Lektion 2: Vikten av ekonomisk allmänbildning

"It's not how much money you make. It's how much money you keep".

Jag har tidigare skrivit om det här apropå ett inlägg av J D Roth som menar exakt detta. Det är inte mängden pengar du drar in utan hur du sedan hanterar pengarna som har betydelse för din framtida förmögenhet eller brist därav (en favoritliknelse är trädgårdsslangen som trots maxat tryck - lön - inte häller något i hinken utan bara ut på gräsmattan - konsumtion). Det centrala budskapet i lektion två är att du måste lära sig skillnaden mellan tillgångar och skulder. Det hela definieras av författaren enligt nedan:

"En tillgång är något som ger dig pengar i fickan. En skuld är något som tar pengar ur din ficka". 

Andra citat författaren gillar är: "Rich people acquire assets. The poor and the middle class acquire liabilities (skulder) that they think are assets." Vad är det då för skulder som medelklassen samlar på sig som de upplever är tillgångar?

- Belånade HUS
- Belånade BILAR
- Belånad KONSUMTION av consumer sucker-art (elektronik, friluftsutrustning, spabadkar etc)*.
- Lån för STUDIER

Det mest kontroversiella i listan ovan är ju [ett belånat] hus och jag skulle tro att en väldigt vanlig uppfattning är att "mitt hus är min bästa/största investering" eftersom vi i regel har sett värdeökningar på bostäder. Kiyosaki har väl inte något större problem med att man bor i ett köpt hus men han tycker att man ska köpa ett hus som kräver lite eller inga lån. Så här resonerar han i korthet:

1/ Du förlorar tid då du låser pengarna i huset istället för att investera pengarna på aktiemarknaden och ger dessa pengar tid att nå göttig ränta-på-ränta-effekt.**
2/ Du förlorar kapital som hade kunnat gå in i pengamaskinen eftersom det i regel kostar mer att underhålla ett hus.***
3/ Du lutar dig mot din "husinvestering" och bryr dig inte om att lära dig om marknadsplaceringar vilket förslappar dig finansiellt. Du förlorar kunskap och kan frestas att lämna ansvaret till en säljare på din bank a.k.a. en "finansiell rådgivare" (som btw helt öppet nuförti'n bara "rådger" om bankens egna produkter, åtminstone om du har kuckelimuck bank som en ann'). Detta leder default till att du får undermåliga produkter till höga avgifter som skor en enda part nämligen banken.

Författaren är medveten om att detta är en rätt kontroversiell ståndpunkt och att han inte räknar med medhåll av den stora massan på den punkten. Men vi kanske ändå kan enas om att det kan vara bra att ha så små bostadslån som möjligt så att man har pengar att stoppa in i marknaden. Min reflektion är också att en liten bostad gör att du samlar på dig färre prylar och eftersom prylar tenderar att kosta pengar är även detta en frigörare av resurser. Åtminstone la vi rätt mycket deg på att fylla våra 172 kvadrat i förorten.

"The middle class finds itself in a constant state of financial struggle. Their primary income is through their salary. As their wages increase, so do their taxes. Their expenses tend to increase in proportion to their salary increase: hence, the phrase 'the Rat Race'. They treat their home as their primary asset, instead of investing in income-producing assets."

Det är denna ändlösa kapplöpning som är så förödande för mångas ekonomiska situation. Det blir som en ond cirkel. Den genomsnittliga fondägaren har så fullt upp med att jobba för att få in degen som ska betala lån, bilar, kreditkort och studielån att de inte har tid att sätta sig in i hur de själva kan sköta sina investeringar på bästa sätt, än mindre hitta sätt som reducerar utgifterna i vardagen (något som är själva affärsidén med den här bloggen - att du ska inspireras att skära i kostnadsbiten). Därför delegerar de ansvaret till bankens säljare som mer än gärna placerar kapitalet i "trygga investeringar med låg risk" (d.v.s. skitfonder med mycket räntor) vilket låter bekvämt och bra för kunder som ogillar ord som risk och otrygghet. Man har nog med oro och turbulens i övriga livet kan en anta. Således: Stor del av potentiell avkastning till banken, mindre till kunden. Jag gråter lite varje gång jag hör om mina föräldrars "investeringar" i låsta räntor i firma Akelius. Någonstans sitter en man på en ö i Bahamas och skrattar högt i en solstol och det värsta är att det inte ens var en liknelse.

"The real tragedy is that the lack of early financial education is what creates the risk faced by average middle-class people. The reason they have to play it safe is because their financial positions are tenous at best. Their balance sheets are not balanced. Instead, they are loaded with liabilities and have no real assets that generate income. Typically, their only source of income is their paycheck. Their livelihood becomes entirely dependent on their employer." 

Nedan en av de nio frågeställningarna i slutet av lektionen, vars svar jag är mycket nyfiken på att höra i kommentatorsfältet:

Hur reagerar du på påståendet att ett hem inte är en tillgång? Ser du ditt [eventuella egenägda] boende som en tillgång?

Mvh/
FruEfficientBadass


* Jag minns en tragikomisk incident när jag tog över lantstället och skulle se över försäkringen. Huset i sig ink. gigantiska ekonomibyggnader var försäkrat som ett fritidshus modell två rum och kök vilket hade lett till personlig konkurs i det fall gården brunnit ner. Det kostar multum att sanera och forsla bort resterna av en brand. Jag hade väl fått ut cirka 10 000 kronor för ändamålet. Däremot hade mina föräldrar försäkrat "möblemang" och "konst" (släktskapad sådan...) till miljonbelopp. På pin kiv skickade jag in foton och info avseende kronjuvelen av möbeltillgångar till Bukowskis och fick svaret att de gärna sålde vårt "trevliga skåp", utrop 3 000 kr. En bra illustration över vad folk tror om sina "tillgångar".
** I skrivande stund har det förvisso varit en bra affär, åtminstone i storstadsregionerna, att köpa och sälja bostad. Men hade du investerat samma pengar i aktiemarknaden hade du troligtvis tjänat lika mycket. Aktier är det enskilt mest värdeskapande tillgångsslaget historiskt sett end of story. 
*** Jag har skrivit här om hur vi jackade loss runt 90 000 kronor om året på att flytta från parhus till lägenhet.