Redan Katarina sa i gårdagens inlägg följande:
"För ett tag sedan läste jag forskning på att ungdomar som övade sig i tacksamhet varje dag var mindre materialistiska. Säkert gäller vuxna också. Att öva sig i tacksamhet kan vara så enkelt som att varje dag säga högt (för sig själv eller till någon annan) eller skriva ner 3 saker man är tacksam för (tror det är lite mer effektivt att skriva ner). Minst en av dem ska vara en enkel sak som solsken, en kram eller liknande. Kanske kan va nåt att testa här gemensamt på blögga?"Som av en slump (ni tror att jag hittar på alla dessa slumper men det är sant) lyssnade jag under min promenad på väg mot KTH i förrgår på ett avsnitt av Tim Ferriss Show (ni vet han med "4 hour work week") som i avsnitt 344 gästleddes av A.J. Jacobs, journalist och författare till bland annat nedan bok:
Men innan dess har han skrivit andra böcker, exempelvis The Year of Living Biblically.** Any How, i Thanks a Thousand går han till botten med tackandet. Han börjar lite "lamt" med att varje morgon högt tacka för kaffet, tills hans son säger något i stil med: "Varför tackar du för kaffet här i vårt kök, det är ju ingen av de som varit delaktiga i kaffet som kan höra dig", varpå A.J. kartlägger alla de hundratals människor som ligger bakom produktionen av just hans morgonkaffe (från AD:n som ritat loggan till arbetaren på fältet) och uttrycker personligen ett tack, muntligen eller skriftligen. Han berättar den rörande historien om hur han till slut får tag i den person som har hand om skadedjurshanteringen på kaffelagret och ringer upp henne för att tacka. Hon tycker förvisso att det är lite skumt, men blev också väldigt glad. "You made my day, nobody ever thanked me before!".
En intressant aspekt han tar upp är att folk i regel tror att man genom att vara tacksam riskerar att förlora något. Att man inte kan nå framåt genom att visa tacksamhet, du måste vara arg och kräva saker. Men forskningen visar att det är precis tvärt om. Människor som rutinmässigt lär sig att uttrycka tacksamhet, om än bara för sig själva, exempelvis som Katarina förslår ovan: skriva ner tre saker man är tacksam för varje dag, erfar såväl lägre nivåer av stress som högre nivåer av tillfredsställelse med livet i stort. Och åstadkommer större social förändring.
Här kommer ett enkelt tips från A. J. Jacobs: Istället för att räkna får när du ska sova, hitta en sak du är tacksam för i alfabetisk ordning. "Jag är tacksam för...
A: Asfalten, som min fru lade på uppfarten i somras som gör att jag inte smutsar ner skorna.
B: Balsamet i badrummet, som gör att jag slipper slita av stora hårtestar efter hårtvätt.
C: Citronen som vi rev skalet av till kvällens kycklinggryta och gav den goda smaken.
D: Draken som min dotter leker med och som ger henne sådan glädje i tillvaron."
osv. osv. Tydligen också en jättebra insomningsövning, eftersom han sällan kom längre än till "R".
Så YES Katarina, jag antar din utmaning, från och med ikväll ska jag fortsätta att skriva min tacksamhetsdagbok. Min variant kommer, lite otippat faktiskt, från en bok av - tada - Yvonne Ryding***! Hon föreslog att man varje dag skulle skriva upp tre saker:
1/ Något vackert man upplevt
2/ Något gott man ätit
3/ Något man haft roligt åt
Det var en magisk formula - för när jag bläddrade tillbaka kunde jag genom ovan tre ledtrådar med exakthet minnas den dagen*****. Till skillnad från vanliga dagboksanteckningar som liksom bara var varianter på samma ältande (oftast "I hate my job") var dessa parametrar unika för just den dagen och jag kunde med hjälp av smak/doftminnet nästan se den framför mig igen. Och när saker är roliga fastnar de bättre i minnet, vilket också kan förklara varför dessa anteckningar blev så lyckade.
Och rubrikens välståndsanspelning då, det här är ju trots allt en SPARBLOGG för guds skull.
Självklart är det ju så att du genom att vara nöjd med det som livet ger, allt som du omkring dig ser, inte känner samma behov av att Black Friday-shoppa. Det kan ju till och med en Samoyed-valp lista ut trots att den har en liten, slät hjärna. Om du mot bättre vetande ändå prompt ska köpa något idag tycker jag att du ska köpa en stilig tacksamhetsdagbok och en sån där penna med flera färger i, en investering på runt 200 kronor som potentiellt kan spara dig tiotusentals kronor och ge dig högre grader av tillfredsställelse med livet. Tack K för ditt tematips!
Mvh/
FruEfficientBadass
* Stanna hemma och myz iztället.
** Alltså, det händer ytterst sällan att jag skrattar högt rakt ut i luften ni måste tro mig, men den här mannen fick mig att utbrista i spontana Morsanskratt säkert tre-fyra gånger. I The Year of Living Biblically försöker han ju under ett år att leva efter bibelns regler och det blir väldigt roligt. Exempelvis blir har brydd av detta att "ej raka kanterna av sitt skägg" vilket resulterade i att han inte vågade raka någonting över huvud taget och således "spent a lot of time in security". Lyssna på avsnittet!
*** För millenials: En f.d. Fröken Sverige och Miss World.****
**** En obsolet tävling där kortväxta, flintskalliga män betygsatte baddräktsklädda kvinnors goda hjärtan och fritidsintressen men ändå alltid valde den snyggaste på slutet.
***** Vill du öva upp dina skills ink. mindfulness kan du ju också rita en liten teckning varje dag. En dagbok som på förr i ti'n, när du var ett litet barn.
Just idag vill jag visa extra tacksamhet att jag har möjlighet att kunna cykla till jobbet istället för att ta bilen/kollektivt. Det gör att jag sparar miljön, min ekonomi och min hälsa. Helt galet fantastiskt!
SvaraRaderaHälsningar,
mrFIRE
svenskafire.se
Å så fint, du tackar i blögga? Bra tänkt Mr FIRE!
RaderaTacksam för att det finns folk som lägger ut trevliga blogginlägg tidigt på morgonen.
SvaraRaderaMin väg till denna bloggen startade med Tim Ferris för många år sedan sen vidare till MMM vidare till Onkel Tom vidare till Sparo sen hit.
Ha en bra dag!
Jag är tacksam för att folk är tacksamma för att folk lägger ut trevliga blogginlägg tidigt på morgonen. Kul att Tim Ferriss och jag är länkade på någe vis. (Hans intervju med MMM var f ö helt ok)
RaderaBär med mig en känsla av tacksamhet nästan konstant. Ibland blir den mer tydlig och stark, ibland mer främmande. Försöker sprida den utanför mig själv genom att belysa och säga dom där sakerna till andra människor omkring mig som många har så svårt för att säga. Belysa kollegors bra prestationer, vänners goda egenskaper eller betydelse osv. Nu låter jag som en präktig stropp. Men har fått höra mer än en gång att man "är en sån där jobbigt positivt jäkel". Men jag känner att det finns ett överflöd att vara tacksam för, precis som det finns mycket jobbiga saker i livet. Det handlar om vad man väljer att se och lägga sin energi på. Vad man vill sprida vidare till de omkring sig.
SvaraRaderaÄr tacksam för din blogg och dina tankar Fru EB!
"Men jag känner att det finns ett överflöd att vara tacksam för, precis som det finns mycket jobbiga saker i livet. Det handlar om vad man väljer att se och lägga sin energi på. Vad man vill sprida vidare till de omkring sig." Ryys vad bra sagt...
RaderaKommer och tänka på när jag och två - likaledes positivt lagda kollegor - var på resa tillsammans och vid middagen kom diskussionen in på ämnet "att vara lyckligt lottad". Ofta får man då höra folks litanier om vilka jobbiga saker de varit med om men att de "trots detta" nu känner sig fine osv. Men vi alla tre bara "FUCK! Vad bra liv vi har haft." Vi var så himla nöjda! Och hade lite dåligt samvete för det, man förväntas ju inte känna så. Hade man börjat skrapa på ytan vet jag att vi alla tre har våra historiska bestar med oss, exempelvis en av oss hade en pappa som dött stupfull ute i kylan. Tyckte hen att livet sög varje dag för det? Nix, hen är en av de mest sprudlande personer jag vet (och ja, jag vet att alkisbarn tenderar till att vara sociala genier osv. men hen verkade verkligen nöjd med livet). Sen tror jag att en viktig faktor till ett nöjt liv är dåligt minne och det har jag. Det är därför jag bränt alla dagböcker från tonåren, det står bara negativ och dåligt formulerad klagan däri.
Jaha, du är ytterligare en som bränt eller på annat sätt gjort dig av med dagböckerna. Så trist att läsa sådant. Själv skulle jag aldrig vilja göra det. Minimalisterna skrev om det i något blogginlägg för länge sedan och kommentarerna var nästan enbart instämmande i det de gjort. Nästan ingen hade positiva saker i sina dagböcker. Känner mig som en verkligt udda typ. Mina dagböcker från 8-årsåldern fram till 17 formligen dryper av positiva händelser och framtidstro. Därtill finns siffror och data som skulle få en historiker att vilja spara dagböckerna. Jag är släktens minne när de vill veta exakt när de köpte en viss bil, vilket registeringsnummer den hade, vad de sade att den kostade osv. Jag har noterat "allt" i dagböckerna. Gissa hur många vad jag vunnit när folk påstått det ena och det andra och jag dragit fram en dagbok och bevisat att de minns fel! Efter detta tror de på nästan allt jag säger, jag har ju bevis att plocka fram när de börar tvivla...
RaderaOch en viktig sak på tal om tacksamhet, något jag faktiskt skrev redan igår här men raderade. Det är så lätt att missförstå det. Man kan faktiskt vara alltför tacksam, så till den milda grad att man inte kommer (med yttre mått mätt) framåt i livet, att man inte tar för sig mer. Jag är en sådan. Har alltid haft en positiv grundinställning och känt mig omgiven av trygghet och en ljus tillvaro. Särskilt har jag haft lätt för att glädjas åt det lilla, det som många inte alls ser eller bara tar för givet. När jag nu är så väldigt förnöjsam, ser jag inte så lätt behov av förändring, förbättring eller förmering av något alls. Livet kan därför stå lite stilla i detta lugn. Folk omkring mig kan bli rejält fundersamma och ibland irriterade över detta. Men jag lever liksom mer på insidan än utsidan. Inombords finns det mesta jag behöver och så har det alltid varit, ändå sedan femårsåldern vad jag minns... Det måste ju vara massor av människor som upplever något liknande, bara att få skulle tala om det. Själv har jag knappt någonsin formulerat det i ord, inte förrän nu. /Eva
Tacksam för mina vänner som bidrarbtill att jag kännermig som mitt bästa jag när vi ses
SvaraRaderaMmm know the feeling...(hjärtemoji)
RaderaDet är detta som landat så helt rätt i mig, kärnan i FIRE handlar ingenting om pengar! Känner ofta stor tacksamhet för många saker, att vara frisk & ha en fungerande kropp & hjärna (har erfarit motsatsen), när ungarna var små så bestämde jag mig för att istället för att bli irriterad över kladdiga avtryck på fönstren känna tacksamhet över att mitt hem bestod av levande barn, läste Kristian Gidlunds blogg (cancersjuk ung man med fantastisk förmåga med ord, cancern tog hans liv) när han var sjuk & hans sätt att beskriva morgonrusningen & upplevelsen att stå utanför den/livet & med enda önskan att få delta gör att jag än idag (oftast) känner tacksamhet att ingå i det lämmeltåg som om morgnarna ska frakta sig till jobb. (Fast jag cyklar, hatar bilköer). Mvh Värderad Riktning
SvaraRaderaJa herregud. Och det sjuka som uppstår att ju mer man skalar ner, ju mer tacksam blir man för det man har. Gidlund fantastisk. Även om jag tycker att det är fusk att han hade detta underbara dalmål. Hans sommarprat på Ekenslang hade inte alls blivit lika ikoniskt.
RaderaA.J Jacobs nämner ju "glädjen i att ha armar". Och om du förmår att känna glädjen i att ha armar, ben, syn och hörsel, måste du i slutänden känna att du är glad att existera.
Jag känner mig för övrigt verkligen otroligt tacksam gentemot er alla som läser blögga för det ger mig en annan dimension på livet plus att det känns som att mina tankar slår an en ton hos många. Och då får det mig att känna mig till verklig nytta, något jag sannerligen inte kände på mitt jobb.
Jag håller mig hemma. Bokstavligen, då jag jobbar hemifrån idag pga läskigt läkarbesök i eftermiddag (nä, förmodligen är det ingen fara, men det KAN ju vara hudcancer om jag ignorerar det där irriterande födelsemärket). Redan där känner jag tacksamhet; för sjukvården som är så gott som gratis; för att jag har bästa jobbet som låter mig jobba hemifrån; för att jag därigenom kan njuta av soluppgången medan jag skriver detta.
SvaraRaderaFörvisso är det jääääävligt kallt ute (hallå, jag vill inte ha vinter!), så jag kommer förmodligen inte kunna rida på lunchen. Men, men. Man kan inte få allt.
Jag är också tacksam (varje dag) för att jag kan bo nära en större stad och ÄNDÅ ha råd med tre (!) hästar på en ganska medioker lön. Jag är tacksam för att jag är frisk och för att jag kan njuta av den här bloggen varje dag. <3
Så tack alla härliga FruEB-vänner, för att ni skriver så kloka saker.
Ps. Morsan, jag är verkligen din tvillingsjäl! Läste om julen och jag älskar också julklappar. :-D
Ps2. Skulle egentligen köpt en vinterjacka på black friday, men så hittade jag en oanvänd stalljacka (ren!) som jag helt klart inte använt förra vintern (har en varm men ful reflexjacka som tydligen används i första hand) som blir perfekt som civil vinterjacka. Frågade tom kollega som tyckte den var fin. Hehe... #sparadkrona
I am impressed (#sparadkrona) OCH stort lycka till i em.
RaderaJag var helt inne på tacksamhetsdagbok för typ 15 år sedan. Det började hända mystiska saker, I kidd you not! Jag upplevde att många positiva saker uppenbarade sig, hångel med snyggekillen, fester blev mycket roligare, jobbet gick som en dans (nåja). Men sedan slutade jag skriva eftersom jag hade så kul hela tiden och snabbt som tusan återfann sig den något mediokra vardagen igen. Jag har inga bevis och jäv kan vara att jag skrev under ca tre veckor varav minst en var semester. Dessutom var det sommar, sol och varmt. Varför jag inte skriver nu sorterar under samma flik som varför jag inte äter Lchf (provade under två år och blev av med migränen). Saker jag vet gör skillnad alltså.
SvaraRaderaMen så börja igen då bara.
RaderaHar samma sak med ryggen. Nu när den känns helt ok snudd på bra (ta i trä tvi tvi tvi etc) är jag inte alls lika taggad att göra mina övningar. Jag GÖR dem, men är nära att falliera varje morgon.
Vet dinman om snyggekillen?
Jag har börjat läsa Jacobs Drop dead healthy men eftersom jag igen slummar i hostels så var jag tvungen att sluta att läsa på kvällen för det går ju inte att hålla på att skratta för sig själv när andra försöker sova.
SvaraRaderaJag kommer aldrig ihåg att vara tacksam mer än en dag.
"Jag kommer aldrig ihåg att vara tacksam mer än en dag." Du får ha det på din to do-list när du ligger och mediterar efter träning.
RaderaJag tränar inte på resande fot. Springa har inte riktigt varit ett alternativ pga trafik och annat. Tanken på att hitta ett gym för en gång känns lite väl jobbigt likaså yogaställen som dels verkar vara svindyra, dels alltid ligga långt bort. Eller vara rena hippieställena med lite väl rustika boenden gör att jag ska palla det.
RaderaSka testa att lägga det som en del av min dagliga uträkning av hur mycket jag spenderat.
Yo!
SvaraRaderaTack för ett intressant blogginlägg. Det här med att aktivt tänka på vad man är tacksam för går rakt in i tänka positivtlinjen jag valt. Jag gillar det och skall kolla på att få till en rutin i linje med detta.
Go fredag på dig.
Mvh petrusko
Petrusko rita i dagbok kanske?
RaderaKanske, klurar på att bara säga det dagligen till min fru. Dela med mig av mina positiva tankar och sprida glädje. Klurar vidare.
RaderaMvh petrusko
Tacksamhet är viktigt. Vi har så mycket att vara tacksamma för, även basala saker som varmvatten. Jag som praktiserar cold showers på veckodagarna (inte golden) är evigt tacksam på helgen när jag får unna mig varmvatten. Tidigare har jag inte ens funderat på saken utan bara vridit på kranen. En sån sak bara.
SvaraRaderaIkväll kommer jag vara tacksam för lönecavan. Jag är faktiskt redan lite förtacksam.
Åh, jag känner igen det där med varma duschar. Bodde en period i Ryssland på 90-talet. Det var kalla duschar som gällde om man inte var beredd att gå till en gemensam dusch i källaren i grannhuset extremt tidigt på morgonen. Det orkade jag inte så ofta, så det blev mest varm dusch på helgerna och vilken känsla. Det var ju ändå bara 16 grader inomhus dessutom...det där med värme i elementen var inte aktuellt förrän det blev mer än tio minusgrader ute, staden hade inte betalt elräkningarna...inte ens tåg och bussar gick så ofta som de borde på grund av energikostnaden. Ja kära nån vad ryssarna fått stå ut med åren efter Sovjets fall. Tacksamheten sedan när man kom hem, den var otrolig, väl på hemväg, sista biten på Finlandsbåten, var det första jag gjorde att beställa ett stort glas svensk mjölk. Jag fick några konstiga blickar, men jag stod på mig. Så jag njöt av denna mjölk efter flera månader i landet där inget smakade som hemma. Kände mig salig med mitt mjölkglas där på båten och tackade kossan och Arla för deras präktiga gåva. :) /Eva
RaderaDetta tar jag med mig in i helgen. Tack Eva!
RaderaJag bor nu på ett ställe som enligt ryktet bara har kalla duschar och ac mellan kl 21-09.
RaderaPrecis i det begynnande glasnost tillbringade jag tre veckor hos en familj i S:t Petersburg. Maten om man skulle få något ätbart, inhandlades på den svarta marknaden. Det var köer köer till allt. Fanns inga kafeer eller restauranger, utelivet skedde i lönndom. Hemliga polisen hade koll och smög i buskagen, riktigt obehagligt. När jag sen tog tåget över till Finland för att hälsa på en kompis, så blev jag vid gränsen förhörd av rysk militär, läskigt
RaderaFantastiska Finland,hyvää päivää, ordning och reda, rent och snyggt som att komma till paradiset efter att ha varit i Ryssland. Har nästan aldrig varken förr eller senare känt mig så tacksam. Med en diffus känsla av att ha överlevt njöt jag av min kompis gästfrihet.FU
Det där känns bekant, tror på vartendaste ord...vilket år var du där FU, du skriver glasnost, mitten/slutet av 80-talet alltså? Jag var där i S:t Petersburg första gången 1991, köerna överallt var enorma, maten var nästan slut överallt, var bara 17 år och ensam, men jag var för naiv för att vara rädd. Dock är det det mest spännande jag erfarit i livet, inget klår spänningen att gå på där utan skyddsnät, gå genom tullen...med bara ett års gymnasieryska att klara sig på. Knappt en kotte kunde engelska. Det är det roliga med Ryssland, allt är oförutsägbart och allt kan hända, vilket betyder att folk där verkligen lever, ty imorgon kan du vara död. Att komma över gränsen till Finland...känsla av ro och säkerhet och plötsligt leende människor också. Oj oj, vi har så mycket att vara tacksamma över i Sverige. :D /Eva
RaderaHär satt jag och tjurade över att behöva jobba idag - på en fredag och allt. Men så påminner du mig lägligt om det som jag själv tipsar om, haha. Tacksamhetsövningar är the real deal. Det ändrar hjärnans kemi på ett sätt som får alla reklammakare där ute att bli mörkrädda. Tacksamma och nöjda människor är inga bra konsumenter. Barn älskar att göra övningen och säga tre saker de är tacksamma för (min fyraåring hajar precis vad det går ut på) och vi kör det vid nattning/tandborstning så ofta vi kommer ihåg. Detta är mitt bästa sparknep alla kategorier. Det, och att börja skriva ner vad du köper i en liten anteckningsbok. Båda sätter bollen i rullning. Frihetsbollen alltså.
SvaraRaderaWow. Smart att göra med barnen. De är ännu i kontakt med sitt spontana tacksamhetscentrum.
RaderaKänner mig tacksam för denna blogg och alla fantastiska människor som kommenterar här. Det känns verkligen som att "hitta hem". Önskar er alla en riktigt fin helg!
SvaraRadera/A
Detsamma Studenten A!
RaderaSvart fredag, näe. Massage betald av jobbet, lite mosig efter massagen och åkte hem tidigare, köpte den sista laptop:n med 25% rabatt. Laddar för två månader på en Kanarieö med start på måndag. Kommer hem och ser att jag fått tillbaka alla pengar från det konkursade hotell jag skulle ha bott på. Ser att min pension beta har blivit alfa (den färgglada) och min pension från 55år gått upp från 17200 sek/månad till 18400 sek/månad. 27 månader kvar./frivilligpensionär
SvaraRaderaLåter som lilla julafton.
RaderaTacksam för denna blogg! Besökt troget varje dag i månader men inte kunnat kommentera tidigare. Kanske även en aning tacksam för Black Friday efter inhandlandes av rabatterad väckarklocka så att maken kan följa mitt exempel och lämna mobilen utanför sovrummet. Kanske "råkar" han inte kolla jobbmejlen 00.23 i fortsättningen. Inget en saknar efter FI, antar jag?! Tack för en underbar blogg!
SvaraRadera"Inget en saknar efter FI, antar jag?!" Haha, nej verkligen inte. Där har jag verkligen något att vara tacksam över.
Radera”Vad sägs om kåt, glad och tacksam”/frivilligpensionär
SvaraRaderaGuldstjärna!
RaderaTack för påminnelsen om tacksamheten. Jag tror jag utövar den spontant ganska regelbundet. Känner mig tacksam mycket för att stressen har minskat i samma takt som jag minskat mitt traditionella arbete, tacksam för nya möten med människor som jag kan ge något till och som samtidigt lär mig något om mig själv.
SvaraRaderaKlen jämförelse med ryssland men kom och tänka på lyckan efter ett par år i england komma hem till varma hem (1-glas fönster over there) och el som bara fanns där utan att man stoppade mynt i en elmätare, slippa stoppa mynt i badrummet för att få varmvatten. Den första pengen gick till att göra rent badkaret efter förra besökaren, nästa peng för att själva bada/duscha. Varför i helvete hade man ingen duschslang? Man hade en literbägare med sig som man fyllde och öste över sig.
Ja, det underbara detaljerna i vardagen som jag bara njöt av och kände stor tacksamhet över när jag kom tillbaka.
/kryddpåfyllaren
Ja du ser. Tänk vad mycket lycka som genereras i varmt vatten i badrummet. Jag har ju själv redan tjatat om min bästa spa-upplevelse ever efter 6 dagar utan vatten på landet. En enkel duschkabin hos grannen och Family Fresh har aldrig känts mer exklusivt.
RaderaDet där med Ryssland pratade jag med Studenten A om förra helgen. Jag hade för några år sedan tankar på att starta en variant av katastrofturism fast av det mildare slaget - en vecka i en förort till en helt ointressant rysk stad, säg Obninsk (lite sydväst om Moskva). Betongförort. Sociala problem. Labil hyresvärd. Absolut ingen rumsstädning innan gästen anländer. Handla på lokala zjypermarket. Två-tre veckor där och du kommer att glädjas åt ditt ordinarie boende varenda dag fram till nästa semester. Får jag med mig riskkapitalet tro?
Intressant affärsidé! Tror iof att den ointressanta förorten inte behöver vara utrikes utan bara random naturområde utanför lokal förort hemmavid. Utrustning: klent tält utan regnskydd, liggunderlag (tunna varianten) + sovsäck + liten matpåse. En helg där tillsammans med andra ger upplevelser för livet och stor glädje väntas sedan vid hemkomsten och glädjen över allt det har i sitt ordinarie boende =)
SvaraRadera/kryddisen igen