En känsla från förr shalalalala

För ett tag sedan hade jag en kurs i rörlig bild och det var döden för en som jag som avskyr teknik och filer och kontrollrum och sådant. Vi hade ett grupparbete där vi skulle spela in och klippa ihop fingerade nyhetsinslag som sedan skulle exporteras till en drive på skolan. Kort dead-line och avgörande för huruvida man skulle få godkänt.  Det hela verkade gå vägen och nöjd och glad cyklade jag mot stationen flera timmar före utsatt tid. I samma sekund som jag bänkar mig på tåget ser jag ett meddelande från min handledare som säger att det blivit något fel med min exporterade fil: Den innehåller bara en halvminut med ett stillastående bildäck, vilket inte var uppgiften.

Jag behöver alltså komma in tidigare dagen efter för att hinna rätta till felet - kring vilket jag är totalt clueless - för att få godkänt. Det här var på intet vis en katastrof. Jag visste ju redan innan att det skulle lösa sig på ett eller annat sätt, antingen själv eller om någon klasskamrat kunde komma förbi och hjälpa mig. Men den här "utmaningen", som jag faktiskt upplevde att den var givet att jag varit rätt beroende av mina kursare för att få in den i första läget, fick mig att minnas en känsla från yrkeslivet och jag ska försöka beskriva den nedan.

Ibland sket det sig och det rejält. Då handlade det inte om en filmsnutt vars export gått åt fanders utan det kunde handla om, säg, att en produktfil med 18 000 artiklar blivit fel/korrupt whatevva' där konsekvenserna kunde bli missad försäljning om miljonbelopp och där jag blev satt att lösa problemet trots att jag varken hade kompetens eller tid att göra det. Visst, vi hade IT helpdesks i utlandet och shared service centers och annat fluff, men där fanns inte personal som var nära min verksamhet och framför allt var de inte redo att släppa allt de hade för händer för att hjälpa just mig, man fick snällt "lägga en ticket" och hoppas att någon skulle hörsamma etiketten "Business crucial" vilket alla satte varför benämningen snart blev urvattnad. När jag dryftade dylika situationer för min mor brukade hon fråga om inte min chef kunde hjälpa mig. Vad göllit, den generation som tror att chefen finns där för de anställda. Jag var tvungen att förklara för henne att min chef hade ju anställt mig för att slippa skit, det var så att säga mitt existensberättigande på firman, låta honom få tid för sina frimuerier och ledarskapskurser. Dessutom var han tekniskt ännu mer retard än jag.


Det hände rätt ofta (ok inte rätt ofta men det hände) att jag dök upp på kontoret i vargtimman för att försöka lösa ett i mina ögon olösligt problem. Vad jag minns löstes alltid problemen. Kanske de till och med upphörde att vara problem eftersom någon på högre ort beslöt att utesluta just den inputen av något skäl och mina sömnlösa timmar varit förgäves. Men det är inte det som är poängen med detta inlägg. Poängen att jag - efter att inte ha erfarit den på snart 1½ år - kom att känna av den där specifika obehagskänslan av att ha ett problem jag inte vet hur jag ska lösa och där jag är helt själv att göra det. En sorts kniven-mot-strupen-olust, inte alls besläktad med härliga utmaningskänslor av typen pirrig förväntan inför en tenta eller det kreativa stressfladdret inför en kreativ uppgift i största allmänhet. Nej, känslan i skit-i-fläkten-situationen var mer ren ångest. Och en absolut vetskap om att den bästa möjliga utkomsten av arbetet i fråga var att åter vara på neutral nivå, inte att inhösta beröm för att jag överträffat någons förväntningar.

Det var dessa känslor jag blev påmind om när jag för några veckor sedan skickade in en fil med ett bildäck på. Lyckligtvis var min lärare på plats och kunde visa mig att jag var tvungen att döpa om ursprungsklippet för att den skulle gå att exportera och så var det klart. Det var en lycklig påminnelse, eftersom jag med jämna mellanrum glömmer hur det var att vara white collar bitch.

Är det någon som förstår vad jag menar?

Mvh/
FruEfficientBadass

27 kommentarer:

  1. Sitter själv med dessa känslor nu. Tidigt in på jobbet. Rapport ska redovisas 15:00 och jag får inte rätt på det. Lämnade det i fredags med tanken om att ”det tar jag på måndag”. Ångest igår söndag och vaken av och till inatt. Det spelar eg ingen roll på det storabhela men jag går igång på alla cylindrar. Gillar icke detta. Så ja - jag förstår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fick just en ombokning av min chef på eftermiddagens möte. Deadline flyttas en vecka framåt. LIFVET LEKER!

      Radera
    2. @IGMR: Skönt att det sköts på framtiden. Vän av ordning undrar varför du satte dig att kommentera blögga klo 06:58 om du hade den här surdegen i pipeline? Vad jag vill säga är att det var helt rätt prioritering.

      Radera
    3. Jag behövde en paus och jag vet att dina inlägg alltid finns där vardagar efter 06:00.

      Radera
    4. Just ja, jag kollade även in detta trots att jag borde jobbat.

      https://www.lidl.se/vara-varor/vara-topptestade-produkter

      Radera
    5. "Jag behövde en paus och jag vet att dina inlägg alltid finns där vardagar efter 06:00."

      Ja det hade varit skönt med en paus som började 06.58 i morse och fortsatte in i evigheten.

      Radera
  2. Jag förstår precis.
    Helt obegripligt att jag är projektledare. Går runt och väntar på att problemen ska hopa sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen precis. Jag kände mig ofta som en problemsamlare på jobbet. Sällan fick jag göra det befattningsbeskrivningen stipulerade. Dagen började I REGEL (inte alltid) på minus och sen jobbade man sig upp till neutralläge.

      Radera
    2. Så var det verkligen första månaderna på mitt uppdrag. Brukade beskriva det som en pit of planning despair. Nu har jag fått ordning på rutinerna men väntar alltid på mailen du beskriver längre ned, röd text och hög prio i Outlook. Eller bara ett ordinärt mail där chefen förklarar att man förvirrat management genom att använda ett planeringsverktyg som det var tänkt.

      Jag funderar på att inte vara projektledare.

      Radera
  3. Omg vad jag känner igen mig. Det knyter sig i magen bara jag tänker på de gånger jag varit på jobb väldigt tidigt eller suttit kvar till sent alt. suttit hemma kvällar och helger för att lösa något själv. Så här på andra sidan staketet (utan arbete) undrar jag varför jag faktiskt inte meddelade min chef och la problemet hos honom. Antagligen för jag visste likt du säger att han inte kunde lösa det bättre - men det var ju han som var ansvarig.
    /kryddisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. @kryddisen: "Så här på andra sidan staketet (utan arbete) undrar jag varför jag faktiskt inte meddelade min chef och la problemet hos honom. " Jag har tänkt samma sak. Jag menar, mina medarbetare hade inga som helst problem att lassa sin skit på mig, men jag kunde ALDRIG göra dito med min chef. Inbillade mig att det hade med hierarkisk nivå att göra...En VD ska inte behöva curla sin personal men som mellanchef är det (precis som Frihetsgrader skriver) lika mycket mitt ansvar som mina medarbetares ansvar att få in deras grejer. Knäppt.

      Radera
  4. Jo den känslan är väl bekant. Och som första linjens chef får man också ta en avsevärd del av medarbetarnas omöjliga problem utöver sina egna.

    Men positivt nu är att även om jag kan påminna mig några ruskiga exempel med skrämmande skärpa, så har en barmhärtighetens dimma sänkt sig över de flesta. Jag minns tydligt hur jag så sent som i våras i desperation brast ut till en medarbetare: "jag är ledsen men jag KAN inte lösa detta". Men jag kan absolut inte komma ihåg vad det handlade om. Bara att det just då uppfattades som en fråga om liv och död.

    Sannolikt är det ju ofta så. Panik i stunden men ganska oviktigt i backspegeln.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Frihetsgrader: Jag håller med. Det är precis därför jag skrev inlägget. För det händer nuförtiden att jag liksom sneglar tillbaka på yrkeslivet och tänker att "det var ju inte så dumt ändå" (tänker då iofs främst på badrummet på hotel Lilla Roberts i Helsingfors, den aspekt jag saknar allra mest med att jobba). Därför var det så välgörande att få en liten reminder. Det är väl på samma sätt som med barnafödande - man glömmer hur överjävligt jävligt det var och vips så har man en hel bullerby.

      Radera
  5. Känslan som fick mig att uppnå FIRE.

    SvaraRadera
  6. Ja vet vad du menar. Nu har jag bytt tjänst och företag till ett jobb jag inbillar mig innebär mindre sånt. I torsdags utspelade sig dramatiska scener, CIO stod och sköt med ett leksaksgevär på medarbetarna för att de inte lyckades leverera det han behövde. Tydligen blev de klara sen vid 22 och dagen efter var allt frid och fröjd och alla gick ut och söp för att fira.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Anonym 09:35: Om jag någon gång går tillbaka till white collar lane är det till din arbetsplats jag ska. "Skjut mä CIO!" (de har humor?!)

      Radera
  7. Oh ja. Intressant hur vissa problem är roliga att lösa andra känns som de knyter ett ankar kring ens själv och släpps ner i Matrianagraven. Varje projekt har sin beskärda del av bägge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men jag tror att det har med Herzbergs tvåfaktorsteori att göra: Hygienfaktorer och motivatorer (fast något förvrängt). Att lösa ett affärskritiskt problem där din "belöning" är att du slipper uppsträckning är inte motiverande. Att däremot starta från neutralläge och jobba dig uppåt med ett konstruktivt problem/utmaning, är motiverande. Har någon, någonsin i världshistoriern uppskattat något av nedan:
      1) Chef knackar hårt på ens dörr med rödflammig hals och orden: "Kan du komma in till mig, det är viktigt".
      2) Ett mail från chef eller stor kund med Outlooks äckliga röda utropstecken och versaler i subjectraden av typen: "BRÅDSKANDE! ÅTGÄRD KRÄVS OMGÅENDE!"

      Jag kan fortfarande drömma dagmardrömmar om hur Outlook såg ut när den värkte fram sina radda med fetmarkerade mail efter att man varit frånkopplad en stund. Ticktickticktciktick [röda utropsteckan/fåniga flaggor/läskvitton] tickticktick...

      Radera
  8. Det känns igen det där med att jobba sig upp till neutral. En bra dag på jobbet är en dag med minimalt med möten, mail, telefon, messenger, osv då samtliga dessa i normalfallet innehåller ett problem(någon annans) som ska lösas(av mig). Inget konstigt då det är så jobbet är men att prestera på toppnivå i mitt skrå innebär i praktiken att befinna sig vid vattenytan. Ett inställd möte är väl en av få saker som kan få en att levitera på ytan ett slag.

    SvaraRadera
  9. Eller när VD:n lite käckt dumpar ett dotterbolag utomlands i knät på en. Jag har bestämt att vi skall dra in på vissa kostnader, så löner och bokföring skall du sköta nu, meddelade han i förbifarten. Att jag inte kunde det landets skatteregler, pensionsregler eller lönelagar spelade inte så stor roll. Efter några månaders helvete och många sömnlösa nätter sa jag upp mig. Utan att ha något nytt jobb./Horsewood9

    SvaraRadera
  10. Chapeauclaque helt rätt, modigt! Lycka till vd att hitta någon till den tjänsten. Hon kunde åtminstone sockrat din lön rejält så att du känt någon uppsida?

    SvaraRadera
  11. Hej, säsongs hälsningar till alla mina vänner där ute, är här för att berätta lite om hur jag fick min man tillbaka med hjälp av en stor man som heter Dr.Amiso. Är Alice Lucas, efter att ha varit i förhållande med honom i tio år, min make bröt med mig, jag gjorde allt för att få honom tillbaka men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka på grund av den kärlek jag har till honom, bad jag honom med allt, jag lovade men han vägrade. Jag förklarade mitt problem till min vän på nätet och hon föreslog att jag snarare skulle kontakta Dr.Amiso, den stora stavmästaren som kunde hjälpa mig att förtrolla för att få honom tillbaka, men jag är den typ som aldrig trodde på stava, jag hade inget annat val än för att pröva det, mailade jag Dr.Amiso, och han sa till mig att det inte fanns något problem att allt kommer att vara okej innan 48 timmar, att mitt ex kommer tillbaka till mig innan 48 timmar, han kastade trollben och överraskande under den andra dagen, det var cirka 16:00. Min ex ringde mig, jag blev så förvånad, jag svarade på samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände, att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom, det var så vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att någon jag känner som har ett förhållande problem, vem som helst kan behöva hjälp av Dr.Amiso stavmästaren, hans e-postadress är (herbalisthome01@gmail.com) du kan maila honom om du behöver hans hjälp i ditt förhållande eller cancer, vill gifta sig med älskaren efter ditt val eller skilsmässoärenden, hälso- eller äktenskapsproblem, vad som helst, ge inte upp, kontakta honom på herbalisthome01@gmail.com

    SvaraRadera
  12. Min historia är förmodligen typisk, men inom två dagar fick jag en snabb lösning för att återvända min ex kärlekspartner. Min man föll i en affär med en annan kvinna på hans arbetsplats, min kärleksman lämnade mig med två barn som vi hade tillsammans, alla massor av ekonomiska utgifter på mig ensam, han gav inte barn supporr till våra barn, jag vill ha min man tillbaka hem för att älska mig. Jag fick en lösning för att föra tillbaka honom med magiska trollformuleringar från äktenskapspellens trollmagi av en andlig man som heter Dr. Oduduwa. Strax efter två dagars magiska kärlek stavning aktiverades för mina räkning för att föra tillbaka ex love man återvända hem till mig, det var en överraskning att jag inte ens kan förklara hur allt händer, det fungerade som magi, inom två dagar är min kärleksman hemma för att be om ursäkt, be om min förlåtelse, jag var väldigt glad och mina böner svarar, idag är min man tillbaka till mig, vi lever tillsammans som en familj lyckligare i kärlek mer än någonsin tidigare.
     Jag kunde inte ha gjort den här magiska kärleksförtrycket utan hjälp av Baba Oduduwa. Jag skulle ha gett upp och trodde att eftersom min man såg en annan kvinna, så sa han att vi var klara. Efter att Love stavaktivering ringde min man mig på mobiltelefon vi pratade snyggt och nästa dag återvänder han hem med massor av gåvor till mig och barn.
    Jag är tacksam för denna andliga äktenskapshealer som hjälpte mig. Jag rekommenderar honom till alla som har liknande äktenskap, förhållandeproblem, att snabbt kontakta kommunikation med Dr.Oduduwa Spiritual spell spellista för att återvända ex love back. via hans personliga kontaktadress: (dr.oduduwaspellcaster@gmail. com)
    Endast WhatsApp-meddelande: +79268011965

    SvaraRadera
  13. Jajamen, räknas numera som resurs till 50% för våra utvecklingsprojekt. Resten av arbetstiden löser jag tydligen andra(s) problem.

    SvaraRadera