Frugal skoläsning

Jag inser en bit in i mitt liv som frugal weirdo att jag hyser en särskild kärlek till att frugalisera footwear. Detta är delvis ett utslag av att jag inte gillar billiga skor och köper man dyra skor vill man ogärna kasta dem på tippen i tid och otid av flera skäl, ett varandes att man troligtvis blivit fäst vid dem. Ett annat varandes att man kanske har börjat begripa ett det är ett djur som fått - kanske inte plikta med sitt liv men åtminstone - bidra med materia för att skon eller stöveln ska bli till.* För egen del handlar det också om att jag är snål och avskyr att köpa skor.**

För att göra en kort historia lång och omständlig så skaffade jag för ganska exakt elva (11) år sedan ett par curlingkängor med inbyggda broddar. Eftersom du nu säkert får tusen frågor i ditt huvud ska jag metodiskt gå igenom var och en av dem.

1/ Vad är inbyggda broddar?



Well, låt mig klippa in en bild från webbversionen av publikationen "Senioren" som visar hur det går till. Det ser alltså ut som vanliga curlingkängor, men på undersidan har du en gummislinga som går att fälla ut och vända och där gömmer sig coola järnspikar som med ett stadigt grepp borrar sig ner i packsnö och is.***

2/ Varför ska man ha dem? 
För att inte trilla och bryta lårbenshalsen eller trilla och få skalltrauma. Bortsett från trill-relaterade frågor kan jag också tillägga att jag brukar få träningsvärk under den isiga tiden av åren för att jag går och spänner mig om jag har glidskor. Plus att man går mycket mer effektivt, utan att slanta runt som en annan byfåne. Och eftersom jag gillar att gå effektivt är detta en sko för mig.

3/ Vad kostar de? 
Jag minns inte, köpte mina på tantbutiken Frövi och de verkar inte ha kvar dem i sortimentet. Men finländska Ilves har något liknande för 1 490 kr.

4/ Varför skriver jag om den här skiten?
Redan för ett par vintrar sedan lade jag märke till att broddarna inte tog som de skulle. De såg mer ut som små tandstumpar hos en pyssling på chrystal meth än som dubbspikar och jag halkade till både en och två gånger. Eftersom jag gillar dem så mye ville jag emellertid inte göra mig av med dem utan uthärdade ytterligare en vinter. Med ännu mer halk. I år var skornas handikapp ett faktum:


Min första tanke var - och jag skäms för detta - att slänga dem och köpa nya. Jag hade ju haft dem i tolv år, en tidsrymd som för många är klart godkänd som livslängd på ett par vinterkängor. Men de här kängorna är robusta. Det är absolut inget fel på själva skon eller innanmätet, de är så gott som nya. Det är bara dubbspikarna som efter mil och mil har nötts ner. Så jag tog dem till min nya skomakare. Skomakaren var lite trilskig till en början. Han ville att jag skulle försöka få tag i "reservdelar hos leverantör" och när jag rastlöst rynkade på näsan ville han sälja på mig ett par lösa broddar att "spänna på" kängan men här går den estetiska gränsen även för en tantbejakare som mig. Broddar får verka, men inte synas. Jag var tvungen att stryka honom medhårs i flera minuter innan han gick med på ett daredevil experiment. Man kan säga att jag pushade honom in i ett nytt, främmande och riskfyllt område han aldrig tidigare beträtt, och för det ska jag ha cred.

Vad han gjorde var att han körde spikar igenom den tunna gummilisten från insidan och ut, klippte av spikarna vid cirka 3 mm längd och slipade till dem i sin slipmaskin. Därefter limmade han tillbaka den tunna gummilisten. Det gör att kängorna inte längre har sin ursprungliga funktion, d.v.s. att man med den medföljande "nyckeln" kan bända upp gummilisterna och vända dem så att de kan extraknäcka som vanliga kängor utan broddar. Men vem bryr sig, det var ju för broddarna jag köpte dem.


Ovan ser ni resultatet från sidan. Fördelen är att jag nu också alltid har ett par vapen med mig, så om zombiesarna anfaller river jag bara av mig kängorna och går bärsärk. Dessutom putsade skomakaren upp dem så att de såg ut som nya.


5/ Vad kostade kalaset?
420 kronor. Det vill säga runt en tusing sparad.

6/ Vad blir mellanskillnaden i en indexfond i 10 år?
Drygt 2 000 kronor dumbass. Du vet ju att ett belopp vanligtvis fördubblas på tio år om det ligger börsexponerat? Då kan jag dessvärre inte förlänga skornas livslängd mer eftersom undersidorna nu är fastlimmade. Om vi ponerar att motsvarande känga då på grund av inflation kostar 1 700 kronor kan jag köpa ett par nya för min peng och därutöver ha 350 kronor att köpa cava för. Och eftersom jag då har nya fräscha dubbspikar under fötterna kommer jag inte ens att halka och få skalltrauma efter att ha druckit den.

Och så win för miljön och skomakarens kassaflöde såklart. IGMR påpekade att han efter ett tidigare skoinlägg blivit inspirerad och tagit ett par kängor till skomakaren. Dessvärre var de bortom räddning. Men det är inte det som är poängen. Poängen är att han försökte. Så om jag kan skicka med dig tre tips så här i vintertid:

1. You don't kno what you don't know until you know (copyright ChooseFI podcast). Testa!
2. Det finns mycket deg att spara om du tar hand om dina skor.
3. Testa olika skomakare tills du hittat en bra. Oftast hittar du dessa på den lilla bakgatan, inte i det stora köpcentret (de behöver inte anstränga sig för trafiken).
4. Det känns sjukt satisfying att ta hand om sina skor.

Det var fyra tips, men ni känner mig, sockrar gärna med fler tips än allmänheten vill ha.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag tänker särskilt på en vän [host Marknadsförings-L] som har stövlar där arktiska små sälungar fått sätta livet till. 
** Traumatiserad av att ha levt i sydeuropa med storlek 41½ i skor och således blivit hänvisad till herravdelningen en gång för mycket.
*** Jag kan meddela att piggarna också med framgång borrar sig ner i trägolv och då särskilt gråmålade trappor som vi hade i det hus vi bodde i vid tidpunkten för skornas införskaffande. Min man blev helt tokig, efter att först ha trott att vårt hus invaderats av termiter. 

18 kommentarer:

  1. Detta var nästan i klass med Nannas ”hur PK-eliten planerar att förstöra din jul”. Vi har suttit och kluckskrattat gott med en kopp fyllig java, avslappnat tillbakalutade i sängen.

    En fråga- det känns som om du byter ett halkfritt uteliv mot ett oerhört halkigt inomhusliv. Hur tar du dig ut på ett ohalkigt sätt nerför era vackra trappo?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh No, ingenting kommer i närheten av Nanna, nu rodnar jag.

      Vår trappa är av sten? Eller menar du att jag glider på stenen? Jag får vält tant-hålla i någon förbipasserande (ujuj vilket bra raggningsknep!) (Eller?) ("Å unge man, kan ni vara så snäll ochhjälpa en gammal dam nerför trapp...mmm vad du doftar gott, vad har en sån här liten gosse för parfym på sig då?")

      Radera
    2. Sant där. Den enda som jag hört prata om broddar tidigare är min 94 årige mormor.

      Kan fö meddela att skorna som jag köpte var fina beg från Tradera. En tusing sparad.

      Radera
  2. Oh, me like :) Visste inte ens att det fanns denna typen av känga. Som boende i södra Sverige är ishalka ett faktum varenda eviga vinter. Och som hundägare blir det många promenader, oavsett väder. Lite tveksam till materialet bara. Här är det bekant med blask och regn på vintern, än snö. En Gore tex känga med inbyggda broddar hade varit drömmen.
    Du måste besitta väldigt bra övertalartalanger och idéer, bra jobbat!
    / Horsewood9

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men du impregnerar ju mockan. Det är inga problem. Sen vet jag att det kommit fler dubbliknande skor som ser vanliga ut (vill över min döda kropp ej namnge märke eftersom jag börjar störa mig på sponsen på Alex & Sigges podcast), du får googla själv.

      Radera
    2. Och ja, jag är tydligen bra på att manipulera folk, flera f d chefer har påpekat att detta i utvecklingssamtal. Brr...utvecklingssamtal.

      Radera
    3. Säger också utvecklingssamtal, men chefer envisas med att det heter medarbetarsamtal, undrar varför. När jag vill tala om arbetseffektiviserande åtgärder fokuserar de på intern kritik mot min ovilja till småprat vid kaffeautomaten. Cheferna himlar med ögonen åt "autistiska" kollegor och jobbmaskiner men jag älskar dem då de gör just vad de har betalt för och man kan lita på leveransen, att den är synad i detaljerna och håller kvalitet. Aldrig kan man tala om så intressanta saker som med dem, upptäcka så mycken torr humor och insikt om anställdas psyken, men först på personalfesten och i ett lugnare hörn. De utgör guldet i staben, men värderas ofta lågt, ja man rent av hoppas att de ska sluta. Om dessa talar även chefen på "medarbetarsamtalet", förstår att det inte handlar om min utveckling.

      Den där tantskon har jag sett förr och funderat på att införskaffa. Ska kolla på Camillas först... men du överraskar Fru EB, trodde inte du gick så långt som att manipulera skomakare till att utvecklas inom sitt yrke på det där hantfasta sättet. Men när du går ute med dem nu (skorna alltså), är det inte lätt att spikarna fastnar i marken, att du ökat risken för att snubbla istället och således bryter något i alla fall? Eller då tar du bara tag i någon (ung snygging)? Tack förresten för raggningsknepet i trapphuset, har funderat på hur hantera min söta 28-åring (med bil!) en trappa ned. Han knackar på ibland med sin hund och har redan givit mig två blommor, den tredje fick han dock behålla, att bara ta emot, vad säger det egentligen? Han doftar helt underbart också. Hmm, kanske saknar han dock en mor. Och jag kan sakna bil.

      Fler tips om skor, väskor, växter, odla mat och annat ytterst välkommet! :) /Eva

      Radera
    4. Låter som att du har hittat Mr Right där i huset, en winwin. Alltså det där med "medarbetarsamtal" är en felformulering eftersom det bara är hen, chefen, som har "medarbetarsamtal" eftersom medarbetare är ett finare ord för underställd. Du har ett samtal med din chef, ett chefssamtal. Om nu chefen vill verka för ett jämställt språkbruk som inte låtsas om att hen bestämmer över när du ska ta ut semester borde det heta något mer neutralt. Som utvecklingssamtal. D.v.s. ett samtal då du ska berätta för hen hur hen ska utvecklas som ledare. Och chefer som slirar och snackar om andra "medarbetare" under "medarbetarsamtalet" är inte "ledare" de är bara "chefer" (Jag här lärt mig skilja på de två orden på några ledarskapskurser jag varit på på Hästberga).

      Radera
    5. "D.v.s. ett samtal då du ska berätta för hen hur hen ska utvecklas som ledare." Haha, ja just det! Och att fler chefer inte förstår skillnaden mellan chef och ledare är inte konstigt, annars vore de väl ledare? (Men löser det så mycket - egentligen? Vem utbildar ledarna, vilka är förebilderna kan jag ju undra.)

      Vissa verkar behöva chefer (barnvuxna som behöver auktoriteter på arbetsplatsen) och andra ledare (vuxna som tror sig behöva ledning av jämlikar som de tror är mer vuxna än dem själva). Men om det handlar om reell högre kompetens inom området är det bra, men verkligheten är ofta den motsatta, den okunnige styr...

      Ju äldre jag blivit (egentligen alltid men det låter illa och självtillräckligt) tycker jag mig allt mindre i behov av någon människoledare överhuvudtaget då jag insett att det bästa är om jag leder helt mig själv, i alla fall så är ingen annan vuxen att lita på mer än jag själv. I synnerhet inte chefer eller ledare som har ambitionen att ha makt över människor och gillar att styra och ställa. Auktoritetsproblem snackades det tidigare om här. Ur vems synvinkel undrade jag då hos IGMR. Alla självutnämnda (och de flesta är ju det, ingalunda sker demokratiska val på arbetsplatsen) ledare jobbar inte för verksamhetens bästa för ögonen, utan för sin karriärs bästa, för sig själv. Gäller förstås för massor av folk i arbetsivet också förstås. Detfår mig att tappa intresset, att se igenom tomma strategier, planer och meningslösheter och tappar tillit fullständigt till nästan allt som kommer från chefer eller ledares mun.

      Och allt detta har förstås mycket att göra med vinterkängor med inbyggda broddar eller nyäldre variant med fasta spikar. Det blir lättare att sätta ned foten utan att dratta på ändan. /Eva

      Radera
  3. Här har du en till sak att vara lycklig över Fru EB. Jag pronerar väldigt kraftigt, så jag måste ha specialskor. Dessa håller ganska precis ett år, sedan har min fina häl gnagt hål i skon...

    Jag har dessutom begåvats med mammans vader (som hon fick från mormor och som mormor fått från mormors mor. Jag svär, längre bak finns det säkert nån neandertalare...), istället för pappas Christer Lindarw-spiror, så jag kan inte ha stövlar öht.

    För den nyfikne, jo, jag har ett par ridstövlar, de är specialbeställda från Storbritannien för extremt breda vader och är typ på gränsen till för små... Skulle jag rida mer med ridstövlar skulle jag få ruinera mig och måttsy.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska vara lycklig över...din pappas ben? Att du får specialbeställa ridstövlar från England (vilket i mina öron låter fancy pancy) eller att jag slipper hungriga hälar? Jag tycker att det låter spännande alltihopa.

      Radera
    2. Jag syftade på proneringen, men ok, du kan få vara tacksam för de andra grejerna också. ;-)

      Radera
  4. Själv blev jag besviken över att sulan på mina Meindlkängor föll av under en dragkamp (sådär härligt gammeldags/stereotypt manligt, eller hur?) och inte gick att reparera.

    Jag chansade (storleksmässigt) och beställde ett par nya Lundhagskängor på postorder, vilka jag nu haft i ett par veckor. Jag hoppas dessa håller i tio år. Supernöjd. Inga dubbar i dessa dock, så lite "off topic".

    Tack för en fin blogg!

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hah dragkamp! Mina dubbar nöttes ner när jag gled runt på NK:s nyckelkundsrea med en frappuchino i hand. Lundhag är kvalitet.

      Radera
  5. Alla icke-afrikaner har ca 2-4% neandertalargener. Vet att man diskuterade rött hår skulle vara kopplat till dem, men har för mig att det motbevisade....dock ljus hy är kopplat dit. Ben-formen har jag inte läst något om.

    När det gäller skor har jag det lättare än resten av min familj. 1 par vardag, 1fest, 1 smutsjobb, 1 par sandaler på jobbet, 1 par vinterläger och ett par vandingskängor. Samt ett par slip-in saker som används till besök till brevlådan/ soptunnan. Så sju par skor. Mina kära har betydligt fler....och byter dem ofta.

    Rekordet ligger för tillfället på mina arbetssandaler av märkre Teva är inne på sina 23e år. Dock behövt byta kardborreband tre gånger. Orginalpris 1200kr tror jag, karborrebytespris ligger på ca 100kr. Så 1500kr för 23 år. Det borde bli med alla helpass ca 23 öre per arbetsdag....

    Dyrast är nog finskorna....med tanke på fåtalet dagar de används.

    Mvh
    Thz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var tvungen att googla Teva-sandaler. Finns det en hemlig skokod bland läkare? Vad skulle hända om du blottade ett par handsydda italienska näbbskor under rocken? Skulle patienten uppleva dig som oseriös då?

      Radera
  6. Använder heller sällan finskorna, men det beror mest på språket och inte på utseendet

    SvaraRadera
  7. Hihi

    Inget skämt var menat initialt....

    Har dock två finska arbetskamrater.....får se om jag får några konstiga blickar på måndag....eller om jag bli inkallad till chefen....igen...

    Mvh
    Thz

    SvaraRadera