Rika människor är lyckliga

FIRE handlar till viss del om pengar, eftersom pengar är livets smörjmedel. Men egentligen handlar FIRE om lycka - att ha tillräckligt mycket smörjmedel så att man inte tvingas att göra saker som inte känns meningsfulla bara för att kunna betala räkningarna.* Baserat på tankegodset från Derek Thompson - journalist på The Atlantic - tänkte jag nu kicka igång en miniserie på temat. Först hade jag tänkt göra en lång post men insåg att det här materialet är för fint för att mata in med bändjärn i era Netflixstressade hjärnor, så jag hackar upp det i flera delar.

DAGENS PUNKTER:

Rikare länder är lyckligare
Det allmänna narrativet brukar låta något i stil med "Tänk i Afrika, de har ingenting, ändå dansar de på gatorna och verkar så lyckliga. De har verkligen förstått något som vi i de rika länderna inte förstått. Eller så har vi haft det men förlorat det på vägen håhåjaja." Tjurskit! Modern lyckoforskning är samstämmig: De rika länderna är objektivt sett lyckligare och lyckligast av alla är danskjävlarna.

Freaconomics gjorde ett bra avsnitt på det danska temat där man kan se hur det inte bara är balla-allan-pengar per se som är viktiga för den upplevda lyckonivån i ett samhälle. Nej, det är andra saker som att man delar med sig av sin rikedom till andra länder (precis som den enskilda individen mår bra av att idka välgörenhet) samt mindre inkomstklyftor drivet av välutvecklade sociala välfärdssystem.

Det sista bevisas inte minst i fallet USA där ekonomen Richard Easterlin i början av 70-talet kunde konstatera ett snittamerikanen inte blivit lyckligare, trots kraftig ekonomisk tillväxt efter andra världskriget. Den så kallade Easterlin-paradoxen gör gällande att ekonomisk tillväxt gör länder lyckligare, men bara upp till en viss punkt. Och i fallet USA har man valt att i stor utsträckning privatisera de sociala skyddsnäten genom exempelvis sjukförsäkringar vilket tenderar att öka klyftor vilket enligt forskningen leder till ett mindre lyckligt land. Vidare är de länder som återfinns i höger topp på grafen ovan demokratier med starka institutioner som värnar om människors rättigheter etc. vilket även det leder till minskade nivåer av otillfredsställelse och ohälsa.

Rika människor är lyckligare människor

Länge har man ju trott - delvis uppbackat av stuider av ex. Kahneman - att pengar bara kunde köpa lycka upp till en viss nivå som jag tror låg på en amerikansk snittårslön på 75 000 dollar (jag skulle tro att man kan transponera den siffran till runt 40 000 kronor/månad före skatt i Sverige) men att därefter var det bara som att elda för kråkorna. Döm om min förvåning då jag började höra talas om en studie utförd vid Harvard för några år sedan som gjorde gällande att:

"What they found is that people with a net worth of $10 million are significantly happier than those in the $1 million to $2 million range."

Detta går alltså stick i stäv med vad åtminstone jag trodde. Easterlinparadoxen visade ju tydligt att ekonomiskt välstånd triggar lycka upp enbart till en viss nivå men sen planar kurvan ut. Och här har vi ett gäng mångmiljonärer som menar att de är ännu lyckligare än de som bara har 10-20 millar på banken? Visserligen kom denna pengarelaterade lycka med ett stort aber. Du måste tjäna ihop degen själv. Om du har ärvt pengarna eller gift dig till dem är du lika olycklig som 20-miljonärerna.

Tror du att forskarna har rätt i sina antaganden ovan? Och om ja, hur tusan kommer det sig att 100-miljonärerna är lyckligare än 10-miljonärerna?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Jag ska alltså inte göra filler/ta fillers eller vad det idiomatiskt korrekta uttrycket är. Däremot har jag och min man givit vardera 100 kronor Wikimedia som ni ser har kampanj just nu. 0,7% av priset för tre injektioner och det varar troligtvis längre än 6 månader innan jag anmodas pynta igen. D.s.

* Om det råkar trilla in en ny läsare så måste jag kanske slänga in den gamla disclaimern att FIRE inte nödvändigtvis är synonymt med att sluta att arbeta. Men ett ISK-stash tillåter dig att ägna dig åt sådant som känns mer meningsfullt för dig, oavsett om det handlar om "välgörenhet", skrivande, en hobby, omvårdnad av släkting eller ett arbete som är roligt med dåligt betalt.