Farväl Östermalm

Vi har nu lämnat Östermalm för Glada Hudik, yeah that's right, that's mamas hood. Jag fick mig en riktig Östermalmsorgie precis innan flytten genom trenne skolavslutningar samt ett stort antal Djurgårdsrundor med mitt side hustle Ludde och det var lite sorgligt att inse att jag nu inte kommer att återse stället (åtminstone inte som del av min vardag) på åtminstone två år. Eftersom Östermalm allt som oftast framställs som ett ställe för obehagliga snobbar, vill jag i samband med min flytt passa på att redogöra för mina intryck vilket, helt otippat, kommer att mynna ut i slutsatsen att FIRE är nödvändigt för ett tillfredsställande liv.

Under uppväxten har jag bott i allt från miserabelt miljonprogram i Hässelby gård till våningar i Vasastan och funkis på Gärdet till under studietiden korridor i Uppsala och senare mellanstora orter som Västerås och E-tuna, till expatboenden i Paris och Bryssel och senare Södermalm och Nacka. Jag har helt enkelt sett en del ställen och tycker mig att tillräckligt med erfarenhet för att få uttrycka mig medelst fördomar och grova generaliseringar.

För att ge ytterligare tyngd åt mina kategoriska uttalanden, låt mig inleda med ett referat från en gammal bekant som är barnmorska inom BVC. Hon är norska men har jobbat i såväl Flemingsberg* som på Östermalm och i Hammarby Sjöstad**. Hon menade att de riktiga pain-in-the-ass-morsorna var de som bodde i Hammarby Sjöstad. Inflyttade tjänstemän med höga livsambitioner som kunde allt och visste allt och det var snudd på kränkande att en barnmorska med endast 4-5 års utbildning skulle komma och ge dem råd om hur de skulle sköta sina barn. Allt medan slöjmorsorna i Flempan och scarfmorsorna på Östermalm tacksamt tog emot hennes expertiz.

När folk från Hammarby Sjöstad växer ur sina lägenheter flyttar de till den dussinförort där jag bodde och vars namn jag inte nämner eftersom åtminstone två av er som läser bloggen bor där. OMG så mycket Svenskt Tenn, jag har inte sett så mycket elefantkuddar ens hemma hos de av barnens nuvarande klasskamrater där man har 8+ rum. Inte hälsades det i vårt område heller. På sin höjd fick man en nick av de tightsklädda cykelfarsorna när man lämnade på skolan, men först efter att man tagit grabbatag om deras välrakade käkar och vänt deras ansikten mot en och tydligt uttalat hälsningsfras plus deras förnamn. Som förskrämda tonåringar med komplex och tjänstebil.

Våra barn har gått i vanliga kommunala skolor på Östermalm och jag vet inte om det blir annorlunda om de går i privata diton, men både jag och min man var helt förbluffade när vi flyttade hit. Främmande föräldrar hälsade glatt och höll upp dörrar, vi blev omgående inbjudna på föräldramingel på krogen (med vin!)*** och med några undantag är de alla trevliga och lätta att umgås med. Okej, okej, vi kanske inte alltid blottar våra själsliga djuuuuuup, men vi beter oss som människoapor snarare än som skygga skogsdjur mot varandra. Vaffö?

Här kommer min tes. Fölket i min dussinförort hade lagt in högsta växeln på resan framåt/uppåt. Många kom från små orter ute i landet och hade kämpat med näbbar och klor för att utbilda sig, skaffa ett välbetalt jobb i storstan och med detta sätta punkt för livet i Misärträsk. De två tjänstebilarna på uppfarten och de fina soffkuddarna var ett kvitto på att de var i mål. Det krävs kraft och fokus för att göra en sådan förflyttning. Så till den grad att man kanske inte alltid förmår stänga av kraft-och-fokus-knappen när man väl är framme. En sida av mig är full av beundran inför de här människorna. Hatten av, bra jobbat. Men min andra sida vill ta dem hårt om axlarna, skaka dem hårt och säga "Du Är Klar Nu. Du Kan Ta Av Skygglapparna och Börja Leva". Ty när allt fokus går till att hålla ögonen på karriär- och kuddbollen orkar man inte riktigt fokusera på perifera element av typen en morsa som smilar upp sig och tilltalar en spandexklädd farsa med förnamn. Inte heller orkar man dra ihop föräldramingel eller ser någon karriärmässig poäng med att fixa hejdå-partys för barn som lämnar kompisgruppen för ett liv på landet.****

Folket på Östermalm har nog i större utsträckning redan gjort sin resa. Den kanske redan var gjord när de föddes (silver-spoon-syndrome). Jag är inte särskilt avundsjuk av mig så jag gör inte identitetspolitik av det utan konstaterar nöjt att det är en fröjd att leva bland dessa människor som överlag verkar rätt nöjda med livet. Tag min uppdragsgivare till exempel (han med hunden), en man i 70-årsåldern, allt tyder på stor rikedom och framgång i livet. Han går femton meter, sen stannar han och pratar med någon han möter. Han går ytterligare femton meter, sen är det mingelpaus. Någon gång när jag mött honommitt i en mingelpromenad har han  blinkat konspiratoriskt och sagt "Jag har ingen aaaaning om vem det där var men hon var trevlig." Major shit storm coming up men så här tycker jag: Folket på Östermalm har en charm som jag inte stött på någonstans annars i Stockholmsområdet.*****

Jag fetar ordet "Stockholmsområdet" eftersom jag stött på liknande charm på andra håll i landet. Ett favoritställe är ju Dalarna. Vad är det med dem? Alla är trevliga, roliga och hjälpsamma, som en slap in the face för en stickhölmare. Jag har funderat på hur det kommer sig. Min analys kommer som en tvåstegsraket:

1) Båda befolkningssegmenten****** har [i många fall] växt upp med en förvissning om att man inte  nödvändigtvis behöver paddla för att fly. Det är kanske vanligt att man driver eget i familjen, vilket i vissa fall kan skapa en känsla av trygghet och samhörighet. "Jag behöver inte stå med mössan i hand på Arbetsförmedlingen i Fjollträsk, jag kan alltid jobba i familjeföretaget." Och även om det inte är alla förunnat att hoppa på ett sådant gig, är det kanske tillräckligt många för att det ska spilla över i ortsmentaliteten. En hysterika är ingen hysterika.

2) Som en konsekvens av punkt ett är de inte fullt upptagna med att springa ekorrhjul för att "visa framfötterna" i syfte att klättra uppför den corporata stegen. De kan chilla mer helt enkelt. Prata med folk på ICA Mora/ICA Karlaplan. Åka snöskoter/spela tennis på Kungliga. Jaga älg/jaga älg.

Min slutsats är således: Ett områdes geografiska läge avgör EJ huruvida människorna som bor där är trevliga eller otrevliga. Däremot påverkar folks sysselsättning och socioekonomiska situation deras syn på omgivningen vilket i sin tur får bäring på deras relationer. Är du en tokstressad och trängd underdog blir du inte generös mot andra. Har du god självkänsla och därtill lite slack och frihet i ditt liv, kan du kosta på dig att visa sidor som nyfikenhet och hjälpsamhet. Egenskaper som för övrigt är djupt mänskliga, man måste bara ge dem tid att blomstra. Thus = FIRE!

Vad tror du om min tes din mes?

Mvh/
FruEfficientBadass

* En mindre attraktiv del av en rätt anspråkslös söderförort till Stockholm.
** Stockholmsnära nyproduktion i det gamla slumområdet "Lugnet" - finns en underbar dokumentär om hur det var där innan tjänstemännen flyttade in.
*** Inte pratade vi om barnen heller, ett megaplus efter föräldramötena i förorten som på pricken liknande Grotescos version.
**** Så som mitt mellanbarns kompisar (eller deras föräldrar om man ska vara krass) gjorde här i maj - ett övernattningspartaj på temat saker hon gillar med alla hennes favoriter i mat, film och godis. Pappan i familjen, en uppburen börs-VD, fick snällt packa övernattningsväskan och bo borta för det här var en tjejkväll. 
***** De visar också mer uppskattning och prov på hjälpsamhet än i de kvarter jag tidigare huserat. Samme man firar sin semester en timmes bilresa från Stockholm och när jag nämnde för honom att vi nog måste komma ner från lantstället i juli för att visa vår lägenhet för spekulanter erbjöd han sig på stående fot att sköta visningarna åt oss, trots att det hade inneburit två timmars bilresa åt gången. Observera att jag är en person som rastar hans hund ibland, jag är inte en person som kommer att kunna förse honom med perks i livet i övrigt. När vi bodde på söder hade vi ett sjå att få till någon som kunde tänka sig att peta ner DN i brevinkastet när vi var bortresta på semester.
****** Observera att jag nu klumpar ihop randomiserade subgrupper av smålänningar, dalmasar och Umeåbor och jämför dem med en i geografiskt avseende mer nischade Östermalmsborna.

29 kommentarer:

  1. Har nyligen hört detsamma av en nyinflyttad bekant att folket på Östermalm är så artiga och trevliga, mer avslappnade liksom. När folk klagar på Stockholmare bara för att man ska och det blir tjatigt. Brukar jag säga att de flesta i den stora huvudstaden kommer någon annanstans ifrån, många från små orter ute i landet,folk med uppkomlingsfasoner som har flyttat till Stockholm och tror att de har blivit nått.
    Annars måste jag protestera, jag är själv uppväxt i Hässelby gård, det är inget miljonprogramsområde, även om det har blivit ganska miserabelt där de senaste årtiondena,(på vilken gata bodde du?) Har även bott i Tensta många år som är ett miljonprogramsområde.
    Nu har jag flyttat från Tensta men var på återbesök för ett tag sedan, kan säga att det är likadant där som på Östermalm man kan inte gå över torget utan att mingla och morsa var femte minut, sen finns det ju annat men det skrivs det så mycket om ändå. Annat finns det ju på Östermalm med, det finns ingenstans de snortar som där sägs det, att knarkhandeln underhålls, till viss del av de bättre bemedlade ungdomarna, fast de fastnar sällan i skiten för räddningen kommer i dyra rehabbehandlingar eller bara på grund av bakgrunden. Annars tycker jag journalistträsket Södermalm är de mest förljugna och skitnödiga stället med mycket inflyttad småortsbefolkning./Elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ormängsgatan, "Familjehotellet", ett havererat socialistiskt projekt för de ensamstående morsorna som ville outsourca maten till gemensam matsal (som inte hade råd att bo där så in flyttade politrukerna med hemmafruar). Nej ok Hässelby gård är väl rätt ok men om du frågar någon från Hässelby Strand så lär du få höra att det suger. Har du f ö läst Pontus Herins "I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra"? Älskar den! Tänker ofta när jag rör mig i de diametrala motsatserna (har faktiskt som säljare spenderat rätt mycket tid framför allt i de södra mindre attraktiva förorterna) och slås av den gemensamma nämnaren i hövlighet och, törs jag säga, jovialitet.

      För övrigt korrekt med knarket. Stor issue på äldsta barnets skola. Helgfrånvarande föräldrar (och deg) sägs vara del av problemet.

      Radera
  2. Del ett av tesen har jag inte funderar över tidigare men del två håller jag definitivt med om. Har också ett förflutet inom flertalet nämnda stadsdelar och städer och ser i mångt och mycket samma mönster. Tillika kan man förstå kollegors beteenden på jobben om man vet vart de annars huserar /D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om jag ska vara ärlig var jag lite på pikalurven när jag knattrade ner del ett av tesen så oklart om den håller i dagsljus.

      Radera
  3. Lite off topic för din tes, men samma huvudtema, trevligt vs mindre trevligt folk. Jag pluggade först 3 terminer på Handels i Göteborg. Herregud. Folk hälsade inte, många betedde som som att de var Guds gåva till mänskligenheten och bara så mycket bättre än alla andra . Alla som inte bar senaste modet (läs jag miljömupp som gick i regnkläder) var inte värda att ens kolla åt. Jag var i chock, är folk såhär otrevliga i storstäderna i Sverige? Pluggade sedan på ett uni i Australien och här kom chock två. Människorna var helt fantastiskt trevliga. Människor hälsade, respekterade varandra oavsett klädsel och studenterna betedde sig som normalt funtade människor. Väl hemma i Sverige igen vägrade jag sätta min fot på Handels igen och det räddade bokstavligen talat mitt liv. Jag hittade de i Göteborg som var normala, trevliga, inbjudande, varma och generösa och trivs nu fantstiskt bra. Men efter den sämsta inledning någonsin på ett studentliv tog det år innan jag hade fått tillbaka tron på att jag var en individ folk ville vara vän med. Mitt självförtroende fick sig en rejäl törn av den kyla, arrogans och översittarhet jag möttes av.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha kan inte vänta på att se min mans reaktion på din kommentar (han och många av hans vänner är en produkt av Handels GBG). Australien har jag hört ska vara oerhört trevligt, kul att du verifierade det.

      Radera
    2. Det låter som du hamnade i en tråkig klass. Jag pluggade på Handels i Gbg och fick inte alls samma intryck som du.

      På tal om otrevligt agerande så hälsar många inte när de möter folk i trapphus på jobbet eller på städpersonalen. För vissa verkar de vara osynliga personer.

      Radera
    3. Har nu bott här i Australien i sex år och blir fortfarande lika glad över hur enkla & trevliga människorna är här. Bara häromdagen var jag på IKEA med min pappa (sitt femte besök) och tvååriga dotter - fram kommer en äldre kvinna som ler & hälsar på min dotter, för att sedan komma fram till mig för att prata lite om barn & livet. Bara så där.

      Det ska även sägas att jag tillhör en minoritet, både här & i Sverige, i.e. jag ser inte ut som en etnisk svensk (utan som den där personen där folk artikulerar orden framför i tron att jag kanske går på SFI) och tyvärr får jag inte många leenden eller spontana mingelsamtal mitt ute på gatan i Stockholm (uppvuxen i Umeå, så där är det faktiskt mycket bättre), medan här är det verkligen motsatsen - redan från Dag 1.
      Oj, tanken var inte att ta på det skulle bli tycka-synd-om-mig-scenario utan försöker bara illustrera den upplevda skillnaden mellan Sverige och Australien då den verkligen är påtaglig. Jag tror att det också har med värmen att göra, men det är en tes till en annan dag.

      Tack förresten för dina dagliga inlägg, det ger mycket. Det är min lilla treat, att vid lunchdags kunna få se avnjuta din text i lugn & ro med en kopp kaffe/lunch/fika (plus alla kommentarer så klart).

      /RA

      Radera
    4. Ja hylla Australien ❤Fortfarande flera år senare saknar jag värmen mellan människor och hur bra de var. Det landet räddade där mig efter Handels.

      På tal om Handels, ett tag trodde jag nästan det var en maskopi mellan handels och akademihälsan. Vet inte hur många Handels-studenter inkl jag som gick där på psykologbehandling för att bota "trauman" från Handels. Vissa saker där verkar varit bättre förr.

      /Svea

      Radera
  4. En fin och välformulerad summering. Jag skrev delvis om detta i ett kort; senaste inlägg. Men menar att: social prestige och klassresor inte fixar individen på en andlig/emotionell nivå. Andra värden måste till för att stå fast på jorden. Saker utanför oss själva är förgängliga och kan ryckas bort i ett ögonblick.

    Men jag gillade ditt inlägg mycket

    Mvh VÄL

    SvaraRadera
    Svar
    1. "social prestige och klassresor inte fixar individen på en andlig/emotionell nivå" Nej det håller jag helt med om. Men jag tror att de flesta idag sätter likhetstecken mellan att göra den där resan materiellt och statusmässigt och ökade nivåer av tillfredsställelse/lycka. Ska kolla in ditt inlägg.

      Radera
  5. "Du Är Klar Nu. Du Kan Ta Av Skygglapparna och Börja Leva" - jag är en av de som gjort en klassresa efter att ha flytt efterkrigstidens misär. Resan är intressant. Man tillbringar första åren i ett utanförskapsområde där förutsättningarna inte är dem bästa. Tillhör man de få som tar sig till högre utbildning och bort från sitt hem väntar en ny värld man inte är rustad att navigera (inga kontakter, dålig insikt i hur systemet fungerar och vilka vägar man ska ta etc.).

    Man gör misstag, man lär sig. Lärdomarna är ofta onödigt dyrköpta men man kommer väl ihåg dem. Första jobbet får man på meriter och bevis på prestation. Man bygger sitt kontaktnät och sitt rykte. Nästa jobb är enklare. Sen väntar en ny socionomisk barriär i form av bostaden. Utan 20+års kötid eller föräldrar som kan hjälpa till har man få alternativ, man måste klättra högre.

    Man är aldrig klar. Det finns inga skygglappar att ta bort. Resan är att leva livet. Problemet är snarare när folk blir så förblindade av vad de tror resmålet ska så att de inte njuter av själva resandet. Jag har ett riktigt bra och välbetalt jobb som jag älskar och möjligheten att bo nästan vart jag vill i Sverige. Jag tittar tillbaka och ser hur mycket bättre jag har det än mina föräldrar hade det. Min resa har varit mitt liv och jag har flera decennier kvar :).

    SvaraRadera
  6. Vilket bra inlägg! Även om jag inte har någon erfarenhet av Stockholms olika stadsdelar känner jag igen människotyperna.
    Det enda jag funderar över är Dalarna. Jag känner flera som flyttat dit och inte lyckats lära känna en enda människa. Folk är jättetrevliga på arbetsplatser och liknande, men släpper inte in utbölingar i den sociala kretsen. Efter två år umgicks de fortfarande bara med andra inflyttade. Men det kanske bara var en lokal egenhet? Dalarna är ju stort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm. Känner mycket väl igen dina bekantas upplevelser. Har fått höra kommentare i den stilen flera gånger på min arbetsplats, om att det är så svårt att lära känna nya människor här i Dalarna. Det gemensamma för de som fäller kommentarerna brukar vara att de är heterosexuella karriärister med parförhållanden, bostadslån och årliga utlandsresor. Dom brukar också passa på att kommentera på att det finns så få bra restauranger och uteställen och att det lite allmänt händer för lite här. Samma personer ser jag sällan på de kulturevenemang, klubbar och platser runtom i länet, där jag brukar lära känna nya personer. Så kanske det snarare handlar om livsstil, livssituation och intressen?

      Tycker att jag sedan jag återvände till Dalarna efter ett antal år i både norr, söder och utanför nationsgränsen (har dock aldrig bott i Stockholm) har lärt känna fler nya människor än på någon annan plats. Lärt känna som i att ha fått vänner som jag umgås med regelbundet och som är både infödingar som jag och inflyttade. Några är dessutom mina kollegor, från det segmentet som liksom jag inte har barn.

      Hm. Barn eller inte barn verkar vara den huvudsakliga skiljelinjen i min tes. När det handlar om att lära känna varandra iallafall.

      Sådär. Då fick jag både lovorda Dalarna och gnälla på gnälliga fjollträskare i en och samma kommentar. Peace and love<3 /Återvändarn

      Radera
    2. Hahaha! Du har ju helt rätt. Självklart är de heterosexuella karriärister med.barn. Tänkte inte på det. Men de har inte klagat på restaurangutbudet, det får jag ge dem.
      /DDT

      Radera
  7. Jag har bott i miljonprogramsområde i Göteborg och där fanns en artighet framförallt bland utlänningarna som inte finns på många ställen. Det fanns också tyvärr en hel del andra problem. Samma artighet finner du i de mer välbärgade områdena. I min nuvarande brf som tillhör en av de dyrare delarna av Malmö småpratar man till och med med grannarna som alltid hälsar. På tal om artighet så bodde jag ett år i Frankrike och efter det året kändes det som alla i Sverige var oerhört artiga.

    Jag tänker också på hur vissa länder är trevligare än andra. I Vietnam fick jag alltid känslan att de var trevliga för att de ville sälja något. Det startade med småsnack och sedan kunde de alltid hjälpa dig med något så du kände dig efter ett tag som en vandrande plånbok.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag som trodde att det franska folket var bland det artigaste, där ser man. Madame, bonjour, merci o s v. Att svenskar är tölpiga i jämförelse. Fast det förstås min engelske vän som var gift med en fransman klagade ofta över sin mans burdusa och framfusiga sätt i allehanda köer till bussen, på banken och i affären, att rätt sig i ledet fanns inte på kartan./Elsa

      Radera
    2. Oartiga skulle det stå att svenskarna var. Autocorrect gjorde nog sitt jobb. Svenskarna är oartiga i jämförelse med fransmännen.

      Radera
  8. Ja oj vad jovialt och höviskt det är i våra avspända förorter!
    En annan kan ibland missuppfatta blängandet från män, kvinnor och barn som ett uttryck av förakt för den smutsiga urbefolkningen. Spontant kastade stenregn mot svenska ungdomar och tillrop på temat ”ey åk hem till Sevärrje, de här e blattelann” och spottloskor på marken är kanske lekfullt kovande man får räkna med innan man kommer till kindpusstadiet.

    I övrigt instämmer jag i streberföraktet och den försiktiga beundran av gammel-överklassen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det folkliga föraktet verkar dessutom i praktiken ha stöd i segregerande lagstiftning i Sverige, där det alltså är ok att diskriminera och vara rasistisk om man är av icke-svensk härkomst och riktar detta mot svenskar, speciellt om dessa svenskar ser ut att vara icke-vita. Det faller väl under de politiska rubriceringarna "jämlikhet" och "människor är lika mycket värda" får man anta....

      Radera
    2. Jag är ingen invandrarförortsvurmare, flyttade därifrån för att jag var less på skiten och rent ut sagt korkade och naiva politiker och journalister, som bor någon helt annanstans. Men den trevliga sidan i förorten finns där också, tyvärr så överväger inte den.
      Svensk invandringspolitik är under all kritik ändå fortsätter de likt papegojor att upprepa nyttan av den.
      Sen är frågan vem ska integrera sig? Det är ju inte de som vurmar mest för en generös invandringspolitik som bor i våra invandrartäta områden.
      Jag har bott invandrartätt men tänkte varför ska just jag ingå i integrationsprojektet, varför inte folk som bor i innerstan, företrädesvis politiker och journalister med sin förmenta godhet kunna stå för det som de ger uttryck för, annars blir det bara ord utan substans/ Elsa

      Radera
    3. Elsa, "...annars blir det bara ord utan substans" - det är ju precis det som politik är. Och dagens journalistik.

      Vad gäller integrationen så har väl Socialdemokraternas Mona Sahlin uttryckt sig helt och hållet glasklart:
      - Svenskarna måste integreras i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka.

      Radera
    4. Ja, man kan undra vilka som blir utsatta för rasism, vi får inte ens finnas som etnicitet. Var någonstans skulle de få ske förutom när det begås folkmord på det mest bestialiska sätt.Vi använder den svenska lightförtryckarmetoden och vips vet ingen vad som hänt och hinner inte protestera mot utplåningen. Mona Sahlin är en i högsta grad orättfärdiga människa.
      Men det är inte första gången i historien vi utsätts för socialdemokraternas sociala ingenjörskonst där vi kan räkna in Vipeholmsexprimentet, sterilisering av icke önskvärda människor, såsom utvecklingsstörda psykiskt sjuka och ett vurmande för s k A-barn i sann ubermenchenanda./Elsa

      Radera
  9. Jag ha undervisat i en invandrartät förort i den stora staden. Det finns en naiv vurm bland människor som redan har välbeställda jobb, bor i tryggare områden i våra stora städer. Samma individer som sluter upp för det mångkulturella Sverige, men ingen av dessa skulle frivilligt bosätta sig i: Tensta, Rinkeby, Rosengård osv. Om man inte behöver bo där, så gör man inte det heller! Men det är alltid tacksamt att moralisera över hur kapital skall fördelas rättvist. En lika förutsägbar vänsterorienterad retorik lyder: problemen i förorterna kan inte kopplas till etnicitet, utan sociokulturella och ekonomiska problem. Men jag vill istället framhålla dilemmat; Vilka ingredienser "bygger sociokulturella problem"? Här har vi: bristande språkkunskaper, klent bildningskapital, att vara främmande i ett sekulariserat land. Dessa bitar bidrar helt klart och utgör en tacksam bas för utanförskap och början på en tilltagande etnifierad underklass.

    Jag arbetar numera i en välbeställd förort, och jag har facit på vad "riktig drabbad förort bidrar med för samhällsproblem". Idag är jag tacksam över att få jobba med kollegor/elever där vi ligger närmare varandra kulturellt och värderingsmässigt.
    Det kan låta cyniskt, men speglar verkligheten.

    Förorten är allt utan "Peace Love & Understanding", mina rosenskimrande glasögon togs av i samband med att jag började arbeta och lämnade lärarutbildningen.

    Mvh VÄL

    SvaraRadera
    Svar
    1. VÄL, har du alltså genomgått det media kallar för "att radikaliseras"?
      Det innebär att din själ nu är för evigt förtappad, om jag tolkar Aftonbladets Anders Lindberg korrekt, för att inte tala om största delen av den svenska vänstern.
      Men det kanske finns bot, vad sägs om tolv Ave Maria och så har du fått syndernas förlåtelse? Eller tolv inköp av papperstidningen Aftonbladet samt avbön på deras Facebooksida kanske räcker?

      Radera
  10. - Arrrgh, Anders Lindberg den lilla räkan :)

    Thanks

    SvaraRadera
  11. Helt off topic, men du har ju fnulat på att skriva en bok - gör det! Men gör en roman, dina personbeskrivningar är guld! Eftersom vi frugala inte kommer vilja köpa en handbok i att bli rik så är det nog dessutom mer lönsamt med en roman där alla tips inte redan finns att hämta på din blogg :D Skulle gärna följa dina GDPRs karaktärer i jakten på den fantastiska rikedomen i livet.

    SvaraRadera
  12. Om man tar en söndagspromenad längs något av de populäraste stråken i Danderyd eller Täby så hälsar nästan alla som man möter. En god vän (infödd sedan flera generationer) sa "de enda som inte hälsar brukar vara nyinflyttade uppkomlingar och bratsen. de verkar tro att de är lite märkvärdiga".

    SvaraRadera
  13. Efter att ha läst kommer du att hålla med mig om att denna information är väldigt bra att dela med dig här, jag tror att dess vilja också inspirerar andra eftersom jag har funnit lycka och glädje i mitt äktenskap idag, jag är ett levande vittne som det fungerar för mig , min man kommer tillbaka hem efter 2 år av skilsmässa, det är nästan otroligt men mirakulöst.
    Jag heter Anders Maria, från Buenos Aires - Argentina, jag är medicinsk doktor vid yrke. För några veckor sedan läste jag liknande kommentarer om en relationsrådgivning Bloggpost om en USA-kvinna som heter Theresa, hon vittnade om hur hon återställde äkta kärlek och lita på hennes brutna äktenskap, sa hon Dr.Oduduwa som hjälpte henne att förena med man efter flera månader av separation. Jag var så lycklig att läsa det coment och jag kopierade ut Dr.Oduduwa personlig e-postadress för att kommunicera med honom personligen för hjälp omedelbart hjälp att ta tillbaka min ex mans hem {dr.oduduwaspellcaster@gmail. com}
    Förra veckan måndag morgon skickar jag ett e-postmeddelande för att kommunicera med samma doktor Oduduwa för hjälp.
    För två månader sedan hade jag stor kamp med min man Anders såg han rakt in i mina ögon; sade att vårt äktenskap är över, han sa att han var färdig med vårt äktenskap, tog bort min son Felix och reser vårt land för att bo i Kanada med en annan kvinna, sedan dess har jag försökt ringa och skicka meddelanden till honom genom telefoner, socialmedian och email men han blockerade helt min linje från att nå honom och vår son Felix var med honom och jag kunde inte höra mina söner röst, den här smärtan har jag gått igenom hela mitt liv fram till dagen jag mötte Stora DrOduduwa Love Spell Caster, jag var så frustrerad och behövde hjälp för att åtminstone komma att prata med vår son Felix, jag var läst för att be om ursäkt även när vi båda vet att han gjorde mig skyldig, tog han min son ifrån mig i över 7 månader inga ord inget brev. denna situation dödade mig varje dag jag var deprimerad och jag hade desperat behov av brådskande hjälp och lösning för att lösa detta problem så jag kontaktar e-postadressen till Dr.Oduduwa som jag tror att han bara kan hjälpa mig att få tillbaka min make hem med min son Felix . Dr Oduduwa försäkrade mig emellertid om att han kan hjälpa mig att återvända tillbaka till min man och barnet hemma inom 7 dagar efter kärleksstavning böner, jag blev chockad och jag försökte, jag följ noga hans instruktioner steg för steg. Två dagar efter att Droduduwa sade att han gjort färdiga förtrollande kärleksstavningskraftar i luften vid Tempelverket, blev alla dessa gjort av honom ensam, jag gjorde ingenting för att bara tillhandahålla nödvändiga föremål. Samma natt ringde min make Anders mig på mobil för att be om ursäkt, han var väldigt snäll och pratade med mig, han kände mig väldigt ledsen för allt han gjorde för att skada mig. Anders återvänder hem med vår Felix. Jag är så glad idag att jag har återställt min familj och min man och jag älskar varandra mer än någonsin. Jag kommer för alltid att uppskatta och tacka Oduduwa. Jag lovar att dela mitt goda nyhets vittnesbörd till mina vänner och alla här ute i världen.
    Oduduwa berättade också att han har begåvade befogenheter för att lösa utmaningar i livet.
     * Love Spells Win-Back Ex älskare
    * Framgång och befordran Talismanring * Lycklig charmring.
    * avdelningar - SKYDD HÖG
    * Traditionella rötter och örter för att bota sjukdom, botemedel mot cancer
      Sjukdom, Cure HIV, högt blodtryck.
    * fruktbarhet magi
    * Lucky Lotter Numbers
    * BLESSED RING FOR WINNING - SPEL etc.
    Du är mycket lycklig att läsa mitt goda nya vittnesbörd här ute idag, det fungerar för mig. Jag tror att det kommer att fungera för dig också.
    WhatsApp: +79268011965

    SvaraRadera