindre bekväm med en främling. Sen har jag 5% aspberger så jag kanske inte alltid fångar upp sociala signaler som andra, men om någon ger mig något jag gillar så tar jag tacksamt emot. Jag skulle emellertid aldrig drömma om att förvänta mig att någon skulle ta en normal kostnad av typen min del av restaurangnotan bara för att jag valt min livsstil.
RaderaHej! Idag annonserade jag i en lokal FB-grupp att jag behövde en ny säng (extrasäng 80 cm) och fick svar på studs. För endast 100 kr fick jag den plus hemkörd (har ingen egen bil längre pga köpstopp, enklare liv mm). Så liksom vips bara istf att köpa en likadan på jysk för 500 kr OCH lån av bil som ska tankas för drygt åtta mil. Och precis som du skriver HMC så har jag väntat länge innan jag kom på att jag skriver så klart på FB. Nästan allt annat kommer till mig (och alla) bara vi väntar, backar och släpper sargen.
RaderaNågon skrev här idag (orkar inte leta bland all text) om det du Jeanette också tar upp. Det här med att vänta, backa och så låta allt komma till en. Släppa sargen också. Ja, inte för att jag tror att ni har det minsta fel. Men stämmer det verkligen alltid? Det beror nog mycket på hur man i grunden är funtad. Om man egentligen är väldigt kontrollerande, styr upp sina dagar hårt, planerar och går på som ett jehu, ja då kan man ju tänka sig att medicinen att vänta och släppa taget gott kan hjälpa.
RaderaDet finns dock många som är lite mer passiva och mottagande till sin natur och att då få höra att man ska lata sig ännu mer och låta saker komma till sig, nej då händer inget. Då är det aktivitet som gäller, att skrida till verket utan att behöva se målet, som kan få igång den där magiska skeendet när saker faller på plats. Naturligt nog verkar folk som redan är mer passivt lagda (introverta) lätt ta till sig just det som de är alltför bra på redan, medan de ruskigt ambitiösa går igång på saker som ännu mer effektiviserar livet så att man kan jobba ännu hårdare...
Filosofiforskaren Jonna Bornemark tog upp lite av detta i sin nya bok "Det omätbaras renässans En uppgörelse med pedanternas herravälde" och berättar där överraskande personligt om sin utbrändhet och en kurs hon skickades till som, om hon följt råden, bara hade förvärrat situationen. Kursledaren förutsatte att de sjukskrivna hade problem med planering, effektivitet och att ta sig för något vettigt, detta eftersom de var sjukskrivna sedan länge. Ledaren förstod inte att de var utmattade och därför var passiva och allmänt låga. Bornemark tar där upp att inte ens utmattade sjukskrivna alltid tillåts vila utan ska aktiveras till varje pris. /Eva
@Jeanette: You’re back! Min första läsare!
Radera@Eva Jag vänder mig emot att introverta är samma som passivt lagda? Jag är introvert, men för mig betyder det att jag föredrar att vara själv, framför att vara med andra människor. Däremot är passiv inte precis ett ord som passar in på mig. ;-) Jag behöver ständigt bromsa mig själv för att allt inte kan ordnas NU och jag är ökänd problemlösare, har alltid en plan A, B, C och D. Ibland även E och F utifall att... ;-)
RaderaDäremot kan jag känna att när det gäller större grejer (som flytt till ny stad) behöver jag ta tag i det hela, fatta beslut och så faller saker och ting på plats successivt. Däremot i det lilla, som att jag behövde en ny vinterjacka och istället för att jag köpte en, så lånade jag en stalljacka och så vips fick jag en vintage i julklapp av en vän. Då är det att vara passiv och avvakta som gäller.
Passivitet är onödigt negativt laddat. Men man kan ju kanske beskriva introversion som hög mottaglighet eller receptivitet istället. Poängen är detta med att invänta ny information utifrån eller inifrån, inte att agera innan man tänkt (klart) som är ett mer extrovert beteende. Och kanske är du ambivert Ellinor? Då är man i mitten på skalan, vilket många är. Kanske mest praktiskt och balanserat också, det är ju trots allt bara olika extrema positioner att fungera utifrån som människa.
RaderaSjälv är jag helt klart passiv i de flesta lägen förutom när det kommer till språklig interaktion. I sällskap har jag oerhört svårt att hålla käften, en riktig utmaning är det eftersom andra säger så lite... När jag pluggade spelade vi in 30 min samtal mellan fyra personer för att analysera språket. Jag stod för drygt 75% av taltiden, vilken chock att upptäcka! "Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom" lyder ett bibliskt ordspråk. Tur man är kvinna. ;) /Eva
Ambivert här och har äntligen förstått vilken tillgång det är. Att backa och "slöa till" lite emellanåt är precis vad jag behöver för att låta flödet jobba självt. Att vara kreativ är inte beroendes på vilken -vert man är enl mig. Glad söndag!
RaderaPS! Fru EB: Att din blogg skulle bil så här stor och betydande visste jag fr o m ditt allra första inlägg. Heja dig!
Parfym...alltså det är inte min grej.Jag har några flaskor ståendes i badrummet (eller är det möjligtvis eu de toilette??) och när jag händelsevis får för mig att jag ska va RIKTIGT fin så gnussar jag på lite. Det får absolut inte dofta för mycket, då får jag huvudvärk! Jag förstår inte dessa kvinnor som svävar omkring i ett doftmoln (eller herrar för den delen) av klibbiga påträngande parfymer. En parfym ska endast anas, enligt mig men så är jag då en sån som även bar använder deodorant vid festliga tillfällen! Nä, jag springer inte omkring och luktar amoniak, jag luktar helt enkelt inte och svettas i princip bara när jag anstränger mig (eller när den förbannade klimakteriepannan drar igång!)
SvaraRaderaBTW, du får gärna ta bort länken till min blogg och lägga till den igen! (Jodå, håller ff på med att försöka få min feed att fungera, tur man är sjukskriven så att man kan hålla på med det 24/7.....) https://sometimes-less-is-more.blogspot.com
"men så är jag då en sån som även bar använder deodorant vid festliga tillfällen!" Makes no sense. Menar du att du vid festliga tillfällen utsätts för extra stress så att du behöver deo? Eller att deon i sig luktar så starkt att den kan tas för parfym? Eller för att du vill undvika att lukta svett på fest men att det inte spelar så mycket roll vanligtvis? Fast du säger ju att du vanligtvis inte luktar någonting så tillbaka till punkt 1: Blir du stressad vid fest? I don't blame you, social fobi är väl den vanligaste. Själv har jag i princip slutat svettas sedan jag slutade jobba eftersom jag slipper ångest.
RaderaJag lägger om länka.
@SLIM: Nu funkar det
RaderaNär du skriver sådär vill jag bara sluta jobba ännu mer. Slippa svett också liksom. Härligt!
Radera"Eller att deon i sig luktar så starkt att den kan tas för parfym?" Jamen precis så! Eftersom jag inte klarar starka dofter så kan det räcka med att ta på en deo, den avger ju lite diskret doft av bara kroppsvärmen.
RaderaJag köpte en helt vidrig deo för något år sedan. Kan det ha varit "aromatherapy" e d av Palmolive? Jag trodde på riktigt att jag var gravid i några dagar tills jag förstod att det var deon som fick mig att vilja kräkas. Så jag förstår vad du menar, även om min dofttröskel nog är högre än din.
RaderaJag har sett två avsnitt av Kondo men kommenterar bara det första då. De har fortfarande FÖR MYCKET SAKER! Jag skulle få ett psykiskt sammanbrott om jag ägde så många plastboxar/plasttallrikar/plastglas. Fattar inte ivern med plast till ungar. Det är en så begränsad tid de slänger saker i golvet att ett par muggar per unge räcker, bara att skölja ur. Man måste inte köra allt i diskmaskinen. Jag tror bekvämlighet som diskmaskin/komplett tvättstuga triggar folk att ackumulera mer saker. När vi har fyllt vår diskmaskin finns det inte många glas kvar. Vi skulle inte kunna skiljas och dela upp två högar för att skapa två nya hem. Vi har inte prylar så det skulle räcka till det. Sjukt skönt och en anledning så god som någon att jobba på ett lyckligt äktenskap. Har besökt släktingar under julen som lätt har köksgeråd för tre eller fyra familjer, alltså KAMPEN när man ska hitta en specifik sak. Otroligt dränerande. Jag gjorde den övningen Frugalwoods gav dag ett, skriva en lapp till plånboken med framtidsmål. Så otroligt upplyftande och motiverande. Givet att vi får vara friska/ingen zombiekollaps så har vi en rejäl trygghet om fem år, stor frihet om tio år och när vi når pensionsålder behöver vi inte ens fundera över hur det blir med pensionen. Om saker får gå enligt plan. Och vi har inga enorma inkomster, just nu bara en.
SvaraRaderaMorsan
Jag klipper in den imorgon när vi ska diskutera ämnet och läser demonstrativt inte din kommentar (läses med sur röst). Ni andra: Låt er inte lockas av morsans troligtvis i vanlig ordning inspirerande ordflöde, vi låter nu alla i lugn och ro se avsnittet och så pratar vi om det om 24 timmar.
RaderaMorsan: Gult kort!
Å nej! fan, hade inte fattat att vi INTE pratat om ettan än. Face plant! Jag är sååå ledsen. Flåt flåt flåt. Skämsemoji
RaderaMorsan
Ibland har man tur! Nice att du har så generösa vänner :) Mitt parfym-hack är nästan för pinsamt att skriva ut ens på en sparblogg...
SvaraRaderaKokar du skvattram, kyler ned och silar i små flaskor eller vad? Berätta! Folk här är ju snälla och himlar med ögonen max en gång och sedan gör nog flera likadant utan att våga säga det. /Eva
Radera@Simplicitas: Du dödar myskråttor i ladugården och lägger dem i sprit i ett år? Själv minns jag hur jag som barn samlade rosenblad från betongförortens häckar (ni vet de där rosa nyponrosorna) och lade i blöt i vatten och trodde att det blev parfym. Doften påminde faktiskt rätt mycket om Rosa Nobile från Acqua di Parma (dock endast en kort stund).
Radera@simplicitas Snor alla doftprover i damtidningarna i Willy's kön?
Radera@fru EB " Själv minns jag hur jag som barn samlade rosenblad från betongförortens häckar (ni vet de där rosa nyponrosorna) och lade i blöt i vatten och trodde att det blev parfym."Där dök ett mysigt minne upp som arkiverats långt in i hjärnbarken! Ett annat minne som dök upp nu var när min moster blev återförsäljare för Avon (på den tiden uttalade vi det Avo'n) Hon hade en sådan där fin stor portföljaktig väska där man öppnade toppen och fronten så att man kunde se hela innehållet av mini-mini parfymflaskor och mini-mini läppstift. Där fanns säkert annat också men det är just de här sakerna jag kommer ihåg. Dom där minisarna låg och skrotade i alla gömmor flera år efter.
Å var det så det hette? De där små vita plastplupparna med ett pytteytte-stift på? Eller tänker jag på sminkdockornas attiraljer? En röra.
RaderaFru EB, gå med hunden vetja på nyponbuskpromenad och plocka nypon och gör mos, marmelad och soppa. Går även att plocka nu under vintern. Nyponsoppa i affär är långt ifrån koncentrerad och riktigt nyponmjöl i hälsokostaffär svindyrt. http://www.dagsattplocka.se/nypon/
Radera/Eva
Han älskar de där små nyponen, ska alltid stanna och nussa. Problemet är att jag vet hur många hundar som stannat och lyft på benet vid dessa buskar.
RaderaHahaha! Jag har verkligen lyckats marknadsföra mig som en snål galning! "Du dödar myskråttor i ladugården och lägger dem i sprit i ett år?" "Snor alla doftprover i damtidningarna i Willy's kön?" "Kokar du skvattram, kyler ned och silar i små flaskor eller vad?"
RaderaImponerad av allas fantasi :D :D
Jag vågar inte använda parfym längre eftersom min näsa blivit helt opålitlig efter en kraftig förkylning och sedan lång medicinering. Jag kan på riktigt inte känna skillnad på lukten av skivad rödlök och kraftig armsvett. Detta är dock mer irriterande än något riktigt problem, risken att ta fel är ju obefintlig. Dessutom har jag återkommande dofthallucinationer. Alla omkring mig har blivit rätt trötta på frågan ”brinner det någonstans?” Det gör det aldrig. Många lukter verkar jag inte kunna känna alls.
SvaraRaderaSå nu vågar jag inte använda parfym längre för jag har ingen aning om hur starkt det luktar, eller om jag sprider en air av fräsch nyponros eller doftar wc-anka. Så jag får nöja mig med tvål och deo. Trist men billigt.
@DDT: "Jag kan på riktigt inte känna skillnad på lukten av skivad rödlök och kraftig armsvett. " Eehh...det är ingen riktig skillnad?
SvaraRadera"Dessutom har jag återkommande dofthallucinationer" Å fy, det lät ju riktigt läskigt! De kan ju bli tvärt om också, min mormor som trillade och slog bakhuvudet och förlorade såväl doft- som smak. Äntligen kunde jag tjyvröka utan att hon kände något på tio meters avstånd (hon hade bäst luktsinne i hela familjen).
Jag och en kompis pratade om att ge/ta emot gåvor häromdagen. Jag jobbar ju stenhårt med att rensa ut sånt jag inte använder och hon fick en hel ikea-kasse med kläder från mig för någon månad sedan. Jag har redan glömt detta, eftersom det var kläder jag inte längre kunde ha. Men för henne var det en jättestor grej, så hon kände att hon stod i enorm tacksamhetsskuld och klurade på hur hon skulle återgälda det. Så vi hade en lång diskussion kring att vissa saker betyder helt enkelt mer för mottagaren, än för givaren.
SvaraRaderaLikaså har jag en annan kompis, som jag är enormt tacksam emot, då hon kommer till mig och rider min ena häst, så jag kan rida den andra hästen samtidigt (dvs sällskap till busig yngre häst). När vi pratade om det hela, så visade det sig att hon var enormt tacksam för att hon fick komma och rida gratis, dessutom ute i skogen, på en snäll häst.
Så det är lätt att fastna i sitt eget perspektiv och missa att den andra personen kanske är precis lika glad/tacksam som en själv.
Har fö sett första avsnittet av den där Kondo-serien och är såååå redo för imorgon. :-D
Jag håller med. Är stort tacksam varje gång svägerskan tar emot ett lass barnkläder så att jag slipper Kondovika mer än nödvändigt. Yes, ses i gryningen för debatt!
RaderaJag har kört parfymfritt i ett år och väljer en lite trevligare deo istället. Funkar göttigt och jag tror inte ens fru IGMR märkt något (dåligt tecken?!).
SvaraRaderaOH! En sak till. Jag kör ju en frugal frilla också. Har skippat stylingprodukter och låter håret växa. Jag som klippte mig varje månad har inte klippt mig på ett 7 månader. Det börjar bli dags nu men vad jag ville komma till är: ett trevligt balsam i långt hår sprider också väldoft.
RaderaJag kan riktigt se för mitt inre hur du i slow motion kastar din Timotejman omkring dig i stora konferensrummet och folk vänder sig om i förundran. Alltså det där med frisör var nog mitt enskilt största frugal hack. Särskilt om man som jag har en icke-frisyr och bara behöver toppa håret då och då. Get rid of it säger jag, köp en bra frisörsax på Näte och kolla några klipp på Tuben och sen är du igång! OCH som bonus slipper jag att fyra gånger per år ha någon som står och liksom lyfter och droppar mina hårtestar och säger "NÄR klippte du dig senaste egentligen".
SvaraRadera