Ett aha-ögonblick

Innan jag börjar, låt mig slå ett slag för IGMR:s skildring av tågresan till Kroatien om ni inte redan läst den. Jag får kryll i hela kroppen av text och bild. Tåg är naturligtvis bra för miljön, men det som slår mig i beskrivningen är att det verkar vara bra även för psyket. Jag vill också åka nattåg till Zagreb!

För ett tag sedan var jag ute och gick med en fellow FIRE-anhängare när hon berättade att hennes man en dag hade kommit till henne och berättat att han kvällen innan, strax före läggdags, fått en uppenbarelse. Inte av det religiösa slaget. Eller kanske just av det religiösa slaget eftersom vi pratar sektologi à la FIRE. "Jag insåg att jag jobbar för att vi ska kunna bo i det här huset."

Bakgrund: Såväl min vän som hennes man har i princip amorterat av sitt radhus i en välbeställd stockholmsförort. Uppskattat värde: 5 miljoner?  Nu fulräknar jag:

5 000 000 minus vinstskatt (ponera att de köpte radhuset för 3 700 000 för några år sedan) runt 290 000 och sen lite mäkararvode etc = 4 630 000 och så 500 000 kvar i lån =4 130 000 cash kvar.

Men de måste ju boooo? Nu verkar det som att den här familjen sneglar lite på Dalarna. Om vi ponerar att de kan tänka sig att flytta till exempelvis Mora kostar ett radhus - enligt en snabb kik på Hemnet - runt 1 200 000 kronor. Kvar på ISK: 2 930 000 kr. Med 4%-regeln blir det en liten inkomst på 117 200 kronor per år eller 9 767 kronor per månad. Vågar de sig på en 5%-regel blir det drygt 12 000 kronor i månaden. Tillräckligt för att de båda skulle kunna gå ner ytterligare i arbetstid (de jobbar redan deltid). Till saken hör att de gillar Dalarna, det skulle inte bara enbart vara en frugal manöver utan också realiserandet av en livsdröm.

Nu är ju inte 12 000 möjligt att leva på ens för den mest frugale (särskilt inte om det som här, finns barn med i bilden). Men om de båda kan tänka sig att jobba deltid eller perioda, särskilt med tanke på att de - tror jag - har en ISK också, är det säkert möjligt att frigöra ytterligare tid i schemat. Jag kan inte låta bli att fundera: väger folk någonsin de olika livsalternativen mot varandra eller springer de bara på?*

I Sverige har vi ju en stenhård arbetslinje och, som man konstaterade i ett intressant Kropp & Själ nyligen så är det lite "arbete-till-varje-pris-strunt-samma-med-vad-eller-varför". Men om man dristar sig till att ifrågasätta heltidsnormen och istället funderar på varför man jobbar i den utsträckning man gör, blir det intressant. Jobbar man för att arbetet i sig är ett livselixir, något man njuter så fullkomligt av så att blotta tanken på att inte få cruisa in på arbetsplatsen alla [var]dagar i veckan ter sig som öken?**

Det slår mig ofta när jag ser fancy pancy människor svänga förbi mig i vardagen. Hur många dagar i månaden jobbar du för din suv, dina moderiktiga kläder och dina exklusiva uteluncher? Hur många dagar per månad sitter du i bur för att kunna vistas i frihet på andra sidan jordklotet någon vecka per halvår? Hur många dagar per månad jobbar du för att ha råd med din hund ink. hunddagis eftersom du inte har tid att umgås med din hund eftersom du måste jobba för att ha råd med hundens dagis?*** Och vad skulle hända om man vände på steken och precis som min väns man sa: "Jag vill inte jobba lika mycket som jag gör idag för att ha råd att bo". Således: "Vi säljer huset och flyttar till landet och kan på så vis jobba mindre och få mer tid med barnen plus att vi har närmare till naturen och skidbackarna i vilka vi kan vara med barnen." En FFF helt enkelt. Ungefär så här tror jag att man skulle kunna visualisera en slumpvis vald consumer sucker (blå stapel) mot en ordinär frugal weirdo (orange stapel):

Källa: Norton, Flutt & Dingue

I veckan träffade jag en läsare och tog en promenad. Låt oss kalla hen Miranda. Miranda jobbar som affärsjurist och lägger i snitt 60-70 h per vecka på jobbet. Ofta uppstår firmabehov även på helger och det förekommer inte alltför sällan att man får jobba uppåt 18 timmar i sträck. Lönen är naturligtvis grym men grymmast av allt är timdebiteringen mot kund som ligger upp emot 4 000 kr. Miranda hade räknat ut att hun jobbat in sin lön efter en halv arbetsvecka, resten går till "overhead" (ironiskt nog gjordes inga tjänstepensionsavsättningar på denna firma dock). Nu, med ett bedårande barn i barnvagn hade han ingen lust att göda firman längre så tankarna gick till att i en framtid hoppa av och istället starta eget med affärsjuristnära tjänster. Vad tror du - hur stor andel av befolkningen funderar på hur många dagar de jobbar för vem?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Vännen jag talar om är semi-FI och berättade att grannar hade börjat undra hur det kom sig att de kunde stå med barnen vid klätterställningen så tidigt på dagarna. "Har ni vunnit på Lotto eller?" En klasisk svenne banan-slutledning. D.s.

* Det var en retorisk fråga.
** Om så är fallet undrar jag a) var siffrorna i exempelvis denna undersökning kommer ifrån och b) varför avsäger sig inte fler frivilligt sina semestrar eller åtminstone några enstaka helger och klämdagar om det nu är så kul?
*** Eller som en vän lakoniskt konstaterade efter att han efter ett jobbyte med rejäl löneförhöjning engagerat en barnflicka tre dagar i veckan: "Man kan säga att jag genom min löneökning fått råd att betala för att inte vara med mina barn."

22 kommentarer:

  1. Det är nog ganska få. Det händer att kollegor har nämnt någon gång ”tänk om en kunde segla jorden runt ett år med familjen”. Det borde inte vara allt för stor spar ansträngning men motivationen finns ju inte där, i kombination med att de har fullt upp renovera sommarstuga och måla båten.

    En rolig kommentar av en tidigare kollega som sa ”vad ska man göra med alla pengar, vet inte vad det ska spenderas på”. Då ska det nämnes att denne letar hus i 5miljoner klassen samt beklagar sig hon inte har så mycket tid med småbarnet. Jag svarade snabbt ”köp dig tid”. Hon är dock totalt ointresserad av ekonomi så en mindre utbildningsinsats skulle nog krävas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch, 5 miljoner kommer du väl inte så långt med idag i Gbg? Alltså ja, köpa tid, verkar EJ som att folk i regel gör den kopplingen eftersom det är så få som väljer bort maxat låneutrymme hus och minst en utlandsresa per år. Jag minns ju själv hur det var. Jobba deltid då eller? Det var ju för losers, jag var ju balla allan kind of arbetskraft. Sabbatsår? Då kallnar man ju. Sluta jobba helt? Say what?

      Radera
    2. Hon letade hus i Marks kommun, pendlingsavstånd men hyfsade priser ändå.

      Det är väl just det, heltidsnormen är så djup rotad att allt som avviker klassificeras en "loser".

      Radera
    3. Bagarn, skicka henne den här länken: Kattunga får det bli. Då kan hon lägga 4,2 millar i ISK:en.

      https://www.hemnet.se/bostad/villa-3rum-bjorketorp-marks-kommun-kattunga-vedbacken-16125117

      Radera
    4. "Fastigheten säljes med friskrivningsklausul" - Men som ses på bilden finns det ju PARABOL-antenn, det är bara att slå till direkt alltså!!

      Radera
    5. Fru EB: Det var inte fy skam hus ändå.

      Radera
  2. Nej, man ska inte överskatta sin egen betydelse även om det är svårt mellan varven. Svårigheten är att ha tålamod att förändra sin livssituation. Att inte i stundens hetta följa sin ingivelse och bara sälja boende och sluta jobba - det är som att ta ett sms-lån. Löser situationen temporärt.
    Det svåra är att hitta den inre balansen där det finns en långvarig livsnerv utan att det är stressen som skapar den.

    SvaraRadera
  3. Känner mig lat som bara jobbar max 20 dagar per månad (räknar bort helger, semester, röda etc).

    För mig som jobbar vitt skenar kategorin "Stat, kommun, landsting" något enormt!

    SvaraRadera
  4. "Miranda hade räknat ut att hun jobbat in sin lön efter en halv arbetsvecka, resten går till "overhead"

    Känner igen det där! Räknade också på vad jag fakturerade när jag jobbade som konsult och började sätta datum på året när jag hade fakturerat min årslön, vanligtvis skedde det i mars-april. Vi hade inga timpriser på 4 000kr men jag hade troligtvis inte hens lön heller.

    "P.s. Vännen jag talar om är semi-FI och berättade att grannar hade börjat undra hur det kom sig att de kunde stå med barnen vid klätterställningen så tidigt på dagarna. "Har ni vunnit på Lotto eller?" En klasisk svenne banan-slutledning. D.s."


    Också helt sjukt, fick hör av en vän att det var typ tävling på hens förskola i storstan om vem som hämtade sist. För det var liksom kvitto på att man hade mest att göra och det skulle vara =win. Ugh.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "fick hör av en vän att det var typ tävling på hens förskola i storstan om vem som hämtade sist." Do you kid avec moi? När jag hade småbarn rådde det motsatta: Man skulle hämta FÖRST! I finare områden gällde "min barnflicka var minsann FÖRST" (så barnet fick hänga med en ofta ej svensktalande, outbildad 19-åring istället för med de utbildade förskolepedagogerna ett par timmar per dag men notera - de hämtades FÖRST). Intressant attitydskifte. Jag hade varit astrendig på förskolan du nämnde eftersom vårt första barn alltid satt påbylsad och sist i hallen här vi kom, stolarna stod uppe på borden och städpersonalen var där. Vill minnas att vi hämtade en timme före stängning.

      Radera
    2. Pengar försvinner i overhead och vinster. Ännu en anledning till egen företagare och giggare. Skatteoptimering guide eller föreläsning ska ordnas av undertecknad.

      Radera
    3. Kan man få boka-tidigt-rabatt? Jag anmäler mig! Jag skämtar inte ens, du borde göra det i form av webbinar och ta mye kosing (förutom från mig för jag får boka tidigt-rabatt).

      Radera
    4. Glöm inte ansvarsförsäkring så du inte blir av med dina pengar när kunden vill stämma skjortan av dig när denne missuppfattat, hållit för öronen eller helt enkelt skitit i att lyssna på dig. För som konsult är det så klart ditt fel och aldrig kundens.

      Radera
    5. Nu överdriver du lite...

      Jobbade som egenkonsult i 15 år och hörde aldrig talas om någon småföretagarkonsult som blev stämd, ännu mindre jag själv. Och visst jag gjorde jag misstag ibland.

      Radera
  5. Den där aha-beräkningen ovan som visar dina vänner att de kanske sitter på oanade tillgångar. Det får mig att tänka på en bloggare (IGMR?) som hade ett inlägg om att räkna ut sin riktiga timlön. Dvs nettolön minus arbetsrelaterade omkostnader som SL-kort, ev uteluncher, arbetskläder mm. Det var en deprimerande aha-beräkning för mig och det händer emellanåt när jag ska göra inköp att jag tänker på det här. Ett par tusenlappar känns inte som så mycket pengar, men när jag börjat räkna efter hur lång tid det tar att jobba hem dem _netto_ så har jag blivit lite mer varsam (eller kanske medveten) om vad de är värda i arbetsinsats. /QQ

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tim-tid är en mäktig kalkyl. Jag vill inte beröva IGMR något kred för det inlägget men adderar även att det är en hörnpelare för Vicki Robin - Your Money Or Your Life. Hon räknar även in typiskt amerrrikanska grejer som att ditt yrke kanske kräver att du går certifieringskrävda vidareutbildningar (på egen bekostnad) och naturligtvis alternativkostanden att som amerikan med typ två veckors semester, vara tvungen att outsourca så mycket kring hus och hem.

      Radera
  6. Intressant. Tankegången känns besläktad med sparkvot. Håller man koll på sina utgifter så vet man ju ganska väl var olika kategorier kostar. Och som FIRE-anhängare är det självklart 0 på SUV, städhjälp och gel-naglar (var är det ens). Och med "geoarbitrage". Jag roar mig ibland med att kolla på Hemnet vad ett hyfsat boende kostar runt någon mindre ort som poppat upp i mitt medvetande. En sådan flytt skulle ge en instant frihet, men sedan kommer tvivlen. Vad gör vi där? Långt från familj och vänner, obetydligt utbud av kultur och trevliga restauranger. Kanske kan man byta mindset och uppskatta det lilla livet till fullo? Har nog inte riktigt nått dit än though.

    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. "gel-naglar (var är det ens)" Håll ögona öppna nästa gång du strosar mot Stadsbiblioteket, håll höger på Odengatan (har för mig det ligger ett ställe där). Överraska frugan? Med att skaffa själv alltså.

      "Jag roar mig ibland med att kolla på Hemnet vad ett hyfsat boende kostar runt någon mindre ort som poppat upp i mitt medvetande." Och JAA jag gör samma sak. ÄLSKAR'T! Nu har vi ju ett hyfsat boende på en mindre ort som vissa skulle kalla "håla" e d (förlåt Ida!) men ibland dyker det upp tankar. Molkom. Villa 60-tal. Svinesund. Havsnära enplanare.

      Radera
  7. Vet inte riktigt vad jag skall säga annat än: Wow. 25-årig "influencer" spontanköper BR för nästan 25 miljoner:

    https://bloggbevakning.se/2019/05/22/molly-rustas-och-hennes-kille-koper-lagenhet-for-24-500-000-kr/

    Vet inte om jag vill uppleva nästa lågkonjunktur.

    SvaraRadera
  8. Jag har mycket glädje och spänning i mig, jag är torpey clare, varit nöjd med mitt äktenskap, inte förrän min make började lyssna på skvaller om att jag inte var trogen mot våra äktenskapliga löften, jag försökte få honom att förstå att de var skvaller och lögner, men han förlorade kärleken, förtroendet och förtroendet för oss. Så vi blev nagande par och ansökte sedan om skilsmässa, senare blev vi separerade. år efter vår skilsmässa försökte jag leva ett normalt liv utan honom men jag kunde inte, så jag började en strävan efter att få tillbaka min ex man, då jag hänvisades till, BaBa ogbogo en stor och mycket andlig man som kastade en älskar stava på mig och fick min EX att återvända till mig. Jag är överväldigad, så jag släpper hans kontakt här för dem som har problem med äktenskap och äktenskap, så att han kan hjälpa till med bra verk. E-post: greatbabaogbogotemple@gmail.com. Eller hans whatsapp-nummer ... +2349020168697. Ta kontakt med honom, se hur stor och kraftfull han är. Hjälper också i dessa frågor ...

    (1) Sluta skilsmässa.
    (2) End Barrenness.
    (3) Lycka till stava.
    (4) Äktenskapspell.
    (5) Bli av med andliga problem.

    SvaraRadera