Sörj inte den tröga starten

Red alert! För er boende i Stockholm som vill undvika att hamstra på er en mängd second hand-plagg som ni sen måste skänka bort till Myrorna ett halvår senare uppmanar jag att undvika Mimer loppis som idag går av stapeln på Norrtullsgatan. Själv tar jag det säkra före det osäkra och beger mig ut i förorten för frukost.  

Alla som en gång varit i början av sin sparkarriär, och det borde röra cirka 100% av alla som spar, kan vittna om att det känns trögt och eländigt. Tröstlöst, till och med. Och har du inte blivit frälst MMM style utan mer "Tjänsteman-på-kuckelimuck-bank"-frälst, är det lätt att inom kort tappa motivationen och dyka tillbaka i frivol konsumtion som tröst. Är du i början av sparandet? Känns det som att det är trögt och jobbigt? Detta inlägg har jag plagierat från Our Next Life bara för dig.

Tanya till höger under Plutus Awards - en finansmediaprisgala

Tanya Hester, som jag redan tidigare nämnt i samband med Paula Pant-intervjun om att det kan vara traumatiskt att bli ekonomiskt oberoende, skriver om detta i bloggposten "Don't Get Discouraged by Slow Initial Progress". Men eftersom jag vet att du är lat kommer en summering på svenska nedan.

Tanya startade sin väg mot FIRE med knappt 300 000 kronor i nettovärde. Och innan du rasslar igång klagobrallansången får jag flika in att här även inbegrips pensionsavsättningar efter sju års högavlönat arbete, det som hos dig eventuellt ligger som ett värde på minpension.se. Hade Tanya fortsatt i denna takt (hon satte undan lite pengar varje år, ungefär lite bättre än en snittamerikan) hade hon ansetts vara privatekonomiskt duglig enligt snittet. Men nu hände något som gjorde att hon valde en annan väg*. Så här beskriver hon sparresan:

"I’d been paying off debt and saving for years to get to a barely positive net worth, and to save less than one year’s worth of living expenses in my retirement account. And it felt for years like I was barely making any progress."

De första 20 000 kronorna in på ISK:en satt långt inne för mig. Det tog runt ett halvår eftersom jag, trots initial stor insättning varje månad av någon anledning alltid behövde ta ut sparpengarna till livsuppehållande utgifter när jag närmade mig mitten av månaden**. Det gick sakta men säkert framåt, men tog drygt tre år att komma upp i sexsiffrigt. Då hade jag i och för sig inte kick ass-motivation eftersom jag ännu inte kommit i kontakt med FIRE-rörelsen utan jag sparade med min banktjänstekvinna som enda coach och hennes credo var att "10% av nettolönen är ju fantastiskt!". Dessutom var jag börsrädd och hade lagt pengarna på något fasträntekonto vars avkastning jag sedan behövde skatta på, en riktig idiotmanöver. Men när jag passerade 150 000 och började få kläm på börsen och 200 000 och 300 000...då började det spritta i hela kroppen och jag kände att det här med FIRE kanske var möjligt ändå? Eller som Tanya uttrycker det:
"But then, not all that long after this snapshot from the wayback machine, I hit the tipping point when saving faster became easier, and when compounding started to work in my favor — in our favor at that point — and just like that, the progress began to feel palpable." (realistisk, konkret)
För det som händer under de första åren, förutom det faktiska sparandet, är att du ändrar vanor, vanor som kan hänga kvar resten av livet om du bestämmer dig för det. Du lär dig nya skills. Du blir en DIY-gud i ditt eget hem. Du skalar lökar. Du omprövar livsbeslut. Dessa processer tar mycket energi men de tar bara av din energi en gång - vid implementeringen. När den nya vanan väl sitter tänker du inte ens på det. Dessa förändringar är avgörande för hur stor finansiell framgång du kommer att nå under återstoden av ditt liv. Det kan verka som små och fåniga beslut att börja med capsule warderobe eller att fasa in ett par vegetariska recept i veckomenyn. Men det är dessa små, inkrementella förändringar som kommer att vrida kurvan pö om pö från ett liv i ekorrhjulet till ett liv i frihet.

Jag önskar att jag kunde ge dig någon form av bevis för att ditt framtida jag kommer att tacka dig för de åtgärder du vidtar idag men det faller ju på eget grepp eftersom jag inte har astrala förmågor. Jag säger bara: Lita på Tanya. Lita på mig. Fortsätt att bita tills det krasar. Se låg börs som rea, bryt vanor och slakta dina utgifter. Lev mer nära, låginstensivt, i det lilla och beskåda hur ISK:en likt en snöboll rullar på, sakta men säkert. Gör en graf som du hänger på insidan av garderoben och plotta regelbundet in dina framsteg.*** Gör en mood board med ditt fria liv som tema. Skriv drömdagbok och gör Exceluträkningar på hur mycket du behöver för att kunna leva som fri. Använd snurror av denna typ och kolla hur mycket du [eventuellt] får av staten som komplement. Håll uuuuut! Det ska gå trögt i början, annars är det ju ingen resa att tala om. Försök se en skönhet i lidandet och minns att du inte är ensam. Så här kändes det för mig, för Tanya, för alla som påbörjat sin resa mot FI. Det kommer att gå lättare och snabbare för varje år som går nu. Och vad är det värsta som kan hända? Du ger upp på vägen (men det kommer du inte att göra när frugaldjävulen bitit dig) och då sitter du med en rejäl buffert på banken?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Efter att hennes pappas genetiska sjukdom verkade drabba även henne och hon insåg att hon hade en del hon ville uträtta av det mer frihetskompatibla slaget innan 65.
** Jag hade förstått halva delen av sparkonceptet - att man var tvungen att sätta undan pengar. Jag hade emellertid inte lyssnat när man talade om andra halvan av sparkonceptet nämligen "ändra sina vanor". För övrigt var det inget min bankkvinna rådgav mig kring heller och det fanns ont om sparbloggar år 2011 så jag betedde mig därefter.
*** Men inte för ofta, två gånger per år är lagom. Det ska kännas märkbart när du plitar dit den lilla pricken. 

20 kommentarer:

  1. Jag älskar din blogg och alla inspirerande inlägg du skriver. Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å wow, vilken pepp, tack själv rara! Inga läsare, ingen vidare blogg.

      Radera
  2. När jag nått 1miljon i investerat kapital ska jag fira med pommac (39:- Willys) samt egen löjroms-toast. Fint ska det va!

    SvaraRadera
  3. Tack för peppen och återigen tack för en grym blogg!
    Går otroligt segt i början! Tänker också (lite likt UtdelningsBagaren) att jag kommer börja känna "effekten" när jag nått cirka 1 miljon. Då kommer jag också att fira :-)

    /Arbetsplanen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sjusiffrigt är starten på ränta-på-ränta-känslan.

      Radera
  4. Efter att ha läst inlägget gjorde jag en snabb kalkyl om vad vi har sparat på ISK, kapitalsparandet och medarbetaraktier (köpta ett tag sedan) och buffert på bankkonto. Har inte räknat in våra pensionspengar. Jag höll på att ramla av stolen och jag kan inte förstå det och inte ta in det heller, men det är dags för Pommac från Willys (fast jag föredrar mindre söta dryck så det får bli Cava). I för sig så är en del av dessa pengar till för att stötta barnen när de flyttar hemifrån (i fall de har blivit vettiga unga vuxna o börjat äta bröd som har annan färg än vitt). Men ändå - det känns galet bra. Kan säga att jag började med 300kr i månaden i kapitalspar i fonder när jag var doktorand och fortsatte med det genom mammaledigheterna. På den tiden visste jag inget om FI.

    MEN jag skäms för att säga att vi har inte koll på våra utgifter (hade jag haft det så hade vi förmodligen varit någorlunda fria i dagsläget) och det ska bli mitt mål nu att skapa en snurra och bli medveten om vår ekonomi. Sparandet kommer att minska nu när jag förhoppningsvis ska gå på studiemedel i några år och inkomsterna minskar avsevärt.
    /Lily

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow stort grattis Lily! Mycket viktigt att fira nu. Luther hade gillat det.

      Radera
  5. Bra pepp! Apropå detta med att vara i början har jag lite bryderi. Jag är nybörjare och blev toksparare först för 1,5 år sedan då jag insåg att jag skulle åka ut sjukförsäkringen och inte kunna jobba på x antal år. Nu lever jag utan inkomst på min ganska stora buffert på obestämd tid och hoppas få en inkomst inom 2 år så jag slipper nalla av iskarna. Det går alltså bakåt med mitt sparande, och apropå detta stillastpende/bakåtåkande har jag ett dilemma. Jag har två separata ISKar (hos samma bank) och skiljer därmed pensionssparande och annat långsiktigt sparande. Dessa upprättades innan jag blev sjuk och planerna för livet förändrades. Nu börjar jag fundera på att slå ihop iskarna till en, eftersom de till 2/3 innehåller samma fonder. Det blir ju liksom bättre snöbollseffekt då. Eller tänker jag fel? Spelar det någon roll? Jag har bara runt 170' i vardera. Jag har 16 år kvar till 65 år och kommer troligen jobba deltid till dess. Jag har insett att mitt långsiktiga sparande som ej är för pension ju har samma tidshorisont egentligen, och att jag inte kommer nalla av det innan (med 95% säkerhet) eftersom jag inte tänker köpa bostad/bil/båt/whatever annan dyr sak. Jag avser gå runt på månadslönen när jag blir frisk, och kunna spara lite men inte jättemycket eftersom jag troligen aldrig mer kommer jobba mer än 50-80%.De båda iskarna är numera mest mental bokföring, men jag har lite svårt att avgöra vad som är vettigt. Låta dem stå eller slå ihop. Jag vet ju att ni kommentatorer inte är rådgivare, men tyck gärna till! Jag har liksom ingen att prata med om dylikt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan ju lägga till att jag är singel och troligen lär förbli det tyvärr, samt inte äger min bostad. Så annan trygghet/tillgång/inkomst finns inte.

      Radera
    2. Hej Maria!

      Hade jag varit i din sits hade jag flyttat över dina fonder till ett av ISKerna och köra allt på en ISK. Det är kostnadsfritt att flytta värdepapper internt på Avanza och Nordnet och det triggar ingen dubbelbeskattning att flytta ISK --> ISK. Vad gäller din övriga situation har jag inte mycket att bidra med men hoppas det blir bättre och att du har vänner och familj som kan stötta dig.
      /A

      Radera
    3. Hej Maria,

      Hoppas du mår bättre snart!

      Jag har väldigt splittrat sparande och funderar själv på att förenkla och slå ihop vissa till ett ISK eller en aktör (Nordnet eller Avanza tex). Eftersom jag har barn så kunde jag haft ett separat ISK för de fast på mitt namn. Det finns de som har ett par separata ISKer med olika ändamål och så ser man utvecklingen tydligt.

      Vårt Pensionssparande är otroligt splittrat pga av olika arbeten (även i Danmark) och jag bad faktiskt Nordnet om hjälp, men de kunde inte flytta något av dessa - suck.

      Även om din inkomst minskar så har du ju lärt att leva på mindre - tjohooo! När du kommer att arbeta 50% så har du lite mer ’frihet’ i vardagen. Även om vi alla kämpar mot FI, så tycker jag att det är viktigt med en fungerande vardag också. Jag står själv inför valet att springa på i ekorrhjulet i 200km i timmen, tjäna en del o bli fri om 5-10 år, men med alldeles för stor risk att jag bara kraschar. Det andra alternativet är att ändra mitt liv redan nu - ha mindre inkomster o mindre utgifter men ha kvar min hälsa, mer balans och mening.

      Ta hand om dig!

      /Lily

      Radera
    4. Hej. Vad det gäller att låta ISK:erna vara var för sig eller slå ihop så spelar det ingen som helst roll. Om vi antar att du har 100 000 av en fond i vardera ISK som får upp 2%, så får du 2000 på respektive ISK, dvs 4000 totalt. Om du slår ihop till en ISK och således har 200 000 och den går upp 2% får du 4000 totalt. Ingen skillnad alltså.
      Men om du tycker det är bökigt av någon anledning att ha 2 IKS:er, så slå ihop dem.
      Vi har olika ISK:er för vi vill lite hålla isär vad vi använder olika delar av sparandet till.
      Hoppas att det gav lite klarhet och hoppas att du känner dig starkare snart!
      /C

      Radera
    5. @studentenA Tack! Låter klokt! Har Swedbank (ja jag veeeet) men har inte orkat byta pga en miljon andra administrativa saker. Men de borde ju kunna slå ihop iskar de å.

      @lily Tack! Jag tror vi är många som har väldigt splittrade spar. Jag har även ett gammeldags pensionssparande som liksom får leva sitt eget liv eftersom det inte är flyttbart. Vad du gör sätt hälsan först, det är fruktansvärt dyrt att bli långtidssjuk + kan rasera både familjerelationer, kärlek och annat. Och åker man på den varianten av utmattningssyndrom som jag fick så kan det bli men för livet. Vill inte gnälla eller skrämma upp någon, men stress är inte att leka med och det är sällan det berättas om de riktigt dåliga konsekvenserna därför gör jag det emellanåt. Man blir inte alltid pånyttfödd och happy happy med lite yoga och gröna smoothies efter att ha kraschat. Tyvärr. Tycker ditt alt 2 låter väldigt klokt.

      Radera
    6. @Maria: Jag upplevde en lättnad när jag en gång för alla gjorde en storstädning och fixade till ISK:arna. Har två: En för mig och en för barnen (fast i mitt namn - ger valmöjligheter kring när de ska ha pengarna, ingen fan av "grattis på 18-årsdagen här är ditt stash"). Som C sa ovan har det ingen betydelse för snöbollen, men precis som en garderobsrensning kan skänka lugn är det rätt najs att ha ordning på finanserna. Jag hade även andra småskvättar runt på andra banker men avslutade rubbet och har idag allt på Avanza och en liten buffert på Kuckelimuck Bank. Om du inte känner för större administrativa manövrar just nu tycker jag absolut du kan låta ISKarna ligga kvar på Swedbank. Största anledningen till att jag flyttade var att jag var allmänt less på deras slöa bemötande samt att de av naturliga skäl varken har Aavanza Zero eller Avanza Global.

      Radera
    7. Jag är helt nöjd med de fonder jag har hos Swedbank, så de får vara kvar. Kanske flyttar jag om jag en dag får pengar att investera med igen. Och som du säger, det är nog ordning jag gillar - och enkelhet. Varför ha två isk när man kan ha en liksom. Meeeen, skulle livet förändras och det börjar bli läge att investera igen (och ev spendera) så är ändå öronmärkningen rätt bra. Nåväl, inget som måste lösas men kul att få lite input till funderingar. Tack!

      Radera
  6. @c Tack! Nu blev min lilla utmattade humanisthjärna lite förvirrad... Men så kanske det är, rent matematiskt. Bra input iaf. Får gnaga ett varv till på detta, öronmärkningen är ju mest psykologisk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man ska iofs inte överskatta den psykologiska effekten. Om öronmärkningen känns bra ska du ju ha det så.

      Radera
  7. Jag har mycket glädje och spänning i mig, jag är torpey clare, varit nöjd med mitt äktenskap, inte förrän min make började lyssna på skvaller om att jag inte var trogen mot våra äktenskapliga löften, jag försökte få honom att förstå att de var skvaller och lögner, men han förlorade kärleken, förtroendet och förtroendet för oss. Så vi blev nagande par och ansökte sedan om skilsmässa, senare blev vi separerade. år efter vår skilsmässa försökte jag leva ett normalt liv utan honom men jag kunde inte, så jag började en strävan efter att få tillbaka min ex man, då jag hänvisades till, BaBa ogbogo en stor och mycket andlig man som kastade en älskar stava på mig och fick min EX att återvända till mig. Jag är överväldigad, så jag släpper hans kontakt här för dem som har problem med äktenskap och äktenskap, så att han kan hjälpa till med bra verk. E-post: greatbabaogbogotemple@gmail.com. Eller hans whatsapp-nummer ... +2349020168697. Ta kontakt med honom, se hur stor och kraftfull han är. Hjälper också i dessa frågor ...

    (1) Sluta skilsmässa.
    (2) End Barrenness.
    (3) Lycka till stava.
    (4) Äktenskapspell.
    (5) Bli av med andliga problem.

    SvaraRadera
  8. Jag håller med om att så länge pengar håller dig säker är det det viktigaste. Många ser pengar som en källa till lycka, och jag måste säga att de inte är långt ifrån sanningen, för pengar hjälper oss att vara närmare lycka. Jag tjänar till och med pengar på fritiden genom att spela betiniacasino , för jag förstår hur viktiga pengar är nuförtiden.

    SvaraRadera