Saker jag inte fattar 15 - Stockholmsved på landet

Ciao sucker. Idag tänkte jag approchera ett mysterium som gnagt i mig både länge och väl nämligen Stockholmsved, fast på landet. Jag är uppvuxen med ved i det att min morfar ägnade mycket tid åt att sourca ved, klyva ved, stapla ved och elda ved.* Därför kan jag with ease jonglera olika begrepp som "finved", "fulved" och "gammelved."** Men det var först sedan mina barn blivit scouter som jag blev vedfrälst på riktigt. Det hela började med ett arbetsläger ute på scoutgården en hösthelg för ett par år sedan. Ett av lagen fick i uppdrag att klyva veden med en mekanisk klyv. Om du under hur en sådan ser ut kan du titta på bilden av min klyv (mitt hjärta svämmar över att stolthet). Jag vill minnas att det även var andra föräldrar (företrädesvis pappor) som ville leka arbeta med klyven den dagen men det kunde de fetglömma, jag rörde mig inte en millimeter. En livslång hobby var född.

Man lägger vedträet i fördjupningen, trycker ner en spak varpå den svart/gula grejen pressar mot vedträet/stockbiten så att den pressas mot den blåa, triangulära yxliknande saken längst till höger och efter några sekunders motstånd briserar träet i två lika stora delar, ibland med ett mycket tillfredsställande klickljud. Har man tur finns där kåda i vedträet och då tar jag kaffepaus och sniffar lite på den innan jag återgår till klyvandet. Det är inte bara själva klyvningen som är härlig. Ved inbegriper så mycket mer. Du ska stapla den, organisera den och du ska sourca den. Och det är om det sistnämnda jag tänkte avhandla med en stilla undran. Vem betalar enligt nedan för skiten?

En påse av ovan storlek rymmer 30-40 tunna vedträn. En påse kostar 79 kronor. Jag köper en kubik - d.v.s. motsvarande alla de påsar du ser ovan och lika mycket till, för 300 kronor hos min lokala pusher, ink. hemleverans. Då måste jag visserligen klyva de flesta av träna eftersom de bara är grovhuggna, men det är ju bara en USP vad mig anbelangar. Och man kan, vad jag förstår, även köpa mer finkluvet av andra leverantörer i trakten till ungefär samma pris, det handlar bara om vilken sorts klyv de själva använder. Jag utgår också från att jag kommer att få hånskratt i kommentatorsfältet för att jag, i egenskap av utomsocknes, betalat överpris för min 300 kronorsved men jag kan leva med det. Faktum är att jag lägger på 100 kronor för jag tycker att min leverantör är för billig (plus att då brukar han ploga min uppfart på vinterhalvåret ibland).***

Att folket i Stockholm kör på sådan här 7/Eleven-ved fattar jag ju - enda gången man eldar i storstan är när man ska lägga upp en bostad på Hemnet och då försvinner kostnaden i den allmänna homestyling-bonanzan. Så därför blev jag minst sagt brydd när jag såg ovan erbjudande på macken i Hälsingland. Jag menar Hälsingland - ett landskap känt för tre saker: Knivslagsmål, vedgubbar och ostkaka. Hur kommer sig detta, någon som vet? Är Cirkel K så toppstyrda att de måste erbjuda samma sak över hela landet? För den här pallen ved var kall som is. Finns det lantisar som köper Stockholmsved? Eller är det Stockholmarna som till äventyrs semestrar här uppe som köper veden? Hur hänger detta ihop någon som vet?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Att vedaktiviteterna i mångt och mycket var en överlevnadsstrategi för att komma bort från min mormor har jag förstått först på senare år.
** Finved = björk. Fulved = all annan ved. "Gammelved" = ved som legat så många år på logen att den brinner ner inom en minut.
*** En klassisk hälsingekombo = man jobbar med ved, man jobbar med plog, man jobbar med grävmaskin, man periodar med däckskifte. Renässansmänniskor.