Jag har funderat länge på om jag ska skriva det här inlägget. Inte bara har det noll med ekonomi att göra men det riskerar även att sänka bloggens nivå ytterligare, när inte ens den mest vidsynte av er trodde att det var möjligt (nuvarande lägstanivå varandes inlägget där jag tvättar håret med hundschampo). Men det var då jag insåg att jag var tvungen att skriva det, för var annars kommer jag ju aldrig att få svar.
Det handlar om prylar kopplade till #2. Jag tänker inte benämna det mer explicit än så eftersom jag är pryd men för er som talar franska heter det merde. Jag är pryd till den grad att jag skruvar obekvämt på mig om någon av mina familjemedlemmar påtalar att de har "ont i magen" och jag skulle hellre offra den fula av mina lillår än att ens göra #1 med öppen dörr (när ingen är hemma). Men alla är inte lika störda som jag och jag har noterat genom åren att andra familjer och även människor helt ogenerat lägger ut hintar om både det ena och det andra i det rum man förvarar "Bad & toalett"-rullarna. Några observationer:
1. Tändstickor i badrummet
Första gången jag såg detta var tidigt 80-tal i miljonprogrammet. Min vän C förklarade för mig vad de användes till. Alltså aliens, hear: För att ta bort en obehaglig lukt åstadkommer man än ännu mer obehaglig lukt. Svavel! Jag är inte bibliskt lagd, men är inte det lukten som....
2. "Luftrenare"
Ett tag jobbade jag på ett företag som var väldigt förtjusta i dessa produkter. Ni vet vilka jag menar: AirWick, Glade, dofter som "Magnolia" och "Äpple" d.v.s. dofter som sällan görs syntetisk rättvisa. De är vidriga när du är nykter men ännu värre när du är gravid, särskilt för någon som undertecknad som under graviditeterna blivit allergisk mot dofter som "parfymfri". Jag satt ett stenkast från toaletterna och varje gång någon (jag vill inte peka finger här men särskilt en viss säljare) varit på WC i #2-relaterat ärende, spred sig en tung, artificiell stinkbombsmatta i hela korridoren och min näsa svullnade omedelbart igen. Ett tag testade jag att gömma undan flaskorna men eftersom det var mitt företag som distribuerade dem kom det nya hela tiden. Till slut tog jag ett snack med säljrummet och förklarade att jag helt enkelt inte klarade av lukten varpå de la upp manliga bullerskratt och sa "Ja men dårå lilla gumman får du klara av alternativstanken." Hell yeah! Jag har två barn redan vad tror du, att #2-lukt kommer som en överraskning (för själv ägnar jag mig ju inte åt sådant, jag är för pryd)? Hellre det än den här sliskversionen av "Peach"?
3. Tidningshögar
Vad signalerar man med en hög tidningar på badrumsgolvet? "Jorå s'att här sitter man och s****r dagarna i ända, jäklar asså. Jag har lagt k****r längre än E4:an medan jag plöjt dessa Golf Digest och Sköna Hems." Detta må väl vara hänt, men droppen var när jag i en mäklarannons för några år sedan hur man aktivt stylat ett badrum med tidningar i en korg. Va? Jag som spekulant går ju dit med den fromma självbedrägeriinstinkten att ingen tidigare satt sin fot i det där badrummet (förutom en sylfidformad florist som arrangerat sticklingen i svenskt tenn-vasen på handfatet Kondo style), än mindre låtit sitt avfall vistas i WC-porslinet? Men om jag tycker att det här är smaklöst så är det ändå ingenting jämfört med...
4. ...dassboken...
Detta var en stor chock när jag började i förlagsbranschen, att den här typen av trycksaker faktiskt sålde och det en masse. Nytryck till varje bokrea: Bort med Augustvinnarna, in med dassböckerna! Ni vet typen: En pocketstor bok fast i fyrkantigt format som hänger i ett snöre på handgripligt avstånd från toalettsitsen, ofta med ett omslag tecknat av Cecilia Torudd. Vad är det frågan om? Boken innehåller alltså skämt på temat blondiner, norrmän, snusk eller en kombination därav. Bara tanken på att ta i en sådan bok ger mig kväljningar. Man vet ju liksom inte exakt när den förre läsaren "hängde ifrån" sig boken om du förstår vad jag menar. Rent logiskt borde hen ju slutat läsa innan det greppats om toalettpappret men helt säker kan man ju inte vara.
5. Avsaknad lås
Okej det här är då snarare avsaknad av en pryl men jag klämmer in den ändå. Huuur kommer det sig att så många människor saknar lås eller hasp på sina toaletter? Mitt mellanbarn vittnar om ett antal klasskamrater från välsituerade familjer som saknar låsningsmöjligheter i sina respektive badrum. Även hos mina medelålders vänner händer det att man kör låsfritt. Är det ett tecken på att man är hej och bror med varandra och sina gäster och hantverkare eller vad? Häromsistens frågade jag en och fick svaret: "Det fanns ingen hasp när vi flyttade in och vi har inte hunnit skaffa en". Men ni flyttade in för fyra år sedan? Hur svårt kan det vara, en sjuåring kan montera en hasp? Så slipper de neurotiska av era gäster, i.e. jag, sitta och hålla i handtaget med ena handen medan man försöker manövrera krinolinerna med den andra. Det värsta uppstår när man är där på mingelparty och så hör man bråda, eventuellt onyktra vuxensteg i trappan och tvingas då välja mellan tre lika oattraktiva alterantiv:
a) Fortsätta att krampaktigt hålla i handtaget så att personen kommer att rycka upp dörren ett par decimeter (jag är inte så stark i armarna) och få en glimt av mig där jag sitter och försöker hålla emot. Minst sagt obehagligt för en som inte ens snyter sig inför främlingar.
b) Hojta något klämkäckt av typen "Snart klar!" (Precis som i en Alfons Åberg-film, fast på riktigt och med en vuxen person vilket inte alls är charmigt).
c) Slamra till med något eller hosta, i hopp om att personen ännu är nykter nog att förstå vinken. Om hen inte gör det så...ånej nu svartnar det för ögonen...
Det jag söker svaret på i detta inlägg är:
1) Är det bara jag som tycker att ovan inredningsdetaljer (dassböcker, tidningar och "luftrenare" är för mycket?
2) Bör jag gå i KBT för att övervinna min låsfri-fobi?
Mvh/
FruEfficientBadass
Ha ha ha... Här hemma har jag fått lära mig att låsa om mig på toa. Efter fem barn har jag alltid haft dassdörren på glänt för ett öra utanför som kan notera om nåt "händer" i barnaskaran. En gång på ett jobb satt jag på toa med dörren halvöppen då en ur personalen kom förbi. Woops, helt enkelt. Att läsa när man hänger på holken KAN hjälpa vid trög mage - något som jag levt med i snart 40 år - men jag har ingen tidningshög på WC ändå. Var skulle den ligga, stå i en korg nånstans. Golvytan vill jag ha kvickstädad. Gla sönda på re!
SvaraRadera"Efter fem barn har jag alltid haft dassdörren på glänt för ett öra utanför som kan notera om nåt "händer" i barnaskaran." Intressant. Man undrar ju lite över gränsdragningen där. Hur allvarlig ska en incident vara för att du ska bryta?
RaderaTja.. Det räcker med tonåringar ;)
RaderaHaha, I love you. Jag har varit i ptsd efter sportlovet, över att det tog slut *emoji som gråter floder*. Vill bara fortsätta hänga i fjällen och åka skidor.
SvaraRaderaDu vet att man inte ska beställa en ”bärs” i en norsk bar va?
Alltså tändstickorna funkar ju, har en make med grandios gaskapacitet, de bränner ju liksom bort doften. Allt artificiellt, puke! Vem fasen vill mixa in fresia i bärsdoften? Hemma har vi inget lås på toa. Barnet som slarvat bort nyckeln. Nu är vårt hem så litet att man kan liksom inte missa att någon i sällskapet saknas (och förmodligen är iväg och pudrar näsan. Jag är uppväxt bland väldigt oborstade individer. Som typ reser sig från middagsbordet och , högt och tydligt, deklarerar att de ska på toa och VAD de ska göra där. Why?! liksom? Dassboken, check på den! I stugan där jag inte haft någon saying om inredningen. Inbajsade tidningar hade vi dock inte ens i det oborstade barndomshemmet tack o lov. Jag har för mig att det INTE är bra att sitta och dra ut på det. Då är det bättre att skaffa en sån ”på huk-pall” som alla i Amerikat införskaffar. Att sitta på huk är da shit, både vid tvåanavskiljning som vid barnafödsel. Vi behöver gå tillbaka till det ursprungliga.
Kärlek från Morsan
Jag måste gå på toa,eller jag måste gå och kissa är väl, eller har iallafall varit vanligt att säga för en svensk. Min för länge sedan pojkvän med annat ursprung(finskt, polskt), bannade mig ofta för detta "oskick" som jag och alla andra jag kände använde, och som han tyckte att i stort sett alla svenskar gjorde, basunerade ut sina toabesök vid middagsbordet.I o f s hörde vi ju inte till dem, som var på den övre delen av samhällsstegen och träffade så att säga aldrig"fint folk"där språkbruket förmodligen var ett annat, inbillar jag mig.Fick i iallafall lära mig att man bara ursäktar sig och går från bordet utan att tala om vad man ska göra, mitt i andras avnjutande av exempelvis god mat.Använder fortfarande att "jag ska gå på toa" men bara med de närmaste i enklare sammanhang, där jag oftast befinner mig./Elsa
RaderaHukpall? ÅHG man lär sig någe varje dag.
Radera1. Nej. Att göra nummer två bör inte möjliggöra en hel radda med skit (hihi) att konsumera. Tid, toapapper och tvål.
SvaraRadera2. Nej. Öppen dörr är ett lika stort ofog som att fisa under täcket. Vi kan väl få behålla någon slags privatliv när allt annat sker för öppen ridå.
"Vi kan väl få behålla någon slags privatliv när allt annat sker för öppen ridå." Hear! Eller som en mig närstående sa när "Masken" hemsökte den minsta i familjen nyligen. "Att min man skulle få lysa mig därbak med en ficklampa, där går gränsen."
RaderaFör länge sedan hade jag en kompis, med fyra barn, man och villa. Alltså inte bara vuxna i huset utan också barn i ett spann mellan 3 och 10. På deras toa fanns en korg med tidningar fyllda med allehanda sex och snusk, tyckte alltid att det var konstigt, i första hand med tanke på barnen men också när andra kom på besök, t ex mormor och morfar.
SvaraRaderaHade också en släkting, numera död och begraven, som bodde i ett torp ute i skogen,lite säregen ungkarl. Han hade tapetserat hela sitt dass med svulstiga fibbanbrudar, men lämnat utrymme åt kungen och drottningen tronandes över alltihopa,och som han sa, lite ståndsmässigt bör det väl va!
Visst kan man undra över det här med tidningar på toa och man får hoppas att dassbesökaren lägger i från sig tidningen innan den torkar sig här eller där. Själv skulle jag aldrig drömma om att ha en korg med tidningar i badrummet, ju mindre grejer desto lättare att hålla rent./Elsa
På mitt dass i norr har jag också kungen och drottningen... Tydligen är det nåt som man skulle ha förr i tiden på dass. Tur att jag inte behöver använda det. ;-)
Radera@Anonym 08:29. Du beträder ett helt annat område som jag inte är säker på att jag vill beträda. Snusk inför barn!? Jag minns när jag var au pair i Paris och hittade - helt öppet i familjens bokhylla - sexserier (ja, japaner och fransmän delar intresset för serieporngrafi). Ett läkarpar med i övrigt bara Gallimardutgivning i hyllan - och så detta grova snusk, med tre barn (och en pryd svensk au pair) i hushållet. Va? Fattade verkligen ingenting. (men jag lärde mig några matnyttiga termer däri, sådant man inte fick lära sig på Sorbonne)
RaderaHahaha, jag köpte precis doftljus till badrummet på IKEA... Men det är mest för att jag avskyr hur det luktar i mitt badrum (finns ingen ventilation) och det är ändå ingen annan som ska dit.
SvaraRaderaJag rekommenderar läsning av Charmen med tarmen, där får man terapi på helt lagom nivå. Framförallt skrattar man högt och inleder ett kärleksförhållande med sina mikrober. För den som läst boken, ja, jag har en pall på toaletten. ;-)
Mitt problem är ljud från toaletten. På jobbet har jag toaletten precis mitt emot där jag sitter och jobbar. Det är inte ljudisolerat. Kan meddela att det inte är skoj att höra vissa saker. Ibland kommer jag på mig själv med att tänka "Jaha, han tar sig en snabbkissning. Hm... Tvättar inte händerna heller. Fräscht". Det är såna saker man INTE vill veta om sina kollegor.
Hahaha!! Så obehagligt! Du borde ha obehagstillägg på jobbet. Just det där med handtvättningen...Vi har som sagt bara en toalett hemma och f.d. småbarnsförälder som man är kan jag höra en missad handtvättning genom betong och stål så mina barn kanske tvättar lite väl mycket (torra, fnasiga händer varje vinter - vilket jag hoppas moussetvålen ska mildra då den är utspädd med vatten), men ibland känner jag intuitivt att deras kompisar inte gör det. Jag känner det i min inre klocka. "Nej, det går INTE att komma ut ur badrummet 5 sekunder efter spol om man inte har trvättat" och sen kan jag inte tänka på annat när de sitter vid matbordet. Kan man säga till andras barn? När de passerat 10?
RaderaJa, man kan fråga vad de tyckte om den "nya speciella tvålen som även kungafamiljen (eller auktoritet/kändis i barnens liv) använder". Då blir de överraskade och man kan uppmana dem att gå och lukta och så sker en liten handtvätt naturligt. Om de ljuger om tvätten får man fortsätta tänka ut något smart som leder dem tillbaka till handfatet. Smutsiga händer är en styggelse.
RaderaDassigt inlägg i övrigt. Minns i alla fall förr att det kunde finnas gamla telefonkataloger på hemlighus, som nödpapper om rullen tagit slut.
Och man bör inte ha för höga tankar om någon. Massor av Slitz låg vid toan hos en präststuderande (och from) vän när vi var ett gäng på besök. Den ansågs väl rumsren, men nog var det oväntat. Jag påtalade min förvåning och han skämdes inte det minsta, utan gillade att titta på fräscha tjejer - på toa.
Jag har inte lås på min badrumsdörr. Hasp har efterfrågats av hispiga besökare. Annars är prydhet är fint.
/Eva
Jag tycker ju att man alltid kan säga till barn, men kanske på ett lite fin sätt. Evas förslag låter smart, men samtidigt ska man inte behöva uppfostra andras barn heller...
RaderaSjälv går jag till en annan toalett på jobbet, inte vill jag att mina kollegor ska höra om jag har en besvärlig mage en dag. :-O Den andra toaletten ligger på ett annat våningsplan och där är folk sällan på sina rum, så det känns säkrare.
Som ledigförevigt så använder jag knappt någon parfym, inte när jag jobbade heller för den delen. Har en "gammal" flaska stående i badrummet för att kunna användas av gäster när de inte vill lämna sin odör efter förrättad gärning. Ingen har missbrukat flaskan än/spryat som hin håle. /Marie
SvaraRaderaAtt de inte använder din parfym kan ju dels bero på att de har hyfs (man tar väl inte bara någon annans parfym utan att fråga?) och för det andra hänger väl den doften kvar längre än själva ursprungsditon. Vitsen är ju att maskera, inte att accentuera non?
RaderaDitt inlägg fick mig att tänka på en gammal bekant (som jag tappat kontakten med). Hon och hennes nuvarande make prickade in både nr 1, 2, 3, 4 och 5 på listan (!) (de hade lås men stängde aldrig dörren). Jag minns detta lite med fasa...
SvaraRaderaMen folk köper uppenbarligen de där hemska dassböckerna. Jag funderar på vem som vill ta i en sån där med tång när andra läst den på toan?
Nr 5 var det många bekanta som införde en period i livet. Då barnen gick på dagis och upptäckte hur kul det är att låsa-in-sig-själv-och-glömma-bort-hur-man-öppnar/gömma-nycklar/nåt-annat. En familj bytte ut vanliga låset mot en hasp som satt högst upp på dörren, onåbar för barn men lätt för vuxna att använda.
SvaraRaderaNr3 har jag med förvåning sett på en gästtoalett snyggt arrangerade som i en gammaldags tallrikshylla. Så att man ser framsidan på alla tidningarna. Det var nån amerikansk ekonomtidning, nån "herrgårdar och lantställen" och så den där som automatiskt skickas ut till "de i Sverige med högst inkomst". Kändes som nån sorts statement där.
Hade ju varit mer intressant med en forskarrapport om senaste upptäckterna inom hjärnkirurgin eller nåt om Formel1. eller vad som helst!
Men jag undrar: brukar du inte ha fyrkantiga böcker? Har du trekantiga? Runda? Eller är det kvadratisk du menar när du skriver "fyrkantig"?
(Till skillnad från en allmänt rektangulär form så är ju kvadraten också rektangulär, men ett specialfall med alla sidor lika långa.)
Spargrisen (som ibland blir språkpolis)