a) När du slutar shoppa som en tok börjar du utvärdera även det du har i hemmet och hemfaller då rätt ofta till utrensningar och strukturering av existerande prylar, vilket ibland faller över i minimalsim.
b) Minimalism handlar om att tratta sina resurser rätt så att man enbart har de prylar man behöver. Ungefär så som FIRE:s gör, fast med pengar. Det är helt enkelt två rörelser som liknar varandra.
Ytterligare en nivå av minimalism är ju den digitala minimalismen som inte är något nytt fenomen, även om den idag får allt mer utrymme i media, särskilt efter att man uppmärksammat att de som utvecklar själva tekniken ogärna exponerar sina egna barn för den. Jag har tidigare skrivit om Cal Newport och hans tankar kring hur man kan frigöra tankekraft genom att skära ner på användningen av socialt opium för folket och jag lyssnade nu på Paula Pants intervju med honom i Afford Anything Podcast från 4 februari i år.
Han förespråkar ju en rätt radikal lösning på vår förslavning - abrupt borttag av i princip alla våra appar under minst 14 dagar för att sedan - med intention och eftertanke - enbart plocka tillbaka de appar vi verkligen ser adderar ett värde till vårt liv. Dessa appar ska vi sedan använda med försiktighet. Vi bör i möjligaste mån undvika att använda apparna på det sätt som tillverkarna vill att vi ska använda dem d.v.s. genom att på mobilen planlöst låta oss dras med i olika flöden. Det är helt ok att ha exempelvis Facebook installerat på datorn menar han, och gå in någon gång varannan kväll för att se vad som händer hos släkt och vänner under en kvart, tjugo minuter (om nu ditt skäl till att använda FB är att hålla kontakt med släkt och vänner). Men det är en stor skillnad mot att varenda gång du känner dig ostimulerad cruisa in på FB-appen för att planlöst klicka runt och stressa upp dig över den av algoritmer tillrättalagda bilden av hur dina vänner och bekanta har det. Ett praktiskt tips han ger är att ta tillbaka en del analoga nöjen "från förr". Han har under 2018 hjälpt mer än tusen personer att genomgå digital detox och de som lyckades bra efter sin digitala detox och tillhörande mediaomställning (för detta var han tydlig med - att göra en detox för att sen gå tillbaka till sitt tidigare beteende var ungefär lika vettigt som att genomgå drog-rehabilitering för att sedan börja ta droger igen) var de som lyckades hitta andra sätt att tillbringa sin tid än via mobil-flipprande, exempelvis genom att rita, läsa bok, skriva eller musicera.
Newport betonar således vikten av att vara avsiktlig med sina val stimuli och han rekommendrar att hoppa på det han kallar "The Slow Media Movement":
"I don't just want to be bombarded with click bates and things that algoritms have selected to try to outrage me. I don't want to see all these 'breaking news' on Twitter like I'm some sort of dead-line producer on CNN, I'm not. [...] To get away from low quality, high intensity engineered content, you should just have rally high quality, well curated quality sources of information about things that you care about, that you slowly consume. Maybe you sit down with a really good news paper, take time over a cup of coffee. On Sunday, you've curated the best articles from three magasines that you really respect and you go into a coffee shop and read them one by one. That's like the slow media movement. Take the things you know are valuable, do the really really well and don't worry so much about what you are missing out."
In your face FOMO! Och de jag känner kan skriva under på att jag lever som jag lär i det att jag är usel på att svara på sociala medier (jag har iofs bara Instagram och ett par whats app-trådar). Sen tillbringar jag osunt mycket tid på bloggen för att prata med er, men det är ett aktivt val jag har gjort och det bidrar så pass mycket till min livskvalitet att jag hellre gör det än att spela brädspel.
Any Heuw, jag intar ju i dagsläget bara två tidningar och det är Sans och TIME. I dagsläget kommer jag inte att lägga på mer eftersom jag knappt hinner läsa ut dessa. Näst på tur - när Sansprenumerationen tar slut - står Kvartal och därefter Axess. Och för er som missade Axesslänken från häromdagen är den här (rabatterat pris).
Mvh/
FruEfficientBadass
P.s. Missa inte Cosmonomics recension av boken Digital Minimalism. Hon - Cosmonomics - är också på väg tillbaka från en digital detox och det har varit och är spännande att följa hennes resa.
Intressanta tankar. Jag gillar digital minimalism bättre än materiel, kanske för att jag är bättre på det. Att prata i termer av aktiva val snarare än försträelse i brist på annat gillar jag skarpt. Generellt är jag förtjust i verkligheten.
SvaraRadera"Generellt är jag förtjust i verkligheten" Detta får bli veckans citat på vår white board (du efterträder Chruchill och Virginia Woolf).
RaderaVilken ära! Det får jag tillföra CV:t...
RaderaHehe när jag läser den där teknikartikeln om att inte exponera sina barn...är inte det EXAKT vad våra föräldrar jorde? Sitt inte så nära tvn osv..ut o lek? Varför sitter ni vid datorn hela tiden (datorn då en dassgrå från landstinget med 28.8 modem)
SvaraRaderaÄr helt med på poängen i artikeln att inte låta barn, eller oss vuxna, sitta hela tiden framför dessa dumskärmar, absolut! Men rädslan känns så överdriven. Många jobb folk har idag är just för att vi satt vid datorn och lärde oss saker.
Beroendeframkallande appar är dock skräp och ska slängas direkt, där är jag med. Även youtube kanaler som enbart triggar beteenden är också med på nej listan. (här https://www.ted.com/talks/james_bridle_the_nightmare_videos_of_childrens_youtube_and_what_s_wrong_with_the_internet_today?language=en)
Något väl alarmerande artiklar men en anledning att inte lämna kidsen ensamma framför tuben innan dom är gamla nog för att lära sig källkritik. Spoiler: sjuka människor skapar youtube videos för kids och skapar antingen helt repetetiva mönster (alltså ingen byggare bob eller bamse här) eller för helt enkelt in penisar eller avrättningar "for lols". Dvs du skulle inte sätta ditt barn i en källare med random omärkta vhsband, så varför ge fritt blås på youtube? Nu kanske "youtube kids" som är en egen app har lite filter, men det har jag inte testat. Som vuxen är det enkelt att sortera bort skiten på youtube och algoritmen anpassar sig efter det, barn saknar den kunskapen.
Får hoppas att det vi gör nu, skriver bloggar och läser bloggar inte räknas till avgrunden som är sociala medier? För vi skriver mer text?
I övrigt helt med på minimalism tänket, även det digitala. Köpte en gammal telefon (2016 års modell!) nu och har inte installerat några apps förutom tillhörande streamingkonton. Kanske mer av lathet då jag tycker att Google Play och Apple store mest är fyllda med skit..
Idag känns det mer av vikt att faktiskt försöka skapa något med den begränsade tid som finns. Själv är det svårt att inte glo på någon serie de sista två timmarna innan jag somnar, men det beror på att man är ganska så färdig efter en dag på jobbet och följande hemsysslor.
Nog därifrån den här gnagande känslan kommer om att något är riktigt fel...lösningen hoppas jag är fire och minimalism. Or else..
Fantastisk kommentar, både tankeväckande, informativ och rolig. "Dvs du skulle inte sätta ditt barn i en källare med random omärkta vhsband, så varför ge fritt blås på youtube?" Haha underbart obehaglig liknelse.
Radera"Får hoppas att det vi gör nu, skriver bloggar och läser bloggar inte räknas till avgrunden som är sociala medier? För vi skriver mer text?" Jag försvarar mig med "interaktion" och "lärande". Jag är inte passiv mottagare av era kommentarer, jag "pratar" med er och lär mig massor av saker av er. På sociala medier kändes det mer som att man bara skulle beskåda och slänka bebissymboler på folk. Kan man göra distinktionen hjärndött/ej hjärndött utan att framstå som elitistisk?
Charmig kille den där Cal Newport. ;) Kollade även länken du hänvisade till i äldre inlägg.
SvaraRaderaHar senaste året blivit frestad att för första gången börja med Facebook. Tror faktiskt att jag skulle få bättre relationer till viss släkt och mer kontakt med vissa gamla klasskompisar som vägrar kontakt om det inte går via FB. Allt jag skulle länka till och lägga upp där skulle äntligen förtydliga mig som person. Som det är nu är jag onödigt missförstådd. Samtidigt har det blivit en grej det här med att jag ratar sociala medier helt. Jag har inga konton någonstans men kollar andras instagram, twitter och FB ibland och så gott det går.
Ibland kan nog minimalismen gå lite överstyr, men har full förståelse för det ändå. Klosterväsendet kom ju också till som en reaktion. Att avstå lite mer medvetet och kanske mycket dessutom, är ett naturligt steg på vägen mot att inte ens behöva ta avstånd eller vara så (själv)medveten i sina val. Instinkten leder en hyfsat rätt tror jag, om man är hälsosam och grundad rakt igenom. Begär får bara kraft och fäste i bristerna. Man måste ta hand om sig och se till att de verkliga behoven är tillgodosedda. Vi har inte makten över det helt förstås, men det gäller väl att det inflytande vi ändå har över vårt öde inte tas ifrån oss medan vi ägnar vår dyrbara tid med att titta på en skärm. Ska jag säga som ägnar timmar per dag åt sådan verksamhet.
Förresten så brevväxlar jag med en gammal klasskompis sedan några år tillbaka. Hon bor kvar i vår barndoms by med man och barn. Det är väldigt roligt att hålla kontakten på detta vis. Vi använder upp gammalt brevpapper från barndomen. Har också på loppis hittat oöppnade förpackningar brevpapper från 80-talet(?) och köpt dem. Att skriva för hand går verkligen långsamt och påverkar innehållet har jag märkt. Och jag uppskattar verkligen ett brev så mycket mer än ett mail.
/Eva
"Man måste ta hand om sig och se till att de verkliga behoven är tillgodosedda. Vi har inte makten över det helt förstås, men det gäller väl att det inflytande vi ändå har över vårt öde inte tas ifrån oss medan vi ägnar vår dyrbara tid med att titta på en skärm." Ja verkligen, att åtminstone försöka gira lite åt sidan i denna malström av uppmärksamhetstörstande avsändare. Jag älskar att ni brevväxlar på barndomens gamla brevpapper. VI hittade sådant på loppis för ett tag sedan (tänk "hästar nere i högra hörnet") och jag försökte förklara för mina barn konceptet brevvän. De var inte helt sålda på konceptet. Min mamma skriver julbrev till en kompis i England (de har inte fattat att man kan Skypa gratis utan lever i uppfattningen om att all kontakt utomlands kostar skjortan och halva ärmen) och även det tycker jag verkar trevligt - att avsluta året. Det blir ju terapeutiskt för avsändaren och fritt från onödigt blaj för mottagaren.
RaderaEtt tag, i e-mailens begynnelse - printade en kompis vår mailkorrespondens vi hade när jag bodde utomlands. Sedan klistrade hon in dessa i en pärm och gav mig. Det är kul att kolla på dessa idag för de finns ju verkligen inte kvar digitalt och det är ju ett brottstycke ur våra liv.
Har du skrivit på bloggar för drygt tio år sedan? Om så, kolla om de fortfarande är tillgängliga. Att läsa det man själv skrivit för länge sedan är ju lite speciellt. Den där pärmen du fick måste vara guld värd! /Eva
RaderaHeja Eva, stå emot Facebook så mycket du bara kan! Att dessa vänner och familj inte kan ta sig i kragen och hålla vettig kontakt utanför FB är bedrövligt och lite respektlöst. Jag har aldrig haft något FB konto och bryr mig katten om vad som händer där, det går ju bra ändå! Det jag behöver veta tror jag jag kan få reda på från folk direkt på annat vis, och resten av deras "perfekta" uppvisnings-image avspeglar väl ändå inte verklighetens snoriga barn och stekt falukorvs middag.
RaderaFB är ju bra, man vet om folk är bortresta, om de är någon speciell stans så man kanske kan mötas upp snabbt (exempel på inlägg: "idag är jag/vi i Stockholm och har en lucka mellan 13-16, någon som vill ses?"), får lite enkel inblick i barnens och deras liv utan att man måste ringa för låånga samtal och få reda på allt. Vet om nån ligger på sjukhus, hur det går med behandlingen, osv..
RaderaJag gillar FB men jag gillar inte att man kan bli som fixerad vid den. Har tyvärr ett lätt maniskt beteende och blev ett tag FB-beroende. Faktiskt hänt flera gånger, så nu koncentrerar jag mig mer på olika grupper med intressant innehåll. Kan vara utlandsgrupper, vegangrupper, fire-grupper, endogrupper, o s v..
Det tycker jag är givande.
Sen kollar jag in på min partners FB mellan varven vad alla andra har för sig, men jag ska inte ha privat FB då det bara blir en massa chattande.. vilket jag nu lagt till Fire-världen istället ;) Fast då slipper jag göra bort mig iallafall. Vi som är lätt maniska/blir beroende av saker måste ha lite mallar runt vårt liv. Alltså gränsdragningar. Sen försöka lägga den energin på nåt som ger nåt på riktigt istället...
Det var länge sedan jag slutade följa vänner och bekanta på Facebook. Föredrar en personlig kontakt. Däremot är jag med i flera intressanta grupper på fb med intressen som jag delar, tex ChooseFi Scandinavia, Frivillig enkelhet, Minimalism, Köpstopp mfl
RaderaMen det jag skrev tänkte jag mest på FB som smörjmedel för kontakterna, inte att det skulle bli något forum för uppvisningar eller ens tjäna som uppehållsrum för sociala aktiviteter längre än nödvändigt. Mycket blir ju vad man gör det till.
RaderaMin största tveksamhet inför FB är inte alls själva användarfunktionen, utan att man lämnar ut sig, sitt privatliv och sina bilder till ett företag. Det är uppenbart att man inte förblir en vanlig människa i sammanhanget, utan snarast ett objekt. Det andra, att bli beroende och att det kan uppstå en socialt tryck, är upp till oss själva att uppmärksamma. Annars tycker jag man ser sig som offer lite i onödan och då tappar man garanterat makt över en situation.
Hade hellre sett att man betalade en viss summa för att garanteras en fredad zon istället, men det är väl bara otänkbart. Överhuvudtaget är jag tveksam till allt som är "gratis". Någon betalar och oftast vi själva genom annat än pengar. Vi betalar med vår frihet och att privatsfären uppluckras. Gränser och dolda rum är sunt och friskt. Gränslöshet och transparens är upplösande och sjukt. /Eva
Man kan ha konto i annat namn än sitt eget men tror de börjar ändra på sånt nu. Då kan man fortfarande följa de grupper man vill. Min partner använder FB "som man ska göra". Skriver sällan nåt, har kontakter&släkt där. Absolut inte beroende. Sen kan man ju ha FB som offentlig person och annat med, men då är det mer marknadsföringsmässigt..
RaderaTjena,
SvaraRaderaIntressant spår han är inne på där och visst kan man relatera. Jag lägger själv mycket tid på sociala medier. Förvisso är det min grej men man behöver ju verkligen inte titta till twitter-appen varannan minut. Man tittar på TV och spanar samtidigt twitter, facebook osv.
Mvh petrusko
Jag tror mer på att komprimera kontakter tills man nått FIRE-målet just för att inte bli distraherad. Sen fortsätta läsa sparbloggar och kommentera de på temat som stödjer ens mål.
SvaraRaderaLägger iofs en del tid på att läsa om endometrios på FB och är nog med i tio grupper eller så. Mitt intresse ligger alltså i fire, endo, jobb, hunden, framtiden. Sen lite träning och nyttig mat. Samt upprätthålla de kontakter som är viktiga för oss.
Vet jag borde vara bättre på att underhålla övriga kontakter, men orkar inte - just nu..
Verkar ha uppstått en alternativ rörelse till FIRE och den heter Fired, Hög position och inkompetens verkar leda till tidig pension med god ekonomi.
SvaraRaderaFör den som är Postnörd?
RaderaHehe
RaderaJag läste Anders Hansens bok Skärmhjärnan igår. Intressant! Och borde vara en obligatorisk läsning för alla som har barn/tonåringar.
SvaraRaderaBrukar få höra av min partner samt bekanta som ser min telefon att "Varför har du inga appar? Vad gör du på telefonen?". Jag själv vet liksom inte vad jag ska göra med den. Förutom ringa, smsa, kolla mailen och utföra olika saker med banken, bankid osv. Facebook la jag ner för 4 år sedan, kan det vara så längesen? 3 i alla fall. Nej 4. Eller 5? Nåväl, jag saknar det inte för fem öre. Instagram höll jag mig fast i ett tag till, men det är då 1,5-2 år sedan det rök också. Det är så otroligt skönt att slippa allt brus och nonsens som kommer från dessa kanaler. Bara suger en massa jävla energi. Jag förstår att dem är bra att kommunicera med und so weiter men ändå.
SvaraRaderaJag brukar alltid bli den konstige eller dumme som sitter och kollar runtomkring mig när jag sitter ner själv eller med sällskap. Folk tycker jag är lite konstig, men det har nästan blivit att jag gör det i protest och vill provocera lite. Sen tycker jag också att man ser ut som en fullständig idiot när man sitter där med gamnacken stirrandes ner i en skärm.
Sen att folk inte hör av sig i samma utsträckning är ju en konsekvens av detta, men det är nog också bra. Dem som hör av sig vill verkligen mig något och det är inte bara för att jag är lättillgänglig som någon skriver. Det intalar jag mig själv i alla fall.
Har börjat skriva ner lite tankar i alla fall. Känns mest som att jag ber om ursäkt för hur dåligt och ostrukturerat jag skriver. Men vill man kika in och se hur livet kan vara i fjällen när man har tankar kring FIRE så är man hjärtligt välkommen.
https://friifjallen.blogspot.com
Puss och kram från fjällen