Sista delen då. Du kanske redan hade detta på känn, men de som jobbar som egenföretagare är lyckligare än de som drar in pengar åt tredje part. Likaså mår man bättre om man upplever att man är bra på sitt jobb, vilket gäller såväl om du är egen som anställd. Och det är ju lättare att få uppskattning av sig själv än av en nyckfull och självupptagen chef så gör det lätt för dig. Det finns emellertid ett litet aber och det är att din egna firma måste gå hyfsat bra alt. du måste vara tät:
"An OECD study found that the self-employed "typically report higher levels of overall job satisfaction than the employed." But another study suggests that only rich self-employed people are happier to be self-employed."Men om jag tolkar ovan utifrån ett FIRE-perspektiv kan jag tycka att om jag är - i min mening "rik" d.v.s. jag har de ekonomiska medel jag behöver för att skyffla runt mitt liv under överskådlig framtid, och därtill driver eget i form av lite frilans och små sidogig - då uppfyller jag ju lyckokraven non? Jag minns inte vem av er som skrev i kommentatorsfältet för ett tag sedan de tre gyllene reglerna (var det Lasse Berg?): "Ha ingen chef, var ingens chef och gå minst 6 km om dagen."
Sista punkten då: Skuld suger lycka ur dig. Och det är skillnad på skuld och skuld. Bostadslån är ok. Men kreditkortsskulder och andra korta lån leder till minskade nivåer av tillfredsställelsea. Det har var sista delen i denna miniserie. Har jag missat att belysa någon punkt du själv erfarit eller läst om?
Mvh/
FruEfficientBadass
Kul serie som jag inte har så mycket att tillägga till. Det är alltid spännande med att bena lite i lycka. Jag tycker om landet (Bhutan) som mäter lycka i stället för BNP. Då jag tycker att det är lycka att röra på mig så kanske en spaning på Hjärnkraft eller liknande kan bredda lite. Sedan har jag för mig att mänsklig massage spöar maskinell alla dagar i veckan mest beroende på den mänskliga kontakten.
SvaraRaderaHärlig morgon Fru EB!
"Sedan har jag för mig att mänsklig massage spöar maskinell alla dagar i veckan mest beroende på den mänskliga kontakten." Jag var och lyssnade på astrofysikern Martin Rees häromveckan och håller på att läsa hans "Om Framtiden" där han gör en spaning om framtidens arbetsmarknad. Han är inne på ditt spår, att vissa saker alltid kommer att vara attraktiva att få levererade av määnniska. Han tar vården som ett exempel. Det kommer alltid att finnas en efterfrågan (från kapitalstarka individer) att ha en människa som omvårdare istället för en robot. Åtminstone innan vi alla är fullfjädrade cyborgs som tycker att det känns artvänligt att bli servad av en maskin.
RaderaEn nära släkting har alltid haft dålig ordning på ekonomin. Överhörde ett samtal när jag var barn, hens partner grät på väg till jobbet för hen hade lånat 80 kronor av en arbetskamrat och det fanns inte att betala tillbaka. Jag minns att jag blev så illa till mods. Pengar var ett ständigt gissel och orsakade mycket ledsamt. De gjorde dåliga investeringar, hade en pengaslukande hobby i övrigt inga storvulna vanor. Men trots två löner (låga löner tror jag) rann pengarna genom fingrarna och det beteendet har följt med ända upp i pensionsåldern. Jag hjälpte hen göra sig av med dyra krediter och huvudlösa lån för några år sedan och då vände livet en hel del. Men jag är så glad att den genen i släkten inte bet fast så hårt i mig. Det var så mycket slarv som orsakade den ekonomiska situationen.
SvaraRaderaMorsan
"Det var så mycket slarv som orsakade den ekonomiska situationen." Men så är det. Jag tror att i merparten av fallen är det vakren flagranta lyxvanor eller spel/shopping/drogmissbruk som ligger bakom dålig privatekonomi utan flegmatisk läggning. Man ooorkar liksom inte laga mat idag eller se över lånen. Låt mig bara få blippa på mitt stora dyra kanalpaket eller boka en resa till Phuket för att glömma skiten. Det är därför jag skrev inlägget om den där amerikanske kvinnan med sex barn som är på väg mot FI och alla invändningar folk har: "Lätt för dig att säga...", där jag då anser att de mer markanta dragen hos en person som har ordning på sin privatekonomi varken är Ivy League School-examen, skyhög lön eller arv från rik släkting, utan en person som har a) modet att stirra sin privatekonomi i vitögat b)förmågan att vidta åtgärder c) har tålamod.
RaderaMin akilleshäl är att älskar behandlingar. Fötter,händer, massage, AB, nu börjat med c-vitaminbehandlingar, sen hår då... är såå skönt att bli ompysslad och lättar definitivt upp humöret att se sina fina fötter och händer, speciellt när man mår dåligt. Springer iväg en bra summa där varje månad. Resonerar ju också som att det hör till mitt jobb att se representativ ut, men samtidigt älskar jag allt det där fixandet och känna mig snygg. Även bra nu när man söker läkarvård kontinuerligt för med en sjukdom som ingen har nån koll på (även fast var 10:de kvinna får) klär jag faktiskt upp o sminkar mig för att bli mer behörd och inte dömas ut som en knastant.
RaderaJag avundas verkligen ingen med endometrios. Har en kompis som har det och hon är helt handlingsförlamad stora delen av tiden och pendlar mycket i vikt och välmående. Att man inte lyckats hitta en lindring eller lösning än är ett mysterium i mina ögon.
RaderaJag var en total sucker för allt du nämner ovan (utom möjligtvis C-vitaminbehandlingen) och den hade jag hakat på om jag bara vetat om den. Det har också varit de svåraste sakerna att skära ner på, helt klart. Nu har jag bara fotvård kvar och den tänker jag nog behålla till döden skiljer oss åt, mycket också för att min fotvårdare också är min terapeut och en sorts livsankare så det är bra bang for the buck. Men allt annat gör jag själv - mina splittrade tragiska små naglar, klipp & färg, hårborttagning (genom att strunta i det - så gammal och lat är jag), ansiktsbehandlingar har jag fasat ut...och ersatt med pengar på ISK och skogspromenader. Men jag återkopplar till Pant-maximen: "You can afford anything, not just everything". Och du mår bättre av att göra dessa saker - go get! Du kanske inte köper dyra bilar eller oxfilé varje dag så det löser sig kemiskt menar jag?
Så är det. Är därför jag _tyvärr tror_ enda chansen är att åka utomlands för att få operation som kanske hjälper. Sverige är ett U-land på detta område. Igår var jag verkligen glad att vi sparat ihop pengar för inte alls säkert man får betalt av FK. Många tjejer nekas. Att ha en sjukhusbuffert borde alla ha för man vet inte om man blir sjuk i en sjukdom där vården står handfallen.
RaderaDet syns inte heller utanpå, ser själv frisk och hälsosam ut och får många blickar av män på stan fast jag är helt trasig och ägnar stor del av mitt liv till att söka vård och ha ont. Många tänker nog det drabbar inte mig eller bara de som levt osunt men så är det inte.
Ingen oxfilé och ingen bil. Lyxkontot består mest av skönhetsbehandlingar, hälsosam mat och tillskott.
Trevlig serie!! Jag håller med om att det i grunden kan göra en person lycklig om man är bra på ett jobb. Man blir glad för den uppskattning som (förhoppningsvis) visas till en. Men om man är van vid en viss nivå, t ex att man får höra "bra jobbat" varje gång man skickar in en uppgift på jobbet, så är min uppfattning att man inte kommer bli lika glad den 52:a gången man hör det, utan då förväntar man sig höra orden "jättebra jobbat!", dvs. att det successivt måste tas till en högre nivå. Hehe, iaf känner jag igen mig själv lite i det resonemanget :)
SvaraRaderaSkulder kan verkligen ställa till det. För mig är ett av huvudmålen att minska ned skulderna i år då jag tycker dem är för höga.
Tack för alla grymma inlägg!
Mvh
The Dividend Story
Du är inne på något där med belöningssystemet. Har för mig att vi diskuterade detta under någon av mina interneringar på Hästberga kursgård i syfte att lära oss "leda" (genom leda). Det är samma principer som med barn att man måste vara specifik. Jag kan själv uppleva att jag går igång mer på "vad snyggt du presenterade graf tre i din GDPR-presentation" än "bra jobbat". Men sann och äkta uppskattning tror jag i förlängningen måste komma från en grundtrygghet i en själv, att man liksom känner att man har flyt och är grym på det man gör. Jag har gått från att vara en total bekräftelseknarkare till nästan motsatsen. Tror iofs det har med åldern att göra och det faktum att jag blev så ointresserade av en gängse karriär.
RaderaJust att vara bra på sitt jobb menar forskningen leder till en högre arbetstillfredställelse för det ger dig mer frihet i arbetslivet och på jobbet. Då krävs detförstås att det inte är något som bara du anser vara fallet. Det tycker jag stämmer. Det finns inget som kan göra dig så miserabel som en detaljstyrande chef. Cal Newport skriver om detta. Han har intervjuat några ur fire-communityt för sin senaste bok som handlar om digital minimalism.
SvaraRaderaTack för att du skriver det där om detaljstyrande chef Plina. Har varit under isen ett tag pga mitt jobb och har börjat förstå att det kanske har att göra med en sådan chef som också är mycket kritisk. Har aldrig haft en sån chef tidigare och trivts bra på alla mina jobb men bytte till detta för att få kortare pendlingsväg. Har 10 minuter genom skogen mot tidigare cykel på en timme genom hela Stockholm. Men idag skulle jag gladeligen byta tillbaka, alltså vilket surt arbetsklimat vi har. Och 30 (!) personer har slutat på 3 år. Men nu är jag nästan för trött för att söka nytt jobb.
RaderaJag tänker mig att jag har två alternativ: sluta till sommaren utan jobb och söka nytt under hösten. Gå ner på 50 % till hösten, vilket är görligt och sen söka nytt jobb parallellt.
Har nån någon åsikt får ni gärna dela!
Har läst de kommentarerna om folk som var arbetslösa och inte gillade det och jag har själv aldrig varit i den situationen och tänker att jag nog skulle bli lite stressad. Å andra sidan är jag i dubbla bristbrancher, socionom och förskolebranch och klarar mig också utan jobb ganska länge. Men gillar känslan att inte känna mig pressad på intervjuer när man redan har ett jobb.
Summa sumarum för min del: pendling suger men dåligt arbetsklimat suger ännu mer.
Fanns det förresten inte nån socionom till här bland läsarna? Som kan tipsa om en bra arbetsplats. Är väl seriöst nog att slänga ut jobbkrokar via ett FIRE-forum?
Börja sök jobb nu! Jag håller med dig om att det är bättre att ha ett jobb när man söker ett nytt.
RaderaInför mitt nuvarande jobb gjorde jag ganska mycket bakgrundsforskning om företaget och chefen innan jag gick över. Det hjälpte tyvärr inte så mycket eftersom chefen slutade efter några månader men jag fick en bättre vild av företaget. Jag hade kollat på Linkedin om det finns folk som jag känner på den tilltänkta arbetsplatsen eller jag känner någon som känner någon.
Kriminalvården söker ofta folk på utbildningssidan. Där tror jag din utbildingsbakgrund är passande. Ibland söker företag eller invandrartäta kommuner folk inom jobbcoachning, stöd och matchning och dylikt. Varken de eller kriminalvården vill ha lärare (har jag förstått efter tolv års försök då och då att få in en fot) utan socionomer i första hand. Som socionom har du ju massor av intressanta jobbmöjligheter! /Eva
RaderaBara att skicja iväg ett par ansökningar eller flippa på knappen "söker aktivt" på LinkedIn ger stor tillfredställelse och får jobbet att bli mer uthärdligt - min erfarenhet iaf.
Radera@Ingrid: Vad tråkigt att höra! Jag som fick intrycket att du trivdes så bra där du var. Skit också att en chef kan förstöra så mycket. Jag nämnde i gårdagens tråd en tysk chef från helvetet (hennes paroll var "break down and zthen buildz up" och hon lyckades i alla fall med den första delen i sitt åtagande för runt 25% av personalen, själv fick jag nog och sa upp mig utan att ha ett jobb att gå till) och hon var detaljstyrande. Det luriga med detaljstyrning är att det inte låter så hemskt för en utomstående - nästan lite skönt och slappt, "man måste ju slippa tänka själv väl?". Men det är inferno. Det handlar ju inte om att personen är god och mån om att allt blir bra, det är en vidrig härskarteknik som syftar till att förminska människor tills det bara är spillror kvar av dem. Och som du skriver Ingrid, så blir man så nedbruten att man ibland inte ens orkar ta sig därifrån.
RaderaJag sa upp mig och fick ett nytt jobb rätt omgående och vågar inte ge dig det rådet eftersom jag inte kan din bransch, ej heller hur påverkad du blir i intervjusituation av att inte ha ett jobb i ryggen. MEN låt mig bara säga att den dagen jag skrev mitt göra-slut-brev (jag sade upp mig på distans från en semester där jag inte kunde sova på grund av irritation) och gav na fingret var den femte bästa dagen i mitt liv I swear to God. Det var liksom "hit men inte längre bitch" plus att det faktum att man säger upp sig och heller INTE MÖRKAR att man inte har något jobb att gå till är den bästa hämnden: Folk, ink. kollegor och chefens chef, får signaler om att något inte står helt rätt till. Med det sagt: Du kanske bör vara försiktigare. 50% låter som en dräglig mellanväg. Evas tips låter också intressanta.
@Ingrid. Jag känner med dig och har varit i en besläktad situation. Visst är det absolut bäst att ha ett jobb när man söker jobb men att söka jobb när man är trött och uppgiven är verkligen ingen hit heller. Det skiner oftast klart igenom vid en intervju.
RaderaJag vill inte ge råd men om en halvtid under hösten är möjlig och skulle få dig att må bra nog att kunna söka jobb med energi så låter det ju inte så dumt.
Tack för alla svar! Blir alldeles rörd. Jag Ilmar mitt jobb och mina kollegor och mina arbetsuppgifter men det här kritiska detaljstyrandet hade jag inte den blekaste aning om att det skulle ta så hårt, som du skriver EB, är som pesten. Har kommit och gått några rutinerade förskollärare under mitt 1,5 år där som bokstavligen vänt i dörren när de fattade hur detaljstyrt det är. För mig var det en ny bransch på många sätt och jag tyckte det lät rätt skönt med lite ordning och detaljstyrning, är van vid nästan helt fritt.
RaderaEva, får jag in en fot i kriminalvården hör jag av mig!
Jag börjar med 50%-spåret! Blir det för jobbigt säger jag hej och tack!
Intressant att egenföretagare (som det går bra för) skulle vara mer lyckliga än anställda. Hade inte automatiskt tänkt så. En egenföretagare ser jag som väldigt ett med sitt företag och som lite låst. Baserar det förstås bara på egen erfarenhet bland släkten. De allra flesta är egenföretagare och har i stort sett alltid varit det, så har sett vissa avigsidor. Inte minst (alltför) stark identifikation med arbete och svagt intresse för sociala relationer. Kvinnorna hamnar lätt i kläm och får dra stora lass hemma med barnen, trots att hon kanske arbetar nästan heltid i företaget. Det blir mycket utlandsresor för att komma ifrån en stressig vardag. Mycket aktiviteter som renoveringar på semestrar.
SvaraRaderaTänker på egenföretagande som att leva som modern bonde. Man är fast på gården/företaget, fäst vid djuren/verksamheten och kan inte lättvindigt lämna över till andra för lite ledighet. Företagare dras ofta med hälsoproblem relaterade till stress men vill ändå inte vila utan jagar på. Man pratar bara om försäljningssiffror vid matbordet och vid alla släktkalas.
Blev nog vaccinerad mot egenföretagande (och familjebildning) under uppväxten. Jobbade gratis en hel del också, antingen på företaget som säljare (det roligaste trots allt) eller hemma inom barnpassning (det värsta), städ, tvätt, matlagning, bakning, matinköp och trädgårdsarbete. Tror att mitt stora frihetsbehov delvis kommer av detta... ;)
/Eva
"Blev nog vaccinerad mot egenföretagande (och familjebildning) under uppväxten". Haha vilken roast av familjen! Ungefär som att göra en Efva Attling. Ja, jag vågar inte ta gift på validiteten i den här undersökningen och jag håller spontant med dig i det duu skriver ovan. Jag har ju mest anställda runt mig så jag har intee så mycket referenser på området förutom B2B-kunderna på förrförra jobbet som precis som du säger, slet som djur och jobbade 24/7 (för att sedan dö stenrika på sin post runt 63). Jag tänker att en sorts akaddemisk enmanslåda där man säljer sin kompetens snarare än produkter/arbetsintensiva tjänster? Eller så är det ett orsaks/verkan-samband. Jag har en bekant som är kungen inom ett hantverkargebit. Han kan välja och vraka och göra det ena prestigeprojektet efter det andra, men han har en smått manisk sida, som en konstnär på speed. Det är den där maniskheten som tagit honom dit han är och nu får han ju grymma erbjudanden. Han skulle nog skatta sig som väldigt lycklig, både för att det går bra men också för att han gör det han är ämnad att göra.
RaderaAtt göra det man är ämnad att göra, finns det något som skulle göra en lyckligare? Din rubrik på inlägget bör inte kunna ifrågasättas som sann. Det gäller att i möjligaste mån se till att få betalt för detta så man slipper jobba en enda dag i sitt liv, utan kan fokusera på att vara verkligt produktiv. Samtidigt låter det som lyx eftersom vissa tråkiga jobb ändå måste utföras. Men de blir väl mindre trista om man inte utför dem på heltid och hela livet.
RaderaDu nämnde akademisk enmanslåda och att sälja sin kompetens. Jag trodde i 20-årsåldern att man verkligen automatiskt skulle få sälja just sin kompetens om man hade en utbildning. Men jag har knappt någonsin haft nytta av min verkliga kompetens i något jobb. (Den kan vara snarare ett hinder.) Det efterfrågas annat, att gilla chefen och kollegorna och att följa regler och det behöver man inte utbildning för att göra, utan mest normal uppfostran och förmåga att rätta in sig i ledet och lyda. Det är väl ändå lite gammelmodigt nu kan jag tycka. Eller så är jag bara gnällig, känner det lite så sedan igår... ;)
/Eva
Du kan ha fått gnällbacillen i samband med att du umgicks med människor.
RaderaMåste dock säga jag tycker väldigt mycket om min chef. I början var det väldigt jobbigt eftersom jag jobbat som egen så länge, men det har ändrats. Igår erbjöd han följa med utomlands om jag ska på konsultation för endometrios som stöd! Inte för att han helt fattar nåt av den här sjukdomen, men blev väldigt varm i hjärtat!
SvaraRaderaWoops woops, är du säker på att chefen inte aspirerar på att vara mer än Mrs chef? Nej jag skojar, klart han inte gör. Fint. En chef som går utanför det som krävs, man blir rörd varje gång.
Radera:)
RaderaHan menade nog inte stöd vid närmare eftertanke, mer som att blir det i något av de länder vi samtidigt kan jobba kan man slå två flugor i en smäll. Fast det är ju bra han inte är helt förskräckt och ser fördelarna med detta..
En man som inte blir generad vid tal om kvinnoåkommor - ta han och spring! (du kanske kan sälja honom till vetenskapen?)
RaderaJag instämmer med tidigare kommentarer, trevlig serie! :) Och så sant! Egenföretagare verkar vara betydligt mer nöjda med tillvaron (om kalkylen går ihop vill säga).
SvaraRaderaTänk en egenföretagare som är FIRE. Då behöver det inte gå ihopa riktigt. Man kan bjuda på en timme här och där om det är viktigt för whatever.
RaderaPrecis. Och det är detta som är paradoxen (åtminstone i teorin, jag har väldigt svagt underlag från verkligheten förutom MMM på bilden ovan): Om du INTE har kniven mot strupen kan du göra det där lilla extra för kunden. Du saltar inte fakturan, du slänger på lite extra konsultation för du har tid då du inte jobbar 100% som alla andra småföretagare. Snacka om konkurrensfördel! Och vips är din business rekommenderad åt höger och väänster och firman blomstrar. Visst borde det funka lite så?
RaderaSkuld. Jag skaffade kreditkort igen i och med badrumsrenovering samt pga att vi ska på utlandssemester nu i maj. Jag måste säga att kreditkortsskulden, även fast den inte förfallit, gnager mig. Vetskapen om att det kommer en faktura... Det blir till att avsluta detta när vi kommer hem från Kroatien och börja casha igen.
SvaraRaderaKänner detsamma inför porentiella CSN-lån framöver. Jag vet att det bara är en fråga om att skjuta fram uttaget ur ISK:en och att det är ett "snällt lån" etc, men i magen känns det inte optimalt.
RaderaOch om ni undrar varför jag skriver extra dåligt med felstavningar och trippelkonsonanter idag så är det för att jag och familjen sitter på ett tåg mot Köpenhamn och en frugal minisemester. Jag behöver hjälp här. Jag har preppat Dramaten med mat för resan ner, men ikväll måste vi gå ut och äta och så även imorgon lunch. Har ni några tips på var man kan äta hyfsat billigt i Köpenhamn? Min man är glutenfri så det blir inte pasta/pizza, utan mer indiskt tänker jag. Vi bor vid Vesterport (Sant Jörgens Sö) och kommer att gå på en AW vid Kungens Nytorv runt 17:00 så vi äter gärna i de delarna.
SvaraRaderaSmörrebrød förstås! Prisvärt och varierat. Bör gå att få glutenfritt på ett hyfsat modernt ställe.
RaderaJag kollade och ser att gamla operan (aka teatern) ligger rätt nära Nyhavn och spontant känns ju det som turistkvarteren #1. Äter hemskt gärna smörrebröd, men lite off Nyhavn då jag är snål/kostnadsmedveten. F.ö. utlovar den AW:n vi ska på (runt hörnet om gamla teatern, A-salen) "billig öl" och vem vet, det kanske finns smörrebröd? Jag menar, den här typen av smala kulturevents brukar ju dra till sig mängder med pensionärer så de kan ju inte ta vilka priser sm helst.
RaderaLadda ned appen happy cow och leta upp nåt billigt veganhak alt indiskt eller thai då som brukar vara prisvärt. Tripadvisor bra med. Fast smörrebröd är ju gott och nåt man helst antagligen vill äta just där.
RaderaSå dyrt bara. Svenska kronan inget värd längre. Ska sluta resa utomlands privat helt för semester tror jag.
Menade det inte som någon kritik på nått sätt :) Köpenhamn är supermysigt. Skulle gärna vara där nu. Bara att jag insett på senaste resor hur lite man verkligen får numera.
RaderaSom i Dubai kostar samma LV väska som i Sverige 4000 kr mer! Det är helt tragiskt vad svenska kronan gått ned. Tror det är 40% sen runt 2012 var det nån som sa? Lite osäker ..
Köttbyn brukar vi gå till. Men annars som Mrs D säger, vegetariskt är billigt. Tommis Burger Joint är gött, Brew Pub sägs vara guttigt också.
RaderaI Malmö äter man Falafel. Via Napoli är annars familjevänligt, Saluhallen är grym och där kan man äta både billigt och dyrt. Skulle kört på det.
Det visade sig att vårt eminenta vandrarhem har kökstillgång så vi har varit ute och handlat middag som just nu tillreds i vårt kök emedan jag ligger och kommenterar i horisontalläge. Frugal win!
RaderaÄr det så här att det här med lycka är så enkelt att vi människor vill göra det komplicerat? Ju mer förutsättningar, variabler, statistik med mera vi tillför det hela desto mer spretar resultaten. Är det för att lyckan inte handlar om dessa saker utan om något annat? Vår inre frid och förhållningssätt till det yttre?
SvaraRaderaKan vara. Eller som alla ordstäv på området försöker säga: Den är så oförutsägbar, som en solkatt mot en vägg.
RaderaLite det jag ville komma till. Livet är oförutsägbart men hur vi förhåller oss till det, det vill säga känna lycka/glädje är ett personligt val.
RaderaTror också man mår bättre om man upplever man är bra på sitt jobb och ofta får positiv feedback på det. Pengarna är en del, men man vill höra man är duktig! Får rätt mycket positiv feedback, men vill också höra från min partner jag är duktig. Det är lixom allt. Mer belöning än pengarna. Då kan jag slita på trots sjukdomar och allt, men får jag ingen positiv feedback känns det som ja vissnar Komplimanger är alltid bästa smörjmedlet fast ska vara rätt komplimanger förstås med eftertanke :)
SvaraRaderaÄr ni på tillbakaväg från Köpenhamn norrut lördag eller söndag får ni gärna göra ett stopp i Lund. Jag bjuder på glutenfri lunch/middag (inkl. bubbel till de vuxna).
SvaraRadera/kryddpåfyllaren
Å så rart! Vi har planer men gärna nästa gång!
Radera