Min man har sagt upp sig

För ett tag sedan fick jag äran att intervjuas av MI30 och lite överraskande var det flera kommentatorer som undrade om jag gick i skilsmässotankar eftersom min man inte förekommer så flitigt på bloggen. OMG jag tycker ju att jag har överexponerat den jäveln, han har fått synas på bild, han har fått förekomma i text, jag menar, räcker det inte nu? Vavava?

Men okej, låt mig berätta om min man. Jag kan börja med att berätta om när jag träffade min man, för det är en pretentiös historia kan jag lova. Jag var blott 24 när våra vägar möttes anno 2000 på hans inflyttningsfest i Vasastan i Stockholm. Min man hade då precis flyttat upp till Stockholm från goa glada Göttlaburg för att bli kanonmat på en av The Big Five (som efter Enron ganska snart blev Big Four) och jag knep han illare än kvickt för jag förstod att han, till skillnad från de pajaser jag då hade i loopen*, var Husband Material. Mycket för att han hade en Bokyllan Billy full med klassiska CD:s (ni hör ju, detta var på forntiden) varav Bachutgivningen var i total avsaknad av Naxos till fördel för Deutsche Grammofon och EMI och kan du inte förstå skillnaden är du inte FruEB Husband Material. Han är själv mer en fransk impressionistfan och det var när jag stod och vägde en Ravel-CD för 189 kronor i hand på Åhléns Citys mediaavdelning (R.I.P) som jag förstod att det var han som skulle föda mina barn.

Dessvärre gick medicintekniken inte så snabbt framåt som jag hade hoppats så det var jag som var tvungen att droga mig och klämma ut dem alla tre och den sista vägde nästan fem kilo och med detta har jag carte blanche för resten av vår tid tillsammans. Men viktigast av allt, min man är smart. Han är intelligent och allmänbildad och musikalisk på ett sätt som gör att jag alltid jämte honom kommer att känna mig som en smått begåvningsutmanad bonnaläpp och märkligt nog är detta en förutsättning för att jag inte ska tröttna. Så nej, jag har inga intentioner av att göra mig av me'n i första taget så kom inte här och släng lystna blickar på min Ravelnörd till revisor. Att jag inte sitter och skriver fyrhändigt med honom här på bloggen har väl i huvudsak att göra med a) Det är min blogg, han har sina endeavors på YouTube och dem lägger inte jag mig i b) Han har inte suttit på förarsätet i familjens FI-resa, men varit en föredömligt foglig passagerare. Men nu stundar nya tider, för som ni som följer mig på Instagram redan vet sade min upp sig vecka fyra i år. Han har sedan många år lämnat revisionsyrket för en klassisk white collarkarriär som ekonomichef och vid tidpunkten för hans uppsägning satt han också i runt tio styrelser m a o han var uppe i smöret.

Det hela mottogs med viss överraskning av hans chef som på frågan "Och vart ska du gå nu?" (d.v.s. till vilket nytt chefsjobb inom kucklimucksvängen ska du till) fick ett "Nej, jag och familjen ska flytta upp till landet och ha höns." Det sjuuukaste inträffar då, nämligen att hans chef medger att hen också gått i existentiella jobbtankar. "Is this all there is?" kinda shit. Och ett antal kollegor kom veckan efter fram till honom och medgav i förtroende att de och deras respektive funderat på liknande aktioner, men att de inte riktigt får tummen ur, vågar, har pengarna etc. En rätt stor procent av hans snart forna kollegor tror säkert att min man helt enkelt fått kicken, eftersom man ofta omformulerar den typen av förehavanden och ju mer cred personen får i sitt announcement, desto mer kicken har personen fått. Men hans chef vet. Och hen kommer att grubbla. Och prata med sin respektive och sina vänner och bekanta, rest assured. Jag skickade chefens rätt roliga announcement-mail till IGMR och han svarade: "Som Inception, fast tvärt om"**. Det här är bara en händelse, banal i sin litenhet. Men bara dagen efter det att min man sa upp sig frontar Oskar & Maribel Aftonbladet-löpet. I samma veva släpper den tidigare utbrända gymnasieläraren Åsa Axelsson en bok med titeln "Jag lämnar ekorrhjulet":

"Det som börjar i ekonomisk nödvändighet blir snart en livsstil – och en tillvaro i balans. Livet är roligare, friskare och rikare än på länge. Märkligt nog råder balans även på bankkontot. Lönearbetet och stressen visar sig ha skapat utgifter. En fråga väcks: Varför sliter vi ut oss, borde vi inte försöka leva annorlunda?"

FI-bloggarna poppar upp som champinjoner i Kurravaaraas gruvgångar med min nya favorit Utbrytningen som en av årets mest pregnanta nykomlingar. Jag passade på att ställa ett par frågor till min man, en sorts miniintervju:

FruEB: "Så vad ska du göra då när du inte längre har ett tjänstemannajobb att gå till?"

FruEB:s man: "Jag kommer att ta några månader helt ledigt till att börja med och då vara med barnen, försöka engagera mig i deras liv på ett sätt jag inte förmått göra under tiden som anställd. Sen har vi en flytt att förbereda också så det kommer ju att ta en del tid. Och väl på plats på landet till midsommar finns det massor att göra: Vi ska skaffa höns och jag har alltid en massa snickeriprojekt igång. Ett av de första projekten blir att bygga en mellanvägg så att äldsta barnet får en dörr att stänga om sig. Sen tänker jag springa och spela massor av piano och se klart alla avsnitt av Miami Vice**. När sommaren är slut och jag känner för det tänker jag nog söka någon form av interimtjänst inom ekonomi, fast då utan personalansvar. Dessutom har jag lovat min gamla chef att stötta min efterträdare i början så det kan bli en inkomstbrygga också. Men tanken är att jag kommer att ta huvudansvaret för hemmet och barnen under läsåret 19/20 när du pluggar."

FruEB: "Vad är det härligaste med att leva med mig, om du måste begränsa dig till sju punkter?"

"Å helt omöjligt att välja, det finns så mycket. Din ödmjukhet och din tolerans mot avvikelser i städningen är två saker jag spontant kommer att tänka på. Jag lovar att jag som ledig nu kommer att skärpa mig och alltid torka av köksbordet och köksbänkarna när jag lagat mat samt att alltid hänga upp badrumsmattan (som inte är en matta utan en tjockare handduk som man bara ska stå på temporärt efter duschen i syfte att droppa av på sen ska den hängas upp på badkars-kanten, min anm.) samt lägga tillbaka mitt schampo i för ändamålet avsedd korg.....

.....o shit det var visst jag som satt och dagdrömde. Det var inte han som svarade. Men det mesta stämmer nog. I alla fall det där om Miami Vice. Frågor på det bitchas?

Vi firar Nobel

Mvh/
FruEfficientBadass

*Alltså, en var bokstavligt talat clown, han kunde sluka eld and such.
**Fast det är ju Inception, för under andra halvan av filmen ska de ju plantera en idé snarare än extrahera en idé? Vet ej, somnade halvvägs men läste synopsis på IMDB. 
*** Han köpte hela serien på DVD på loppis för ett par år sedan och har hunnit ungefär halvvägs.