Frugal skoläsning

Jag inser en bit in i mitt liv som frugal weirdo att jag hyser en särskild kärlek till att frugalisera footwear. Detta är delvis ett utslag av att jag inte gillar billiga skor och köper man dyra skor vill man ogärna kasta dem på tippen i tid och otid av flera skäl, ett varandes att man troligtvis blivit fäst vid dem. Ett annat varandes att man kanske har börjat begripa ett det är ett djur som fått - kanske inte plikta med sitt liv men åtminstone - bidra med materia för att skon eller stöveln ska bli till.* För egen del handlar det också om att jag är snål och avskyr att köpa skor.**

För att göra en kort historia lång och omständlig så skaffade jag för ganska exakt elva (11) år sedan ett par curlingkängor med inbyggda broddar. Eftersom du nu säkert får tusen frågor i ditt huvud ska jag metodiskt gå igenom var och en av dem.

1/ Vad är inbyggda broddar?

Well, låt mig klippa in en bild från webbversionen av publikationen "Senioren" som visar hur det går till. Det ser alltså ut som vanliga curlingkängor, men på undersidan har du en gummislinga som går att fälla ut och vända och där gömmer sig coola järnspikar som med ett stadigt grepp borrar sig ner i packsnö och is.***

2/ Varför ska man ha dem? 
För att inte trilla och bryta lårbenshalsen eller trilla och få skalltrauma. Bortsett från trill-relaterade frågor kan jag också tillägga att jag brukar få träningsvärk under den isiga tiden av åren för att jag går och spänner mig om jag har glidskor. Plus att man går mycket mer effektivt, utan att slanta runt som en annan byfåne. Och eftersom jag gillar att gå effektivt är detta en sko för mig.

3/ Vad kostar de? 
Jag minns inte, köpte mina på tantbutiken Frövi och de verkar inte ha kvar dem i sortimentet. Men finländska Ilves har något liknande för 1 490 kr.

4/ Varför skriver jag om den här skiten?
Redan för ett par vintrar sedan lade jag märke till att broddarna inte tog som de skulle. De såg mer ut som små tandstumpar hos en pyssling på chrystal meth än som dubbspikar och jag halkade till både en och två gånger. Eftersom jag gillar dem så mye ville jag emellertid inte göra mig av med dem utan uthärdade ytterligare en vinter. Med ännu mer halk. I år var skornas handikapp ett faktum:

Min första tanke var - och jag skäms för detta - att slänga dem och köpa nya. Jag hade ju haft dem i tolv år, en tidsrymd som för många är klart godkänd som livslängd på ett par vinterkängor. Men de här kängorna är robusta. Det är absolut inget fel på själva skon eller innanmätet, de är så gott som nya. Det är bara dubbspikarna som efter mil och mil har nötts ner. Så jag tog dem till min nya skomakare. Skomakaren var lite trilskig till en början. Han ville att jag skulle försöka få tag i "reservdelar hos leverantör" och när jag rastlöst rynkade på näsan ville han sälja på mig ett par lösa broddar att "spänna på" kängan men här går den estetiska gränsen även för en tantbejakare som mig. Broddar får verka, men inte synas. Jag var tvungen att stryka honom medhårs i flera minuter innan han gick med på ett daredevil experiment. Man kan säga att jag pushade honom in i ett nytt, främmande och riskfyllt område han aldrig tidigare beträtt, och för det ska jag ha cred.

Vad han gjorde var att han körde spikar igenom den tunna gummilisten från insidan och ut, klippte av spikarna vid cirka 3 mm längd och slipade till dem i sin slipmaskin. Därefter limmade han tillbaka den tunna gummilisten. Det gör att kängorna inte längre har sin ursprungliga funktion, d.v.s. att man med den medföljande "nyckeln" kan bända upp gummilisterna och vända dem så att de kan extraknäcka som vanliga kängor utan broddar. Men vem bryr sig, det var ju för broddarna jag köpte dem.

Ovan ser ni resultatet från sidan. Fördelen är att jag nu också alltid har ett par vapen med mig, så om zombiesarna anfaller river jag bara av mig kängorna och går bärsärk. Dessutom putsade skomakaren upp dem så att de såg ut som nya.

5/ Vad kostade kalaset?
420 kronor. Det vill säga runt en tusing sparad.

6/ Vad blir mellanskillnaden i en indexfond i 10 år?
Drygt 2 000 kronor dumbass. Du vet ju att ett belopp vanligtvis fördubblas på tio år om det ligger börsexponerat? Då kan jag dessvärre inte förlänga skornas livslängd mer eftersom undersidorna nu är fastlimmade. Om vi ponerar att motsvarande känga då på grund av inflation kostar 1 700 kronor kan jag köpa ett par nya för min peng och därutöver ha 350 kronor att köpa cava för. Och eftersom jag då har nya fräscha dubbspikar under fötterna kommer jag inte ens att halka och få skalltrauma efter att ha druckit den.

Och så win för miljön och skomakarens kassaflöde såklart. IGMR påpekade att han efter ett tidigare skoinlägg blivit inspirerad och tagit ett par kängor till skomakaren. Dessvärre var de bortom räddning. Men det är inte det som är poängen. Poängen är att han försökte. Så om jag kan skicka med dig tre tips så här i vintertid:

1. You don't kno what you don't know until you know (copyright ChooseFI podcast). Testa!
2. Det finns mycket deg att spara om du tar hand om dina skor.
3. Testa olika skomakare tills du hittat en bra. Oftast hittar du dessa på den lilla bakgatan, inte i det stora köpcentret (de behöver inte anstränga sig för trafiken).
4. Det känns sjukt satisfying att ta hand om sina skor.

Det var fyra tips, men ni känner mig, sockrar gärna med fler tips än allmänheten vill ha.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag tänker särskilt på en vän [host Marknadsförings-L] som har stövlar där arktiska små sälungar fått sätta livet till. 
** Traumatiserad av att ha levt i sydeuropa med storlek 41½ i skor och således blivit hänvisad till herravdelningen en gång för mycket.
*** Jag kan meddela att piggarna också med framgång borrar sig ner i trägolv och då särskilt gråmålade trappor som vi hade i det hus vi bodde i vid tidpunkten för skornas införskaffande. Min man blev helt tokig, efter att först ha trott att vårt hus invaderats av termiter.