Jag gör en Tough Viking

Våren och försommaren är motionsloppens tid och jag som har Djurgården som vardagsrum ogillar att ha flåsande föreställningar med dunkadunka-musik i mina promenadstråk.* Så det kanske förvånar en och annan bland er att jag för ett par veckor sedan gjorde en Tough Viking. Tough Viking är, för er som inte vet det, en sorts modern version av tapperhetsprov där man vid sidan av själva löpningen ska hoppa genom eld, kräla i gyttja och döda spädgrisar med sina bara händer. Nej okej man ska inte döda spädgrisar men jag skulle tro att det diskuterades inför lanseringen.


Loppet kostar 895 kronor och arrangeras av företaget "Tough Viking", ett bolag som gjort runt en till fyra millar i vinst per år sedan starten vilket ändå är beundransvärt med tanke på att aktiviteterna är säsongsbetonade. Min aversion mot spektaklet till trots tycker jag väl att den här typen av affärsidéer är behjärtansvärda eftersom de får folk att röra på fläsket. Därmed inte sagt att jag själv har lust att bidra till den vinstmarginalen, inte för all gyttja i Ryssland. Så jag och mitt side hustle gjorde det frugal style nämligen tre dagar före själva loppet. Var inte det smart!? Vi var ute på en av våra sedvanliga promenader mot Stora Skuggan till och hamnade, efter en irrvandring i skogen, plötsligt i en snitslad bana. Tough Viking! Det var bara att köra på så vi gick och gick och följde tråden, med diverse pauser för att titta på änder...


...och hästar och kor.


Det vi däremot inte fick i vår frugala version var att bära bensindunkar och stockar eller gästa "Crazy Monkey Bar" som höll på att monteras när vi passerade.


Jag tyckte det kändes besvärande varför jag och hunden gjorde en tur upp i skogen för att se om vi hittade några av vinterstormarna omkullfallna träd vi kunde lyfta tillsammans men gick bet. Vi fick nöja oss med att lyfta en granruska som hunden sen tuggade sönder. Tough Viking på Djurgården är 15 kilometer långt. Vi gick bara 12 kilometer. Hade vi betalat 895 kronor hade någon tvingat oss till penalty laps för att komma upp i en dräglig total, det gjorde ingen nu, en klar nedsida. Men summerat tycker jag ändå att vi hade ett bra race. Vi slapp också trängas med tusentals andra, tror att vi träffade cirka 20 personer på vår promenad varav merparten jobbade för Tough Viking. För övrigt, vore inte det ett bra side hustle? Dessa säsongsjobb måste ju kräva tidsmässigt korta insatser för att sedan gå helt i träda under resten av året. Någon som har erfarenhet? Jag menar då inte att vara volontär. Utan att jobba för dem, sätta upp kilometervis med loppremsor, montera tält och barer?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Och med detta blottade jag den 80-åring jag är på insidan.

17 kommentarer:

  1. Ja, nog är lopp utan tuff-typen fulla av överdrifter och dom passar verkligen inte mig heller. Men jag delar din uppfattning att om det kan få en och annan att röra på sig lite mer så låt dom göra det. Alla tycker definitivt inte om det jag håller på med heller. Vad gäller side hustles så har jag ingen aning för just detta lopp, men det är vanligt i andra sammanhang att man samarbetar med lokala idrottsföreningar som får ta del av inkomsterna. Och det tycker jag om!

    SvaraRadera
  2. Haha, jag ser fram emot en parafras av Vasaloppet här näst!

    SvaraRadera
  3. Det kommer! I vinter kommer jag att pulsa runt i snön utanför gården och skotta snö iklädd tights.

    SvaraRadera
  4. Blir det en svensk klassiker frugal style?

    Själv var jag igång redan på 90-talet och sprang Tjurruset i Karlstad. Det är någon slags förlaga till detta - lite mer lågmält och instagramovänligt. Man sprang i myrar, i Vänern och i skogen. Hindren var inte så coola utan tjockmattor från gympahallar och annat som fanns i naturen.

    SvaraRadera
  5. Jag vänder mig mot alla dessa jävla påhitt med lopp ,simning,bergsbestigning hit o dit för gemene man.Man helgonförklarar idioter som springer över hela sverige osv.
    Alla skall haka på gammal som ung ,otränad med skador som blir kroniska,detta får sjukvården sedan ta hand om till kostnader för oss övriga som nöjer oss med cykla och promenera. Själv går jag på friskis 2ggr/vecka som om det inte skulle räcka? Tittar man tillbaks 20 år så fanns inte alla dessa jävulska påfund och folk levde gott ändå,frågar mig vilket familjeliv har man om man måste ut och springa varje dag x antal mil och skall sköta ett heltidsjobb,nä det blir nog bara att man delar brevlåda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hohooo det var schwung i den kommentaren! Jag skulle väl ändå tro att folkhälsofördelarna är större en nackdelarna.

      Radera
  6. Håller med dig om att 900 kr för ett lopp kan tyckas mycket.

    Men se på det från en deltagares perspektiv:
    Man förbereder sig i 9 månader. Sista månaden går man runt med fjärilar i magen och verkligen längtar till eventet. Man har kanske tränat tillsammans med någon eller några under denna period, och därigenom tagit relationen till en ny nivå (tänkt lumpen, även om jag själv inte gjort den). Sedan under tävlingsdagen är det en grym känsla att stå på startlinjen tillsammans med andra som förberett sig lika mycket inför denna dagen. Tävlingen genomförs och känslan efteråt, när man tagit ut sig på ett sätt som man bara kan göra under tävling, är oslagbar. Slå ihop allt detta och 900 kr är överkomligt, även om arrangören går med stor vinst.

    Ska tilläggas att jag aldrig kört Tough Viking själv, utan endast rena löptävlingar.

    //Halvan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter ju underbart när du beskriver det så. Ibland önskar jag att jag fått tävlingsgenen. Motion i grupp har dålig effekt på mig.Klarar inte ens ett Friskispass: "Kom igen tjejer! En kanelbulle till!"

      Radera
    2. Ja, det där låter som en mardröm! :)

      Har kommit på senare tid kommit på att jag inte alls bryr mig om att tävla mot andra (läs typ Korpenfotboll), utan endast mot mig själv. Istället för "En kanelbulle till" (herregud...), så tror jag mer på långsiktiga mål, t.ex. "Hur coolt hade det inte varit om jag klarar av att löpa XX km på XX minuter (oavsett vad andra löper på för tid)?"

      Ju högre mål, desto härligare känsla om man väl lyckas genomföra det. Lite FIRE-tänk där faktiskt; "Hur bra skulle jag inte må om tio år om jag hade XX miljoner på banken, och kan lägga tid på det jag verkligen brinner för?"

      Radera
  7. Hehe jag är väl kulant kanske. Tycker väl inte att det är så farligt att lägga pengar på en upplevelse, hellre det än att gå och shoppa massa skräp. Träffade kompisar igår som ägnar sig åt hinderlöpning. Det verkar vara en speciell social upplevelse. Dock beklagade de sig lite att deras träningsgrupp börjar bli mer och mer kommersiell. Tränaren försöker kränga juicer och ingå olika "samarbeten" med c-kändisar och företag. Min bättre hälft springer marathon och jag tränar i en liten yoga studio. Altså vi skulle väl båda kunna träna gratis men jag har inga problem med att betala kursavgift så att min lärare har en inkomst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad är en kulant? "Tränaren försöker kränga juicer och ingå olika "samarbeten" med c-kändisar och företag." Man undrar vd lönsemheten är i sådana samarbeten? Går ibland förbi Katerine Zytomierskas GI-butik på Karlavägen och det är alltid tomt. Om du inte är Paulun är det nog svårt att få till det.

      Radera
  8. Det har blivit några få löplopp genom åren, men varje gång jag har stått där i trängseln har jag undrat varför är jag här? Så går startskottet och det finns alltid de som springer om mig, jag blir sur, känner mig dålig, springer fortare och tänker varför är jag här??? Efter loppet - trasig artrosknä och sömnlös natt pga det onda - jag undrar varför jag ställde upp??? Eftersom jag inte hittar ett bra svar till varför så är det promenader som gäller nu - ensamma, med poddar/böcker i lurarna eller med sällskap o livliga diskussioner.

    Har verkligen börjat ifrågasätta hetsen kring att idag kan man inte bara hå ut o lunka lite i skogen utan man ska springa maraton eller åtminstone halvmara. Eller varför inte utmana sig pä riktigt och träna till Ironman. Vill man så kan man... men det kan hända (med stor sannolikhet) att 40-åringarnas kroppar sätter stopp. Då kan vi investera i bra sjukgymnast. Vissa av dessa saker har jag erfarenhet själv, så jag får skratta åt mig själv lite.

    /Lily

    SvaraRadera
    Svar
    1. "men det kan hända (med stor sannolikhet) att 40-åringarnas kroppar sätter stopp. Då kan vi investera i bra sjukgymnast." Håller helt med! Jag hittade i höstas en 75-årig stålkvinna till sjukgymnast som nog hjälpt mig till ett smärtfritt andra halvlek i livet. Om du har stora problem med rygg, axlar nacke och bor i Sthlm kan du höra av dig till mig så kanske jag förmedlar numret, har ingen lust att göra det i kommentatorsfältet.

      Radera
  9. Så mysigt det ser ut! Verkligen en total kontrast till min första arbetsdag efter minisemester... Kaos är väl bara förnamnet. Varför i hela friden ska man (insert valfritt dumt beslut). Nä, jag ska spy ur mig på min egen blogg istället.

    Söt vovve! <3

    SvaraRadera
  10. Haha, klockrent sätt att köra en Tough Viking på! Personligen har jag inte kört någon Tough Viking men har en stor passion för att springa och springa lopp, så har sprungit några av de loppen som intar Djurgården på våren :)

    Jag tävlar (mest) mot mig själv och vill se hur min egen förmåga utvecklas. Men gillar att ha lopp att träna mot och tycker det ofta är en härlig stämning på loppen.

    Vi bor nog ganska nära varandra, där några av dina bilder är tagna springer jag kanske 4-6 gånger i veckan. Fin hund, ska hålla utkik om jag ser er på någon löptur :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör det! Jag ska bussa honom på dig om du springer med dunkadunka. (Not. Den här hunden hade börjat leka om någon överfallit mig i en mörk gränd, att anfalla någon gör han möjligen med gläfs och viftande svans)

      Radera