Det man inte har i huvudet får man ha i plånboken

Som ett led i min total country hallway make-over behövde jag en ny hallampa efteresom den existerande förde tankarna till 70-talsbordell. Det behövde vara en spotlight med runt tre riktbara spots för bästa möjliga belysning. Jag hade ett vagt minne av att det blev över lite lampor när vi flyttade från 170 till 90 kvadrat och jag letade på de ställen mitt preussiska jag sorterar dylika armaturer: Källaren i stan (negative) och elbordet på vår privata loppis på landet (negative).* Så det bar iväg till ortens Clas O och till fullpris köpte jag då denna generiska spot:



Inget ont om den, den passade perfekt. Men det grämde mig att behöva pytsa ut dryga 400 kr (ink reservlampor) i ett projekt som fram tills dess gått på 0 kronor. Jag svalde förtreten och fortsatte mitt liv som vanligt tills jag en dryg månad senare stegar in på loppisen i jakt på en bok om eternelltorkning i mikro och således rör mig mot bokbordet. Vad skådar mitt nordvästra om inte en låda innehållandes två (2) vita spotlights, en fortfarande i obruten IKEA-förpackning.


Jag vet att jag har vissa mentala issues och kort stubin är en. Jag blir så oproportionerligt irriterad när dessa saker inträffar. Det är liksom en så övertydlig illustration till hur ineffektiv människans [min] hjärna är. Den klarade varken av att sortera in lamplådan ovan på rätt ställe eller att minnas att den slöställt lådan tre (3) meter från elbordet. Jag passerade till och med bokbordet på väg till elbordet, men iddes inte ens röra mitt huvud  för att sondera läget. Aaargh sömnlösa nätter, tandagnissel, I-landsgissel...Som grädde på moset glömde jag i förrgår kväll att lägga ärtorna i blöt så jag tvingades böka mig in på COOP och köpa de där äckliga körvarna med ärtsoppa för 30kr när egen ärtsoppa kostar en fjärdedel och blir godare. Det är inte i första hand priset här Herr Konstapel, det är princiiipen.

Key learnings:
"Det man inte har i huvudet får man ha i plånboken."
"A Mustachian's wealth comes in equal parts from being an optimistic producer who earns a great income, and from being a stubbornly efficient user of this income who refuses to see it go to waste".

Har du några effektivitets-fails att dela med dig av, för att få mig att känna mig smart igen?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Kommer med i Hälsinge-kitet; alla har sin egen gårdsloppis och vår består av släktens samlade mög sedan tre generationer tillbaka. Ganska bra ibland, när man kommer på att man behöver en plättlagg eller, i det här fallet, en spotlight.


P.s. En liten återkoppling från veckans enkät. Det gäller den statistiska sammanställningen av hur den typiska bloggläsaren ser ut. Jag har anonymiserat svaren så att vi inte ska hänga ut någon, exempelvis kan det bli uppenbart vem som avses om jag hänger ut 37-årig personal shopper i Sorsele så hen ingår nu i den mer diffusa gruppen "Man, Ingenjör, Norrlands inland".

1. Geografisk spridning




Förvånansvärt många av läsarna är från västkusten eller Norrlands inland. En kan anta att man där uppskattar det långsamma livets lov mer än i den hetsiga storstan. Eller så var det inlägget om ved ni gick igång på. 


2. Könstillhörighet


Trots att dagligmedia regelbundet påpekar att robotarna tar över saknas helt sådan representation i läsargruppen. Inte ens en liten cyborg (som tekniskt sett är människa, bara med lite vässade features) finns ibland oss. Kan ha att göra med den blaskiga medelåldern på 36,9 år som var det uppskattade snittet från mätningen (cyborger är i regel millenials).

3. Yrke



På delad första plats har vi så läkare och civilingenjör. Resultatet får anses vara något sånär representativt för FIRE-communityn i ett globalt perspektiv, med en viss övervikt för läkare. Jag kan bara tacka gudarna för denna match made in heaven mellan den senare gruppen och mig (det är jag som är den lilla blå 1%:aren). För ordningens skull kan ni bara maila mig ert hemnummer där ni kan anträffas 24/7 så har vi det avklarat. Några tankar kring hypokondri:

1/ Det finns en "behandling" mot hypokondri i Norge har jag hört. HA! Varför behandlar man mot något som enligt utsago inte är en sjukdom...va? vava? 
2/ För övrigt är det inte hypokondrikerna det är fel på. Vi är bara lite extra...lyhörda. Man hör du dagligen (hmmm inte dagligen men årligen) om folk som bara går på stan och så BAM faller ihop med cancer i hela kroppen och efterordet är "hen borde ha sökt hjälp i tiiid". men när en ann "söker hjälp i tid" tittar ens husläkare på en över glasögonen med lätt höjda ögonbryn och sen ser jag i min numera öppna journal på 1117 att han där uttryckt sig med en tydlig skepsis (jag kan läsa mellan raderna) och ibland en akronym jag inte fått googleträff på men som troligen betyder "hispig hypokondriker" e d..
3/ Kan man ha hypokondri som hypokondri-gren? Alltså, någon som ligger vaken på nätterna och bara "Shit...jag tror att jag håller på att bli hypokondriker....ja, jag känner bestämt att...helvete..." 
4/ Förr eller senare får hypokondrikerna alltid rätt, vi dör. Det är precis som med börsen. Vi är som börsens CNBC-"experter". "Nu kraschar marknaden swear to God!" [paus] "Nu kommer kraschen!" [paus] "Nu krackelerar börsen!" [börsen krackelerar] "Ha, vad var det vi sa!?!". Det där var faktiskt en tanke värd att fundera lite extra på innan jag ringer min nya relation KRY nästa gång (en har ju frikort så det har ju blivit en del samtal på sistone). Okej en sista fråga: Varför kan de inte ta bättre foton på läkarna på KRY? De ser ju ut som junkies allihop. Man får en notis att "Per ringer upp dig inom 10 minuter" och man liksom "NEEEEJ inte han!" och sen när han ringer upp är han hur trevlig och kompetent som helst. Man kan tycka att i ett sådan app-bygge som måste kost femhundratusen riskkapital-pippi-pengar varje dag kanske någon liten resurs hade kunnat boka en tid hos FOTOGRAF? Jag menar, svenne-banan är ju helt oförmögen att bedöma någonting annat av tjänstens kvalitet än just detta. Jag noterade också att min läkare hade skrynklig vit rock sist vi talades vid. Ta bilden och stryk rocken säger jag. 

Tack för er medverkan
Administrationen

43 kommentarer:

  1. ������
    underbar start på denna fredag. Verkligen roligt skrivet!
    Önskar dig en härlig dag.
    Kram J

    SvaraRadera
  2. 1117? Har du fått ett privat direkt nummer eller menade du 1177?

    /D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha I wish, nej 1177. Har jag nämnt att jag är dyskalkylektiker

      Radera
    2. officiellt heter det dyskalkyli, det där med siffror
      Motsvarigheten till bokstävernas dyslexi

      Radera
  3. Ho ho fru EB! Jag har nog några förträngda historier där man blivit av med något och sedan köpt nytt bara för att upptäcka gadgeten direkt när man kommer hem. Jag var av med min huvtröja, hoodie, i ett år, Abercrombie and F, saknade den så. Jag var så nära att köpa ny flera gånger till den dök upp hos en släkting på en ö. Jag hade glömt den vid det årliga besöket visade det sig. Lycka i en liten tröja helt enkelt. Men cheesus vad detta inlägg blev patetiskt. En huvtröja, zzzz.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nejnej, mer av sånt. En undrar vad du gjorde där ute på ön

      Radera
  4. Jag har köpt böcker som jag redan hade. Som jag dessutom VISSTE att jag hade men för död och pina inte kunde hitta. För att sedan hitta dem innan jag hade hunnit konsumera de nyinköpta.

    SvaraRadera
  5. Du är ju för tokig. Vet inte vilken kategori jag skulle sälla mig till, skulle kanske vara glädjeflicka då, men bara för att göra mig själv glad.Lever på cirkus 7700 i månaden, läkarbesök händer i yttersta nödfall, jag roar mig för pengarna istället. Det som svider hos mig är när jag köper mjölken i närmsta ICA affär som är 1,50 kr dyrare. Eftersom jag har räknat ut att lägger jag 3 kr extra i veckan på mjölk blir det 156 kr år som jag kan lägga på något roligare, sprit eller julklappar t ex./Bojan

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Det som svider hos mig är när jag köper mjölken i närmsta ICA affär som är 1,50 kr dyrare." Granulärt, dear Watson. ALltså...det där är ju på min morfars nivå, han skulle alltid åka en bökig tur med Volvo 240:n för att köpa bensin på någon skum tapp ute i ödemarken som var "bla bla" öre billigare. Jag fattade ingenting, liksom hallå ören töntigt.

      Radera
  6. Hmm... Du borde börja se på din hälsa som en indexfond. Regelbundna insättningar, bra mat och motion vilket du redan verkar göra, och sedan sluta bry dig. Det verkar som du försöker förvalta din kropp aktivt, årliga blodprover, KRY-kontakter och dyra vitaminer. Ger det dig bättre hälsa?
    Det finns ingen vetenskaplig evidens för att ta blodprover i screeningsyfte. Normalfördelningen kommer att göra att några av proverna är onormala utan att det innebär att du är sjuk och risken är att du kommer att utsättas för onödig och i vissa fall riskabel utredning utan att det är nödvändigt. De offentligt bekostade screeningprogrammen vi har i Sverige är baserade på studier och etiska övervägande. Ok, blodprover och vitaminer bekostar du själv, på samma sätt som en aktivt förvaltad fond, men dina upprepade KRY-kontakter blir en kostnad för oss alla och då kanske det är bättre att pengarna används när någon blir sjuk "på riktigt"?
    Nu vet jag inget om ditt hälsotillstånd men utifrån bloggen verkar du inte ha några allvarliga sjukdomar så ta det lite chill, gör smarta investeringar och låt kroppen sköta sig själv.
    /Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt du säger är sant. Jag vet det. Men du verkar, till skillnad från mig, vara fri från hypokondri. Mina årliga blodprover (ok ett år tog jag två gånger) gör mig lugn. KRY-kontakten kanske jag överdriver något, har bara varit kontakt med dem två gånger och nu senast fick jag faktiskt hostmedicin utskriven på grund av tre veckors retohosta. Som mycket väl kunnat vara lungcancer. MEN det du skriver om "De offentligt bekostade screeningprogrammen vi har i Sverige är baserade på studier och etiska övervägande" är ett område som intresserar mig mycket. Mina föräldrar är ju ännu värre än jag, de tycker att alla ska ha rätt att operera bort blindtarmen efter någon dagligmediaexklamation om att det finns viss koppling mellan blindtarm och var det parkinson eller alzheimer?

      Min stora idol, PC Jersild, satt ju i Statens medicinsk-etiska råd under ett par decennier och delade med sig av sina erfarenheter i senaste Sans. "Det finns [inom den svenska sjukvården] tre prioriteringsnivåer. På den övergripande nivån konkurrerar vården med andra samhällssektorer (vården ges c:a 11% av samhällsresurserna idag). Den andra nivån handlar om fördelningen av pengar mellan olika vårdområden; uppenbart är att denna interna konkurrens missgynnat psykiatrin. Den tredje prioriteringen ligger på patientnivå, där fördelningen ska ske efter individuella behov: svårast sjuka går före lindrigare sjuka." Om man då antar att hypokondri faller under 'psykisk åkomma', borde jag enligt Jersild tillhöra de som missgynnats på prioriteringsnivå två.

      Well well...håller med om att det finns vissa tveksamheter kring okynnesscreening. Bland annat skrämde jag min man till att börja äta havregrynsgröt varje morgon efter ett något förhöjt HbA1c vid ett [1] tillfället i våras. Men se på honom nu - säkert fem kilo lättare på grund av ändrad inställning till kost! Tror att den där skiten får folk att tänka till lite i vardagen. Vilket i sin tur borde verka positivt för den långsiktiga folkhälsan.

      Radera
  7. Rolig statistik! Jag antar att jag som inhyrd konsult på privat företag räknas som glädjeflicka. ;-) För den nyfikne har jag bott totalt 23 år i norrlands inland, men numera bor jag i en förort till Stockholm som heter Uppsala. :-P

    De där gårdsloppisarna existerar även längre norrut, det verkar vara ett norrländskt beteende för att åtminstone slippa se allt rat som släkten samlat på sig. :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rat! Underbart ord. Har aldrig hört det men fattar direkt, hörs ju på det vad det handlar om. Som mög.

      Radera
    2. Jag får liksom för mig att mög är mer mjuka grejer medan rat är typ den där gamla dörren som skulle till sopstationen efter att den blev utbytt, men som blev kvar i ett uthus för att den nån gång kan komma till användning.

      Men egentligen handlar det mer om var i Sverige man har överflödiga saker. ;-)

      Radera
  8. Glädjeflicka!? Ja, ok, jag är med på den. Annars tänker jag att jag kunde beskrivas som ingenjör by proxy (för att försöka kommunicera med de två dominerande grupperna av läsare samtidigt) ;)

    Min synd i det onödiga slösandet av mina tillgångar gäller böcker, som jag konsumerar som dagligvaror (har en egen post i budgeten). I bokhandeln ser jag en intressant titel, bläddrar lite, köper och tar hem. Någonstans vid andra eller tredje kapitlet kommer den smygande känslan av att vänta nu, det här känner jag igen... Mera blädder lite längre fram i boken och jo, den här har jag ju läst redan. Upp och scanna bokhyllan, soffbordet, kökshyllan... Japp, där står den... *suck*
    /Informationsstrategen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aj aj aj. Ont i sparknölen. Informationsstrategen, skäms! Nu får du i hemläxa att under helgen föra katalog över alla dina titlar och lägga in i Excel. Och tretton ave maria på det.

      Radera
  9. Tur för alla oss som inte har minneskapacitet alá savant att Clas O har en rejäl öppet-köp-policy; kom tillbaka med grejerna inom tre månader och ju mer varan är i originalskick -inkl tillbehör- desto lättare är det att få tillbaka all deg. Och ser varan ut som ny och i originalförpackning så går det både fort och lätt. No questions asked. Har räddat mig flera gånger, när man kommit hem och så har man öppnat den där garderobsdörren och lyft på den där högen när man letat efter något helt annat - och där, DÄR, ligger prylen man letat febrilt efter större delen av den lediga tiden den senaste månaden.

    Ser även att samma sak fungerar på IKEA, men här kan man vara glömsk i upp till ett år. Så det bådar gott för framtiden, för än så länge verkar minnet vara bättre än 365 dagars öppet-köp-policy.

    Nej FruEB, det går inte att returnera endast aluminiumkopparna till värmeljuset Glimma i 100 pack på IKEA och säga att jag bara skulle "fastställa egenskaper och funktion" och sedan vilja ha tillbaka pengarna....

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Nej FruEB, det går inte att returnera endast aluminiumkopparna till värmeljuset Glimma i 100 pack på IKEA och säga att jag bara skulle "fastställa egenskaper och funktion" och sedan vilja ha tillbaka pengarna...." Antar att du har testat?

      Radera
    2. Trial and error, trial and error, det är det som gör livet värt att leva FruEB ;-)

      Radera
  10. Kul inlägg som vanligt! Tänkte direkt på den här korta stubinen. Är själv motsatsen, blir nästan aldrig arg. Funderar på skilladen här...kanske har du extra höga förväntningar på att omgivningen ska fungera enligt vad som gynnar din strävan? Då är det klart att man blir arg lätt, världen är ju så ofullkomlig. Men du verkar snarare tänka att den borde vara fullkomlig eller i linje med din plan och när du upptäcker att den inte är det så skyller du på dig själv!

    Själv tänker jag så här: Jag har "rätt" och därför inordnar sig inte den icke perfekta världen enligt min vilja. Vi är separata, världen och jag. Förväntningarna sjunker därmed och det uppstår ingen förvåning när saker blir "fel". Får glädjas desto mer när något trots allt blir rätt! Har luskat ut hur det lättare sker.

    Exempel: Jag vill (ha) X. Jag kan köpa X. Men det är kostsamt och det är dessutom att gå den enkla vägen. Tänk om jag inte behöver det egentligen? Vill jag verkligen ha det? Köper inte X, avstår, men erkänner att jag ändå någonstans vill ha. Tiden går och jag hittar X helt oanvänt på second hand... Hur många gånger har det hänt? Massor av gånger! Min lärdom: Om X är något du behöver, kommer det att ges dig om du är beredd att faktiskt avstå det.

    En gång för många år sedan hade inte jeans i rätt storlek. Ville absolut ha en sort som kostade över tusenlappen. Kunde köpa direkt, men avstod det onödiga lyxköpet. Men erkände min vilja att ha dem. Men avstod alla andra jeans också. Alltså kanske jag trots allt inte behövde nya heller. En månad senare går jag förbi en Myrornabutik jag aldrig besöker annars. Inom mig får jag information om att jeansen är där. (Fråga mig inte hur, bara en inre nudge.) Det visar sig sant, oanvända och i perfekt storlek... för 60kr. Det kallar jag gåva! :D /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Vi är separata, världen och jag." Aah I wish. Jag är alltid tangled into that shit. Kanske måste lära mig det, att bara betrakta. Det är väl en del i min meditationssträvan också. Det är jobbigt det, i meditationen. Man ska liksom balansera disciplinen i att göra det varje dag med målsättningen som är att let go. Det blir lätt att jag släpper taget om själva mediationsrutinen istället.

      Radera
  11. Fick en rabattkupong på 30 kr från CO när jag blev medlem på Club Clas just för att få rabattkupongen. Glömde bort den, och sen när jag hittade den hade en passerat bäst-före. Ridå.

    http://snalgrisen.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Riktigt störigt. Jag skaffade ICA-bankens kreditkort för en hotellweekend som jag sen aldrig hann använda. Kortet låg där och samlade på sig någon avgift eller ränta eller vad det nu var (för jag använde det aldrig) och det var ett meck att säga upp. Jag tror att det var där och då jag började förstå att man ALDRIG SKA KÖPA NÅGOT SOM AKTIVT SÄLJS PÅ EN.

      Radera
  12. Det här är ju helt fantastiskt, Brummer och Yky! Ni känner väl till att FruEfficientBadass har en YouTube-kanal??
    Det här är helt i klass med blogginläggen i FruEB:s Investment School For Retards® som gick här på bloggen under augusti i år.
    Gå in på Youtube, så slå på prenumerationsknappen på YouTube, och kom även ihåg att trycka på "klockan" till höger så att du får aviseringar när nya videos läggs upp. Just nu är det nio prenumeranter, var med bland pionjärerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Epic fail YouTube. Mina barn (och deras kompisar) vill inte vara med längre. Och det blir inte lika gulligt om jag om min man ska sitta där och bara "mumumumu Yky" "mumumumu Brummis". Det var något med att textningen var så krånglig och JAG orkar inte lära mig skiten så just nu ligger den i träda. Pinsamt, har inte ens lyckats publicera del tre om fonderna. Sorry.

      Radera
  13. Jag kvalar in under bonde skulle jag säga. Tyvärr har det varit så många allvarliga sjukdomstillstånd i min närhet att jag ser hypokondri som självbevarelsedrift. Hellre få "crazy cat lady who needs to take a dip in the bib and chill"-stämpeln av vårdcentralen än lajja runt med något malignt för länge. Tyvärr, man blir skadad av sjukdom runt sig.

    Senast igår failade jag. Köpte, på rea, ett par byxor ongen vill ha. Fel storlek (alltså jag HÄNGER INTE MED i hens växttakt!) Ok, på kvällen hamnar jag på en annan butik, samma kedja, och där finns rätt storlek. Köper dessa, det var INGEN rea. Va fan liksom. Så idag ska jag lämna tillbaka reabyxorna till förmån för samma byxa men dyrare. Pengen motsvarar två BALAR av toapapper för 16 kr/kilo. Tar fram tagelskjortan ikväll och späker mig. ( Men bara det faktum att jag vet vad den förlorade pengen motsvarar i annat lyckat inköp gör att jag känner mig på banan som up coming FIRE queen.)
    Morsan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Avskyr när det där händer. En oerhört irriterande sak inträffade för ett par år sedan. Jag storhandlade barnkläder och inredning (hör på maken, men det var i julklapp till en småtting) på HM ute i en förort. Jag betalar, det gick på säkert tre lakan. Kommer till kontoret och ser ett två timmar gammal sms från HM: "Idag 20% på ett helt köp för klubbmedlemmar". Okej...jag hade inte visat mitt klubbkort. Men kanske kunde kvinnan i kassan ha dristat sig till att fråga "Är du medlem?" eftersom rimligtvis minst en av tio, hélas kanske fler, av deras kunder är medlemmar? Eller informerar inte HM sina anställda om att det pågår klubberbjudanden?

      Nåväl, jag blev så irriterad att jag åkte tillbaka och gjorde en retur för ett omedelbart återköp. Aspinsamt säkert och i tid inte värt det, men återigen - principen.

      Radera
  14. Förresten så är Begreppet ångest av Sören Kierkegaard en av de bästa böckerna jag läst, särskilt sista kapitlet är guld. Han var en baddare till att ha insikt i ångesten och dess lösning. Men han dog plötsligt, segnade ned på gatan bara så där, 42 och ett halvt år gammal, i din ålder väl, Fru EB? Ändå bästa lästipset för en hypokondriker, personer som han såg varande bland de mest andliga i mänskligheten! :D /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ok det är noterat. Att han dog ganska exakt i min ålder stör mig inte det minsta. Han föddes 1813 då life expectancy i Sverige var 36,46 år (Danmark saknar data men Finland ligger lägre så låt oss anta det - Our World In Data for President). Man kan m a o säga att Kirkegaard blev en gammal jävel. Troligtvis dog han av en sticka i tån eller annat 1800-taligt. Du menar på allvar att detta är ett bra lästips för en hypokondriker eller skojar du med mig?

      Radera
    2. Verkar jag vara så värst skämtsam av mig? Är bara oroad över att du kanske skulle ge upp långt innan du kommer till sista kapitlet. Det kräver en viss vana att läsa den här typen av filosofisk litteratur och att man inte får okontrollerbar ångest av att Abraham i GT nämns... Men allt blir ju enklare om man känner igen sig själv i texten, den finns ju dessutom faktiskt översatt till svenska. Själv läste jag den i samband med en kurs på universitetet och vid seminariet analyserade jag texten så att läraren häpnade. "Du har verkligen förstått vad han vill säga", uttryckte han och därefter såg han på mig med en blandning av medlidande och nyfikenhet resten av kursen. Fick förstås A på tentan. ;) /Skryt-Eva

      Radera
    3. Vill du läsa Kirkegaard kan jag tipsa om att börja med att läsa Svend Brinkmanns ”Våga missa! Gå från FOMO till JOMO”. Jag har själv just läst ut den och gillade den mycket. Är själv inte alls van att läsa filosofisk litteratur, men tyckte att Brinkmann skrev på ett väldigt tillgängligt sätt och med många referenser till t ex Kirkegaard. Tror inte att jag skulle palla Kirkegaard, men tänkte läsa Brinkmanns andra böcker.

      Radera
    4. Tack Tinga, bok reserverad. Jag mjukstartar där så kanske jag kan bräcka mig ini Kirkegaard längre fram.

      Radera
    5. Svend Brinkmans bok "Stå fast: vägra vår tids utvecklingstvång" var väldigt bra och hade sunt tänk. Blir nyfiken nu på att läsa fler av honom, visste inte ens att han skrivit fler böcker.

      Förvånad över om jag nu fick er att tro att Kierkegaard är oöverstigligt tung. Men ju mer ångest man upplevt själv, desto lättare att hänga med i hans skrivande skulle jag säga. Och så skrattar jag högt åt detta... Men alla "oandliga" och därmed halvdöda människor som aldrig haft ångest, har heller inte fått uppleva samma mått av frihet. Frihet förutsätter nämligen ångest, ja enligt den store dansken då. Om denna boks innehåll blev allmängods skulle ångesten få en plats i samhället med en helt annan status än "sjuk". :D /Eva

      Radera
  15. Och så var det bekräftat att man är så mainstream som det går att vara (CIS-man dessutom, befarar jag): Stockholmare, civilingenjör och medelålders (snart medelålders plus).
    Har inga riktigt bra stories men brukar faktiskt vara nöjd när jag rensar ut en bunt utgångna rabattkuponger. En ej utnyttjad rabattkupong är ju bäst! Sin egen klantighet får man dock ha i både ben och plånbok. Råkade nyligen slå sönder en lampskärm då jag bara skulle byta lampa. Blev både promenad över halva sta'n och en oväntad utgift för att ersätta den.

    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. En sak som slår mig att konsumtion nästan alltid leder till problem. Ok lampa bra exempel. Jag önskade mig en sådan där old school skomakarlampa från en gammeldags butik mkt nära dig Magnus och fick en sådan i julklapp för ett par år sedan. Lyckan var total. Tills jag skulle hänga upp den. Ett meck utan dess like och lampan bara for ner i golvet hela tiden (den ska ju gå att justera, med en tyngd, men den ska inte självmant åka ner i golvet). Upp med den till landet, där den skulle hänga, inget funkar. Vi köper prylar, nya stickkontakter, det ena med det andra, och till slut får jag resignera och lämna tillbaka den. Då hade iofs min pappa lyckats fixa den gamla med den gamla pappa-klassikern silvertejp, och jag fick byta tillbaka mot TILLGODOKVITTO (suckers game). Det här är bara ett exempel på hundratals gånger jag köpt saker som liksom inte felfritt adderar värde till mitt liv utan strul.

      "En ej utnyttjad rabattkupong är ju bäst!" Det blir en julmugg med den också. Som Ernst-citat.

      Radera
    2. Eller lite Lundell: "En inställd konsert är också en konsert". Vad är det med gamla lampbutiker och tillgodokvitton (vi har också ett sådant)?
      Det är det som tilltalar mig med minimalismen: Den ger dig frihet. Alla saker man skaffar sig ska underhållas, göras rent, tvättas, lagas, uppdateras, bytas ut, ... you name it.

      Magnus

      Radera
  16. Håll hårt i din skeptiska husläkare. Det är det bästa du kan ha. Värsta sortens doktor du kan träffa är den som vill utreda allt. För då kommer man bara hitta ospecifika fynd som leder till nya undersökningar. Utan att du har någon nytta av det. Man har sett att patienterna i slutänden mår sämre av att man utreder för att "lugna patienten" än att säga stopp direkt.

    Ex folk som är rädda för att de skall dö i hjärtinfarkt:
    Sjukdomen fungerar lite som en ballong som du blåser upp. Du vet inte när den smäller. Du kan se på vissa riskfaktorer (hur mkt du blåst upp den) men du kan inte veta när det sker. Dagen innan hjärtinfarkten kan alla undersökningar vara ok.
    Vi kan naturligtvis utreda...men flertalet av utredningarna har risker. Om 2 av hundra skadas eller dör av undersökningen så skall du ju rädda betydligt fler för att göra nytta.

    De undersökningar som skall genomföras på befolkningen är nog blodtryck och ev blodsocker. Ex blodtryck var 5-10 år till 40år. Sedan var 5e till 60. Sedan vart annat till 70-75. Sedan en gång om året.

    Kort och gott. En skeptisk husläkare är presis vad du skall ha. En neurotiskt lagd specialist kommer bara skada dig med undersökningar du inte behöver.

    Mvh
    Thz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade önskat att mina läkare för femton år sedan talat om att mina dåvarande magproblem var psykosomatiska. Fattade ju inte alls det själv, kom på det efter att efter något år läsa böcker om magproblem. Överallt prat om psykosomatik. Vilka knäppgökar att inte åtminstone ställa frågor om hur det egenligen var med mig och min stressnivå. Var ju totalt utmattad och kunde knappt åka till jobbet. En läkare bör utgå från att en sådan inte har snille att själv räkna ut det uppenbara. Man är ju i läge där normala tankefunktioner slagits ut. Och att få fysisk åkomma av något psykiskt kan vara nytt för många. Så mycket onödiga grejer jag blev "utsatt" för... /Eva

      Radera
    2. Thz min initiala plan var att gifta mig med en läkare för kostnadsfri utredning löpande. Det kanske var bra att det blev en revisor istället, annars hade jag väl varit psykosomatikdöd nu.

      Radera
    3. Precis Eva. Bekymret är att jag kan i nuläget inte ta prov och se att du har 14,56mmol stress i kroppen. Utan då måste vi ha en kommunikation, alla vet inte att de är stressade. Sedan är det lååångt ifrån alla som kan acceptera en psykosomatisk förklaringsmodell.

      Om en sådan patient får det budskapet finns risken att den hör att doktorn tycker att de är psykiskt sjuka.....och det brukar resultera i att patienten tycker detsamma om läkaren ;)

      Jättesvårt att förklara ibland, och svårt att veta ibland. Men kloka husläkare är bra.

      Revisorer som tittar på siffrorna låter också bra som motvikt till känslorna hos en hypokondriker. Låter som ett utmärkt val (utan att ha träffat honom)

      Mvh
      Thz

      Radera
  17. Känner igen känslan med slösade pengar på sånt som man med lite mer eftertänksamhet lätt kunnat undvika. För nån månad sedan fick jag köpa en plastkasse på willys!!! Jag har ju alltid med tygpåsar, men glömde såklart dem när jag åkte till jobbet på morgonen..

    SvaraRadera
  18. Den som läser detta vittnesmål idag borde fira med mig och min familj eftersom det hela började som ett skämt för vissa människor och andra sa att det var omöjligt. Jag heter Göran Jörgen och är från stockholm, men jag flyttar till Chicago USA med min fru. Jag är lyckligt gift med två barn och en vacker fru. Något hemskt hände med min familj, jag tappade jobbet och min fru lämnade mitt hus eftersom jag inte kunde ta hand om mig själv och familjen. henne och mina barn vid den tidpunkten. Jag lyckades i nio år, ingen fru stödde mig för att ta hand om barnen. Jag försöker skicka ett testmeddelande till min fru men hon hindrar mig från att prata med henne. Jag försöker prata med hennes vän och hennes familj men jag vet fortfarande att någon kan hjälpa mig och jag har skickat begäran senare till så många företag, men ändå ring inte mig, förrän en trogen dag kommer att jag aldrig kommer att glömma i mitt liv . När jag träffade en gammal vän till mig som jag förklarade alla mina svårigheter och han berättade för mig om en bra man som hjälpte honom att få ett bra jobb på Coca cola-företaget och han berättade för mig att det var en caster-charm, men jag är en person som aldrig tror på trollformler, men jag bestämde mig för att prova och Drosagiede instruerade mig och visade mig vad jag skulle göra i dessa tre dagar av lunchen. Jag följer alla anvisningar och gör vad han bad mig göra bra. Drosagiede se till att allt gick bra och min fru skulle se mig igen efter det underbara arbetet Drosagiede. Min fru ringer till mig med ett okänt nummer och ber om ursäkt och hon sa till mig att hon verkligen saknar mig och våra barn och min fru kommer hem. Och efter två dagar ett företag som jag har skickat mitt tackbrev kallat, nu är jag den föredömliga företagschefen här i USA. Jag rekommenderar att om du har några problem skickar du ett meddelande till detta e-postmeddelande: doctorosagiede75@gmail.com eller whatsapp +2349014523836 och du kommer att få det bästa resultatet. Ta saker för givet och det kommer att tas bort från dig. Jag önskar dig det bästa.

    SvaraRadera